Nordisk barnkulturfestival med mera

När nu den Nordiska Barnkulturfestivalen kom till Vimmerby så kändes det som den mest natrurliga sak i världen.
Jamen...alldeles självklart ska just Vimmerby ha en Barnkulturfestival!
På initativ från Odense i Danmark finns det nu en Nordisk Barnkulturfestival i arrangemang av de tre attraktionerna, Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby, Kamomilla stad i Kristiansand och HC Andersen-paraden i Odense.
I fredags träffade jag politiker från Kristiansand och Odense och skrev ett letter om intent; vi ska försöka permanenta samarbetet mellan oss tre städer, våra kulturpolitiker och kommunledningar.
Jag ska lyfta frågan redan i morgon i kommunstyrelsens presidie.

Det är viktigt att vi får arrangemang i Vimmerby som betyder något nationellt och ännu viktigare att de får betydelse utifrån ett nordiskt perspektiv. Detta kan vi få med hjälp av Astrid Lindgrens Världs samarbete med de andra nordiska attraktionerna.
En fråga ställer sig naturligtvis; vi får arrangemanget i Vimmerby var tredje år. Vad ska vi göra de andra två åren? Jag tycker vi kan undersöka om vi inte också kan ha en svensk barnkulturfestival?

Lyssnarresan gick i veckan till de två bostäderna för ensamkommande flyktingbarn. Denna gång mer för min egen skull, jag ville "läsa på" lite om villkoren för verksamheten, om hur pedagogiken fungerar, hur livet och acklamatiseringen fungerar för ungdomarna.
Det gav intryck av att vara en mycket stabil, harmonisk och resultatorienterad verksamhet där stödet till ungdomarnas väg in i vuxenlivet, in i det svenska samhället, var väl utvecklat.

Annars bestod veckan av möten med grannarna till Circusplatsen och vi hade ett bra resonemang.
Jag var också i tisdags kväll och mötte Lockneviborna i ett möte i Bygdegården. Stort engagermang i bygden för många frågor, det tycker jag är bra.
Samråd med Hultsfred har det också varit rörande vår gemensamma miljö- och byggnadsförvaltning. Vi har ju också fullmäktigebeslut, genom avtalet vi antagit,  på att vi ska ha en gemensam nämnd och de diskussionerna väntar nu också.

...och så har vi budgeten för 2014-2015. Det blir en tuff historia men det är viktigt att vi har den i balans. Annars kommer det inte att fungera. Det arbetet väntar kommande vecka.

En väntad reaktion

Som den läsare som hänger med i de kommunala frågorna vet, så har Vimarhem lämnat sin utredning om ett framtida Trygghetsboende i Vimmerby.
Kommunstyrelsen har, utan egen behandling, lämnat den vidare till partigrupperna för diskussion innan den kommer tillbaka för att beredas inför kommunstyrelsens behandling.
Vad vi kan se av sammanfattningen, och ordförande Tomas Holgerssons (c) uttalande i Vimmerby Tidning så är Vimarhem kritiska att bygga i egen regi.

Sälv är jag fortsatt övertygad om att en dylik byggnation både är lönsam och extremt behövd i Vimmerby centralort. Genom att det är äldre, relativt friska människor, plus 70 år, som ska bo där får man ett skötsamt, varsamt  och långsiktigt boende och hyresvärden kan räkna med att bygget har en mycket liten riskexponering.

Det var nyressant att läsa Vimmerby Tidning i lördags.
Tidningen hade tidigare i veckan beskrivit det särskilda boendet på Cirkusplatsen, d.v.s.  boendet för dementa, funktionshindrade och fysiskt starkt ålderssvaga människor vars tilldelning av lägenhet sker efter behovsprövning. Kommunen tänker bygga ett attraktivt boende, både utvändigt och invändigt.
Och det gick sannerligen hem hos medborgarna!

För vår fastighetsavdelning fick många förfrågningar om boendet. Och Vimmerby Tidning skrev i lördags att artikeln fick "enorm genomslagskraft" och många  ville ställa sig i kö till boendet.

Nej det var verkligen inga dementa som ringde, inte heller våra allra äldsta eller våra funktionshindrade. De som ringde var de som trodde det var ett Trygghetsboende för 70 + vi skulle bygga.
- Varör måste man vara gammal och sjuk för att kunna flytta in i ett gemensamt boende med viss omsorg, undrade de som tog kontakt med mg.
- Min mamma är 80 år och ensam, hon är visserligen så frisk att hon klarar sig själv men för henne skulle ett sånt här boende vara perfekt, sa en annan.
- Varför kan inte kommunen bygga ett Granen till, det är ju det vi vill ha, sa en tredje.

Just det genomslag som tidningsartikeln fick visar hur stort behov Vimmerbys relativt friska
äldre har av ett gemensamhetsboende som ett trygghetsboende är.

Reaktionen var därför väntad.
För mig är det självklart att vi ska ta hänsyn till detta.

Det är, för mig, märkligt att Vimarhem inte planerar för flera byggnationer av äldreboenden för lång tid framöver, eftersom det är just den typen av boende som äldre vill ha och den typen av hyresgäster som kan betala den hyra som blir.

Man borde också titta på vilket eget bestånd man har som kan säljas ut som bostadsrätter.

Vimarhem har ju ekonomiska möjligheter att bygga nytt. Det visar ju bolagets planer för Pistolsmeden. 

En väg att gå för att frigöra ytterligare utrymme är kanske att sälja av hyresrätter som bostadsrätter.

En privat blogg som omväxling...

Den gångna helgen har präglats av omställning.
Och därför skrivs den här söndagsbloggen nu måndag morron.
Det började i torsdags. Ledig dag från kommunen men öppningsdag för turismen i Vimmerby då Astrid Lindgrens Värld slog upp sina portar.
Vad tror ni det innebär för mig...?
Jo, arbetspass i Karaktärshotellets nya loungekök där det skulle tillverkas frukost i form av omelette, bacon, prinskorv och pannkakor.
Så fortsatte det hela helgen - upp vid fem på morronen, iväg till köket och arbete som "varmkock"...
Som politiker är det givetvis bra att göra nedslag i verkligheten, och jag klagar inte. det var ett roligt arbetspass och hustruns medarbetare på Björkbacken var ju alla glada att få hjälp.
Men jag förstod snart att skulle detta vara mitt dagliga jobb skulle rondören snart bli ännu mer påträngande än den redan är...

Ett annat nedslag i verkligheten skedde då jag besökte Ekens äldreboende. Denna gång som privatperson. Min 94-årige mor har fått en lägenhet där och det känns extra skönt då hon numera har svårt att klara sig i huset.
Vi besökte hennes lägenhet tillsammans och mamma blev riktigt imponerad av "pensionatet".
För hennes bild av äldreomsorg har ett annat datum än dagens och hon tyckte det var riktigt fint på Eken.
Vi lotsades runt av glad och trevlig omsorgspersonal och nu är det bara at fundera på vad mamma ska ha med sig för möbler och annat.
Klart är att hur den tekniska kvalitén än ter sig på ett äldreboende är det medarbetarnas "värdskap" som fäller avgörandet när intrycken ska samlas.
Mamma fick ett mycket gott intryck och är positiv. Tack för det, säger jag.

Ett tredje nedslag i verkligheten skedde när jag i sommarhuset i Solnebo igår söndag skulle koppla in datorn och modemet och pröva om jag kunde koppla upp mig.
Bland annat ska ju den här bloggen skrivas där varje söndag fram till  augusti-september.
Förra året gick det hjälpligt.
Bäst kapacitet över modemet hade jag klockan 01-02 på natten...
Nu hade jag köpt med mig ett 4G-modem och hade förhoppningar om én bätter mottagning.
Men det får jag vänta med till nästa helg - för jag glömde helt enkelt att ta det med mig i flytt-brådskan...
Nu är jag i varje fall installerad i sommarhuset och fick lyssna på fågelkvitter iställe för att skriva blogg.
Och det var ju inte helt fel...

