Vinklas de lokala nyheterna?

Jag är känd för att vara frispråkig.
Därför ska jag försöka mig på en recension av tredje statsmakten, vilket jag borde kunna tillåtas eftersom tredje statsmakten så ofta recenserar den kommunala makten.

En journalists förhållningssätt till den nyhet hen ska publicera kallas "vinkling".
Man kan på olika sätt, beroende på hur man själv förhåller sig till storyn, vinkla den så den blir negativ eller positiv. Så sker dagligen i svenska medier.
Tro mig, jag har varit journalist i 15 år och publicist i nära 40 år. Jag har vinklat både negativt och positivt i min dag. Och fått kritik för det ena och det andra.

Det är intressant att analysera Vimmerby Tidnings vinklade toppnyhet i fredags.
Rubrik: Ungdomarna ratar Vimmerby.
Texten handlar om att under de senaste 15 åren har 809 ungdomar flyttat från Vimmerby.
Den negativt vinklade rubriksättningen är särskilt intressant ur den aspekten att lokala media inte får toppbetyg som positiva till näringslivet i näringslivsrankingen (Svensk Näringsliv), och man kan nu nästan lägga till att man är negativ till ungdomar överlag, oavsett om de flyttar, alternativt är kvar.

För hur ska man tolka rubriken? En ungdom som är kvar i Vimmerby kan tycka att "varför är jag kvar när alla mina kamrater ratar Vimmerby?"
Och en som flyttar kan tolka det som att; "vad menar redaktören, ska vi inte få flytta till högre utbildning...? Vimmerby har väl inget universitet."
.
Jag tror de flesta, som är vänligt inställda till sin hembygd, hade rubricerat artikeln:
"Många av Vimmerbys ungdomar flyttar till utbildning" och kanske inlett ingressen:
Många av Vimmerbys ungdomar är sugna på högre utbildning. Ivrigt påhejade av sina föräldrar. De senaste 15 åren har 809 "ungdomar" mellan 15 och 30 (!) år flyttat. Tyvärr har tidningen inga uppgifter om ungdomar (18-20 år) som flyttar direkt efter gymnasiet. En uppgift som dock kommunalrådet sett någonstans talar om att ungefär 60 % av ungdomarna flyttar och 40 % stannar i kommunen.
Statistiken visar att väldigt många ungdomar får sin fortsatta utbildning och sitt behov av arbete löst på hemorten. Vimmerby har en lägre arbetslöshet än riket och ligger, tillsammans med Kalmar och Oskarshamn, på lägre arbetslöshet än länssnittet.

Dessutom kunde tidningen lagt till, om man velat öka den positiva vinklingen till Vimmerbys fördel:
Vimmerby har minskat 600 personer de senaste 30 åren. Det är rekordlågt om man jämför med Hultsfred som gått från 17.000 invånare till 13.500 trots att man räknar in många invandrare och högskolestudenter idag. För att inte tala om grannkommunen Västervik som också minskat med fler invånare i numerära tal.
Att Vimmerby klarat sig så bra beror på att här finns gott om småföretag och relativt gott om ungdomsjobb i besöksnäringen. Det kan vara en förklaring till den relativt låga arbetslösheten bland ungdomar, ur ett länsperspektiv.

Jag kan konstatera att Hultsfreds redaktion inte alls bevakar sin kommunledning, sina kommunpolitiker, sina kommunala tjänstemän på samma sätt som Vimmerby. Inte heller tidningens Västerviksredaktion.
Jag gillar, som gammal journalist, att man hårdbevakar en kommunal makt. Välkommen till Vimmerby stadshus så ofta ni vill, säger både medarbetare och politiker.
Även om nu inte grannkommunerna hårdbevakas, så kan man konstatera att lokalredaktionerna i Hultsfred-Västervik är mycket lokalpatriotisk.
Kanske bygger det på att man där slår vakt om sin hemkommun mer än tidningen gör i Vimmerby.
Missförstå mig inte, en kritisk bevakning ska vi ha men en negativ vinkling på i grunden postiva konstateranden är vi inte betjänta av.
Vimmerby kommun behöver nå ut med sin kommunikation. Det är bland annat därför jag är glad över att vi har en lokaltidning.
Att "rata Vimmerby" har ett helt annat innehåll än "flyttar till högskoleorter".

BUDGETEN NÄRMAR SIG.

Fullmäktige ska i november hantera verksamhetsbudgeten och investeringsbudgeten. Men redan nu kommer budgetfrågor upp, bland annat rörande skolans behov av extra pengar.

Så här skrev jag i en insändare i fredagens VT:
Socialdemokraternas budgetförslag för 2014-2015 innebär att Vimmerby kommun inte förmår amortera sina låneskulder i den takt som behövs, efter Alliansens satsningar på bland annat ny förskola och nytt äldreboende.
(S) försöker få kommuninvånarna att tro att om majoriteten inte satsar en miljon kronor extra till skolan (på en budget över 200 Mnkr) så sänker man sina ambitioner om en skola i topp.
Det är självfallet inte sant.
Vi har valt två markerade satsningar inom skola och omsorg.
1) Ett antal miljoner i reinvesteringar i Astrid Lindgrens skola, Vimarskolan och Idrottshallen i centralorten för att förbättra arbetsmiljö för medarbetare och elever.
Det behövs omfattande fastighetsinvesteringar och det vi påbörjat i år kommer att fortsätta kommande år inom skolfastigheterna.
2) Ansvarstagande för omsorgen om äldre och de svaga i samhället är så självklart för oss att vi valt att satsa 20 miljoner kronor i ökad budget för socialnämnden.
6-7 procent av landets BNP går till åtgärder kopplade till utanförskap, och majoriteten tar allvarligt på de ökade kostnader detta inneburit för kommunen.
Vi accepterar inte utanförskapet, vi vill verkställa åtgärder som tar fler in i arbetslinjen och färre i bidragsbehov.
Socialdemokraternas budgetförslag innebär en ökad ofinansierad post, och om man vill finansiera den är det enda möjliga att minska socialnämndens budget.
Den växlingen anser majoriteten inte vara rättvis mot de gamla och samhällets svaga.
Tvärtom är de akuta behoven inom socialtjänsten mer överhängande än en miljon extra till skolans område, särskilt med tanke på att gymnasiet vid kostnadsjämförelser ligger över kostnaderna i jämförbara kommuner. Satsningen på den nya gymnasiebyggnaden tar ekonomisk kraft.
Kommunstyrelsens alliansmajoritet anser det är viktigt att vi satsar, men vi måste också ta ansvar för våra amorteringar och till dessa måste det budgeteras.

Micaels kafferep fortsätter...

Handeln i Vimmerby fick pengar av Destinationsprojektet Vimmerby med Omnejd för att bland annat se till att hålla butikerna kvällsöppna på sommaren.

I  somras prövade man för första gången, och enligt de besked kommunens näringslivskontor fått så var det lyckat. Flera handlare redovisade detta.

