Så hindras tillväxten i Vimmerby

Stadsplanering och byggnation har alltid intresserat mig. Från det första torpet jag köpte som renoveringsobjekt, till den första ”villan” att renovera, vidare till byggnation av Björkbacken  i Vimmerby till att nu som kommunalråd få arbeta med bred stadsplanering.

En av uppsidorna med det jobb jag har är faktiskt stadsplaneringen, där man kan lägga synpunkter, ställa frågor och komma med idéer till våra duktiga arkitekter.

Du har faktiskt som medborgare själv stora möjligheter till att lägga idéer och synpunkter. När nya Översiktsplanen (ÖP) ställs ut får du väldigt gärna komma med dina idéer. Håll utkik på vår hemsida.

Men det finns, som med allt, en stor baksida. Och det är regelverket.

Arkitekten Jens Söderlind skrev en intressant artikel på DN Debatt förra söndagen (20/4) om inrättande av fristäder där man kunde få pröva nya regler. 

Intressant i och för sig, men det som fångade mig var hans sammanställning över hur regelverket utgör stora hinder i dagens samhälle. 

(Se hela hans artikel; http://www.dn.se/debatt/inratta-fristader-dar-byggen-kan-provas-utan-stela-regler/)

Exempel 1:

Om du i en trång stad ska bygga en lägenhet i vindsvåningen måste du bygga en hiss. Varför kan man fråga. Jo, för att om en framtida hyresgäst skulle bli rörelsehindrad måste kommunen enligt bostadsanpassningslagen betala för att bygga hissen. Resultatet blir att vinden inte inreds. Vimmerby kommun lade drygt 2 miljoner kronor i bostadsanpassningar förra året. Här ett exempel på att bostaden inte blir byggd för att kostnaden för en eventuell framtida anpassning inte kan tas. Frågan, och dilemmat, är vad man ska ändra på? Ska den boende tvingas flytta för att hen blir funktionshindrad? Ska fastighetsägaren kunna neka funktionshindrade hyresgäster? Ska hyresgästen själv få ta kostnaden och att vi alla tecknar en försäkring som täcker bostadsanpassningskostnader? Ska lagen ändras? Helt klart är: lagens tolkning gör att lägenheten inte blir bygd.

Exempel 2:

En frånskild man hyr ut ett rum i villan till studenter, detta för att själv kunna ha råd att bo kvar. Om han ska skatta för de belopp som överstiger fribeloppen för andrahandsuthyrning tvingas han höja hyran så att studenterna inte hade råd att bo där. Han begår därför hellre skattebrott.

Frågan är: hur lägger vi upp ett skattesystem som skapar fler boendemöjligheter för unga och samtidigt skapar större möjligheter för ensamförsörjare att bo kvar i sina hus?

Exempel 3:

Vi bygger en etta med wc/bad och hall. När den unga studenten flyttar in där så får hen ha skrivbordet i badrummet. Badrummet har nämligen byggts efter byggreglerna som säger att det ska vara så stort för att man ska kunna använda rullstol där inne. Därför har själva rummet blivit mindre, hen får där inte plats med skrivbordet. Hen hade hellre velat ha mindre badrum och plats för skrivbordet i rummet.

Fråga: Ett funktionshinder ska inte vara ett hinder för att bo i en vanlig lägenhet. Men frågan är om en människa utan funktionshinder ska hindras ta en lägenhet? Hur långt är samhället beredd att gå i anpassning? Varför bara anpassa boenden? Vi kan väl i så fall anpassa också omsorgen till varje specifik individ; vill du laga mat hemma får du det, men vill du ha en egen kock får du också det, eller du kanske vill ha en kock som kan laga vegetariskt? Hur långt är vi beredda att finansiera över skatten? För mig syns det som om politiken lämnar dessa svårlösta frågor utan diskussion, ändå har de så stor påverkan på kommunens budget.

Exempel 4:

Vimmerby kommun har mängder av sjöar. Strandrätten ska fungera så att man ska skydda stränderna. Vid dessa sjöar vågar jag påstå att någonstans mellan 50 och 95 procent av stränderna inte alls är tillgängliga. Det går inte att ta sig ned till strandkanten på grund av vegetationen.

Säg att vi vill bygga där. Varför inte? Det går ju ändå inte att ta sig ned till stranden, eller vill man att vi ska röja alla stränder fria från vegetation?

Låt säga att vi vill bygga villor på 10 procent av sjöns strand. Eftersom det är naturmark kan vem som helst överklaga. Det sker och bygget stoppas. Överklagandet tar flera år, möjligheten att bygga är nästan obefintlig. Istället växer buskaget sig tätare vid stranden. Till ingen nytta alls.

Fråga: Hur länge ska sådana bestämmelser få hindra människors möjligheter att sätta bo där de vill? Hur länge ska glesbygdskommunernas främsta inflyttningsargument – ett boende naturskönt vid vatten – stoppas? Möjligheten att bygga strandnära en extremt viktigt, inte bara i norrland utan på hela den svenska landsbygden.

Strandskyddslagen måste göras om, det måste lagliga möjligheter att bygga riktigt strandnära.

Politiken måste sätta sig in i tjänstemännens och lagskrivarnas förslag och inte köpa allt rakt av. Här har SKL en stor uppgift att argumentera fram lagförändringar som gör att glesbygdskommuner kan utnyttja sina främsta fördelar; naturskönt boende.

I samtal med Fredrik Reinfeldt

Statsminister Fredrik Reinfeldt besökte vimmerbyföretaget  Zobra  i måndags och oss moderater över en lunch. 

Det blev tillfälle till lite samtal mellan tuggorna och, med tanke på Zobra konstaterade vi att industrin och småföretagsentreprenörer är en viktig tillgång för landet.

Zobra har på knappt tio år växt enormt och i receptet i detta fall finns bland annat: tillgång till lokaler.

-          Det är viktigt att kommunen kan hjälpa till när företag startas upp. Bland annat med en smidig myndighetsutövning som statsministern också tycker påverkar näringslivsklimatet.  Det är oftast i samband med bygglov och andra lov som entreprenörens problem kommer. "Här kan kommunen vara delaktig på ett positivt sätt,"sa Fredrik Reinfeldt.

Och det är lite grand huvudet på spiken. När det gäller myndighetsutövningen har vi kommit en bra bit på väg nu i Vimmerby. Samgåendet med Hultsfred och en gemensam förvaltningschef skapar förutsättning för en sammanvägd och likartat hantering i de båda kommunerna. Men också att en ”hjälpande-hand-kultur” också skapas: vi ska inte glömma att förutsättningen för att alla vi offentligt anställda har jobb är just att privata näringslivet finns och drar in dem pengarna.

Jo, vi är en myndighet med krav på att regelverk följs.  Men vi är också en serviceorganisation. Vi finns till också för företag och entreprenörer och har möjlighet inom vår tjänsteutövning att lotsa dem rätt på ett positivt sätt.

Den andra delen Fredrik tog upp var tillgång till lokaler. I Zobras fall startade man upp i lokaler som tidigare tillhörde Gullringshus. Därefter köpte man Tallholmen, före detta Starfönster, före detta Skandinaviska Fönsterfabriken. En fantastiskt stor arbetsplats när jag var i tonåren; stod faktiskt där ett sommarlov och plockade av fönsterlister från en spårfräs och jag fick stapla dem snyggt på en pall.

Zobra förvärvade hela fastigheten och frågan är om inte det köpet möjliggjorde hela den fina expansionen som fortfarande pågår. Man fick utrymme att växa i, bara det brukar leda till viljan att ”fylla upp kostymen”…

Fredrik Reinfeldt imponerades av att man köpt ett företag i Norge, packat det på lastbilar och fraktat till Vimmerby. ”Undrar vad norrmännen tänkte”, mumlade han.

I och med detta drog vi ännu en slutsats: lokala entreprenörer, som finner en kommun att verka i, ser till att växa där. Precis som Zobra som funnit sina lokaler, hittat sin nisch, och gör expansionen där.

Ungefär som Åbro, som gjort och gör samma resa. Bestämde sig för att produktion och huvudkontor ska vara i Vimmerby och så blev det.

Eller som STG, RM-Snickerier, MIR, ROXX, AutoLack, Polyform med flera, och återigen flera. Det finns mängder av exempel på att där ägarna stannat, där lokaler funnits tillgängliga och där företagsklimatet är främjande, där sker företagsexpansion .

Det är viktigt att nu se kommunens köp av gamla Fanérfabriken i det ljuset: vi skapar genom förvärvet och därefter försäljningen möjlighet för ännu två kommunföretag att växa och expandera, plus att vi bäddar för en nyetablering av ett helt färskt företag.