Utan fiber blir ditt hus mindre värt i framtiden

Fibersatsningen i Vimmerby kommun kommer sent.

På gränsen till fem i tolv.

Skälet är att kommunen haft ett ADSL som fungerat bra för de allra flesta. För några har det inte alls fungerat och de flesta i den gruppen bor på ren landsbygd.

Sedan datorn i hemmet fick tillökning av ytterligare en dator, ett par telefoner och någon surfplatta har belastningen på nätet måndubblats.
Bilden av en motorväg är slående.
Vid en och samma påfart, exempelvis din, kommer du inte längre enbart med ett fordon, du kopplar in flera.
Och på motorvägen är det inte enbart små bilar som ska komma av på din avfart, utan stora långtradare, med långa släp och stor volym.
”Paketen” över nätet blir allt större och man kan mycket väl tänka sig hur svårt det kan vara att tanka ned dem till sin dator mobilt.
”Strömmande” trafik, som du använder för att se på rörlig bild på nätet, kräver en stabil och robust uppkoppling som hela tiden är öppen.
Fiber är svaret på alla dessa frågor.

En enda fiber, hårstråtunt, i kabeln har en enorm kapacitet och lägger man en kabel med många fiber  i ett rör så har man kapacitet för väldigt många år i framtiden.

Fibern kan ligga där länge utan att användas, då kallas den ”svartfiber” vilket är detsamma som att den är passiv, svart.  Är du ett företag kan du kanske hyra dig en egen svartfiber i kabeln.
Är den aktiv flödar vågorna i fibern och de kan flöda på olika frekvenser för att rymma ännu mer information.
Byalagen i kommunen är bekymrade över priset på anslutningen; 15.000 kronor. Tillsammans med grävkostnaden blir det 30.000 kronor om grävkostnaden är 15.000 kronor i snitt per fastighet.
Jag kan förstå bekymret. Det är investerade pengar i sin fastighet som kan ta lång tid innan man får tillbaka. Men det är inte något udda för just Vimmerby kommun. Fastigheter i byalag över hela Sverige har installationskostnader (grävning + anslutning) på mellan 15.000 och 50.000 kronor.
I de flesta kommuner ser man fibern på landsbygden som landsbygdsvänlig. I Vimmerby har många debattörer fått det till att vi är landsbygdsfientliga när vi väljer landsbygden först för investeringen. Enda skälet är att man tycker att avgiften är för hög.

Jag kan se i debattinläggen att man inte har någon större omvärldsbild, inte ser hur andra kommuner gjort. Vimmerby har följt en beprövad och fungerande modell.

I tätorten är sannolikheten stor att många kommer att få en ännu högre avgift, då vi väljer tätorten i slutet av den treåriga handlingsplanen.
Vimmerby kommun har alltså beslutat investera i stamledningar. Dessa ska gå så strategiskt väl som möjligt för att ta med så många byalag/fastigheter/tätorter som möjligt. Ansluter byalagen till kommunens stamledning erhåller man allt material inkluderat i anslutningskostnaden. Personligen är jag öppen för att stödja att anslutningsavgiften kan vara noll kronor, om byalagen står för materialet, den s.k. Peab-modellen från Växjö.
Man befarar att fastigheter inte ska ansluta sig. Jag tror man då gör ett stort misstag. Det räcker att fråga om någon kan tänka sig vara utan el till sin fastighet. Och om man svarar ja, hur stor tror man gruppen av köpare är när fastigheten ev. ska säljas?

Fiber kommer i framtiden, inom kanske fem-tio år,  vara nödvändigt för att bebo en fastighet. Det kommer att vara stört omöjligt att delta i samhället utan fiber, därför att all kommunikation utan den direkt verbala när två personer möts direkt fysiskt,  kommer att gå antingen via fiber eller trådlöst. Och trådlöst känner vi kapacitetsbristen i. Även inräknat 4 G och även 5 G, nya generationens mobilnät.
För kommunens del är det dock ovidkommande i sak, om byalagen ansluter sig till en privat nätaktör eller en offentlig. Bara man ansluter sig, det är det viktigaste om Vimmerby ska bli fibrerat.

Får man exempelvis utmed Pelarnelinjen ett bra anbud av privata aktörer ska man givetvis överväga det. Kommunen å sin sida måste också överväga hur man exakt ska dra sina linjer. De är naturligtvis beroende av anslutningsgrad.  För staden och tätorterna har vi sagt  60 procent anslutningsgrad, för landsbygden har vi sagt  ”anslutet byalag”.

Men ska linjen dras där byalag inte tänker ansluta sig är det givetvis bättre att överlåta den linjen till den privata aktören. Innan linjerna dras bör därför IT-Sam liksom byalagen ha alla avtal klara.
Kommunfullmäktige gav nu kommunens IT-förvaltning, IT Sam, i uppdrag att diskutera med byalagen hur man kan komma fram ekonomiskt i varje enskild fall.

Under tiden påbörjas nu fiberbyggnationen Horn-Vimmerby för att möjliggöra för kommunens verksamheter att ansluta sig och få bort vår miljonhyra till Telia. Samtidigt passar vi på att gå in i Gullringen och Södra Vi, ta en del av Djursdalabygden och erbjuda byalagen anslutning vid Sund, samt ta en del av Vimmerby stad där man ändå går förbi.

Jag har personligen engagerat mig hårt och drivit fiberfrågan i Vimmerby.
Jag är mycket glad över att vi äntligen tog beslut att fibrera Vimmerby, ett beslut som till slut blev totalt enigt.

Också en "Dr. Phil" ingår i det förebyggande arbetet

Jag har träffat Vimmerby kommuns Dr. Phil.

Han sitter på stadshusets socialkontor och har ansvar för familjerätten.
Jag har varit på ny Lyssnarresa och nu krävs en förklaring förstår jag.
Som ni alla vet som läser denna blogg har Vimmerby kommun skenande sociala kostnader. Ca 12 Mnkr i underskott mot budget prognostiseras  för helåret 2013 för placeringar bland annat. ”Placeringar” sker i regel på tre sätt; i kommunalt anslutna familjehem, genom familjehemsföretag eller direkt på institutioner. Kostnaderna stiger i motsvarande grad, från 440 kronor per dag (13.200 per barn per månad)  i kommunens familjehem till kanske 3000-5.000 per dag ( 90.000-150.000/månad) på institution.
Var kommer familjerätten in då?  Jo, väldigt, väldigt tidigt. Och i detta tidiga skede kan man göra skillnad, både vad avser den rent humana hjälpen till den krassa ekonomin.

När två människor i relation, som sambo eller gifta, och med gemensamma barn får problem kan man vända sig till socialkontoret i kommunen. Där kommer man i kontakt med Familjerätten som inleder ”samarbetssamtal”. Det är helt frivilligt men det finns vinster för paret att hämta om man deltar. Det är ingen terapeutisk rådgivning, ingen psykologi i egentlig mening utan kommunens enda motiv är att se till att barnet/barnen juridiskt och humant skyddas i en trasslig parrelation, som är på väg att brytas upp.