På tisdag kväll fortsätter jag ”Micaels kafferep” i stadshuset med att träffa just handlarna.
Jag tror det är ett femtontal som anmält sin närvaro till näringslivskontorets carina.osth@vimmerby.se och hon tar emot anmälningar även måndag om fler handlare vill delta.
Mitt kafferep är en två timmar lång dialog runt en kopp kaffe. Denna gång med handlarna  som en part och kommunala tjänstemän som en annan. Själv är jag lite av en moderator och lyssnar in diskussionen.

Först ut på ”Micaels kafferep” var för några veckor sedan stans krogar, restauranger och caféer. De flesta hade hörsamma inb judan och vi hade en meningsfull diskussion tillsammans med kommunala tjänstemän från byggnadskontoret, miljökontoret, alkoholhandläggningen och näringslivskontoret.

Det kändes mycket bra och diskussionen bidrog till ett närmande och en ökad förståelse för varandras verksamheter, tyckte Linda från Ronja och Annie från Brygghuset då vi samtalade vid cykelparkeringen strax efter mötet.
När vi nu träffar handlarna är det ännu fler på kafferepet. Från kommunen har jag bjudit in planarkitekten, stadsarkitekten (som inte kommer, är på semester tyvärr), miljö- och byggnadschefen, samhällsbyggnadschefen, trafikingenjören och även näringslivskontoret. Jag tror att alla de jag räknat upp kommer.
Handlarna ställer upp mangrant vilket visar vilket intresse det finns att arbeta tillsammans med kommunen för att få en fungerande handel i handelsstaden Vimmerby.
Jag är säker på att vi kan ta en rad frågor framåt vid mötet.

Planerade kafferep framöver är bland annat ett med lokala matproducenter och LRF, som Åke Hammarskiöld i Tuna ska hjälpa mig plocka fram en inbjudningslista till. Jag vill gärna lyssna in hur man tänker kring logistik och försäljning; kan kommunen bli en aktiv köpare av lokala produkter? Finns de volymerna?

Men först ska vi bjuda in fastighetsägare i centralorten. Med ledning av anteckningarna från kafferepet med handlarna, har vi en hel del frågor att ställa till fastighetsägarna och föra en dialog kring.
I Västervik sägs det att cityhandeln har samma problem som i Vimmerby, med en minskad mängd kunder. Däremot är fastighetsägarna i Västervik aktiva och det hjälper mycket.
Vi behöver få ett namn och ett ansikte på Vimmerbys olika fastighetsägare med butikslokaler för att därefter kunna kroka arm och arbeta tillsammans.
Fler kafferep i stadshusets cafeteria ska jag bjuda in till med tacksam hjälp av kommunens näringslivskontor.

Med olika former av arrangemang; morgonsoffan, företagarnas möten, besöksnäringens förening och kafferepen ska vi öka dialogen och engagera fler i vårt gemensamma arbete mot en allt attraktivare stad och kommun.
Till nytta för alla.

Världen och Sverige på väg åt rätt håll.

Regiondagarna i Borgholm i veckan blev mycket bra!

De värdefulla uppdateringar jag fick gavs av Fryshusets Milad Mohammadi som pratade utanförskap, Staffan Landin, Mindgap om värdens hälsotillståd just nu och professorn och läkaren Stefan Einhorn som talade om medmänsklighetens väg.
Jag fastnade lite extra i Staffan Landins föredragning. Med ett utmärkt pedagogiskt upplägg och bra framförande lyckades han förmedla siffror om utvecklingen i världen,  bland annat  barnadödlighet  och medellivslängd  de senaste 50 åren.
Han visade att världen är på rätt väg. Endast ett av FN:s millienemål, miljömålet, hade inte kommit någonstans alls, utan tvärtom nått en försämring. Övrigt var uppfyllt eller på väg att uppfyllas.
Han visade hur världen nått ett snitt på drygt två barn per familj, hur Kina egentligen nådde långt på den vägen innan regleringen av barnafödandet i landet, hur afrikanska länder söder om Sahara en efter en fick en allt bättre kurva avseende sjunkande barnadödlighet och en ökad medellivsslängd.

Mycket uppmuntrande och fantastiska siffror!

I Vimmerby har vi haft en lokal debatt om barnfattigdomen, och den blossade givetvis upp ännu mer efter Janne Josefssons (Uppdrag Granskning) promenader i utanförskapets Sverige där han inte såg den s.k. barnfattigdomen, däremot utanförskapet.

TV-reportaget i vintras gav anledning till par forskare att fördjupa sig i ämnet:

Carina Mood, vid Institutet för Framtidsstudier och Jan O. Jonsson vid Institutet för social forskning, både Stockholms Universitet, har systematiskt försökt mäta barnfattigdomen i Sverige under en längre period. I ett reportage i Forskning & Framstegs senaste nummer redovisas deras slutsatser, och resultatet är entydigt:

-          Barn i Sverige har det väldigt bra, både historiskt sett och i ett globalt perspektiv. Vi har en lång period av minskad fattigdom.

-          Man ser inga tecken på ökning, trots en svår ekonomisk kris under senare år.

-          Begreppet ”relativt fattigdom”  som dominerar inom EU, är ett problembegrepp eftersom det ger en minskad fattigdom vid långkonjunkturer och en ökad under högkonjunkturer.

Genom att använda flera definitioner försökte forskarna ge en så komplett bild som möjligt. Ett gränsvärde av flera är skälig levnadsnivå, d.v.s. den ekonomiska situationen.

Man menar att Rädda Barnens vida fattigdomsbegrepp har varit missvisande, man använder  extrema exempel för att spegla fattiga barns situation i Sverige, exempelvis att barn inte har råd att följa med på skolutflykter. Forskarna säger att det är mycket ovanligt.

Rädda Barnens fattigdom, det relativa begreppet, var värre på 1990-talet, men då var det tyst. Flest fattiga fanns det enligt det begreppet 1997, under socialdemokratiskt styre. Inte ens under den peak som skett på 2000-talet, d.v.s. 2010, nådde man upp till nivån från 1997.

Enligt begreppet ”relativ fattigdom” borde de rödgrönas larmtutor ljudit redan 1997, i deras egen regering, där den relativa fattigdomen nådde sin peak.

För sedan dess har två av tre kurvor sjunkit:
- Andelen barn som bor i hushåll med ekonomiskt bistånd har gått ned från 14 till 8 procent från 1997 till 2010.
- Andelen barn som bor i hushåll med en inkomst under den absoluta fattigdomsgränsen har sjunkit från 18 procent 1997 till ca 7 procent 2010.
- Däremot har andelen barn som bor i hushåll med mindre än 60 % av medianinkomsten ökat från 12 % 1997 till 17 % 2010, det är alltså det mätvärde som helt är beroende av arbetslinjen. Arbetslinjen innebär att arbete har prioriterats före bidrag och då ökar den kurvan. Bidragstagarna hamnar på efterkälken när medianlönerna ökar. Så här spelar också konjunkturen en stor roll.
Man ser också att fattigdomens varaktighet minskar. Gruppen som varit fattiga mer än fem år har mätts och den har minskat. Något som också skiljer 1997 från 2010 är att 1997 hade 25 % av barnfamiljerna inga kontantmarginaler.

Tre faktorer påverkar: invandringens omfattning, de ekonomiska konjunkturerna och arbetslösheten.

