Fler måste dela på våra åtaganden

Flyktingmottagandet diskuteras nu i alla svenska kommuner. De stora flyktingströmmarna undan kriget från framförallt Syrien ska ut i de svenska kommunerna.

2012 tog Tyskland emot flest flyktingar i EU, Frankrike näst mest och Sverige med sina drygt 40.000 mottagna var på tredje plats. Länder typ Österrike och Italien var uppe i cirka 15.000 mottagna.
Om man däremot räknar antalet flyktingar per miljoner  invånare är den svenska nivån 2012 uppe i 4.500 flyktingar. Inom EU är det i en klass för sig.
Närmast kommer Österrike och Belgien med 2.000 flyktingar per en miljon invånare.
Om Sverige tog emot 4.500 flyktingar per en miljon invånare 2012 nådde EU:s folkrikaste land, Tyskland,  upp i cirka 800 flyktingar.  Det är denna skevhet den svenska regeringen måste ta itu med. Likväl som solidariteten måste finnas mellan svenska kommuner, måste den också finnas inom EU.
När antalet asylsökande till Sverige beräknas stiga från 43.000 år 2012 till 54.000 år 2013 (2005 var det 17.530) så är det viktigt att fördela insatserna över hela EU.
När nu kraven reses för att kommunerna ska öka sitt mottagande måste statens ekonomiska ansvar utvidgas.

 I den region Vimmerby är belägen i är arbetslösheten stor, antalet lediga lägenheter få och mottagandet sedan länge redan uppe i nivå. Det blir svårt för kommunen att emot fler.

Statliga verk är först ut att säga nej till ökad service till flyktingar och invandrare. Genom att lägga ned Servicekontoret (Skatteverket, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten) i i Vimmerby kommun  skickar man en stark signal om att man inte är beredd att hjälpa flyktingarna med den nära service de behöver.
När kommunstyrelsen på tisdag behandlar Länsstyrelsens förfrågan om ett ökat flyktingmottagande ligger detta i vågskålen. Vi har ett välskött, värdigt mottagande idag. En utökning skulle äventyra det vi idag uppnått, även om jag har en stor förståelse för flyktingars situation.
Vimmerby kommun har över tiden varit en kommun som  tagit ansvar i det avseende. Nu är det dags att andra kommuner och andra länder också tar sitt ansvar för människor på flykt och i nöd.

Anders Borg och Peter Norman på Finansdepartementet har nu presenterat vårproppen. För kommunerna generellt finns inget att hämta i detta läge; regioner får ett lågkonjunkturstöd (bland annat Kalmar län) men för alla oss glesbygdskommuner är det bästa att r ett förbättrat utjämningssystem träder  i kraft den 1 januari 2014. Det innebär ca 12-14 miljoner förstärkning av vår kommunala budget och det är mycket tacksamt.

Det är framförallt den breda osäkerheten ute i Europa som får konjunkturen att bara sakta ta sig uppåt. Oro i Italien, reformarbete i Spanien, problemen i Grekland och nu Cypern som söker om bankstöd. Jag kan bara konstatera att Anders Borgs strategi under flera år, med stark återhållsamhet och satsning på jobbskatteavdrag för ökad köpkraft hos låg- och medelinkomsttagare varit helt rätt strategi.





Överst t v: Förändring 2006-2012 Sverige tillhör de fem EU-länder med lägstökning av arbetslösheten. I Tyskland har lönerna hållits tillbaka (vilket är ett svårt recept i Sverige) och i österrike har man ett väl utbyggt lärlingssystem.

Överst t.h. Sverige har den fjärde bästa procentuella förändringen av antalet sysselsatta.
Nederst t v. Bara Österrike har färre långtidsarbetslösa än Sverige i procent av arbetskraften.
Nederst t.h. Sverige leder Arbetskraftsdeltagandet i procent av befolkningen i hela EU.
(Källa: Regeringskansliet)

Hur ser egentligen Sveriges ekonomi ut?

Statistiken åren 2007-2012 visar att Sverige har högst BNP-tillväxt i EU, reallöneökningarna ligger i topp. Utfallet i det finansiella sparandet är bäst i Sverige och den offentliga bruttoskulden i procent av BP är lägst i Sverige. Allt i jämförelse med EU i övrigt.

(Källa: Regeringskansliet)

 

Detta är fakta och det är vad Alliansregeringen åstadkommit under två mandatperioder i Sverige.

Det är viktigt att den positionen nu värnas när vi kommer in i lågkonjunkturens andra halva och är på väg ur. Satsningarna måste ske för jobben, ungdomsarbetslösheten måste fortsätta bekämpas liksom utanförskapet.

I Vimmerby skapar vi nu en Arbetsmarknadsenhet som vi sätter stort hopp till och som vi politiskt kommer att engagera oss i.

Även om arbetsmarknad i första hand är statens ansvar måste vi på kommunal nivå samverka och ta initiativ eftersom vi håller i det yttersta skyddsnätet.