Men det är klart, det går inte bara att förmedla de krassa familjerättsliga faktum som finns rörande ekonomi, vårdnadsfrågor, barnens livslånga rättighet till båda sina föräldrar etc, utan att komma in på relationsfrågan.
Det är två handläggare som deltar, varje samtal kan ta 1,5 timm och antalet samtal kan ske fem-tio gånger med samma familj innan allt lagts på plats. Ibland blir skilsmässan av, ibland inte.
Kopplingen till kommunens ekonomi då? I Vimmerby kommun görs 2-3 samarbetssamtal i veckan. Det håller ned antalet vårdnadsutredningar och på så sätt minskar arbetsbördan. Den stora vinsten ligger givetvis på det mänskliga planet, men det är människor problem i allmänhet som driver kommunens sociala kostnader.
Familjerätten med samarbetssamtalen och familjehemsutredningar samt rekryteringar,  är en del  i det förebyggande arbete som socialnämnden nu satsar på.
Familjerätten är så mycket mer;  många juridiska hanteringar, adoptionsfrågor, faderskapsutredningar etc. Men jag tyckte att samarbetssamtalen var värt att fokusera på.  Ett strålande exempel på det offentligas insatser  ”i det tysta”, allt i mening att hjälpa medborgarna komma framåt.

Ja, Lyssnarresan gick denna gång till ett samtalsbord med socionomer och socialpedagoger  inom familjearbetet. Här ingår också att utreda familjer som kan vara lämpliga familjehem för placeringar inom kommunen. Vi har 22 sådana familjer i Vimmerby idag plus två jourfamiljer som behövs vid akuta ärenden.  Självklart kan inte alla placeras i familjehem, eller i konsultledda företagsorganiserade behandlingsfamiljer, utan flera måste placeras på institution av sjukdomsskäl.

Men här är nyckeln till en billigare och i många fall bättre placering. När familjehemmet utretts och godkänts så får man en placering och en ersättning. Ersättningen är dock inte avgörande, utan det är den humana insats man gör för en annan människa som är behållningen. Och relationen blir oftast mycket stark och livslång.
Vimmerby kommun behöver fler familjehem. Det hjälper oss till en både bättre och billigare placering, vi får mer för de kommunala pengarna och personligen tror jag, med all respekt för institutionerna, att en familjehemsplacering är bättre också för den placerade om familjehemmet har rätt förutsättningar.
Nu satsar socialnämnden på förebyggande över hela linjen och familjeteamet ska  både få mer utbildning och bli fler. 
Det kommer ändå att ta tid innan vi får ned kostnaderna.

Backar man tillbaka och finner grunderna så handlar det om jobb. När människor blir arbetslösa tappar man fotfästet. Problem uppstår, kanske droger, som tas in i relationen. Den skakar, det blir sjukskrivningar och så småningom totalt utanförskap. Under hela förloppet far barnen illa. Till slut brister allt och det värsta händer; familjen splittras i alla sina delar.

Jag tror så här:

1.       Vi måste ha en bra kommunal jobbpolitik, dock med fortsatt hushållning med skattemedel. Det ska inte vara frågan om skattesubventioner till enskilda företag, utan mer kratta manegen, ordna förutsättningar, ha bra attityder och hjälpa till.

2.       Vi måste ha en stark arbetsförmedling. Den måste ha hjälp av kommunala resurser och därför skapar vi Arbetsmarknadsenheten, dit Arbetsförmedlingen måste kanalisera sina stödpengar.

3.       Vi måste ha en bra och tidig social stödfunktion, fånga upp familjerna tidigt, hålla vacklande familjer under armarna så de kan resa sig och hitta en modell att klara sig genom krisen. Här planeras nu också Familjecentralen i samarbete med landstinget som jag tror mycket på.

4.       Vi måste politiskt förstå vad som är en kommuns arbetsuppgift; det är att vara kommun.  Det betyder att omsorg om gamla och barn och skola kommer i första hand. Det är också näringslivspolitik att ha en bra äldreomsorg, skola och barnomsorg.

5.       Vi måste hjälpas åt och hejja på de som vill göra något, och bortse från att i allt se vår egen personliga vinst, utan ta ansvar för varandra. En av världens största kapitalister, Warren Buffet, har sagt något som jag lagt på minnet; vi en(1) procent av befolkningen som lyckats skaffa oss ett stort överflöd har ett stort ansvar gentemot de 99 andra procenten.

6.       För mig som moderat är ett sammanhållet samhälle det viktigaste. Då måste vi hjälpas åt.

7.       Det innebär att det sociala arbetet måste fungera så effektivt det bara går och också ha budgetmedel till sin verksamhet.

Fler måste dela på våra åtaganden

Flyktingmottagandet diskuteras nu i alla svenska kommuner. De stora flyktingströmmarna undan kriget från framförallt Syrien ska ut i de svenska kommunerna.

2012 tog Tyskland emot flest flyktingar i EU, Frankrike näst mest och Sverige med sina drygt 40.000 mottagna var på tredje plats. Länder typ Österrike och Italien var uppe i cirka 15.000 mottagna.
Om man däremot räknar antalet flyktingar per miljoner  invånare är den svenska nivån 2012 uppe i 4.500 flyktingar. Inom EU är det i en klass för sig.
Närmast kommer Österrike och Belgien med 2.000 flyktingar per en miljon invånare.
Om Sverige tog emot 4.500 flyktingar per en miljon invånare 2012 nådde EU:s folkrikaste land, Tyskland,  upp i cirka 800 flyktingar.  Det är denna skevhet den svenska regeringen måste ta itu med. Likväl som solidariteten måste finnas mellan svenska kommuner, måste den också finnas inom EU.
När antalet asylsökande till Sverige beräknas stiga från 43.000 år 2012 till 54.000 år 2013 (2005 var det 17.530) så är det viktigt att fördela insatserna över hela EU.
När nu kraven reses för att kommunerna ska öka sitt mottagande måste statens ekonomiska ansvar utvidgas.

 I den region Vimmerby är belägen i är arbetslösheten stor, antalet lediga lägenheter få och mottagandet sedan länge redan uppe i nivå. Det blir svårt för kommunen att emot fler.

Statliga verk är först ut att säga nej till ökad service till flyktingar och invandrare. Genom att lägga ned Servicekontoret (Skatteverket, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten) i i Vimmerby kommun  skickar man en stark signal om att man inte är beredd att hjälpa flyktingarna med den nära service de behöver.
När kommunstyrelsen på tisdag behandlar Länsstyrelsens förfrågan om ett ökat flyktingmottagande ligger detta i vågskålen. Vi har ett välskött, värdigt mottagande idag. En utökning skulle äventyra det vi idag uppnått, även om jag har en stor förståelse för flyktingars situation.
Vimmerby kommun har över tiden varit en kommun som  tagit ansvar i det avseende. Nu är det dags att andra kommuner och andra länder också tar sitt ansvar för människor på flykt och i nöd.

Anders Borg och Peter Norman på Finansdepartementet har nu presenterat vårproppen. För kommunerna generellt finns inget att hämta i detta läge; regioner får ett lågkonjunkturstöd (bland annat Kalmar län) men för alla oss glesbygdskommuner är det bästa att r ett förbättrat utjämningssystem träder  i kraft den 1 januari 2014. Det innebär ca 12-14 miljoner förstärkning av vår kommunala budget och det är mycket tacksamt.

Det är framförallt den breda osäkerheten ute i Europa som får konjunkturen att bara sakta ta sig uppåt. Oro i Italien, reformarbete i Spanien, problemen i Grekland och nu Cypern som söker om bankstöd. Jag kan bara konstatera att Anders Borgs strategi under flera år, med stark återhållsamhet och satsning på jobbskatteavdrag för ökad köpkraft hos låg- och medelinkomsttagare varit helt rätt strategi.





Överst t v: Förändring 2006-2012 Sverige tillhör de fem EU-länder med lägstökning av arbetslösheten. I Tyskland har lönerna hållits tillbaka (vilket är ett svårt recept i Sverige) och i österrike har man ett väl utbyggt lärlingssystem.

Överst t.h. Sverige har den fjärde bästa procentuella förändringen av antalet sysselsatta.
Nederst t v. Bara Österrike har färre långtidsarbetslösa än Sverige i procent av arbetskraften.
Nederst t.h. Sverige leder Arbetskraftsdeltagandet i procent av befolkningen i hela EU.
(Källa: Regeringskansliet)

Hur ser egentligen Sveriges ekonomi ut?