Det betyder att vi kan få tre företag, varav två är hantverksmässiga träindustrier i området. Hälften av jobben är helt nya.

Trafiken har man oroat sig för. Men med trafikanvisning kan vi ta in större långtradare via Arlarondellen i industriområdet och därifrån nå Fanérfabriken.  Även Nilsbuss bussar åker den  vägen.

Vid kommande fullmäktige fattar vi besluten och jag har inte hört att något parti, mer än vänsterpartiet som avstod röstning i kommunstyrelsen, skulle vara emot affären.

För att affären helt ska bli som vi tänkt behöver vi ha lite tur med den kommande etableringen. 

Om alla pusselbitar faller rätt kommer det beskedet i augusti. Om inte, så har vi möjlighet att erbjuda annan verksamhet dessa lokaler.

Mer pengar till skolan i Vimmerby av regeringen!

/Bloggen denna söndag blir en information från Utbildningsdepartementet om Regeringens skolsatsningar i vårbudgeten. det innebär mer skolpengar till bland andra Vimmerby kommun. Jag har gjort några smärre redaktionella ändringar./

I den ekonomiska vårpropositionen aviseras ett flertal satsningar som syftar till mer kunskap i skolan.
Flera av de förslag som aviseras innebär betydande resurser till landets kommuner, t.ex. Lågstadielyftet för mindre klasser i lågstadiet och fler matematiklektioner i högstadiet.
Det handlar både om ökningar av det generella statsbidraget till kommunerna och om riktade statsbidrag som kommunerna kommer att få ansöka om hos Skolverket.
De exakta detaljerna för hur medlen för respektive satsning bör fördelas är ännu inte klart och fördelningen kommer dessutom att utgå ifrån då aktuell statistik, t.ex. uppdaterad befolkningsstatistik.
Tabellen nedan ger ändå en bild av i vilken storleksordning satsningarna landar för respektive kommun. De siffror som anges är alltså inte de faktiska belopp som kommer att utbetalas, utan det rör sig om preliminära och ungefärliga siffror.
Preliminära och ungefärliga belopp
 (miljoner kronor)                              
                                 2015                Permanent effekt (2019-)
Borgholm               ca 3                   ca 4-5
Emmaboda             ca 2,5                ca 4
Hultsfred                ca 3,5                ca 5-6
Högsby                  ca 2                   ca 2,5
Kalmar                  ca 17-20           ca 25-30
Mönsterås            ca 4                     ca 5-6
Mörbylånga         ca 4-5                  ca 6-7
Nybro                   ca 5-6                ca 9-11
Oskarshamn         ca 7-8                ca 11-13
Torsås                   ca 2                   ca 3,5
Vimmerby             ca 4-5                 ca 7-8
Västervik             ca 9-11                ca 16-19

Det som anges är totalt för skolväsendet i kommunen, dvs. för både kommunala och fristående skolor. fristående grund- eller gymnasieskola finns dock inte här i Vimmerby kommun. Dock har vi två fristående förskolor, i Linnea och Kyrkans förskola.
En utgångspunkt är att de kommunala huvudmännen ska fördela medel till fristående skolor efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelningen till sina egna skolor.
I beräkningarna ovan ingår:
• Förskolepaket: statsbidrag för mer personal
• Lågstadielyft för förskoleklassen och åk 1–3
• Obligatorisk läxhjälp i åk 4–9
• Förstärkt frivillig sommarskola, åk 6–9, och obligatorisk sommarskola
• Utökad undervisningstid i matematik i åk 7–9
• Utökad undervisningstid i svenska för nyanlända elever
• Statsbidrag för att förbättra studieresultaten i svenska för elever i åk 1–9 med liknande behov som nyanlända elever
• Krav på kartläggning av nyanlända elevers kunskaper m.m.
• Tioårig grundskola och skolstart vid sex års ålder inklusive förlängd skolplikt efter åk 9
• Fortbildningssatsningen Läslyftet
• Betyg från åk 4

Staten bidrar också till löneökningar för lärare genom karriärvägsreformen, enligt vad som beräknades i budgetpropositionen för 2014. De preliminära bidragsramar som Skolverket har angett för 2015/16 är följande för respektive kommun (endast de kommunala skolorna).
Preliminära bidragsramar för karriärtjänster 2015/16
                     Antal förstelärare                         Kronor
Borgholm      10                                               850 000
Emmaboda    11                                              935 000
Hultsfred       17                                            1 445 000
Högsby          7                                                595 000
Kalmar         64                                            5 440 000
Mönsterås     17                                           1 445 000
Mörbylånga   16                                           1 360 000
Nybro           26                                           2 210 000
Oskarshamn  42                                           3 570 000
Torsås           13                                          1 105 000
Vimmerby      24                                          2 040 000
Västervik       50                                          4 250 000

För högre utbildning presenterar regeringen i den ekonomiska vårpropositionen sin avsikt att successivt utöka antalet platser inom förskollärar- och lärarutbildningarna samt inom barnmorskeutbildningen och specialistsjuksköterskeutbildningen.
För Linnéuniversitetet avser regeringen att i budgetpropositionen för 2015 beräkna att medel tillförs 2018 som det året motsvarar 430 utbildningsplatser. Utöver det planeras för en särskild tidsbegränsad fortbildningsinsats för förskollärare i nuvarande förskoleklass.

* * *

Passar på att gratulera alla elever, lärare, skolledare, förvaltningsmedarbetare, förvaltningschef Birgitha Sahlin,  skolpolitiker och nämndens ordförande Magnus Gustafsson till den fina framgången för grundskolan vi kunde läsa om i veckan. Värre lyft har sällan skådats av skolresultatet i Vimmerby kommun!  Bra gjort! Nu gäller det att hålla i förbättringsarbetet och fortsätta den målstyrda resa ni påbörjat med er vision. Vi stödjer er gärna hela vägen!

* * *
Andra att gratulera är alla vinnare på Vimmerbygalan; Årets Vimmerbybo diakopnen Britt Andersson, Svenska kyrkan,  årets företagare Morgan Frejd, Prefab och Årets nyföretagare Klara Kågefors på Fiore. Bland alla andra värdiga pristagare!

Nu ska Lisa få träffa Fredrik!

En intensiv vecka. På flera plan.
Den rundades av med moderaternas stora Sverigemöte fredag-lördag  i Göteborg med 2.801 moderater från hela landet närvarande, tillsammans med statsministern och övriga m-ministrar i två dagar.
Jag hade äran att delta som föreläsare i två seminarier: dels om vi som sitter i den kommunala makten levererar det vi lovat, dels om hur man arbetar i en personvalskampanj. 
Jag är stolt över att jag blev landets procentuellt mest kryssade moderat 2010. Jag fick 51 procent av de moderata rösterna, och drygt 10 procent av det totala röstetalet. Det hade räckt för en riksdagsplats då gränsen är 5 procent...
Men det är i Vimmerby jag lever och verkar och det är kommunens utveckling jag vill lägga all min tid på.

Osökt kommer man in på rekrytering av nya politiker. Vi moderater har lyckats ganska väl med många nya på listan, bland annat 19-åriga Lisa Blom.  Har sett att också socialdemokraterna har en hel del nya, bland annat Daniel Nestor, 18-åring från Vimmerby. Båda Lisa och Daniel är aktiva i elevrådet på gymnasieskolan och det är riktigt kul att de valt engagera sig också politiskt!
Vimmerby behöver återväxt i de politiska leden. Jag hoppas att vi politiler tar väl hand om våra nya så de känner sig välkomna. Tids nog kommer de att utsättas för än det ena, än det andra.
För egen del kommer jag att försöka coacha Lisa som står högt upp på vår lista, på sjätte plats närmare bestämt. När väljarna sagt sitt och vi förhoppningsvis fått ett utökat antal mandat i fullmäktige så ska platser i nämnder och styrelser fördelas, och jag hoppas då att både Lisa och de många nya vi har vill ta plats och utöka sitt engagemang tidsmässigt.
Att ha återväxt i politiken är viktigt. Unga människor lockar fler unga att engagera sig. I skolvalet gör främlingsfientliga krafter ofta bra val, och det tror jag beror på att de inte bemöts "på golvet" i skolan, av eleverna själva. Det är viktigt att bemöta bland andra SD i skolan. Det är viktigt att partiernas unga skaffar insikt och läser på för att kunna avslöja mytbildningarna kring invandringen till exempel, något som SD ofta rider på.

Lisa och Daniel kan göra gemensam sak i sådana frågor på gymnasieskolan. 