Forskarna säger att familjer som har jobb sällan har fattiga barn. Ska man se till sammanhang så säger man att utsatta barn generellt  finns i ensamståendes och invandrares hushåll.
Utsattheten för barn och vuxna  i Vimmerby motverkas och lindras,  av alla de åtgärder som görs inom den sociala verksamheten, men den viktigaste medicinen är arbetslinjen.

Jobb skapar delaktighet, jobb skapar inkomster och jobb skapar utveckling i familjen och hos den enskilde. Därför måste näringslivsfrågor vara på agendan ständigt, möjligheter för företag att utvecklas  öka och all byrårati runt företagen mycket noga övervägas.

Milad  från Fryshuset sa på Regionsdagarna att han fått en föreläsning av sin mamma när han var som mest deppig över sin övervikt, sitt utanförskap (invandrare) och sin brist på kompisar.

Hon talade om för honom att han tillhörde de lyckliga få procenten av världens befolkning som hade rent vatten i kranen, skola att gå till, lugnt bostadsområde och föräldrar och syskon i livet, etc, etc, etc.
Allt det som vi lyckats åstadkomma i välfärdens Sverige.
Han var absolut inget offer, absolut  ingen att tycka synd om i ett globalt perspektiv, tyckte mamman
-          Det var en vändning för mig, sa Milad.

Några aktuella frågor i veckan...

Hemman igen  från en semestervecka får ni här en dags försenad söndagsblogg.
Och den ska handla om några aktuella ämnen i lokaltidningen denna vecka.

Kenneth Björklund (s), vice ordförande i Vimarhem, bemötte min kritik över att Vimarhem tecknade avtal med Telia om fiber och på så sätt tog undan ett stort antal hyresgäster, av sina 1.300, från det kommunala fibernätet.
Genom det beslutet riskerade Vimarhem också att undergräva finansieringen av fiber på landsbygden, precis som privata fastighetsägare gör. Kommunens fibersatsning bygger på en Robin Hood-modell där anslutningar i tätorterna ätr med och betalar dyra stamnät på landsbygden.
Kommunen jobbar nu för fullt för att dra fram fiber in sina tomrör i tätorterna. Gullringen, Kennets hembygd,  kommer att stå först i tur.

Jag köper Kennets förklaring att Vimarhems hyresgäster var tvugna att ha fiber vid en viss tidpunkt, våren 2012. Men det Kenneth inte tar upp är varför avtalet som tecknades var på åtskilliga år, det pratas om tio års bindningstid.
Vimarhem hade tidigt fått veta att kommunen var på väg med fiber, den informationern gavs från min sida. Men självklart visste vi inte när det skulle ske.
I det läget hade det varit bra om Vimarhem tecknat ett kortare kontrakt med Telia, nu kommer man inte in i det kommunala fibernätet på många år. Och då är det ändå ett helägt kommunalt bolag.

Ett annat ämne som behandlades var kommunstyrelsens beslut att anta Tengbomgruppen som förslagställare av "Vackra Vimmerby". Jag tycker det var ett bra val.
Jag brinner särskilt för projektet eftersom jag är initiativtagare till detsamma -vi måste få vår vackra stad och våra vackra tätorter att bli ännu mer inbjudande, både för oss som bor här och tillresande.

Det Lars Johansson (v) oroar sig över i tidningen; att alla pengar ska satsas på ett bräde eller att vi tar in konsulter som ska göra jobbet, är helt i onödan.
Vi har själva från början angett att vi ska skapa Vackra Vimmerby med vårt eget gatu- och parkfolk - det Tengbomsgruppen ska göra är just gestaltningen, ritningen över hur det ska göras, så det blir sammanhållet.
Den halvtid trädgårdsmästare som parkavdelningen ska få i tillskott (om nu Kultur och Fritid tar upp det i sin verksamhetsbudget) är för att sköta om och utveckla det tengbomgruppen ritar på, bland annat.
Det här kommer att ta flera år.

Vi kanske gör en äppleallé utmed Storgatan ett år, året därpå kanske en central skridskobana, året därpå något annat.
På 10 års sikt hoppas vi att också staden och våra tätorter blivit en så stor attraktion i sig att alla trivs i den här miljön, och att vi lockar hit besökare året runt.
Vackra Vimmerby innehåller också soffor för promenerande att vila på, många papperskorgar att slänga skräp i och välvårdade fastigheter. Det är inte bara träd och blommor.

Jag hoppas nu att vi kan anslå de medel i investeringsbudgeten Tengbomsgruppen offerererar för att få gestalningsritningar, åtminstone de första.
Vi behöver komma igång redan nästa år då Astrid Lindgrens Näs öppnar grindarna till första kapitlet i sin trädgårdsbok.

Gymnasiet attraherar våra egna ungdomar

Häromdagen fick jag se siffror som fick mig att fundera över den satsning kommunen gjorde förra mandatperioden  på en ny gymnasieskola.

Stångdalens Gymnasium gick på en bit över 110 Mnkr och det är fasligt mycket pengar.
Alf Wesik, ledarskribent på Vimmerby Tidning, tyckte innan bygget att det var onödigt dyrt och jag kan nog säga att jag var ytterst tveksam själv till satsningen.

Själv förespråkade jag en helt ny byggnad som vi kunde hyra av exempelvis Skanska, och så kunde vi sälja gymnasiebyggnaden till dom för att bygga ett trygghetsboende i. Vilken bra placering det hade blivit av Trygghetsboendet! Och Gymnasiet kunde vi byggt kanske mitt emot ishallen.

Tyvärr föll det förslaget inte i god jord hos dåvarande kommunledning.

Oavsett vilket, vi har nu en nybyggd gymnasieskola och när Wesik skrev att det var vikande elevunderlag blev jag intresserad av att kolla upp det.

Vad vi kan se av siffrorna så kan man dra slutsatsen att den nya gymnasieskolan tvärtom har skapat en sådan attraktionskraft att elevantalet är större än det annars varit.´Det är färre elever som söker sig ifrån Vimmerby. Våra egna ungdomar väljer i större utsträckning att gå i skola i egna kommunen.

Fler väljer att gå på vår egen gymnasieskolan, procentuellt sett, än tidigare.

Känslan är att ett ny gymnasieskola bidrar starkt till att vi har ett bättre elevantal än vi annars skulle haft.

Jag visar siffrorna här nedan:

Jämförande siffror mellan läsåren 2006/07 –  2013/14

·         Antal elever i Hultsfred                                   Antal elever från Hultsfred

Lå 06/07                 40                                        81

Lå 07/08                 42                                        64

Lå 08/09                 50                                        54

Lå 09/10                 61                                        34

Lå 10/11                 56                                        36

Lå 11/12                 63                                        47

Lå 12/13                 50 (varav 14 i åk 1)             62 (varav 32 i åk 1)

Lå 13/14                 52 (varav 21 i åk 1)           68 (varav 18 i åk 1)

                     

·         Antal elever på naturbruk, Gamlebygymnasiet, Helgesbo, Ingeltorp

Lå 06/07                 38

Lå 07/08                 38

Lå 08/09                 28

Lå 09/10                 39

Lå 10/11                 46

Lå 11/12                 39

Lå 12/13                 31  

Lå 13/14                 22 (varav 7 i åk 1)

 

·         Antal friskolor med elever från Vimmerby

Antal elever                        Antal skolor

Lå 06/07                 65                                        18

Lå 07/08                 86                                        22

Lå 08/09                 88                                        22

Lå 09/10                 100                                      28

Lå 10/11                 116    (en topp)                    25

Lå 11/12                 81                                        19

Lå 12/13                 55                                        12

Lå 13/14                 31 (11 elever i åk 1)           9

 

 

Stort hopp till arbetsmarknadsenheten

Även Vimmerby kommun har drabbats av den europeiska krisen de senaste åren. Det har skett genom att många av våra företag har påverkats negativt, vilket lett till en ökad arbetslöshet, framförallt bland unga, som i sin tur inneburit högt tryck på det sociala försörjningsstödet. I slutet av denna kedja finns alltid kommunen.
Det är kommunala skattepengar som till stor del får bekosta arbetslösheten.