Statistiken åren 2007-2012 visar att Sverige har högst BNP-tillväxt i EU, reallöneökningarna ligger i topp. Utfallet i det finansiella sparandet är bäst i Sverige och den offentliga bruttoskulden i procent av BP är lägst i Sverige. Allt i jämförelse med EU i övrigt.

(Källa: Regeringskansliet)

 

Detta är fakta och det är vad Alliansregeringen åstadkommit under två mandatperioder i Sverige.

Det är viktigt att den positionen nu värnas när vi kommer in i lågkonjunkturens andra halva och är på väg ur. Satsningarna måste ske för jobben, ungdomsarbetslösheten måste fortsätta bekämpas liksom utanförskapet.

I Vimmerby skapar vi nu en Arbetsmarknadsenhet som vi sätter stort hopp till och som vi politiskt kommer att engagera oss i.

Även om arbetsmarknad i första hand är statens ansvar måste vi på kommunal nivå samverka och ta initiativ eftersom vi håller i det yttersta skyddsnätet.

I Vårpropositionen skjuter regeringen nu till extra pengar till yrkesvux, till praktikplatser, till utbildning inom arbetsmarknadspolitiken och till riktade högskoleprogram. Det handlar om nästan 2 miljarder till över 12.000 platser per år.

Stat, region och kommun måste samverka om vi ska nå framgång.

 

 

 

Positiv företagsvecka i Vimmerby kommun

Var på VimmerbyGalan i veckan.

Över 200 personer, alla glada, pigga och förväntansfulla.
Företagarna med Markus Alsér, Pea Thorstensson och Ulf Berg i spetsen hade gjort ett grundligt jobb så alla stortrivdes.
För några år sedan stod vi här på scenen och sa att alla i Vimmerby måste kroka arm. Nu verkar det som vi gör det.
Grattis till alla pristagare också:
Göran Svensson på Södra Vi Svets som knep titeln Årets företagare och Mikael Ahlerup på ALV som blev årets Vimmerbybo. Gunnarsson & Adolfsén på Sevede Rör blev årets nyföretagare och Kennet Simonsson på ICA förbutiken blev årets butiksanställd. Med fanns också unge energiska Kim Wickström som blev Årets Butik. Bowlaren Jesper Svensson gav galan stjärnstatus som årets idrottsprofil och UF-företaget Kroken belönades också.

På fredagen var jag med på Destinationsgruppens möte. Dennis Bederof från Tillväxtverket, Helena Nilsson från Regionförbundet – och så vår egen kärntrupp med Joakim Carlqvist från Statt, Annie Hermansson från Åbro samt Patrik Kinnbom, Carina Öst och och Patrik Engqvist från näringslivsenheten samt Kjellåke Hansson från Näs och Mikael Ahlerup från Astrid Lindgrens Värld.

Här har man bokstavligen krokat arm. Positivt, öppet, konkret med tonvikt på verkstad gick man igenom ansökningarna, som är så många att man tvingats stoppa upp i vår och får återkomma i höst på en ny ansökningsomgång.

Mycket är på gång i Vimmerby nu!

Jag ser det hela tiden utifrån min position; stora företag som Åbro och ALV pratas det om, men jag ser också mängder av små entreprenörer och företagare som bygger till, bygger om, bygger nytt och funderar i nya banor på nya verksamheter.

Tillväxtverkets, regionförbundets och kommunens pengar är katalysatorer för näringslivets egna satsningar som kommer att bli långt större.

Det är mycket inspirerande att se alla satsningar som ska göras.

Känner att vinden vänt i företagsvärlden och jag tror vi får se en minskad arbetslöshet i höst.

Att jag sedan mötte ett par från Ydrefors när jag var i affären och handlade, och de sa att de just flyttat till Vimmerby gjorde ju fredagskvällen än mer behaglig!

Jo... jag räknar invånare i det här jobbet. Även om det varit roligare om det varit från en större stad långt bort...

 

Flyktingfråga aktuell i Vimmerby

Just nu överväger Alliansen i Vimmerby om vi ska öka vårt flyktingmottagande från 40 till 75 i avtalet med Migrationsverket.
Inom kort kommer frågan till kommunstyrelsen för beslut.
I anledning av det har jag gjort några Lyssnarresor i den kommunala verksamheten, bland annat till socialsekreterare som handlägger ensamkommande flyktingbarn/ungdomar, dels nu i veckan integrationsenheten. Där samtalade jag med enhetens tre medarbetare.

Det är intressant att få kunskap om hur flyktingmottagande går till i praktiken; från flyktinglägret till en lägenhet i exempelvis Bullerbyn i Vimmerby stad
Kvotflyktingar, som det handlar om, har kommit från Afghanistan, Somalia, Columbia och nu Syrien.
Ett antal flyktingar är analfabeter, men sedan en tid tillbaka tar vi emot dem som har ett modersmål också skriftligt. Ibland kommer det högutbildade flyktingar, vältalande i både hemspråket och i engelska, och med en klar ambition att etablera sig i sitt nya hemland.

Utan att djupare referera mina samtal, konstaterar jag ändå att jag får en stor tillit till våra handläggare och medarbetare efter mina Lyssnarresor. Det är kunniga medarbetare, pålästa, med stor erfarenhet och som ger Vimmerby kommun gott renommé. Integrationsenheten är inget undantag; vi har väl fungerande enhet i kommunen.

Kommunen har också en ”ledningsgrupp” vad avser invandrarfrågor. Den gruppen har också diskuterat Länsstyrelsen önskan om ett ökat mottagande.
Alliansens fullmäktigegrupp hade frågan uppe för någon drygt vecka sedan och just nu har Alliansens gruppledare frågan för fördjupade diskussioner i sina respektive parti.
Så småningom kommer den tillbaka till kommunstyrelsen för ett beslut.
Jag ska inte föregå den diskussionen med några synpunkter.

Ny Lyssnarresa skedde nyligen till Ekbacken i centralorten, där 14 funktionshindrade inom LSS:en är verksamma i olika typer av arbete. Det är allt från snickeri, måleri och mekanisk verkstad till pilljobb med olika legoarbeten åt lokala företag och gräsklippning åt privatpersoner. Betalt tar man givetvis för sitt arbete.
Tre heltidsanställda jobbar här, två av dem sedan över 20 år tillbaka - en bred och djup erfarenhet finns lagrat hos dessa medarbetare.
- Behovet av den här verksamheten växer, berättar de. Vi har idag flera förfrågniongar om platser och vi vet också att om några år kommer ytterligare några att ha behov. Men vi kan knappast ta emot fler som det är nu, våra lokaler begränsar oss.

Vi vet inom kommunen att behovet av nya gruppbostäder och tillhörande LSS-arbetsplatser växer för varje månad. Samtidigt är det svårt att hitta arbetsplatserna inom privata marknaden, så kommunen måste ordna detta själva.
Pratade lite med ungdomarna som jobbade här och de tycktes trivas alldeles utmärkt med både varandra, ledarna och arbetsuppgifterna. En mycket trevlig kommunal arbetsplats, Ekbacken, och jag vet också att man är populära i andra kommunala verksamheter, då man kommer med sina verktyg och redskap i högsta hugg för att hjälpa till.
Här återvinns också bland annat kommunala utrangerade möbler, som byggs om till andra nyttoprodukter. Idéer flöder här och det känns så fort man kommer innanför dörren.

I övrigt i veckan har det varit regionala frågor som dominerat; Regionförbundets styrelsemöte, Astrid Lindgrens Leaderområdes finansieringsmöte samt Infrastrukturfrågor med regionförbund och trafikverk.
En bra vecka avslutades i lördags med moderata länsförbundets stämma på Stabygården i Högsby. Och det känns väl lite som valrörelsen har börjat och jag måste säga; jag stretar emot, det känns lite väl tidigt...