På ett Valkonvent är det mängder av seminarier, där vi politiker lär av andra. Det är viktigt. 
Hjulet ska inte uppfinnas två gånger. Åtskilliga gånger har jag predikat att innan vi ringer konsulter, innan vi skapar nya utredningar: ring till en annan av de 289 kommunerna och fråga om de inte redan har lösningen på problemet.
Sannolikheten är väldigt stor att andra kommuner har samma problem som vi och också prövat olika lösningar.
Inom näringslivet är det så att man gör allt för att inte dela med sig av sina färdigheter, de kan hamna hos konkurrenter. Man gör tvärtom så att man spanar på konkurrenterna för att få kunskap om deras konkurrensmedel.
Men i kommunerna har vi inte den situationen och vi ska, och måste,  lära av varandra.
Både kommunchefen och jag är med i olika nätverk, och de politiska partierna har sina nätverk, så det borde finnas bra förutsättningar för att snabbt hitta lösningar på de problem vi har.

Nåväl, det blev mycket politik i dagens blogg.
Helgen stora möte var starten på årets valrörelse för mig. Nu ska vi grunna ut de stora lokala framtidsfrågorna för Vimmerby kommun.
Den 26 april har  i moderater i kommunen en heldag där vi ska snickra ihop vårt program.
Ett vet jag. Vi ska inte lova något vi inte kan hålla.
Det kan bli svårt... så det gäller att skilja på på å ena sidan ett konkret vallöfte, å andra sidan en vision  för framtiden.
I slutet av månaden får ni veta hur vi ser på de kommande fyra åren.
Ska bara slutligen tillägga: den 14 april blir det ytterligare pepping av en grupp speciellt inbjudna moderater från norra länet.  Då kommer partiledaren och Statsministern Fredrik Reinfeldt till Vimmerby för studiebesök och samtal. Han vill speciellt träffa våra nya medlemmar.
Han är varmt välkommen på sitt första officiella besök i Astrid Lindgrens Vimmerby.
Och givetvis ska han då få träffa Lisa Blom, framtidens politiker. 
Jag tror att det kommer att uppskattas från båda håll.

Inkomsterna i Vimmerby ökar

I Kalmar län är Torsås, Mörbylånga och Borgholm bäst.

Det handlar om var de genomsnittliga inkomsterna ökar snabbast under perioden 2002-2012.

I de ovan uppräknade kommunerna rör det sig om 0,36-0,48 %.

I gruppen direkt under, 0,34-0,36% ligger Vimmerby, Oskarshamn och Mönsterås.

Därefter, på 0,31-0,33 ligger Västervik, Hultsfred, Högsby och Kalmar.

Och sämst ökning har Nybro och Emmaboda på 0,22-0,30 %.

Den som beskriver det här, för hela landet, heter Charlotta Mellander och är forskare på Handelshögskolan i Jönköping. 

Varför det är intressant?

Jo, hur snabbt inkomsterna ökar kan relateras till en rad socio-ekonomiska strukturer i kommunen.

Mellander beskriver hur det i absoluta termer skiljer 80 000 kronor per år i inkomstökning mellan den kommun som ökade mest i genomsnitt från den som ökade minst, åren 2002-2012. I procent ökade vissa kommuner mer än dubbelt så snabbt som andra.

 Det som har betydelse är företagens expansion och hur mycket de investerar i högkvalificerad arbetskraft.

- Det går inte att övervärdera företagets närvaro och inflytande i dessa kommuners ekonomiska utveckling, skriver Mellander.

Det är viktigt att Vimmerby kommun har attraktiva arbetsplatser, högkvalificerade jobb och en bra inkomstutveckling.

Med ett ökat inkomstunderlag ökar skatteunderlaget och det är pengar som kan investeras i välfärdens olika servicefunktioner.

Med ökande inkomster i en kommun ökar också möjligheter att driva runt service av olika slag: restauranger, affärer och kultur.

Allt detta bidrar till att göra kommunen attraktiv.

Resonemanget ger vid handen att företagen måste vara konkurrenskraftiga och ha bra marginaler för att kunna betala bra löner..

Om kommunen kan bädda för sina företag så bäddar företagen i andra änden för bra offentlig service och en attraktiv kommun.

Det är därför tillfredsställande att inkomsterna hänger med över tid i kommunens näringsliv.

Ska då företagen ha inflytande i en attraktiv kommun? 

Ja, det verkar vara själva förutsättningen för att kommunen som helhet ska må bra. Bristen på företagare i  politiken gör att kommunen måste lägga sig vinn om att upprätthålla en positiv dialog och ta företagens problem på allvar, givetvis inom det möjligas gräns.

Satsningar på hög kvalité i förskola och skola är lika viktig näringslivspolitik som tillgänglig industrimark. 

Utan samhällets omsorg om företagets anställda får företaget problem, givetvis. 

Samspelet har därför bara vinnare och det är lika viktigt att företagarna själva förstår det, som att kommunala tjänstemän förstår det.

I Vimmerby råder en positiv dialog idag och kontakterna utvecklas på alla plan.

Vi har ett gemensamt ansvar före företagens, och därmed kommunens, utveckling.

Fotnot:
För att kunna ha en ännu mer öppen dialog med kommuninvånarna har jag öppnat en facebook-grupp som heter "Dialog med kommunalrådet i Vimmerby". Det är en helt öppen grupp som alla är välkomna att vara med i. Här kan du få "frågor och svar som rör allt inom kommunen och kommunledningen". Sök gruppen på facebook och gå med, alla är välkomna!

Linköping behöver ha snabb pendel söderifrån

För Vimmerbys del tror jag Stångådalsbanan och rv 34/23 är det viktigaste stråket. 

Båda är ett regionalt ansvar, men när det gäller järnvägen mer ett nationellt ansvar.

”Järnväg är bröd” sa redan Oskar II 1873 i ett sammanhang då han invigde järnvägen mellan Linköping och Norrköping. I modern tid har östgötarna fått slåss för sin Ostlänk och linköpingsborna, om några, borde veta hur viktig järnvägen är för regionens utveckling.

Därför är det särskilt viktigt att också Linköping arbetar aktivt för att Stångådalsbanan ansluts på ett bra sätt till stans nya resecentrum, att Östgötatrafiken harmoniserar sina taxor med Kalmar läns trafik så det inte är dyrare att åka norrut än söderut och att vi i Smålands kustland känner att östgötarna vill ha oss som resenärer Kalmar-Linköping.

Också för Linköping och Östergötland är det bättre att södra Kalmar läns tågresenärer åker till Stockholm via Kinda-Linköping än åker till Alvesta för att kliva på stambanan. Det är inget alternativ för en pendlare som bor i Kalmar och ska till Linköping, inte heller för en Linköpingsbo som ska till Kalmar. Bästa, snabbaste och kortaste sträckan är med ett tåg på en upprustad Stångådalsbana.

När nu Trafikverkets åtgärdsvalsstudie (ÅVS), just nu, inte visar någon anslutning alls i Linköping för Stångådalsbanan är det viktigt att Linköpings kommun och ÖTRAF stöder Kinda och smålandskommunerna utmed banan i arbetet för att få en upprustad Stångådalsbana. Stödet måste vara tydligt och i samklang med alla kommuner utmed banan, från ändstation till ändstation.

Vi är särskilt glada att både Linköping och Kalmars kommuner gått med i Infrastrukturkansliet där arbetet görs. Jag ser det därför som självklart att också Linköping skriver under på att Stångådalsbanan ska anslutas till Ostlänken så att effektiva omstigningar till anslutande tåg mot Stockholm möjliggörs.

Linköping får som kommun inte avstå från att yttra sig i frågan, utan uttala sitt stöd för en reinvestering på Stångådalsbanana.

Flera hundra tusen turister viker av från E4:an utanför Linköping och in på riksväg 23/34. De ska till Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby och vill egentligen komma dit så fort som möjligt. Därför är det bra att Trafikverket Öst och regionen har satsat på 2+1-väg nu ända ned till Kisa.

Vi behöver också förbifart Kisa för att kunna spara ytterligare restid.

Kan sedan Trafikverket Syd och Kalmar läns Regionförbund få in 2+1-väg Vimmerby-Kisa så skulle inte bara turisterna ta sig till Vimmerby under timmen med bil, utan också arbetspendeln, studentpendeln, shoppingpendeln, sjukvårdspendeln med flera mellan Linköping och Vimmerby komma snabbare fram.

Stångådalsbanan och riksvägen är livsviktigt för Vimmerby kommun.

Kommuninvånare, länsinvånare känner inga gränser. De bor på ett ställe kanske arbetar på ett annat. De vill känna att de bor i ett homogent land, utan provinsiella gränser. Det är ett ansvar för alla parter att se till att gränslösheten upplevs i realtid och i verkligheten, inte bara vid mötesborden.