Det har varit frustrande att se hur olika projekt tillskapats genom åren utan att de fått de resultat man önskat fullt ut.
Arbetsmarknadspolitik är ett nationellt ansvar och lokalt tycker jag att de ekonomiska medlen inte sammanförts till den kraft de skulle kunna bidra med på den lokala arbetsmarknaden.
Därför har nu alliansen i kommunen beslutat ta initiativ som ska minska utanförskapet, få bättre utfall av statliga och kommunala pengar och få mer konkret handling.
Längst från arbetsmarknaden står de med försörjningsstöd.

Vi kan först konstatera att trösklarna för ungas inträde på arbetsmarknaden är stora.
De väl utbildade gymnasisterna går också arbetslösa, precis som de som inte gått ut gymnasiet med godkända betyg. Flera av dem har också försörjningsstöd.
Ett av skälen till att unga inte kommer in är givetvis de höga ingångslönerna. Det finns inga skäl för arbetsgivarna att ta in en ung nyutbildad utan arbetslivserfarenhet om det bara skiljer några kronor i lön till den som har tio års erfarenhet. Här har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar.
Ju längre arbetslösheten varar, ju värre blir känslan av utanförskap och att ej vara delaktig och nyttig. Alla mår bättre av delaktighet.

När vi nu sjösätter en kommunal "Arbetsmarknadsenhet" gör vi det med alla resurser samlade kring ett bord. Statliga resurser till arbetsförmedlings olika stödformer, till invandrarstöd, till sociala projekt, till lönebidra etc vill vi nu ta ett lokalt grepp om för att kunna stödja på individnivå.
Det måste bli ett djupare fokus på individen.
Vi har idag omkring 200 personer som kan komma ifråga för arbetsmarknadsenhetens åtgärder.
Det är människor som har olika förutsättningar att träda in på arbetsmarknaden, men har det gemensamt att de kommer att gå praktikvägen.
Arbetsmarknadsenheten ska "låna en arbetsplats" för att därefter själv handleda i samarbete med värdföretaget.
För en del som varit långvarigt utanför arbetsmarknaden är detta en stor process, för andra fungerar det direkt och de kan gå vidare i en utvecklingskedja.
Vad behövs i varje enskilt fall? Hur går vi till väga? Vilka har vi med oss?
Arbetsmarknadsenheten har nu besökt både näringslivsråd och industriråd för att få dörrarna att öppna sig i kommunens företag. Det ser bra ut.
Viktigast är att kommunen går före och öppnar sina olika dörrar.

I alliansen förväntar vi oss stora vinster: den rent humana att människor kommer in i den gemenskap ett arbete innebär, att någon hjälper till och engagerar sig att få möjlighet att utvecklas.
Dessutom den rent kommunekonomiska; de sociala kostnaderna har skenat och kommunen får därmed ta direkt ekonomiskt ansvar för arbetslösheten.
Här ser vi möjlighet att få hejd på denna ökning. För deltagande arbetsplatser är vinsterna också stora, dock väldigt individuella.
Den stora vinsten för skattekollektivet ligger i att våra skatteintäkter kan gå till investeringar i skola, äldreomsorg och fritid.
Det känns uppmuntrande att det initiativ alliansen lokalt tagit i Vimmerby nu är igång.

Kan Vimmerby på nytt bli regionalt nöjescentrum?

Utelivet i Vimmerby var på tapeten i somras.
Hotell Ronjas Clubben blev en succe' publikt. Stor debatt följde av att kommunens miljöförvaltning ville stänga uteserveringen klockan 24 på grund av klagomål på ljudnivån.
Vi kan lägga den debatten åt sidan då jag tror att dialogen är bättre idag och att man hittar samförstånd till nästa sommar.
Men debatten gav anledning till en annan tanke; fungerar utelivet i Vimmerby kommun?
Ungdomar klagar på att det inte finns någonstans att roa sig, och Linda Carlsson på Ronja sa att hon såg ett behov att fylla.
Idag, till skillnad från igår, tar heller inte ungdomarna initiativ till egna arrangemang på samma sätt som förr; jämför Club Focus i Vimmerby på 1960-talet, Musik och kulturforum på 70-talet och Rockparty i Hultsfred på 90-talet. Idag finns ingen sådad samlande förening.

Framtidskommissionen har sin sin skrift "500 texter om framtidens..." ett avsnitt om ungas röster. Här finns sådant som att gymnasiet ska innehålla praktik med sikte på jobb, bostäder för unga, säkra cykelbanor, solceller, komposter, fritt internet - och rikare nöjesliv, kulturliv, mysiga cafeer och mötesplatser.
Utelivet är viktigt för unga människor. Det innehåller deras mötesplatser.
Sälvklart måste marknaden klara just cafeer, restaurang och klubbar av olika slag. Problemet blir när småstaden inte orkar uppbringa ett tilräckligt stort underlag. Därför måste alla satsningar ta sikte på ett regionalt underlag. Som Metropol i Hultsfred och som jag också tror, Ronjas eventuella nya satsning.
Det handlar till väldigt stor del att få bra entreprenörer att satsa, och att vilja satsa. Här måste vi som kommun kunna fungera som en stödjande partner, inte bara som en bevakande eller tillståndsgivande partner.

En fundering som jag haft, sedan jag i somras såg Brolles show i folkparken i Valdemarsvik; kan man inte få fart på folkparkslivet i kommunen?
Var finns den Folkets Park eller den bygdegård som vill satsa på dansbana utomhus och inomhus, tombola och lottstånd, kaffe, mat och dryck och erbjuda en helkväll för flera generationer?
För så såg det ut i Valdermarsvik, både unga och medelålders var där och roade sig gemensamt.
En gedigen Folkets Park, varför inte i Vimmerby, skulle kunna passa väl in i vårt varumärke som en liten, vacker, gästvänlig och gemyntlig stad.
Gullringens GoIF håller liv i både Örsåsa och Nöjespumpen och det är lovvärt. De har sin publik och visar också att dansband fortfarande fungerar.
Kan fler satsa? Det ena utesluter inte det andra; Ronjas Clubben, Örsåsa, Pumpen, Folkets park, någon bygdegård som kan köra igång igen som förr, Stadshotellets Kruses Källare...
Finns det entreprenörer som på nytt kan forma Vimmerby till ett regionalt nöjescentrum, som det en gång var?
Ett är klart; på sommaren är vi så många människor här att underlag borde finnas de månaderna.