Att kroka arm med Astrid Lindgren

I veckan hade vi  styrelsemöte i Astrid Lindgrens Näs.
Och det är tydligt hur bolaget nu rustar för sin stora satsning på Astrid Lindgrens Trädgårdar.
På mötet presenterades en intern utredning som gjorts om framtidsfrågor, relationer och visioner.
Vi i styrelsen fick anledning att fördjupa oss lite också i Astrid Lindgrens Näs historia.
Själv reflekterar jag över – i princip varje gång jag är ute på Näs – vilken potential denna ”företeelse” utgör för Vimmerby kommun.
Vi har barndomshemmet inom vår kommungräns och det är fullständigt omöjligt för någon att flytta det till ett gärde utanför Stockholm, som man nu gjorde med Hultsfredsfestivalen.
Vad som än händer med Näs, med Astrid Lindgrens Värld, med framtida generationers förhållande till Astrid Lindgren – platsen för hennes födelse, barndom och ungdom är och förblir Vimmerby.
Då vill jag säga; det är inget man sätter in på banken och förvaltar i något mörkt hörn.
Nej, det är något allt fler vill utforska, allt fler vill ha tillgängligt, allt fler vill sätta in i sitt sammanhang. Över generationsgränserna.

Är det då inte självklart att kommunen måste se till att detta utvecklas i allt större ringar, så att alla i kommunen, i regionen kan få del av denna utveckling för med sig?

Näs kommer nu in i en ny fas i sin utveckling. Det etablerade Astrid Lindgrens Näs ska - också - bli Astrid Lindgrens Trädgårdar, kompletteras med ett mer lättkonsumerat besöksmål om uttrycket tillåts, en utökad upplevelse för en allt större målgrupp. En utveckling som kommer att komma alla till del genom ett ökat besöksantal året runt.

Jag tror väldigt mycket på denna satsning. Det styrelsen nu måste göra är att fokusera på marknad och på hur man når potentiella besökare, jämsides naturligtvis med att bygga med så hög kvalité och med så hög attraktionskraft som möjligt.
De rekryteringar som bolaget gjort nyligen pekar mot att man plockar människor ur branschens elitserie. Det känns mycket bra.

Jag är stolt över hur sammanhållen politiken i kommunen är nu rörande Astrid Lindgren-frågorna. Jag har förstått att Astrid Lindgrens familj fått ta emot mycket orättfärdigt i den allmänna debatt som uppstod vid köpet av Astrid Lindgrens Värld. Det är tragiskt att en allmän, bred folklig debatt kan resultera i detta. Men på något sätt blir detta oundvikligt i en så stor fråga som det var lokalt, där också insändarutrymme i lokaltidningar redigeras mycket sparsamt. Många uttryckte inte saklighet, tyvärr.
Inte desto mindre är det ett faktum att debatten skapade sår hos familjemedlemmarna.

Att familjemedlemmarna, trots dessa sår, ändå väljer att satsa i vår kommunen är i mina ögon fantastiskt.

Vi ser att Saltkråkan infriar sina löften om investeringar och vi ser hur familjen Eriksson på Näs tillmötesgår vår önskan om att omgärda deras sommarviste med en besöksträdgård (bara det!).
Och dessutom deltar aktivt i idéarbete och styrelsearbete i Näs.

Familjen hade kunnat sagt nej utan att någon kunnat klandra dem.
Men de väljer att läka såren med att infira sina löften, att öka investeringarna och att åter bjuda in Vimmerbyborna och kommunen till samarbete.
Det är till och med så att när ALV gör, i myndighetsögon, ett fel och får straffavgift på grund av "likhet inför lagen", så tar man det rakt av och fortsätter jobba framåt. Som ex-entreprenör besitter jag tyvärr inte själv de egenskaperna.
Jag hade blivit ordentligt sur om jag satsar 100-tals miljoner kronor i en kommun och ändå får straffavgift för jag missar att skicka in ett antal papper för bygglov på en p-plats. Även om regelverket säger att jag ska det och tjänstemännen/nämnden inte gör fel.
Målmedvetenheten hos ALV överskuggar detta, det är enda förklaringen. Och det hedrar dom.

Familjen kan välja att lägga sina ekonomiska medel på annat. Någon annanstans.  För familjen som förvaltar Astrids arv är möjligheterna oändliga. Man väljer ändå Vimmerby, Astrid Lindgrens Värld och Astrid Lindgrens Näs.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för detta. Och samtidigt känna en stor förpliktelse att vi i Vimmerby måste möta upp! Jag tror vi kan hjälpa till att vidmakthålla bra relationer, genom att kollektivt öka vår samarbetsförmåga i hela kommunen. Och också investera, jämsides med familjen, i upplevelsen av Astrid Lindgrens Vimmerby. Krokar vi arm här blir effekten makalös!

Vi måste se till att ge AL-satsningarna nödvändigt stöd, göra det som står i vår makt på rätt sätt, och samverka/samordna/samarbeta och gärna också vara proaktiva.

Hur städad är vår stad? Har vi tillräckligt med papperskorgar, blommor, parksoffor? Är våra infarter attraktiva, hur ser Vimmerby ut i besökarnas ögon? Är affärerna öppna? Ska vi kroka arm på riktigt så måste vi se till att intrycken av kommunen och oss som bor här är bra.
Allt vi gör för besökarna, gör vi ju också för oss själva! Vackra Vimmerby är lika mycket för oss som för besökarna. Det handlar inte om Astrid Lindgrens-turister ELLER oss som bor här. Det handlar om turister OCH oss som bor här. Allt som görs för turisterna görs också för oss. Vi har nytta av allt.

Det känns som vi börjar kroka arm, som vi når en allt större insikt om hur stor betydelse satsningarna kring Astrid Lindgren har för Vimmerby kommuns utveckling. Det påverkar våra vägar, vår järnväg, vår inflyttning, vår möjlighet att leverera bra välfärdstjänster. I förlängningen våra möjligheter att ha en bra skola, omsorg och - ja, till och med snöröjning.
Besöksningen omsätter nära 500 Mnkr i kommunen och genererar nära 500 årsarbeten. Ganska stor industri redan nu!

Krokar vi arm på riktigt – handel, näringsliv, kommun, myndigheter, Astrid Lindgren-företagen, övrig besöksnäring, regionförbund, lässtyrelse, trafikverk  -  kan den här utvecklingen skapa en mycket ljus framtid inte bara för vår kommun utan också för regionen runt oss.

Två tankeväckare i veckan plus exempel från Australien

Exempel från två möten i veckan:

1. Framtidskommissionens sekreterare Jesper Strömbäck, professor i Sundsvall, berättade om kommissionens arbete på Fredensborg.

2. Länets kommunalråd, landshövding, landstingets ordförande, trafikstyrelsens ordförande, arbetsförmedlingens ansvariga för norra och södra länet samt Johan Uhlin, en av cheferna på Scania i Oskarshamn träffades för att prata om länets arbetslöshet på Badholmen i Oskarsham

1. Framtidskommissionen: Fyra utmaningar urskiljer sig; Sveriges demografiska utveckling, Integration-jämställdhet-demokrati, Hållbar tillväxt och Rättvisa-sammanhållning.

Man ser att medellivslängden kommer att fortsätta öka till 2050 då mannen är 87 år och kvinnan 89 år. Vi ser att man är 29 år innan 75 procent av årskullen är i arbete. Utsträckt ungdoms- och skoltid och en väldigt utsträckt pensionärstid.
Försörjningskvoten (när en person försörjer en annan är kvoten 1,0) är idag 0,71.

År 2050 kommer den att vara 0,92. Allt färre ska försörja allt fler när var fjärde svensk är pensionär år 2050.