De som valde bort järnvägen när den började byggas har haft sämre utveckling än de som haft en fungerande järnväg.

Ska Vimmerby kunna fortsätta utvecklas behöver vi stöd av regionen, inte bara i Kalmar län utan också i södra Östergötland.

Jag väljer att tro att Linköping, precis som flygfältet, universitet och universitetssjukhuset, räknar in Vimmerby i sin region. 

Och att vi gemensamt kan dra frågorna som är till gagn för alla boende i  East Sweden.

Intressant dag på jobbet...

Egentligen är det mycket enkelt. 

Jobbskatteavdraget tas direkt från den statliga skatten, medan välfärden i allt större utsträckning betalas av kommunala skattemedel.

Så nej, jobbskatteavdraget har inte inneburit mindre till vården, skolan och omsorgen.

De som påstår att ”välfärden har monterats ned” i insändare, tidningsartiklar och på sociala medier har fel. Aldrig tidigare – någonsin – har så mycket pengar lagts på välfärd som nu.

Regeringens skattesänkningar hamnar på 130 miljarder sedan 2006, det totala skatteuttaget från stat, landsting och kommun ligger samma period på 1600 miljarder.

Och just jobbskatteavdraget – d.v.s skattereduktionen – tas inte från den kommunala skatten. Inte heller arbetsgivaravgiftssänkningar, Rot och Rut påverkar välfärden i Vimmerby, annat än positivt.

Inga pengar från skola, vård och omsorg i Vimmerby kommun har gått till skattereduktioner.

Välfärden har aldrig kostat så mycket som nu, alternativt aldrig tidigare har så mycket pengar pumpats in till välfärdstjänster som de senaste mandatperioderna.

De kommunala skatteintäkterna har hela tiden stigit, vilket beror på att sysselsättningen i samhället stigit; både antalet arbetade timmar och lön per timma. Detta ger kommunerna mer pengar och eftersom det mesta av skatten är kommunal skatt upp till en viss inkomst, så har kommunerna fått mer än staten. Och eftersom staten sänkt skattetrycket på sin del har flera länder passerat Sverige vad avser skattetryck.

De pengar Vimmerby kommun lägger på välfärden har hela tiden ökat. Precis som i alla kommuner. Sedan 1990 har de kommunala välfärdskostnaderna stigit med 28 procent rensat för prisökningar. Antalet arbetade skattefinansierade timmar har ökat med 13 procent.

Hur kan man få det till att "välfärden monterats ned"?

När antalet anställda inom skola och förskola skars ned skrev vi 1990-tal. Sedan dess har antalet anställda per barn legat still. Dock har lönekostnader ökat.

Kostnaderna har också ökat inom äldreomsorgen. Dock inte tillräckligt mycket som det behövts. 7 procent är ökningen men eftersom åldringarna blivit fler hade 16 procent varit nödvändigt.

Varför har det då inte skett? Jo, det är färre äldre som får del av äldreomsorgens tjänster, flera klarar sig utan dem. Men de som får del av dem kräver mer, d.v.s. de är äldre. 

Behovsprövningen spelar stor roll inom äldreomsorgen.

De mesta pengarna går till de med störst behov, d.v.s. de i särskilda boenden.

Den stora frågan är om resurserna kommer att räcka?

Man tror inte det. Forskare säger att  ”ju större välståndet blir, ju rikare befolkningen blir, desto mer välfärd vill den ha”. 

Det betyder bättre utbildning, mer skola, mer och bättre vård, mer omsorg.

Det är en omöjlig ekvation för kommunerna i framtiden. Priseffekten hjälper lite, kommunen tar ut skatten på lönerna och lönerna höjs och då får kommunen in mer skatt. Skattehöjning tar många kommuner till; snittet ligger nu på 31:86 , en snitthöjning på ca 50 öre sedan år 2000.

Staten höjer statsbidragen men egentligen bara marginellt.

Om vi ska klara välfärden i framtiden och främst omsorgen, måste kommunerna bestämma sig för vad man kan erbjuda och vad man inte kan erbjuda. Man måste ha mod att välja bort och säga nej till sådant som kanske är trevligt att ha, men inte livsnödvändigt.

Kommunen måste också effektivisera sig och det innebär en rad åtgärder för exempelvis omsorgen. Här är sju punkter som jag personligen  tycker är viktiga för den politiska - och administrativa ledningen i Vimmerby kommun. 

1) Använda IT för både stöd och service i större utsträckning. E-samhället måste in i kommunerna på allvar.

2) Klara att leverera inte bara service utan också att servicen upplevs som bra av både brukare och anhöriga. Då måste man hitta ett sätt att schemalägga utan delade turer. Idag är det stora besparingar i delade turer så det är en rent hopplös uppgift. Inte desto mindre måste man hitta sätt att lösa detta på. 

3) Klara att rekrytera bra och också ung arbetskraft. Hur skapa attraktionskraft i välfärdsjobben?

4) Klara att bygga stora boenden som upplevs som små, där servicen kan samlas och ges billigare, men ändå personligt.

5) Klara att bygga Trygghetsboende som kan samla de omsorgsbehövande äldre, där man kan hjälpa och stötta varandra i ett givande socialt interagerande. De äldre själva ger hemtjänsten en hjälpande hand.

6) Barnkullarna ökar, människor i arbetsför ålder minskar, pensionärsgruppen ökar. Hur ska det gå ihop? Vi måste se till att arbetskraftsinvandringen fungerar effektivt, effektiv språkundervisning, attraktiva utbildningar anpassade till välfärdsjobb. Yrkesutbildningar inom välfärdssektorn borde producera välutbildade välfärdsarbetare i större antal.

7) Det offentliga måste se konkurrensutsättning som något positivt, som något som bidrar med idéer och nya sätt att göra saker på. Två konkurrenter utvecklar verksamheten, monopolisten stagnerar den.

Det finns en tröst. Hålls välfärdskraven på bibehållen nivå, då räcker resurserna. Men vem tror det? Och vem tror att inte skolan kommer att vilja ha ökade resurser, att de äldre inte vill ha mer omsorg och att inte den arbetsföra befolkningen inte vill betala mer i skatt?

Snart måndag, en intressant dag på jobbet väntar för kommunens välfärdsmedarbetare!

(Källa: Dagens Samhälle 6/14)

Ny runda med budgeten inför 2015

Två frågor i Gullringen har varit föremål för Vimmerby Tidnings intresse i veckan; det gamla Gullringshuskontoret samt det särskilda boendet Ådala.

Nya äldreboendet på Cirkusplatsen kostar mer att hyra, både för kommunen och de boenden, än den 50 år gamla Eken. Det är förståeligt. Vi hoppas kunna driva boendet effektivare eftersom det är modernt, många lägenheter fördelade på flera små avdelningar, och därmed kan vi få samutnyttjande av personal.

Men vi har inte byggt med särskilt stort överskott av lägenheter. Cirka 10-15 lägenheter i överskott och vem vet hur behovet ser ut om ett år när inflyttning ska ske? 

Jag tror att vi på nytt får diskutera våra äldreboenden när vi väl flyttat in i det nya, och då göra en behovsprövning för åren framöver. I det sammanhanget kan i så fall Ådala omprövas då både Eken och Duvan ska få annan verksamhet. Men som sagt, det vet vi först när vi ser behovet efter inflyttningen på Cirkusplatsen. Under tiden gäller beslutet vi tagit att Eken, Duvan och Ådala  ska ersättas av Cirkusplatsen.

När det gäller Gullringshus kontor har kommunen anvisat åtminstone en spekulant till ägaren Gullringshus AB. Det blev dock ingen affär då verksamheten inte ansågs lämplig för fastigheten. Och fastighetsägaren, Gullringshus AB, som i sin tur ägs av Ansgarius-stiftelsen måste ju själv avgöra den saken. (Allt överskott i stiftelsen delas ut till välgörande ändamål.) Kommunen har fått det prospekt som tillverkats och sänder det till intresserade. Just nu ligger ett ute hos en ny spekulant.

Att detta, ovan beskrivet, ger anledning till ledarskribenten i Vimmerby Tidning Alf Wesik att uttrycka ”Fy er!” på ledarplats. Det har noterats av en och annan. Han bannar som om politikerna vore barn eller rent av hundvalpar, som just kissat på mattan. Hur förhåller man sig till sådana inlägg?

Det besvärliga läget inom socialens verksamhet kvarstår. Inte bara att den ”gamla” delen av socialen har ett svårbemästrat underskott i placeringar på hem och institutioner och ett växande försörjningsstöd, bland annat för ungdomar, så börjar nu också äldreomsorgen gå över budgetgränserna.