Den offentliga degen med alla russin...

Ibland undrar jag hur det var tänkt från början.

Tänkte man att det skulle vara nio årskurser elever, 27 klasser med 25 elever i varje klass, och en lärare till varje klass och så en rektor till alla och över alla rektorer satt en skolchef?
Tänkte man att en hemtjänstpersonal skulle besöka 3 omsorgstagare i timmen, under åtta timmar och på så sätt kunna hjälpa 24 stycken? Eller hur räknade man när man började?
Funderar på alla myndighetsinspektörer; hur många lantbruk går det på varje djurinspektör, hur många livsmedelsproducenter, livsmedelsaffärer och restauranger går det på varje livsmedelsinspektör?
Man kan sedan fundera, vilket alla chefer säker gör, hur många medabetare ska jag leda innan vi behöver en chef till?  10? 20? 30…? 100…?
Om vi då är 200 medarbetare, och vi ska vara 30 under varje chef så får vi 7 chefer. Hur många chefer ska det då vara i en grupp innan det behövs en chef över dom…?  3..?
I så fall måste vi ha ett lager chefer till…

Ja, jag undrar hur det var tänkt från början.

Den kommunala förvaltningen har utvecklats likt en lök. Lager på lager byggs på och varje lager behöver en chef, och när lagret blir tillräckligt stort behövs en till…

Inom näringslivet finns en medicin mot detta. Inte för att jag på rak arm kan säga att den skulle hjälpa i offentlig sektor, men den hjälper väldigt ofta inom det privata.
Man börjar om med ett vitt papper.
När kvalitetssäkring, kaizen och lean production slog igenom var det just vad man tvingades göra; börja om på ett vitt papper. Rita din produktion igen, ifrågasätt varje steg, kvalitetssäkra varje bsteg, dokumentera och skapa vitböcker så inget faller bort över tiden.
När det inte längre fungerar, börja om igen på ett vitt papper.

Av nån anledning – jag vet inte säkert men har ändå fått den känslan – så är en kommunal förvaltning (alla, inte specifikt Vimmerby) istället likt en deg; den har ingredienser som gör att den jäser och pöser ut utan att man dikrekt kan förstå varför. Degen är rund, luftig och svår att läsa av. Den jäser likt en amöba; trycker man på ett ställe så jäser den ut på ett annat.

Kommer att tänka på en lussekattsdeg. Säg att russinen är chefer av olika slag; det är först när vi bakar ut den där degen som vi ser hur väldigt många russin vi har.
Inom näringslivet pratar man m OH-kostnad, overhead-kostnad. I princip är det allt som inte direkt är värdeskapande, d.v.s. producent eller debiterbar.
Inom offentlig sektor har vi,  enligt den definitionen,  stora overheadkostnader. Eller?
Om vi har 20 medarbetare, måste de då ha en chef? Klarar de sig inte med en chef om de skulle vara 30? Eller kan en chef inte hantera lönesamtal, utvecklingssamtal – allehanda personalfrågor om de är 50? Det är i så fall ett personalsamtal var fjärde dag om det är 200 arbetsdagar på ett år. Då säger ni att det behövs mer än ett samtal per år per medarbetare. Då frågar jag; ska samtalet vara 8 timmar per gång eller kan man ta en timme per gång och åtta gånger?
Och vad har vi för kvalité på vår medarbetare om denne behöver coachas så omfattande?

Är det curling det är frågan om? Har vi en generation arbetstagare inom offentlig sektor som ska curlas av en generation chefer som i sin tur ska curlas av ytterligare ett gäng chefer…?

Varför jag funderar?

Jo, pengarna räcker inte till allt. Om alla förvaltningar skulle få precis allt, uppfylla alla lagar, bestämmelser och statliga påfund så skulle Vimmerbys budget behöva dubblas och du medborgare behöva betala 60-70 kronor i skatt per intjänad hundring.

För att inte tala om alla avgifter som skulle läggas på företagen för olika inspektioner, besök , granskningar, etc.
För att klara nuvarande nivå måste löken ibland skalas av, degen bakas ut och vi måste titta på var resurserna egentligen behövs, var är de ”debiterbara”, var produceras våra tjänster, var finns det direkta värdeskapandet.
Vi kan inte göra så en gång om året över hela organisationen, men när det uppstår vakanser av olika slag kan det vara ett sätt att åtminstone börja på ett litet vitt papper.
I privat näringsliv har företag hjälp av kunder och konkurrens, när man ska effektivisera sig.
I offentlig sektor handlar det mer om att politiker och ledning hela tiden ifrågasätter ”need to have” eller ”nice to have” långt ut i organisationen, långt in i löken.

Vi är nöjda med det vi gjort, med långt ifrån färdiga...

I veckan har planberedningen haft sammanträde. Planberedningen består av miljö och byggnadsnämndens samt kommunstyrelsens presidium.
Vi hade besök av vår nya planarkitekt Regina Laine, som kommer från Västerviks kommun.
Hennes uppdrag från nu och fram till vårdagarna är att skapa en fördjupad översiktsplan, (FÖP) för Vimmerby centralort samt med tematiserade delar (uppdatering) av ÖP:n från 2007 som fokuserade på landsbygden.
Med den nya FÖP;en blir översiktsplanen nu komplett och aktuell.
Hon nämnde i sin föredragning att hon helst vill se 20 år framåt. Det är bra.
En ÖP ska egentligen göras varje mandatperiod men genom att blicka långt fram får man en systematik och ett antal vägledande målbilder som är till stor hjälp.
Man kan säga att vi ser 20-årsperspektivet lite suddigt och 4-årsperspektivet skarpt. Vår två-åriga investeringsbudget blir därmed superskarp.

För mig är ”Vackra Vimmerby kommun” en hjärtefråga. Vi måste i den nya ÖP:n få fram konkreta planer på hur vi ska kunna öka attraktionskraften både visuellt och funktionellt i vår kommun.

Vi moderater hade många "hjärtefrågor" när vi tillträdde kommunledningen och flertalet ordförandeposter i nämnder och styrelser1 januari 2011.

-          En driftekonomi som lämnar överskott till investeringar. 2011 och 2012 nådde vi de målen med råge.

-          Skolan, vi skulle ta krafttag för att åstadkomma bättre resultat och sikta på att vara den bästa i landet 2017. Eftersom skolresultaten presenteras med en viss eftersläpning kan man bara ha en känsla ännu och den är positiv. Mycket pekar mot att vi är på rätt väg.

-          Maten i omsorg och skola. Vi ville laga maten på plats och det beslutet är på väg att genomföras.

-          Nytt omsorgsboende. Det har just börjat byggas.

-          Öka kapaciteten inom förskolan med en ny större förskola så att barackerna kunde tas bort. Lundens förskola invigs nu i september.

-          Industri och handel hade ingen färdig mark att bygga på. Vi har inte bara ordnat detaljplanerna, vi har också färdigställt två nya industriområden.

-          Flera tomtområden att välja på; nya villaområden planläggs (visserligen är något överklagat) och det skapar förutsättningar för att unga familjer kan skaffa sig egen bostad. Här vill vi fortsätta och utöka det strandnära boendet. I Storebro, vid Gissen, är vi nära nu när är privat entreprenör vill iordningställa ett villaområde.