Jag är född 1953, dvs fyller 60 år i år. Jag tror att pensionsåldern har ändrats innan jag fyller 65 år. Jag tror, precis som Reinfeldt spekulerade i fjol, att pensionsåldern behöver bli minst 70 år för att människor i framtiden ska få en tillräckligt lång period av arbete. Om man börjar jobba vid 29 års ålder blir det ändå bara 40 års arbetsperiod. Våra föräldrar hade närmare 50 års arbetsperiod.

Framtiden innebär också väldigt mycket folk i storstaden och få på landsbygden. Företagen flyttar dit kompetensen finns och kompetensen flyttar dit företagen finns. Ska glesbygden leva kvar måste statliga regleringar in. Det räcker inte med skatteutjämning. Jobb för lågutbildade kommer att finnas överallt, men blir allt färre i antal.
I glesbygdsstäderna finns det väldigt många gamla och därför finns det också många jobb inom vård och omsorg, då behovet av välfärdstjänster ökar.
Hur ska vi kunna skapa tillväxt i hela landet om urbaniseringen fortsätter?

Jag funderade givetvis på vår egen kommun Vimmerby medan jag lyssnade på Jesper Strömbäck. Det är faktiskt bra att vi inte är beroende av en jätteindustri med 2000 jobb (som Scania i Oskarshamn), även om det just nu är bra med alla jobb där.
Hellre då 2000 jobb fördelade i en mängd småföretag.
Det är bra att vi har vår besöksnäring där bara Astrid Lindgrens Värld har 150 helårsjobb (över 400 sommartid). Och den näringen växer med 20 procent om året.
Det är bra att vi har en livsmedelsproduktion; just den produktionen behöver inte ligga i storstaden men det kommer en tid då Vimmerbys stora företag kommer att ropa på kompetens och vår räddning är då en snabb tågförbindelse mot tillväxtregionen Linköping.
När jag får fundera så har Vimmerby jämfört med andra, inte en dålig sits ändå. Vi har möjlighet att öka antalet småföretag och vi har en stor potential i besöksnäringen. Ser vi bara till att hindren för småföretagens tillväxt tas bort, att det finns mark att bygga på, att det finns bra dagis och skola och föreningsliv tror jag vi kan lyckas hålla emot.

2. Det andra mötet i veckan, om arbetslösheten, blev dels en självrannsakan över hur bra/dåliga vi är på att arbeta med inflyttning och arbetsmarknadspolitik, dels en fundering kring arbetsförmedlingens roll.

Arbetsmarknadspolitiken är statens ansvar men vi kan ändå göra en hel del i kommunerna.
Viktigt nu att den nya arbetsmarknadsenheten i Vimmerby får del av arbetsförmedlingens pengar, för att skapa praktikplatser, lärlingsplatser, utbildning, fortbildning etc.

Några tankar som föll på plats:

- Vimmerby kommun måste snabbt själva få fram praktikplatser.

- Ledningsgruppen bör skyndsamt vaska i verksamheterna för att ta fram praktikplatser.

- Det kommer en satsning på yrkesintroduktion där det blir gynnsamt att anställa helt nyutbildade. En bra möjlighet för kommunen att återbesätta tjänster.
- Ökat fokus på inflyttning. Vi måste ha "sälj&marknadsföring" i den kommunala organisationen. Vem kontaktar exempelvis alla besökare i ALV sommartid?
- Kommunala sommarjobbare kan "lappa bilar" på ALV:s parkering med budskap om kommunens fördelar.
- Kan vi använda kommunala sommarjobbare som kan kontakta alla utflyttade per telefon för djupintervjuer?

- Om det är svårt att få folk att flytta in - hur kan vi då bättre hantera orsakerna till att man flyttar ut? Här kan också sommarjobbare intervjua utflyttare och samla fakta för analys.

- Hur får vi utlandsfödda att starta företag? Hur får vi ut dem på praktikplatser?

Arbetsmarknadsminister Hillivi Engström (M) (på tal om Arbetsförmedlingens roll) är nu i Australien, förhoppningsvis studerar hon landets utmärkta och effektiva arbetsmarknadspolitik.
Den är bland annat följande:
1) Arbetsförmedlingen konkurrensutsätts, flera företag och organisationer arbetar med att förmedla arbete. En av de mest framgångsrika är Frälsningsarmén. Det finns inget ideologiskt i detta, bara "best praktice".
2) Med varje arbetslös följer en peng.
3) Det är den arbetslöse själv som väljer vem/vilka som ska jobba med hans/hennes fall. Betalning till förmedlaren sker inte förrän resultat uppnåtts, dvs jobb erhållits.
4) Ju längre tid arbetslösheten varat, alternativt ju längre man är från arbetsmarknaden, ju högre peng har man med sig vilket gör det mer intressant för förmedlarna att arbeta med just den personen.

Därefter kan vi plussa på en lärlingsverksamhet som inte bygger på mycket skola och lite lärlingstid utan tvärtom, mycket lärlingstid och lite skola där företaget är basen.
Då tror jag vi har kommit en längre bit på väg än vi är idag.
Hoppas Hillivi Engström studerar upplägget i Australien mycket noga.

Inför budgetarbetet...

Just nu arbetar tjänstemännen fram budgetunderlaget för 2014-2015.

Politikerna ska få en lista på alla krav och önskningar som framställts hitills och när väl Allians och opposition samlat sig, kommer det säkert mer till den listan.

Jag kan meddela att den redan överskrider gränsen för tillgängliga medel.
Så det blir det som politiken är till för; att prioritera.
Eftersom vi har 2-årsbudget och vårt nya Resursfördelningssystem tar undan ca 60 procent av budgeten finns det inte så mycket mer att bråka om.
Vi har visserligen ökat med 11 personer i fjol som ger oss ca 450.000 kronor ytterligare i skatteintäkter och 2014 får vi också ta del av mer pengar i det kommunala utjämningssystsmet. (Vimmerby kommer att få en bit över 10 Mnkr mer än tidigare ur det systemet. )
Men det är ändå pengar som inte räcker så långt.

Vad är era heliga kor? Vad kan ni ge oss för förhandsbesked redan nu? Vad vill ni prioritera?

Kommunchefens frågor riktades till kommunstyrelsens ledamöter förra mötet och svaren var nog inte glasklara. En omgörning av kostsystemet lyckades Alliansen få fram, oppostionen pratade friskvård till kommunanställda.

Mina personliga synpunkter, som jag har en känsla av att Alliansen stöder, är:

-          Vi ska räkna bort 2 %, dvs ca 15 Mnkr, som vi måste ha i överskott enligt statens balanskrav, per år i budgetperioden.

-          Vi ska räkna bort ytterligare 1,5 %, eller 10 Mnkr, per år i budgetperioden, som vi behöver som en pott ifall att vi samtidigt får både fler barn i barnomsorg och skola samt äldre inom omsorgen. För om alla grupper ökar i antal (vilket sannolikt också ger befolkningsökning) då måste Resursfördelningssystemet tillföras mer pengar.

-         Vi måste fortsätta effektivisera verksamheterna, framförallt administrativt. För detta behöver vi a) samverka med andra och b) en rejäl fiberutbyggnad som möjliggör ökad implementering av IT som stöd.

-          VI behöver öka vår satsning inom infrastruktur och landsbygds-  och stadsplanering, vilket börjar med att vi gör en ny Översiktsplan (klar i december) för Vimmerby centralort samt implementerar de lokala utvecklingsplaner som nu tas fram genom Vuxenskolans/Astrid Lindgrens Leaders försorg.

-          Besöksnäringen måste få tillgång till en förbättrad infrastruktur  både inom kommunen som i regionen (järnvägar och riksvägar).

-          Efter några år av intensiva investeringar med lånade pengar, måste vi fokusera på överskott i driften som oavkortat ska gå till amorteringar. "Budgetlojaliteten" måste vara stark i verksamheterna så att överskott verkligen presteras. Konsolidering blir viktigt kommande år.