För 2014 kan vi inte göra annat än att hela tiden ha ett sparsamt fokus på all drift, men för 2015 är jag nära nog övertygad om att vi måste göra nya ramar. Kommunstyrelsen och dess presidie har haft flera möten med ekonomiavdelningen, ledningsgruppen har haft frågorna uppe och nu återstår en större samling i slutet av mars där vi får ta nya tag.

Alla nämnder kommer att få hjälpas åt och vi pratar rejäla belopp, kanske upp mot 25 Mnkr i nedbantning. I Förhållande till 750 Mnkr i skatteintäkter är det ju inte mer än drygt 3 % , i näringslivet är sådana besparingar årliga. Lyssnade på Linköpings kommuns kommunalråd Paul Lindwall i torsdags och trots ett stort överskott gör de ändå rutinmässigt besparingar på 2 % varje år i all verksamhet i kommunkoncernen.

Och räknar man anställda är det kanske 50 löner av 1.350 – men i en redan effektiviserad verksamhet är det ändå mycket svårt att skruva ytterligare. Vi måste helt enkelt pröva att välja bort och prioritera om. Det blir en svår utmaning för alla. Men kommunens pengar räcker inte till allt, och obekväma beslut måste därför tas.

Det är viktigt att förstå orsaken. Nedbantningen beror INTE på våra investeringar; äldreboende, industrimark och fiber (det sistnämnda har vi inte lagt mycket pengar på ännu.) som vi varit tvungna att göra. Visst har vi ökade ränteutgifter i vår driftbudget. Men man bör klara det med den omsättning kommunen har. Vi har ju inte byggt ettoperahus, mutan äldreboende, industrimark, landsbygdsfiber, etc.
Utan den minskade överskottet (trots allt 11 Mnkr överskott 2013) beror på två avdelningar inom Socialnämnden: Individ och familjeomsorgen samt äldreomsorgen, som kostar mer än beräknat.

Varför?

Fler behöver hjälp inom familjen; barn behöver en tryggare miljö än hemma och får tas till familjehem, kvinnor som utsätts för våld, eller både mor och barn som får tas till institutioner för vård. Kostnaderna är enorma. Från familjehemmens rimliga kostnader till institutionernas 2.000-4.000 kronor per dag. Vi vet inte från dag till annan vad som ska hända. Nästa vecka kan det vara två placeringar till, eller fem… Vi måste helt enkelt lösa knuten hur vi hjälper dessa människor på hemmaplan, hur vi själva inom förvaltningen, kan ta hand om de fall som inte är extrema. Vi behöver många kommunala familjehem och välutbildade medarbetare som kan arbeta med de behövande hemma i Vimmerby, istället för att de ska skickas iväg.

När det gäller äldreomsorgen blir fler gamla äldre, och behöver ännu mer omsorg. Här måste vi finna lösningar som kan hålla kostnaderna i schack. Vi ska börja med att jämföra oss med standardkostnaden för att se att vi inte gör fel på nåt sätt. Tjänstemännen har fått arbetsuppgifter inför marsmötet.

Jag är ganska säker på att vi måste göra omprioriteringar i verksamheten till 2015, för att balansera budgeten igen.

Det är valår så det kommer att bli svårt.

För egen del kommer jag inte att ta hänsyn till valet utan kommer att vara inriktad på att göra det som måste göras för att balansera vår drift till överskottsmålet 2 procent av skatteintäkten.

Det är det övergripande mest viktiga och det ansvaret måste vi våga ta som politiker.


Slutligen: Grattis till vår kommunchef Carolina som kom på 92:a plats bland Dagens Samhälles rankning av välfärdens mest 100 viktiga kvinnor! Bra där! Hon, liksom alla våra medarbetare, behöver uppskattning.  De gör ett hästjobb ute i verksamheterna som alla bör vara tacksamma för. För framtidens stora utmaning är att få medarbetare till offentliga välfärdsjobb.

Trygghetsboende för att bryta ensamheten

Äldreomsorgen kommer att bli en stor valfråga också i Vimmerby.

Anledningen är givetvis att antalet äldre ökar i rasande fart, och framförallt allt då antalet äldre över 85 år som i takt med att de blir ännu äldre, behöver mer vård och omsorg.

Intressant är att se hur äldreomsorgen utvecklats på 2000-talet och hur folk blivit allt mer nöjda. Kritik riktas från medborgarna över sjukvård och skola, men när det gäller äldreomsorgen har folk blivit allt mer nöjda.

I årliga intervjuer som Demoskop gör med 3000-4000  medborgare har man ställt frågan om hur nöjda människor är med äldreomsorgen.

-          "På en sjugradig skala var nivån 2,7 år 2003, när vi började och vid motsvarande tidpunkt år 2010 var den 3,4", skriver Anders Lindblom, VD på Demoskop i en debattartikel i Dagens Samhälle.

2013 mätte man den igen och då var den 3,6. Så trots kritiken har graden av nöjdhet över äldreomsorgen förbättrats avsevärt från år 2003.

2011 och 2012 hände dock en dipp, och det var när Caremas drift av Koppargården var som mest debatterad.

Mätningen är ett uttryck för människor bild i allmänhet. Det märks inte minst när Carema-frågan diskuterades.

-         " Det beskriver ju inte utvecklingen bland dem som faktiskt är i behov av äldreomsorg," säger Anders Lindblom men skriver samtidigt: " i den senaste rapporten från 2013 är slutsatsen att de äldre är i stort nöjda med sin vård och omsorg och att nöjdheten har ökat. Nöjdheten med hemtjänsten är 89 procent och med äldreboendet 83 procent medan de som är rent missnöjda är 3 respektive 4 procent. Socialstyrelsens undersökning ger inget stöd för att de privata  skulle vara sämre än de kommunala utförarna."

Vimmerby  kommun lägger ned stora investeringar i sin äldreomsorg just nu, och jag tror det är i sista minuten, då både priser på byggnation och finansiering blir dyrare och antalet äldre kommer att bli fler.

Kostnaderna för äldre kommer att öka åren framöver. Det råder ingen tvekan om. Inte bara att vi blir fler, allt ökade krav på välfärd kommer också och frågan är när man når max vad en kommun kan prestera.

Och hur man kan hitta nya idéer till att både förbättra för de gamla och ändå få ett effektivare användande av de kommunala pengarna.

Kostnaden för äldreomsorgen i Sverige är 80 miljarder per år. I snitt är det cirka en femtedel av kommunernas utgifter.

2008 kom en ny term på en ny form av äldreboende – trygghetsboende.

Boendeformen vände sig till de äldre, över 70 år, som inte behövde den vård som erbjuds på särskilda boenden för äldre, utan snarare söker en social tillvaro som är bättre än den ensamhet de upplever i sina hem. I trygghetsboende ingår inga måltider, omvårdnad eller sjukvård som i särskilda boenden. Men genom hemtjänsten når man ändå full tillgång till detta i Trygghetsboendet, även om det inte finns på plats i huskroppen så att säga. (Det vi bygger nu på Circusplatsen har full omsorg = särskilt boende.)

Trygghetsboenden är alltså ett förstärkt vanligt boende, riktat till äldre och har därför full handikappanpassning, gemensam matsal/aktivitetslokal samt en värdinna som är där på fasta tider.

I Vimmerby kommun såg inte den då styrande majoriteten något behov av detta. Således lät man Vimarhem bygga vanliga lägenheter istället för Trygghetsboende.

2011 tillträdde en ny kommunledning. Tillsammans med (kd) som länge tillsammans med pensionärsorganisationerna önskat Trygghetsboende,  (m), (fp) och (s) har kommunledningen försökt få Vimarhem att göra en utredning om hur Trygghetsboende kan skapas i Vimmerby, i egen, kommunal eller privat regi. Vimarhem har inte gjort utredningen ännu. Dess förre ordförande Tomas Holgersson (c) har överklagat ägaren kommunfullmäktiges beslut  om utredningen och därför anser styrelsen att man inte ska genomföra utredningen.

Utredningen ska framläggas för kommunstyrelsen enligt beslut , också fortlöpande avrapporteringar, men några sådana har inte kommit då Vimarhem beslutat avvakta överklagandet.

Jag kommer nu att lyfta frågan igen i kommunstyrelsen och eftersom majoriteten är så kraftig i fullmäktige (m, fp, kd och s är överens) så borde Vimarhems styrelse fullgjort sitt uppdrag.

Satsningen på Trygghetsboende inleddes 2009 (i Sverige,  undantaget Vimmerby) då Alliansregeringen beslutade om ett investeringsstöd på 500 miljoner kronor – per år – från 2009 till 2012.