-          Vi behöver bättre kommunikationer. Rv 40 får både högre standard och bättre turtäthet vad avser KLT-bussar Västervik – Vimmerby - Hultsfred. Den arbetspendeln har slagit mycket väl ut.

-          En bättre robust Stångådalsbana. Här har vi drivit på arbetet och idag ligger förslag på upprustning framme. Personligen arbetar jag också för att någon annan än Veolia ska få entreprenaden när nya offerter utvärderas. Veolia har haft för många inställda tåg, bäst vore om SJ fick entreprenaden då vi då skulle få bättre samkörning med exempelvis tågen på stambanan.

-          Vimmerby kommer att få 1000 fler pensionärer 2030 än idag. Vi behöver ett Trygghetsboende. Där har vi drivit på hårt i frågan med hjälp av Kristdemokraterna och nu ser det ut som vi äntligen får en diskussion om vårt bostadsföretag Vimarhem ska bygga, eller vår fastighetsavdelning. Vimarhem har år efter år inte lyssnat på kraven från bland annat pensionärsföreningarna om Trygghetsboende, men nu trycker vi på, främst från (m) och (kd). Från moderat håll ser vi gärna också privata byggherrar i dessa diskussioner och där driver vi också på, just nu i samtal med lokala entreprenörer.

-          Moderaterna kommer att driva på viktiga reinvesteringar i ungas miljöer i Vimmerby; skola och idrottsanläggningar. Mer pengar måste in i reinvesteringar i Astrid Lindgrens skola och Vimarskolan, men också  i Idrottshallen i form av en utbyggnad.

-           Landsbygdspolitiken; moderaterna har varit hårt drivande i fiberfrågan med ett starkt kommunalt ansvar för investeringen, som öppnar upp för att hushållen konkurrensneutralt ska kunna välja innehållsleverantör. Vi fick med oss flera andra partier i fiberfrågan (precis som i matfrågan inom omsorgen och skolan) och idag är fiberinvesteringen igång. Det möjliggör fortsatt verksamheten på landsbygden, både för företag, lantbruksföretag och permanent- och/eller fritidsbosatta.  Just fiberfrågan avgjordes till visst del av inträde i kommunalförbundet IT-Sam och också i det fallet drev vi fram det beslutsunderlag som fullmäktige behövde.
 

Arbetet med att utveckla och modernisera Vimmerby kommun sker inte bara genom politiska initiativ, utan också från ledningsgruppen med kommunchefen i spetsen. Här har man målmedvetet och energiskt arbetat fram mot delmål efter delmål, och idag har samarbeten verkställts och förvaltningar effektiviserats så att vi är färre kommunanställda idag än 2010 som in facto gör mer. Effektiviseringsarbetet fortgår, inte minst på IT-sidan. Vi stödjer också till fullo ledningsgruppens satsning på välutbildade chefer och på att skapa en attraktiv arbetsplats.
Också omorganisationer har lett till större möjligheter att bli effektivare då ”gata” har lagts på Vimmerby Gatuproduktion AB och ”park” på Kultur- och Fritid som möjliggör närmare samarbete med föreningslivet.

Vi är nöjda, men långt ifrån färdiga. Vi moderater vill åstadkomma än fler förbättringar.
Vi är nöjda med vad vi åstadkommit i Alliansen hittills och personligen ser jag att målen vi moderater, som största parti i Alliansen, lagt för mandatperioden håller på att nås ett efter ett.
Jag ser också att de frågor våra vänner kristdemokrater, folkpartister och centerpartister drivit tillfört mycket och också skapat ett antal bra kompromisser. Jag kan för stunden inte minnas någon större fråga där vi inte slutligen kunnat enas.

Ett stort arbete görs i Socialnämnden, som under perioden fått ansvar för både äldreomsorg och individ- och familjeomsorg. Det är vår i särklass störta verksamhet nu, och också den verksamhet som haft det jobbigast budgetmässigt. Det försöker vi rätta till från och med kommande budgetperiod samtidigt som vi sättger in förebyggande åtgärder för att nå bättre resultat till mindre kostnader.
Men vi är inte färdiga! Vi brottas fortfarande med en stor ungdomsarbetslöshet, med stora sociala kostnader, med utflyttning och därmed minskat skatteunderlag, med en tjänstesektor som behölver bli större och inte minst, med problem i vårt reningsverk som sysselsätter stora resurser just nu.
Jag tror väldigt mycket på den nya Arbetsmarknadsenheten, där en ny samordnare ska börja arbeta nu. Jag återkommer till detta längre fram, men jag känner stor tillit till att den får en stark påverkan på vår framgång.
Jag kommer också att återkomma när det gäller arbetena vid Reningsverket under hösten.

 

Visst har vi livskvalité i Vimmerby

På denna, en av de sista söndagarna i augusti, som dessutom är solig och varm precis som hela denna fantastiska sommar har varit, kan man fundera lite över begreppet livskvalité.

Kommande fredag eftermiddag klipper jag, på uppdrag av Gunnar och Bibbi på Vimmerby Golfakademi, bandet till en ny 9-hålsbana mitt i Vimmerby uppe vid Ulriksdal.
Jag nöjer mig med att klippa bandet – golfkonsterna får proffset Joakim Häggman stå för. Såg honom när han invigde Gullringens nio hål för väldigt länge sedan och det var en spännande upplevelse. Vi kan vänta oss  en ”golf-clinic” värd namnet med Joakim.

Det jag ville erinra om med detta exempel är den livskvalité vi har i vardagen i Vimmerby kommun. Tre nära golfbanor; Vimmerby, Gullringen och Tobo i Storebro är bara tre av alla de anläggningar som lockar ung och gammal till rekreation och förnöjelse.

Allt är inte tävling. De allra flesta arenor vi har i Vimmerby, från ishallen till fotbollsarenan på Ceos, från idrottshallen i Södra Vi till fotbollsplanen i Frödinge, används för vardagsmotion av allt annat än just tävlingsmänniskor. Det är bra.
Friskis och Svettis är en annan organisation som bidrar till livskvalité för många. Har sett deras annonser i tidningen nu och nu påminner jag mig att de klagade på städning och en hel del annat i träningslokalen på Astrid Lindgrens skolan. Sådant är ju lätt att ordna; skolan hyr ut lokalen, alltså ser skolan till att den är städad, lampor lagade, etc. I annat fall riskerar skolan att få reducera hyran.

Investeringsbudgeten ska kommunfullmäktige ta i november, fram till dess kan du påverka din politiker vad avser investeringar. Budgeten är nu ute i fullmäktigegrupperna för diskussion.

Tyvärr kommer vi inte att ha råd med särskilt mycket mer den kommande budgetperioden: Industriområden, äldreboende, förskola och fibersatsningar uppgår till flera hundra miljoner. Detta jämte att Vimmerby Energi också investerar stort i Kraftvärmeverket. På sikt är det bra för kommunen att vi tar investeringarna nu. När högkonjunkturen är på topp bör vi vara färdiginvesterade på stora projekt för en tid framöver.