-          Vi måste, samtidigt med effektiviseringarna, utveckla hela vår organisation så Vimmerby kommer betraktas som en mycket bra och attraktiv arbetsgivare, en bra och attraktiv näringslivskommun och en bra och attraktiv kommun att leva i. Då krävs att idéarbetet hålls högt, att ledningsgrupp tar kollektivt ansvar för hela kommunen och att politiken är tydlig och håller fast i sina planer och målsättningar.

Jag känner mig mycket trygg i det arbetet idag. Kommunchefen och hennes ledningsgrupp tar tydliga steg framåt och vi märker en bra stringens, ett bra fokus under ett fortsatt gott humör och driv. Mycket bra.

I politiken har Alliansen ett bra samarbete känns det som och oppositionen har mycket god information och kan utveckla sin egen politik.

Men alla har vi ett gemensamt problem: rekryteringen av nya politiker går trögt, politiska ungdomsförbund existerar inte i kommunen och förnyelsen blir därmed ett ansvar för politiker allt högre upp i åldrarna.
Visserligen är vi allt piggare och vi klarar allt mer högt upp i åren. Men det är blandningen vi behöver; unga och gamla, män och kvinnor men också fler invandrare och själv kan jag tycka, också fler företagare i politiken.

Revisions- och Demokratiberedningen funderar nu på att minska antalet ledamöter i fullmäktige från 49 till 41. Kanske man också funderar på antalet ledamöter i nämnderna.

Jag tror att det är tvunget att en minskning sker, samtidigt med att partierna försöker kompensera av saknaden av ungdomsförbund/unga politiker med att lyssna extra noga på de ungdomsröster som hörs.

Jag hoppas att skolan kan öppna upp för politiken mer, och inte ha en alltför restriktiv hållning. Hur många politiker besöker lektionerna i samhällskunskap, hur många politiker syns i skolans värld, hur många debatter hålls?

Över hela landet tror jag att politikens ökade närvaro i skolmiljön på gymnasiet skulle innebära fler yngre människor i politiken.

 

Om man inget gör, så gör man aldrig fel...

Bara den som inte gör något kan säga att han aldrig gör något fel.

Någon klok person har myntat uttrycket och precis som alla typer av ordstäv skapar detta också tankar.

Säkert blir det ett och annat fel när man arbetar med politik också.
När vi nu börjar om med kylmaten kan man kanske tycka att det var fel satsning, om än i syfte att det skulle bli bättre.
Men jag vägrar tycka att det var fel att bygga om och bygga nytt centralkök på Vimarskolan, och samtidigt  införa kylmat.
Ändå tillhör jag de som vill ändra.

Innan kylmaten hade vi ett system som lagade varm mat.

Köket fick sedan snabbt portionsförpacka maten och köra den varm ut till exempelvis hemtjänstens brukare. Max två timmar fick maten varmhållas och tidspressen innebar problem. Det ledde till att halvfabrikat användes, processad mat som man ibland inte riktigt visste vad den innehöll.
Med kylmatsystemet skedde en förbättring, dels av kvalitén på tillagningen, dels att den gjordes från grunden.

Det systemet fungerar fortfarande och det är det bästa när man lagar mat till brukare som får sin mat genom hemtjänsten, d.v.s.  levererad hem till kylskåpet via ett transportsystem.

Det man också gjorde var att lägga ned alla tillagningskök (utom Tuna) och tänkte att man skulle nå stordriftsfördelar om alla fick kylmat, dessutom slippa halvfabrikaten och stressen. Man var också så klok att man behöll köken någorlunda intakta, de revs inte ut.
Efter de två år som gått vet vi nu att man överbelastade centralköket och medarbetarna rejält.
Man fick dessutom ett stort svinn eftersom rester av maten inte kunde återanvändas. Man tappade flexibilitet och individuella lösningar ute i mottagningsköken och man tappade ”matlagningsglädje”.
Det vi gör nu är att vi bygger på kylmaten med ett decentraliserat tillagningsystem, som innebär att man lagar mat på plats i stort stor utsträckning som möjligt och att maten som lagas enbart är till dem som köket tjänar; skola, särskilt boende eller kanske förskola.

Vi lagar alltså maten på plats, till de som finns alldeles i närheten och de kan få sin mat varm. Det är en stor skillnad mot systemet innan kylmaten. Fortfarande mat tillagad från grunden, men med möjlighet  att hantera maten på plats. Det minskar svinnet betydligt, det möjliggör att man kan ta hand om rester, mängdberäkna bättre och jobba mer utifrån hur många som ska äta varje dag, ja till och med bedömma mängden gäster dagen innan.

Det höjer också arbetsglädjen hos de som lagar maten, det sänker stressen och det möjliggör fortsatt olika menyer för skola och äldreomsorg. Tacopaj kan man undvika i äldreboendet på Vidala och ta isteband istället, så att säga.
Jag tror vi är på rätt väg, vi tar maten till barn och gamla ett steg vidare.
När det visar sig att det egentligen inte kostar mer, utan sannolikt mindre är det isig en paradox.

Frågor har uppkommit på vägen:

Kan man få baka sitt bröd i barnomsorgen? I princip ja, det är i vilket fall som helst möjligt.
Får förskolorna egna kök? Vi ska göra en bedömning från fall till fall. I tätorten har den nya förskolan ett mottagningskök men det går att konvertera till tillagningskök med en mindre tillbyggnad. Annars ligger den verksamheten så nära centralköket att det går att köra varm mat dit. Förskolor ute i tätorterna får man granska från fall till fall.
Får det nya särskilda boendet på Circusplatsen tillagningsskök? Här är det ritat mottagningsskök i alla delar, men också detta boende ligger så nära centralköket att man kan välja mellan att köra varm mat dit eller att köra en huvudkomponent ur kylmatssystemet.  Det Alliansen sagt i sitt förslag är att vi vill ha tillagningskök ”så långt möjligt” och det innebär i vilket fall att varje förskola, skola och äldreboende ska diskuteras innan beslut tas.
Vidala i Södra Vi finns dock med bland de kök vi vill återskapa till tillagningsskök.

Både kvalité och ekonomiska aspekter måste vägas in. Just därför vill vi systematiskt införa det nya kostsystemet som bygger på lagad mat på plats och inköp av närproducerat så långt möjligt.
Jag ser framför mig en fortsatt konvertering nu fram till sommaren 2014 då jag hoppas att kostsystemet så långt möjligt är konverterat.
Nu hoppas vi att också de kommunala facken ska se fördelarna, jag tror att personalen i kommunens olika kök är positiva till förändringen.

En vecka på jobbet var länge sedan jag skrev.m
Förutom presidiet i måndags och kommunstyrelsens sammanträde i tisdags då vi också fick Astrid Lindgrens Världs framtidsplaner i detalj så var maten på tapeten i tisdags kväll då jag var på middag på residenset i Kalmar,  hos landshövding Stefan Carlsson med fru Eva, tillsammans med Konungen och Drottningen.
En fantastisk måltid som  väntat, men det var också extra trevligt att få konversera Drottningen vid kaffet. Jag råkade hamna precis vid henne och landshövdingen, (nåja...jag tog några extra kliv fram och tog mig en plats vid kaffebordet ...)  och jag konstaterade att Drottningens stora intresse för äldreomsorg och demensvård var stort.
Men vi pratade också Vimmerby och Astrid Lindgren och Drottningen berättade om möten hon haft med Astrid. Riksdagsman Anders Andersson, (KD) Järnforsen fanns också intill och han fick tillfälle att förklara hur Hultsfredsfestivalen överlevt.

Snabbt hem dagen efter och vidare mot Motala och träff med ett 15-tal kommunalråd i vårt nätverk. Här blev det också mat…

Nåja,  det blev pimpelfiske på sjön Juttern idag söndag , några kilometer promenad på isen och en hel del borrande i samband med det.