2011 förlängdes stödet till 2014. Det går ut nu i december. I Vimmerby är man dock fullt sysselsatt med att avvakta en centerpartistisk ordförande som överklagat en utredningsfas, än att söka möjligheter för att utnyttja investeringsbidragen.

Enligt min personliga mening skulle vi inte bygga annat än Trygghetsboende (som bostadsrätter eller hyresrätter) för överskådlig tid i Vimmerby. Vi ska öka i runda tal från 2000 till 3000 pensionärer i Vimmerby kommun fram till 2030. Trygghetsboenden kan, eftersom de är så byggda från början , lätt omvandlas till andra typer av boenden i takt med att vårdbehovet hos de boende ökar.

Enligt en undersökning riksdagen har gjort , löper de som bor i Trygghetsboende bara halva risken att komma till ett särskilt boende på ålderns höst, jämfört med de gamla som bor i vanliga hyreshus och villa. Äldre mår betydligt bättre i Trygghetsboende, samtidigt som äldreomsorgen är billigare för kommunerna.

Trygghetsboende är ett utmärkt sätt att effektivisera kostnaderna inom omsorgen, vilket är tvunget. Och det säger sig självt: istället för att cykla omkring till 30 behövande hushåll på Kohagen under en dag, kan hemtjänsten gå från lägenhet till lägenhet i Trygghetsboendet.

Det viktigaste till sist: Trygghetsboendet bryter isoleringen för de gamla. Därför mår de bättre. De har kamrater i samma hus, i samma ålder som de kan umgås med, äta med, utöva aktiviteter med.

Kommunledningen driver fortfarande frågan med stöd av ovan nämnda partier. I mars ska vi träffa Riksbyggen för en genomgång vad den privata marknaden kan göra i frågan. I avvaktan på att vårt eget ägda bolag ska rapportera den utredning kommunstyrelsen beslutat om, får kommunstyrelsen ta saken i egna händer.

Det borde få Vimarhems styrelse att fundera.

Nyckelfrågor för att bli fler invånare

Urbaniseringen fortsätter.

Flyttlassen till storstäderna, främst Stockholm, går i allt högre hastighet och i allt fler bussar.

StorStockholm har nu 2,3 miljoner människor (Stockholms stad nära 900.000) och man spekulerar i att Storstockhom ska vara 3,5 miljoner människor 2030.

De kommer från bland annat Vimmerby kommun.

Ökningen i Storstockholm är 36.000 invånare. De ökade med hela Västerviks kommun, två bussar om dagen anländer med nya invånare.

Takten ökar, tidigare sa man att man ökade med ett Oskarshamn om året, drygt en buss om dagen.

Vimmerby kommun är en av de kommuner som bidrar till befolkningsökningen i storstäderna. Vill ungdomarna fortsätta utbilda sig måste de flytta.

Det är den enkla sanningen så länge stater låter Universiteten bestämma över utbildningspengarna.

Men låt mig först analysera Vimmerbys befolkningsminskning 2013 som var -116  personer.

Jag gör en jämförelse med Hultsfred, som ökade med +85 personer.

-          - Vimmerby har högre födelsetal, 140 mot 119, än Hultsfred.

-         -  Lika många har avlidit i de båda kommunerna. Men det är 167, så 27 fler har avlidit jämfört med ha fötts i Vimmerby kommun. (-148 i Västervik vad avser födelseöverskott.)

-        -   Hultsfred har över 250 fler inflyttade än Vimmerby. Den stora posten är 412 från utlandet, invandrare, medan vi bara har 125, alltså nära 300 färre. Också Västervik har ett stort antal inflyttade flyktingar, 405 stycken.

-         -  Hultsfred har fler utflyttade, 277 mot Vimmerbys 172. Också fler som flyttar inom det egna länet från Hultsfred än från Vimmerby. Vimmerby har däremot fler som flyttar ut i landet, 555 stycken, och sannolikheten är stor att det är ungdomar och att det är fler kan bero på att vi är en större befolkning.

-          - Hultsfred har alltså ett flyttningsnetto på +135, Vimmerby på -94. Det skiljer 230 personer där.

-          - När det gäller inflyttning från egna länet har Vimmerby +66, Hultsfred -70. Från övriga landet har Hultsfred -170 och Vimmerby -250. Möjligtvis kan man spåra Hultsfreds många studenter i de bättre siffrorna där. Högskolekurser betyder mycket.

-          - Många av Hultsfreds flyktingar flyttar tillbaka till utlandet, hela 375 mot Vimmerbys Vimmerbys 90.

Om jag ska summera den analysen så har Hultsfred sina bättre siffror tack vare en stor invandring. Också Moliljans (Målilla) flyktingmottagande påverkar, säkert både 2013 och 2014.

Vimmerby har valt att inte öka mottagandet. Skälen är att vi inte tror oss ha förmåga att vidmakthålla den standard vi har idag på mottagandet, beträffande både bostäder och mottagande. Det kan givetvis förändras över tiden. Allt är medvetet politiskt ställningstagande. Men idag ser vi inte förutsättningarna.

Vi har en majoritet, tror jag, för att öka antalet ensamkommande flyktingungdomar. Här utreder vi nu ytterligare två boende, d.v.s. kanske 20 ungdomar ytterligare. Skälet är att vi har mycket goda erfarenheter, en bra mottagning med hög kvalité och resurser inom gymnasiet.

Vi kan nog inte räkna med att kunna stoppa den halva delen av gymnasiekullarna som väljer att flytta till utbildning, från ett år till ett annat. Men jag kan berätta vad vi jobbar med.

Nyckelfrågor är jobb, bostäder och eftergymnasial utbildning.

Jobben kan komma med konjunkturökningen, Vimmerby har en mångsidigt näringsliv med många småföretag. Här borde finnas möjligheter att öka och få tillväxt. Vi måste underlätta för näringslivet och jag är mycket nöjd över att vi nu snabbt kan erbjuda mark till expansion och etablering. Men servicen till näringslivet måste öka, mer medel måste avsättas i kommande budgetar.

Hälften av ungdomarna stannar i kommunen om vi kan erbjuda jobb. Målet är att öka den siffran.

Bostäder däremot är en svår nöt, det kostar mycket att bygga i landsbygdskommuner, vi har få privata byggentreprenörer och de få vi har som bygger, exempelvis Håkan Carlsson, måste vi vara rädda om i kommunen. Annars återstår det bara Vimarhem som kan bygga.

Vi måste också få loss våra planerade villaområden, förseningar där skyndar på utflyttning. Många vill bo i eget hus.

Hur kan det komma sig att vi behöver fler lägenheter när befolkningen minskar?

Svaret är att hushållen delar sig. Säg ett hushåll på två vuxna och två barn. När det hushållet delar sig ska barnen ha var sin lägenhet och behov av två nya uppstår. Skiljer sig föräldrarna uppstår behov av ytterligare en. När en person i ett gammalt par dör, behövs fortfarande lägenheten till den som är kvar. Samtidigt minskar också landsbygden, hus där blir sommarbostäder när de gamla flyttar till tätorter. Då behövs ersättningsbostäder till dessa.

Utbildning är en tredje nyckelfråga.

Om hälften av ungdomarna flyttar till utbildning kan vi minska den siffran genom att erbjuda utbildning i kommunen. Vi kan också minska siffran genom att erbjuda snabb och bra pendling till omgivande kommuner med eftergymnasiala utbildningsplatser.

Just nu har vi ett samverkansprojekt med Hultsfred och Västervik där vi försöker bli pilotregion för att få pengar till universitetskurser i de tre kommunerna. Lyckas det kan vi vara på väg mot något nytt, där utflyttningen kan motverkas och näringslivets behov av kompetensförsörjning kan tillfredsställas.

Vi jobbar mycket på alla dessa tre områden: jobben, bostäderna och utbildningen.

Hur ska övriga Sverige kunna möta Storstockholms expansion och utveckla alternativ?

Ett förslag är större regioner.

Inte ens Göteborg och Malmö hänger med längre som städer (ca 500.000 respektive ca 300 0000) utan får bilda stora regioner som Västra Götaland och Skåne för att matcha Stockholm.

Allt medan Linköping, Jönköping, Växjö och Kalmar träter om vilken region de vill ha.

Jag tror inte vi har så mycket att välja på, en region bestående av Östergötland och Småland skulle ge 1,2 miljoner invånare, ungefär lika mycket som Skåne idag och då skulle vi ha en chans. Tyvärr tror Kalmarborna att om man tar rygg på Växjö så räcker det och Växjöborna att om man går in i Skåne räcker det och Jönköpingsborna att om man är själva, så är det tillräckligt…

Om vi nu tror att framtiden är lika splittrad som idag, att de små regionstäderna i Småland ska fortsätta träta – vad kan vi då göra i Vimmerby?