Men var kan vi investera för att öka livskvalitén i kommunen? Ungdomar har skrivit till oss och sagt att man vill ha ett kvällsöppet café i centrum, gamla vet jag vill ha fler soffor utmed promenadstråken i alla tätorter och gärna också utmed gatorna mot centrum. Man vill kunna sätta sig och vila. Fullt förståeligt. Fler papperskorgar skulle göra stan lättare att hålla städad.

Något som hör samman med livskvalité är boende; att man kan få på hur man vill och i princip vart man vill. Trygghetsboende i Vimmerby är lika viktigt för de gamla som strandnära boende kan vara för familjer mitt i livet.
Jag tycker det är en stor politisk uppgift att se till att båda dessa möjligheter blir verklighet.

Byggjobben många i Vimmerby

Det är mycket på spåret i Vimmerby kommun nu!

Kommunens största bygge genom tiderna, nya Kraftvärmeverket på Tallholmen för kanske 400 Mnkr, är på gång och en uppgift säger att det som mest kommer att vara 160 personer som en och samma dag jobbar på bygget. Enormt!

Nu är inte alla från kommunen ;-)…men många är det. Det är väl kännt att byggnation drar igång en kedja av jobb, väldigt många på orten där bygget genomförs. Hantverkare och små entreprenörer inom sektorn kommer att ha fullt upp 18 månader framåt.

Ett annat bygge som hjälper till är ännu ett kommunalt bygge, äldreboendet i kv Senioren. Som mest kommer det att sysselsätta, sägs det, 70 personer en och samma dag.

En annan typ av bygge än kraftvärmeverket och här behövs det ju också möbler, gardiner och en hel del bohag så det bygget bidrar säkert också till handeln.
Byggena tillsammans med markberedning på industriområden har lett till många arbetstimmar inom entreprenadsektorn.
Hur ser det ut framåt?

Ja, får jag gissa tror jag Astrid Lindgrens Värld ligger lågt kommande vinter. Jag har i varje fall inte hört något om en förestående nybyggnation 2014. Styrelsen lär vara upptagen med att hitta en ny VD efter Mikael Ahlerup som ska på nya uppdrag. Och man har ju också genomfört tre stora byggnationer för totalt nära 200 Mnkr i kommunen. Det är en fantastisk vitamininjektion med privata medel i vår kommun.

Vimarhem vet vi planerar en byggnation i kv Pistolsmeden, som nu är stoppad i avvaktan på politiska beslut om trygghetsboende. Men nån form av bygge kommer också där.
Vi vet också att Vimarhem behöver ersätta gruppboendet på Näs på sikt. Den frågan ska behandlas kommande kommunstyrelse och sannolikt uppdrag kommunstyrelsen till Vimarhem att uppföra ett nytt gruppboende som ska ersätta Näs.

Näs bygger också Astrid Lindgrens Trädgårdar, där 10 Mnkr kommer att investeras i en första etapp. Det är ett bygge jag tror blir uppmärksammat nationellt.

En rad privata aktörer, företag,  har kontaktat mig under sommaren med friska planer. Jag tror att vintern och våren kommer att innehålla åtminstone beslut om nya privata byggnationer.
En som redan är igång är Magnus Frodig som dels byggt sin dröm, ett museum/ en utställning om världens motorcrosscyklar och dess förare. Kommer att bli ett intressant nytt besöksmål i kommunen.
Magnus bolag köpte också Odal-ladan där en nybyggnation och ännu en satsning ska ske.
Vimmerby IF ska få en byggnad vid Ceosvallens Arena och där kommer också en rondell att byggas med början i mars 2014.

Destinationspengarna kommer också att innebära att privata investeringar görs inom besöksnäringen.
En del projekt är under diskussion både på Krönsmons och Östra Ceos industriområde.
Fiberutbyggnaden åren framöver kommer att skapa en del jobb, framförallt grävjobb.
Vi vet ju också att det går bra för vår livsmedelsindustri nu; Åbro, Arla, frödinge och Håkans Glada Utegrisar.
Men även Ljunghälls går bra, liksom STC. Inga direkta orosmoment har dykt upp i kommunens småföretagarflora.

Jag har ens känsla av att vi passerat bottenläget och är på väg upp. Jag hoppas i så fall att det ska innebära att vi kan klara vår ekonomi med överskott, så vi snabbt kan amortera de lån vi nu drar på oss i de nödvändiga byggen som pågår

Fokus på äldre i Vimmerby i höst

Väldigt, väldigt svårt att komma igång med sina fasta rutiner efter denna sommar!
Det konstaterar jag, och det konstaterar ni som regelbundet följer min blogg.
Antingen publiceras ingenting, eller också kommer det på annan dag än söndag...
Ber om ursäkt för oordningen denna sommar.
Men nu ska det bli ordning igen, åtminstone ska jag försöka skriva en söndagsblogg till kommande söndag och komma in i rutinerna igen.

Denna vecka har jag och socialnämndens ordförande Elisabeth Lago-Nilsson tagit första spadtaget på nya omsorgsboendet  i kv Senioren i Vimmerby.
Ett efterlängtat ögonblick för oss båda och alla politiker, medarbetare och gamla i Vimmerby tror jag.
Tyvärr brast underhållet av Eken genom åren, i annat fall kanske vi kunde haft kvar det och renoverat upp det. Nu valde vi att bygga nytt, istället för att lägga nya pengar på gammalt. Dessutom tror jag en privat entreprenör hanterar en ombyggnad billigare än kommunen. Det brukar vara så.

Det nya boendet ger oss  ett nettotillskott på bara 10 lägenheter, övriga lägenheter ersätter de som finns på Eken, Duvan, Kvillgården och Ådala. Eken har som bekants sålts för att bli ett behandlingshem.
Jag sa vid invigningen att jag tror vi behöver ännu ett osmorgsboende inom en inte alltför avlägsen framtid.
Det finns några möjligheter att skjuta fram det behovet:
1) Att underhålla Vidala och Kvillgården (Duvan och Eken är de första vi ska lämna) så det klarar sig i framtiden.
2) Att fundera på att ha kvar Ådala i Gullringen, kanske lägga en slant på att bredda dörrar och annat för att det ska fungera.Så länge efterfrågan finns till Ådala, och så länge behoven ökar, de äldre blir fler, tror jag det vore strategiskt fel att inte försöka hålla det äldreboendet vid god hälsa. Men alt beror givetvis på efterfrågan. Vi kan inte heller stå med tomma lägenheter alltför länge.
3) Att investera i ett nytt trygghetsboende. Kanske bygga till Granen eller bygga helt nytt i kv Uven i centrala Vimmerby.

Bygger man ett helt nytt kanske Granen i framtiden kan konverteras bit för bit till ett omsorgsboende.
Det är det inte idag.
Granen är inget särskilt boende utan kan mest liknas vid ett Trygghetsboende med värdinna och gemensamma lokaler för aktiviteter och matsal.
Om vi inte har råd med ett nytt, större Trygghetsboende är kanske en tillbyggnad av Granen ett alternativ.