Så lite motion blir det också.

I väntan på trygghetsboendet...

Min mor fyller 94 denna månad.

Efter en fallolycka och en kort vistelse på sjukhuset i Västervik kom hon till korttidsboendet Granebo i Vimmerby i veckan.

-          Här var ju riktigt fint!

Sa hon. Hon som sagt att hon aldrig vill flytta från villan, hon som, givetvis i kraft av sin ålder och sina minnesbilder från förr, har en annan bild av äldreomsorgen än den som råder idag.

Det var verkligen roligt att se mammas reaktion. Hon var nöjd.

Granebo är en av Vimmerbys alla pärlor inom omsorgen och upplägget är sådant att här får man vistas under uppsikt, mellan exempelvis sjukhusvård och hemmaboende. Klarar hon att larma själv, hur tryggt är det hemma för en 94-åring som ramlar då och då? Hur går det med toalettbesöken? Det tar man reda på på Granebo.

Jag är i alla fall glad över att det var så trivsamt på Granebo och att mamma tyckte det också.

Ja nu är äldreomsorgen på tapeten på många plan i kommunen. Vi bygger ett nytt särskilt boende på Cirkusplatsen om allt går vägen, och Vimarhem utreder förutsättningarna för ett nytt Trygghetsboende.

Överallt där jag kommer, både i den kommunala verksamheten bland medarbetare och bland pensionärer i exempelvis Pensionärsrådet, så ropar man på trygghetsboende.

Vimmerby är i stort behov och jag hoppas att vi i kommunen kan förverkliga ett sådant.

Granen är ett fantastiskt boende och det är inget konstigt att det är 150 i kö till de drygt 60 lägenheterna. Maten, som lagas i centralköket men där Granens kök lägger den viktiga sista handen, får bara beröm. Lokalerna är bra, personal och brukare trivs.

Helt klart behöver vi ett Granen till och det kommer jag politiskt att kämpa för.

Flera Lyssnarresor har jag gjort sedan sist, båda på socialen. Jag ska inte vidare redogöra för dem här men min kunskapsbas växer. I takt med den insikten om att jobben betyder allt. Arbetslöshet leder till problem som kommunen till slut får ta.

Staten har ansvaret men ibland fungerar det inte. Landstinget har ansvaret för psykvården men där har man en tid tittat sig i naveln och landstingets psykiatri är det enskilt största klagomålen från sociala handläggare i Vimmerby kommun.

Istället för att slå sig för bröstet utanför Vimmerby Hälsocentral borde ledande landstingspolitiker i kommunen ta sig en tid på hur psykiatrin fungerar i samspelet med kommunen. Eller riktigare: hur det inte alls fungerar utan kommunen får ta både arbetet och kostnaderna.

När jag ändå är igång kan samma politiker ta ett studiebesök på gamla Svanen, landstingsfastigheten på sjukhusområdet som gränsar mot Taxi-korsningen. En tom, ödslig lokal som man skulle kunna sälja till kommunen och där kunde vi bygga ett nytt vård- och omsorgsboende i framtiden.

Kanske lämpligt för landstingsmajoriteten att fundera över, när man firat färdigt sitt överskott. Det skulle vara att tillmötesgå kommunens behov.

Lokala näringslivets kraft

Vimmerby kommuns näringsliv har hittills klarat sig bra!

Peppar peppar… 2013 beskrivs ju som djupdalen i lågkonjunkturen och ska man döma av börsen, som ligger sex månader före i regel så bör konjunkturvändningen komma senast i augusti-september. Börsen går ju som tåget just nu.

I Vimmerby är vi välsignade med en bra livsmedelsindustri; Åbro, Arla, Frödinge och Håkans Glada Grisar, Skäfshults ägg med flera. Alla drar sitt strå till stacken och Åbro är väl den stjärna som lyser klarast nu med sin stora utbyggnad och kapacitetsökning. Ska bli roligt att följa bryggeriet och deras exportexpansion över världen åren framöver!

Arla lyser också starkt, allt mer pengar satsas i Vimmerby och på min önskelista står att Arla lokaliserar hit fler av sina verksamheter; förpackningar exempelvis, eller administration.

Frödinge har haft det tufft några år, men det sägs att man är på väg att vända och att man ser fram emot 2013. Ska boka ett besök där under våren och lyssna av. Stämmer ryktet att man nu ökar igen så är det ju väldigt roligt.

Håkan har byggt nytt slakteri på gården och de Glada Utegrisarna skapar nya jobb. Håkan är bara ett exempel på matentreprenörer på landsbygden som kan växa i Vimmerby kommun. Här har också Astrid Lindgrens Världs matsatsning bidragit.

Skanska husproduktion ”Bo Klok”  i  Gullringen tuffar på. Där har det tagit ny fart med nya innovativa moduler som kan fortsätta skapa jobb i Gullringen.

Ljunghälls satsar utomlands men också i Södra Vi. Fortlöpande investeringar i miljonklassen gör att man ser Södra Vi-fabriken intakt långt in i framtiden.

All småindustri i Vimmerby fungerar också bra. Också Storebro fick en lösning även om ett 50-tal jobb försvann. Jobb som kan komma tillbaka om Storebro lyckats i sina utvecklingssatsningar.

Vi ska heller inte glömma bort att väldigt många i Vimmerby kommun arbetspendlar i regionen: IKEA-fabrikerna i Hultsfred har en mycket stor del arbetskraft boende i Vimmerby, Totebo Industrier i Västerviks kommun likaså, för att inte tala om Västersviks sjukhus, skattemyndigheten etc.

KLT:s satsning på stråket Västervik-Vimmerby-Hultsfred med timtrafik av bussar har lett till en förbättrad arbetspendel, till stor nytta för arbetsregionen. Den lokala arbetsmarknaden runt Vimmerby får nog betraktas som ett område med en radie av sex mil.

När vi studerar arbetslösheten ska vi veta att 92-93 procent har jobb eller studier. Givetvis är det inte nog. Kommunen är en stor arbetsgivare men kan inte skapa de privata jobben. Men vi måste fortsätta arbeta för jobbens tillkomst och det kommunen kan göra är att skapa förutsättningar för vårt näringsliv:

-          Infrastrukturen som väl utbyggd ger ökad möjlighet till arbetskraftpendling.

-          Exploateringsmark; två områden görs i ordning nu, ett ytterligare planeras.

-          Effektiv myndighetsutövning; kommunens myndighetsutövare rankades på 14:e plats i landets av de som kommit i kontakt med dem. Bra, mycket bra. Men vi kan bli ännu bättre.

-          Bra samverkan: precis som näringslivet emellan kan kommuner emellan samverka för en bättre arbetskraftsregion.

-          Bredband – nästa stora näringslivssatsning i Vimmerby är fiberutbyggnad i hela kommunen.

-          Kommunikationer; företagsfrukost, näringslivsråd, industriråd och nu Nyhetsbrev. Regelbundet ska vi kommunicera och föra dialog i förbättringsarbetet.

-          Effektiv kommunadministration och kommunal ekonomisk hushållning; näringslivet mår bra av god kommunal ekonomi, bra barnomsorg, bra skolor och bra äldreomsorg.

Vimmerby kommuns näringslivsenhet har nu fungerat i två år, först med en medarbetare och därefter med två medarbetare. Vi behöver se över om vi ska förstärka när vi behandlar budgeten för 2014-15, näringslivsarbetet måste hela tiden utvecklas och det finns hur mycket arbetsuppgifter som helst.

Slutligen:

Grattis Carolina Leijonram till att vara en av de 100 viktigaste kvinnorna i den svenska välfärden. (Tidningen Dagens Samhälle)  Jag är glad och stolt över att få jobba med dig och att du jobbar hos oss i Vimmerby kommun!