I Vårpropositionen skjuter regeringen nu till extra pengar till yrkesvux, till praktikplatser, till utbildning inom arbetsmarknadspolitiken och till riktade högskoleprogram. Det handlar om nästan 2 miljarder till över 12.000 platser per år.

Stat, region och kommun måste samverka om vi ska nå framgång.

 

 

 

Flyktingfråga aktuell i Vimmerby

Just nu överväger Alliansen i Vimmerby om vi ska öka vårt flyktingmottagande från 40 till 75 i avtalet med Migrationsverket.
Inom kort kommer frågan till kommunstyrelsen för beslut.
I anledning av det har jag gjort några Lyssnarresor i den kommunala verksamheten, bland annat till socialsekreterare som handlägger ensamkommande flyktingbarn/ungdomar, dels nu i veckan integrationsenheten. Där samtalade jag med enhetens tre medarbetare.

Det är intressant att få kunskap om hur flyktingmottagande går till i praktiken; från flyktinglägret till en lägenhet i exempelvis Bullerbyn i Vimmerby stad
Kvotflyktingar, som det handlar om, har kommit från Afghanistan, Somalia, Columbia och nu Syrien.
Ett antal flyktingar är analfabeter, men sedan en tid tillbaka tar vi emot dem som har ett modersmål också skriftligt. Ibland kommer det högutbildade flyktingar, vältalande i både hemspråket och i engelska, och med en klar ambition att etablera sig i sitt nya hemland.

Utan att djupare referera mina samtal, konstaterar jag ändå att jag får en stor tillit till våra handläggare och medarbetare efter mina Lyssnarresor. Det är kunniga medarbetare, pålästa, med stor erfarenhet och som ger Vimmerby kommun gott renommé. Integrationsenheten är inget undantag; vi har väl fungerande enhet i kommunen.

Kommunen har också en ”ledningsgrupp” vad avser invandrarfrågor. Den gruppen har också diskuterat Länsstyrelsen önskan om ett ökat mottagande.
Alliansens fullmäktigegrupp hade frågan uppe för någon drygt vecka sedan och just nu har Alliansens gruppledare frågan för fördjupade diskussioner i sina respektive parti.
Så småningom kommer den tillbaka till kommunstyrelsen för ett beslut.
Jag ska inte föregå den diskussionen med några synpunkter.

Ny Lyssnarresa skedde nyligen till Ekbacken i centralorten, där 14 funktionshindrade inom LSS:en är verksamma i olika typer av arbete. Det är allt från snickeri, måleri och mekanisk verkstad till pilljobb med olika legoarbeten åt lokala företag och gräsklippning åt privatpersoner. Betalt tar man givetvis för sitt arbete.
Tre heltidsanställda jobbar här, två av dem sedan över 20 år tillbaka - en bred och djup erfarenhet finns lagrat hos dessa medarbetare.
- Behovet av den här verksamheten växer, berättar de. Vi har idag flera förfrågniongar om platser och vi vet också att om några år kommer ytterligare några att ha behov. Men vi kan knappast ta emot fler som det är nu, våra lokaler begränsar oss.

Vi vet inom kommunen att behovet av nya gruppbostäder och tillhörande LSS-arbetsplatser växer för varje månad. Samtidigt är det svårt att hitta arbetsplatserna inom privata marknaden, så kommunen måste ordna detta själva.
Pratade lite med ungdomarna som jobbade här och de tycktes trivas alldeles utmärkt med både varandra, ledarna och arbetsuppgifterna. En mycket trevlig kommunal arbetsplats, Ekbacken, och jag vet också att man är populära i andra kommunala verksamheter, då man kommer med sina verktyg och redskap i högsta hugg för att hjälpa till.
Här återvinns också bland annat kommunala utrangerade möbler, som byggs om till andra nyttoprodukter. Idéer flöder här och det känns så fort man kommer innanför dörren.

I övrigt i veckan har det varit regionala frågor som dominerat; Regionförbundets styrelsemöte, Astrid Lindgrens Leaderområdes finansieringsmöte samt Infrastrukturfrågor med regionförbund och trafikverk.
En bra vecka avslutades i lördags med moderata länsförbundets stämma på Stabygården i Högsby. Och det känns väl lite som valrörelsen har börjat och jag måste säga; jag stretar emot, det känns lite väl tidigt...

Vimmerbys svåra sociala utmaning

Vimmerby kommun står inför stora sociala utmaningar.

Som hos många andra kommuner ökar nu våra sociala kostnader och socialförvaltningens utredning, som presenteras för Socialnämnden den 13 december, visar på kraftigt ökade kostnader.

Kostnaderna ökar över hela linjen; förebyggande, försörjningsstöd, utredningar, placeringar och också personalkostnader eftersom man haft svårt att rekrytera egen personal och fått använda bemanningsföretag.

När utredningarna tar alla resurser så saknas det på andra områden.

I fredags besökte jag familjeenhetens sex medarbetare och fick under förmiddagen deras bild av situationen.