Jag tror att vi måste arbeta länsgränserna och skapa stark samverkan där regionen utgörs av våra grannkommuner; Kinda, Eksjö, Ydre, Hultsfred, Oskarshamn och Västervik. Framförallt då samverkan med Hultsfred och Västervik inom länet.

På sikt tror jag att samverkan också med Linköping blir viktigt.

Jag tror också att vi har en joker i kortleken; besöksnäringen. 

Vi har en stor utmaning i att ta emot 1 miljon besökare varje år. Ska vi inte fråga alla dom om de vill flytta till Vimmerby?

Här tror jag att en strategi måste utformas i samarbete med ALV. 

All inflyttning börjar med ett besök.

En reflektion efter snart 38 månader...

"Det är inte som att driva ett privat företag" 

Så sa socialdemokraten Eva Berglund, för övrigt gammal skolkamrat, till mig i fullmäktige någon av de första sammanträdena den här mandatperioden.

Jag protesterade givetvis, hur svårt kan det vara?

Det är väl bara och bestämma sig och därefter verkställighet, tyckte jag.

När jag nu är inne på sista året i mandatperioden har jag förstått att Eva till stor del har rätt, och till en liten del har fel.

Att vara ”regeringschef” i en kommun, en av landets 290 kommunstyrelseordföranden, innebär tveklöst ett ledarskap och makt till verkställighet. Men det är långt ifrån likt att vara VD eller ens styrelseordförande i ett familjeföretag.

1.    Jag är i demokratibranschen. Det innebär att jag måste argumentera, presentera, förklara, förankra, följa upp. Och ändå inte få beslutet med dig. I mitt eget företag fattar jag själv beslutet, även om jag lyssnar in påverkare.

2. Jag hanterar andras pengar, inte mina egna. Det ställer stora krav på att misstag inte får ske. Med mina egna pengar blir jag själv lidande om jag fattar fel beslut. Mycket stort och tungt ansvar.

3.    Jag leder tillsammans med andra. Främst andra nämnds- och styrelseordföranden, men också med andra chefstjänstemän; förvaltningschefer, kommunchef. ”Ledandet” tar sig olika uttryck, den gyllene zonen är bred.

4.    Jag måste identifiera den gyllene zonen för samverkan. Jag har inte befogenhet att ge medarbetare order och uppdrag i ett dagligt arbete, däremot har jag med kommunstyrelsens godkännande befogenhet att fatta beslut om uppdrag. Det är en helt annan sak än att dagligt leda. Det uppdraget har kommunchef och förvaltningschef och deras team av ledare. Jag måste hela tiden samverka med dem om jag ska kunna påverka det dagliga arbetet. Men ytterst är beslutet deras, inte mitt. I annat fall måste jag få till ett nytt beslutsprotokoll.

5.    Ändå har jag och kommunstyrelsen tillsynsplikt, ska svara inför revisorer, inför fullmäktige och inför väljarna. Tillsynen måste därför fungera och här gäller det att kunna utöva tillsyn i samverkan med den operativa ledningen.

6.    Min sociala kompetens måste vara sådan att jag kan klara att samverka med kommunchef och förvaltningschef med stor respekt, samtidigt måste jag visa en tydlig politisk vilja som inte får misstolkas.

7.    Jag måste kunna svara i en fråga jag inte ansvarat för, utan att det ser ut som jag skyller ifrån mig ansvar.

Som ägare och VD i ditt eget företag kan du som sagt göra misstag. Som kommunalråd tillåts det knappast. Du måste därför vara ytterst noga med underlagen och du måste få tjänstemän att förstå att du är det, och att det inte handlar om tillit och förtroende utan mer om att själv behöva insikten, för att själv kunna fatta ett eget beslut.

Det är svårt.

Eva hade så här långt ganska rätt.

Det som jag tycker är relativt lika är ekonomisk underbyggnad, återkoppling och medarbetares engagemang i ”företaget”.

Här finns en vilja till kundservice, till insikten att man har jobbet för att tjäna medborgarna – även om man inte når full framgång, så är ”tjänandet” viktigaste inslaget.

Både medborgarundersökningen och näringslivsrankingen för Vimmerby kommuns politik och förvaltning visar att just servicefrågor är där man brister.

Av någon anledning tycker medborgare och företagare att man lever ett eget liv i kommunadministrationen, ett liv utanför verkligheten.

Det gör man inte. Inte på något sätt. Tvärtom sysslar man med välfärd som berör nästan alla.

Det man är dålig på i detta hus är att kommunicera, visa sina bra sidor, visa det man lyckas med, skapa berättelserna som motiverar existensen och berömmet.

Jag sitter mitt i, jag ser allt gott man gör.

Men kommunikativt brister det avsevärt. Man har inte förmåga at berätta det.

Det är något vi får jobba vidare med och bli bättre på.

KORT SUMMERING AV EKONOMISKA NYCKELTAL

Insändare i tidningen har gjort gällande att kommunen är i så dåligt ekonomiskt skick att vi kan liknas vid en PIG-stat, typ Spanien.

Jag ska här återge mitt svar som publicerades i VT den 14/2. Insändaren hittar ni på VT:s hemsida, publicerad den 13/2.

Insändarsvaret:

Anders Fransson, Brantestad skriver att Vimmerby kommuns skuldsättningsrad är 74 procent och därav drar han slutsatsen att Vimmerby platsar bland PIGS-länderna (läs: länder i bankrutt), i nivå med Spanien.

Det är beklagligt att så felaktiga uppgifter skrivs.

Jag ska här bemöta Franssons uppgifter nedan.

Fransson säger att de totala skulderna är 1.528 Mnkr ”enligt kommunkontoret”. Det är inte sant. Skulden, totalt 960 Mnkr november 2013 är fördelad 280 Mnkr för kommunen, 347 Mnkr för Vemab, 303 Mnkr för Vimarhem, 30 Mnkr för VKF, Vimmerby gata och Astrid Lindgrens Näs 0 kronor.

Eftersom Fransson förväxlat av fullmäktige beslutat lånetak (tillåtet lånebelopp), med faktiskt skuld, faller nära 10 spaltcentimeter av hans resonemang. Bland annat sprider han den felaktiga uppgiften att kommunen får räkna med 50 Mnkr i årlig ränta de kommande åren och också att vi ska ha 1 Mnkr i ränta i veckan (!).

Snitträntorna är idag ca 3,3% för kommunen och ca 3,0 procent för bolagen.

Vi betalar totalt 9 Mnkr i ränta i kommunen (30 öre i sekunden) och 20 Mnkr cirka i bolagen (65 öre/sek). Vi gav tidigare besked på kommunalrådsbloggen, att räntan för kommunkoncernen var mellan 0,75-100 öre i sekunden.

Fransson är medveten om att det är bolagen som har de stora lånen, men tror att allt kommer att gå över styr i framtiden och att kommuninvånarna får stå för fiolerna. Med den framtidssynen ska vi inte bygga något, ingen ska bygga villa, ingen ska satsa en enda krona. Vi ska inte bygga kraftvärmeverk för att skapa all värme själva (istället för att göda oljeländerna) och vi ska inte skapa 25 % av vår el själva.

Fransson jämför kommunen med staten. Men räknar inte in statens alla bolag i ”statskoncernen”, däremot kommunens bolag i kommunens finanser. Äpplen och päron således.

Vimarhems räntor betalas av hyresgästerna. De belastar inte skatten. Vimarhem är välskött och inte nära konkurs.

Vemabs räntor betalas på räkningar för vatten, avlopp, renhållning, el och värme. De går inte på skattsedeln. Vemab är välskött och har historiskt gett stora utdelningar.

Kommunens räntor härrör sig till nytt gymnasium, ny förskola, nytt äldreboende, industrimark och nu senast satsning på fiber.

Fransson frågar om finansiella intäkter. De består bland annat av avkastning på finansiella placeringar. Vimmerby har tillsammans med andra kommuner i länet avsatt pengar till kommunanställdas pensioner. Vi har satt in 51 Mnkr. Fonden har nu växt till 140 Mnkr. Avkastningen tas upp i resultatet men sätts tillbaka igen i fonden. Fonden finns där för att klara framtida pensioner så vi inte behöver ta pengar från daglig drift till pensioner.

Så till skuldsättningsgraden. Den får Fransson fram genom en hemmasnickrad modell, han dividera skulden med intäkterna, 539 Mnkr./. 732 Mnkr och får 73 procent.

Detta är inte rätt. Skuldsättningsgrad får man fram genom att dividera den totala skulden med eget kapital. Det blir ett helt annan procentsats.