Det är rätt läge att bygga:
1) Byggsektorn är fortfarande i lågkonjunktur.
2) Statligt investeringsstöd fram till och med december 2014.
3) De äldre blir fler, en ny generation pensionärer kommer nu som har egna pensionsförsäkringar och som kan tänka sig sälja sin villa för ett bra hyreshusboende med omsorg.
4) Det är kö till Granens lägenheter, senaste siffran 130-150 stycken.
5) Bra pris på villor i Vimmerby idag. det är brist på gamla hus och efterfrågan är stor. Skulle  underlätta flyttkedjan och smörja inflyttning och etablering av unga familjer.
6) Vimarhem tänker ändå bygga 21 nya lägenheter i Pistolsmeden, man har resurser till detta och därför kan det vara lämpligt att istället bygga Trygghetsboende för 70 år eller äldre.
7) Flytt från villa till Trygghetsboende förskjuter kommunalt omsorgsbehov med 10 år enligt undersökningar. Det sparar många kommunala skattekronor.

Debatten om trygghetsboende kommer upp på fullmäktige i september då Vimarhems utredning behandlas.

Exempel på ett bra upplägg

Mahamud Tifu Ali, 25 år från Vimmerby, är en av alla de somalier som nu finns i vår kommun. Mahamud, eller Tifu som han allmänt kallas, drömmer om ett jobb på gjuteri.

Det berättade han för branschtidningen GJUTERIET, i vintras, när reportern Zoltan Tiroler gjorde ett helt uppslag om Tifu.
Projektet ”Ingjuta – arbetskraftsförsörjning till gjuteriindustrin”, har varit och är  fortfarande ett väldigt lyckat arbetsmarknadsprojekt.
”Ingjuta” syftar till att öka integrationen och sysselsättningen, samtidigt som gjuteriindustrin får sitt behov av arbetskraft tillgodosett.
Förutom studier i svenska, matematik, engelska och gjuteriteknik på gjuteriskolan, får man två dagars praktik i veckan på ett gjuteri.

Jag gillar sådana här upplägg. Upplägg där teoretiska ”kärnämnen” inte är huvudsaken, utan praktiken. Uppläggen där tiden på företaget innebär steg mot ett yrke, mot en anställning.

Tifu hade en liten affär i Somalias huvudstad Mogadishu, berättar tidningen, där han sålde mat, tobak, skor och parfym. Han har aldrig gått i skola men lärde sig läsa och skriva av ett äldre syskon.
Sådan är oftast bilden av våra somaliskia invandrare i Vimmerby. Många har ett muntligt språk, men ingen skriftligt.
Tifu var Vimmerbys första somalie. Som så många andra smugglades han hit sedan föräldrar och släkt samlat ihop pengar.

-          Jag har aldrig blivit illa bemött, säger Tifu som hade det svårt ändå när han inte kunde språket. Projektet Ingjuta har givit honom hopp, och han drömmer om ett jobb på ett gjuteri. Praktiken har skett på Ljunghälls i Södra Vi.

-          Jag blir alltid bra bemött, arbetskamrater ställer alltid upp om det är något. Det är så bra att vara på ett jobb, man lär sig nya svenska ord varje dag.

Ingjuta-projektet varar i 33 veckor för kursdeltagaren och den gångna perioden har 16 deltagare varit med.

Dialogen med näringslivet ska öka ännu mer

När Svenskt Näringsliv presenterade sin Näringslivsranking för Sveriges 290 kommuner i april så placerade sig Vimmerby på 179:e plats. Vi fick ett hack i den tidigare uppåtgående trenden. Skärskådar vi siffrorna i detalj så fanns det kriterier där vi var bättre än så. Exempelvis är vi på 59:e plats när det gäller ”företagande” och 91:a plats när det gäller ”marknadsförsörjning”.

Flera kriterier kan vi inte påverka annat än långsiktigt. Sämst är vi på ”Väg, tåg och flyg” och ”Tele och IT-nät” – det sistnämnda har vi tagit tag i, och fattat ett beslut att Vimmerby kommun ska fibreras åren framöver, med start redan i år.

Vad vi också kan se är att när handeln är de som dominerar svaren så faller Vimmerby, när industrin dominerar svaren så stiger Vimmerby i rankning.

Det är en signal att ta vara på givetvis.

Sommarens debatt handlade om ”Cluben”, Linda Carlssons och Hotell Ronjas/Mässhallarnas nattklubbsprojekt onsdag, fredag och lördag.

Polismyndigheten gick på den kommunala miljömyndighetens yttrande, som byggde på klagomål, och stängde uteserveringen kl 24.00 – inne fick man dock fortsätta till 02.30.

Detta har föranlett en del möten men också en del funderingar.

I näringslivsrankingen får ”Tjänstemännens attityder” 209:e plats och ”Tillämpning av lagar och regler”  177:e plats. I Sveriges Kommuners och Landstings undersökning, där endast de som varit i kontakt med kommunens tjänstemän svarat, kom Vimmerby på 14:e plats. Det tyder ändå på att väldigt många är nöjda.

I enskilda fall kan ändå missnöje uppstå, självfallet, och företagaren var i detta fall mycket missnöjd med hur beslutet togs.

Allt går att göra bättre. Jag tror personligen att det främst är kommunikationen och kunskapsutbytet som måste förbättras mellan kommunen och företagarna.

Vår näringslivsenhet har under drygt två år byggt upp en verksamhet med företagsfrukost (ca 70 deltagare i snitt) , med näringslivsråd (handeln, småföretag) och industriråd (större företag). Vi för en bra dialog med företagen där.

I höst växlar man upp tempot med ytterligare arrangemang av typen ”Soffintervjuer”.

Själv kommer jag att ta initiativ till något jag vill kalla för ”Kafferep”.

Jag kommer att bjuda in hotell- restaurang- och nöjesbranschen i kommunen till ett fikamöte i stadshusets cafeteria för att diskutera just tillståndsgivning, regelverk och också förutsättningarna för branschen att verka i Vimmerby. Givetvis blir också myndighetsutövande tjänstemän med flera inbjudna.

Jag tror på dialog. Resonemang.

Jag tror att Vimmerbyborna vill ha, och behöver, ett visst uteliv och behövs det politiska beslut för det måste den debatten föras.

Genom dialogen kan förståelse och hänsyn tas till det mesta.

När det gäller handeln har vi nu en oroväckande utveckling. Det krävs många kreativa och idérika köpmän för att små handelsföretag ska ta fart och flera etableringar ska komma till stånd. Kommunen måste göra sitt för att underlätta etableringar och med den rörelse det nu är i handeln i kommunen har flera lokaler och flera tomter öppnat sig. Förutom två nybyggda etableringsområden.

Här krävs ett samarbete där kommunens tjänstemän starkt kan medverka på olika sätt, framförallt då Näringslivsenheten, men där också Vimmerbys totala attraktionskraft spelar in.

Vi har alla ett ansvar för utvecklingen av kommunen. Hur bidrar vi enskilt till upplevelsen av vår destination? Hur skapar vi attraktionskraft tillsammans?

Handeln tog ett bra och berömvärt initiativ denna sommar med kvällsöppet. Bra för både bofasta och turister. Höjd attraktionskraft, definitivt.

Jag hoppas att jag också kan bjuda in handeln till ett kafferep där vi kan fortsätta dialogen för en ännu bättre utveckling.