På en familjeenhet arbetar man med alla åldrar av människor i social nöd; barn, ungdomar, vuxna och gamla, infödda svenskar som nysvenskar.

I många fall arbetar man med hela familjer, i en del fall också med enbart kanske någon familjemedlem i fokus och resterande familjemedlemmar ges stöd.

Jag fick tillfälle att lyssna på deras berättelser,  både om framgångsrikt och mindre framgångsrikt arbete och också vad de tror om framtiden. Samtidigt fick jag tillfälle att vädra några egna idéer och diskutera dessa.

Precis som många andra kommunanställda; man gör ett fantastiskt jobb. Och det är ett jobb man inte kan göra utan stark utvecklad empati och ett brinnande intresse för humana frågor.

Men jag tog också med mig svårigheten man idag har att få landstingets inrättningar att gå i takt med kommunen, många gånger får kommunen i onödan ta över där landstinget inte förmått ta sitt ansvar. Och det är ett bekymmer jag tänker ta vidare till landstingets politiker. Många kommuner har samma problem.

Jag blir mer och mer övertygad om att vi måste jobba mer i fokusprojekt i kommunen. Social omsorg är en kärnverksamhet för en kommun, och därför en djup angelägenhet för politiken. Men också detta område måste underkastas kostnadskontroll, återkoppling, resultatmätning och framförallt målstyrning. Det går i flera fall att genomföra mätningar.

Skapa ett  förslagsvis 3-årigt fokusprojekt; en styrgrupp med en (helst externt rekryterad) projektledare som sätter samman medarbetare kring ett bord, alla med samma uppgift; att från barnsben, genom tonåren och upp i livet se till att människor i riskzonen kommer på rätt spår i livet. Medarbetare som kanske är tjänstlediga från sina ordinarie jobb under de tre åren för att fokusera enbart på detta? Ett specialfokuserat team? Är det möjligt att sätta samman sådana i en kommun?

Hur skulle det gå till? Jag tror folk ska väljas till en sådan grupp utifrån sitt genuina intresse, och inte utifrån befattning. Ofta blir grupper sammansatta utifrån medarbetares befattningar, representation, och man sitter där för man har ett visst ansvar i sin tjänsteutövning.  Kompetent är man säkert, men brinner man för uppgiften?

Säg att vi lyckas sätta samman en sådan grupp av folk som brinner, från olika områden; förskola och skola, landsingets  och socialnämndens relevanta verksamheter, polis, integrationsenheten, fritidssidan, föreningslivet etc – vad skulle inte den kunna åstakomma?

För att öka möjligheterna; ge gruppen en egen budget och styr dem med målsättningar och inte med detaljer. Budskapet: ”Fånga upp barn i riskzonen redan i förskolan, följ hela vägen, sätt in åtgärder, stöd och mentorskap"

När jag förra veckan diskuterade detta med socialnämndens ordförande, socialchefen och kommunchefen var vi alla inne på att vi behöver en bredare samverkan för att lyckas.

På Familjeteamet är man av samma åsikt: en bredare samverkan, tidigt ingripande för förebyggande verksamhet.

Men hur ska man kunna rapportera så att resultaten syns? Svaret är: det behövs inte alltid siffror, man kan rapportera med fallstudier, med enkäter, med prognoser och komplettera med de mätningar som finns.

Fredagsförmiddagens möte kändes viktigt för mig. Jag fick ånyo insikter som gör att jag kan styra in mig själv på viktiga frågor; jag ser att jag har ett eget arbete att göra gentemot politiken i stort men också polismyndighet och landsting bland annat.

Den 8 januari ska Socialnämnden komma till kommunstyrelsen för att återigen redovisa hur läget ser ut.

Kanske man då inte ännu landat i ett åtgärdspaket och ett ”socialt grepp” som innebär att vi kommer igång med nya angreppsätt, men ändå... att man kan redovisa att vi är på väg .

Utvecklingen måste bromsas snabbt – och vändas.

Av både humana och ekonomiska skäl.

12 Mnkr mer än budget kostar den sociala sidan per den siste november. Aktualiseringar, dvs när folk slår larm inom skola, förskola, omsorg etc, har ökat och det innebär att vi enligt lag måste utreda.

De här larmen kom tidigare också, men då ringde man till Familjeteamet direkt som hade resurser att prioritera till detta förebyggande arbete. Det har man inte idag, menar man.

Jag tror att det är en av orsakerna till problemen, men långt ifrån den kompletta bilden.

Jag tror vi måste jobba brett, riktigt, riktigt brett för att komma in i samhället på djupet, redan i förskolan, på mellanstadiet, i den utsatta familjen. Fler måste ta ansvar; skolan, landstinget, polisen, kriminalvården.

Och fler måste vara med att betala - alla får annars sin del av utanförskapets yttringar i takt med att livet går snett från förskolan och uppåt.

En svår uppgift för socialförvaltningen som äger frågan. Men jag är övertygad om att det går att hitta en bra modell, en bra lösning.