Kommunens anläggningstillgångar var per 121231 1.263 miljoner kronor. Det egna kapitalet var 713 Mnkr och resterande upp till 1.263 Mnkr är alltså upplåning.

Med sin felaktiga beräkning som grund jämför han allas vår kommun med en PIGS-stat, typ Spanien, d.v.s. stater nära bankrutt och med skyhög arbetslöshet.

Det är beklagligt för alla oss andra som bor och arbetar här.

Vimmerby, Hultsfred, Västervik - en kommun?

Vimmerby kommuns samverkan ökar.

Kommunalförbundet ITSam är en samverkan mellan sex kommuner om IT-tjänster till den kommunala förvaltningen. Nu förbereder Vimmerby en samverkan med både förvaltning och nämnd inom Miljö- och Byggområdet. Överförmynderiverksamheten , som vi samverkar med Kinda om kan komma att utökas med Åtvidaberg och Ydre. Alkoholhandläggning, och juristfunktion är också föremål för samverkan.

Gymnasielinjerna delade vi upp med Hultsfred vilket visade sig framgångsrikt. Samarbeten inom eftergymnasial utbildning utvecklas nu också mellan Hultsfred, Vimmerby och Västervik.

Aktuell fråga jag fått: kommer det slutligen att ske kommunsammanslagning?

Vimmerby och Hultsfred skulle bli en kommun på 29.000 invånare.

Vimmerby och Västervik skulle tillsammans bli 50.000 invånare.

Tidningen Dagens Samhälle (nr 42/13) frågade landets kommunstyrelseordförande vad de trodde om just kommunsammanslagningar och sex av tio tror att flera kommuner kommer att slås ihop de kommande tio åren.

Björn Sundström på SKL,(Sveriges Kommuner och Landsting) som undersökte konsekvenserna av ett länsbyte till Östergötland på uppdrag av Vimmerby och Västerviks kommuner, tror att sammanslagning och samverkan är tvingande för att undvika kommundöden.

-          Det blir gigantiska problem att klara personal- och kompetensförsörjningen i de små kommunerna i framtiden, säger han i tidningsreportaget. Den stora potentialen att slå ihop kommuner finns i södra Sverige, främst Skåne och varför inte slå ihop kommuner i Stockholms län, fortsätter han.

Sundström varnar också för att kommunförbund kan bli dyrare lösningar för de enskilda kommunerna. Och den varningen ska vi ta på allvar.

För Vimmerbys del tror jag på samverkan, inte sammanslagning.

Vimmerby har i dagsläget inget att vinna på att fusionera med vare sig Hultsfred eller Västervik eller båda. Min reservation sträcker sig till kanske 8.000-10.000 invånare, blir vi färre än så i Vimmerby är risken uppenbar att vi inte alls klarar vår service.

Sammanslagning innebär inte att befolkningen ökar, vi snarare att demokratin och delaktigheten riskerar att bli mindre. Och att de givna centralorterna blir större på bekostnad av mindre tätorter. Vimmerby har stora möjligheter tack vare sin geografi; vi är en rund kommun med en given centralort som inte behöver konkurrera med något annat centrum inom kommunen om satsningar man bara kan göra ett av.

De korta avstånden till våra tätorter möjliggör också en mer kostnadseffektiv kommunal service.

Frågan är dock vad vi kan samverka om mer? Det kanske inte finns fler gemensamma behov?

Själv kan jag tänka mig socialtjänsten. Äldreomsorgen kan vara kvar i kommunerna men socialtjänsten, som innehåller mycket myndighetsutövning, skulle kunna vara ett område att samverka kring.

Också kostorganisation, städorganisation, fastighetsorganisation – överlag relativt opolitisk samhällsservice.

Än är inget av detta moget och det kanske inte heller blir. Minskar invånarantalet i de tre kommunerna ännu mer dramatiskt kan det tvinga fram en diskussion.

Hultsfred och Vimmerbys kommunledningar träffas regelbundet, vi träffar också Västerviks kommunledning ofta, och nätverken vi alla deltar i spänner över tre län; Kalmar, Östergötland och Jönköpings län. Vi har mycket goda kontakter och relationer. Vi vet om varandra, lyssnar på varandra och lär av varandra.

Vi ser att arbetsregionerna växer, att infrastrukturens utbyggnad är ett måste och också att exempelvis de länsstyrda kollektivtrafikbolagen måste koordinera, även om det tycks vara det svåraste av allt i deras värld…

Lösningen för landsbygdskommunerna är inte att tävla med storstäderna (Stockholmsregionen ska bli 3,5 miljoner människor i framtiden spås det) utan snarare att utveckla alternativ, att fokusera på det man kan erbjuda.

Exempel på sådant är bostäder vid havet i Västervik, vid sjöarna i Hultsfred och Vimmerby, bra, robust och pålitlig arbetspendel, fiber för snabb uppkoppling direkt till bostaden, decentralisering av utbildning  - häromkvällen hörde jag också ordet  ”återindustrialisering” som jag tror är en del av lösningen. Det finns småskalig industriell produktion som passar utmärkt för landsbygden.

Glesbygden är i sig en upplevelse som inte behöver konstrueras.

Det finns dock en myt om samverkan; att det ska bli billigare.

Jag tror inte att varken ITSam eller en gemensam Miljö och Byggmyndighet blir avsevärt billigare för oss, även om vi förväntar oss det och arbetar för det.

Däremot ökar möjligheterna till högre kompetens och en effektivare organisation.. det senare kan givetvis leda till att kostnaden för verksamheten sjunker.

När det kommer till anslag är det  det klassiska som gäller; vilken nivå behöver vi snarare än vilken nivå som är trevlig att ha.

”Nice to have” är det långt till – utmaningen är att hitta nivån av exakt det vi behöver,  ”need to have”, inget annat.

Då kan även kommunalförbund och samverkansorgan bli en bra lösning.

Nu sjösätts med stor sannolikhet en gemensam Miljö- och Byggmyndighet i Hultsfred-Vimmerby den 1 april. Om något drygt år bör vi kunna se om medborgarna i de båda kommunerna upplever en ökad servicenivå och en mer kompetent handläggning, allt till en lägre kostnad.

Översiktsplan för landsbygden på gång

Vimmerby Tidning refererade i veckan från kommunstyrelsens sammanträde att en Översiktsplan för Landsbygden ska tas fram.
Jag vill understryka att det är ett förslag som ska skrivas fram för beslut i kommunstyrelsen.
Tyvärr uppfattades det av tidningen som ett klubbat beslut, så var inte fallet. Kommunstyrelsen hade en diskussion på mitt initiativ för att sondera politikernas intresse.
Själv tycker jag det vore ett utmärkt sätt att ta vara på det landsbygdsutvecklingsdokument som tagits fram.

Moderaterna, kristdemokraterna och folkpartiet i Alliansen samt socialdemokraterna och vänstern ansåg i kommunstyrelsen att det är lämpligt att göra en kraftsamling genom att ge landsbygden en Översiktsplan, att fastställa vad som är möjligt att göra.
Det ser jag som ett mandat att skriva uppdra åt planavdelningen att skriva fram ett förslag till beslut.

Till grund för ÖP:n ska givetvis också Landsbygdsberedningens förslag ligga, såsom det kommer att klubbas i fullmäktige innan sommaren.
ÖP:n för landsbygden skulle i så fall startas upp under senhösten.
Förslaget kommer nu att skrivas fram för behandling i kommunstyrelsen framöver, och därefter fullmäktige.

Handeln ger sämre betyg än industrin

Nu väntar en djupdykning i enkätsvaren inför 2014 års Företagsranking. Den 6 maj ska den vara klar och vi får då se hur Vimmerby kommun förhåller oss till andra kommuner.

Jag sitter mitt i detta stora bruna stadshus.

Och jag kan ärligt säga att det finns massor kvar att göra. Känslan för vad service är,  och hur mycket den impregnerat ryggraden i varje enskild tjänsteman och politiker, är en bit ifrån det säljkårer och handelsmän och kvinnor  får lära sig i näringslivet.

Å andra sidor är kommunala tjänstemän inte säljare. De har en annan uppgift än att sälja varor.

Inte desto mindre bedöms de efter sin förmåga att kommunicera och ge service, som upplevs som just service, tillmötesgående, lösningsorienterad, åtrerkopplande.

Så visst finns det mycket kvar att göra. Har vi 3,2 i betyg på en femskalig skala så förhåller det sig så, att vi har mycket kvar att göra.

Men det finns också en hel del som blivit bättre och det finns många åtgärder som satts igång. Om processerna fortlöper, om fokus behålls, kommer vi att successivt förbättra vårt lokala företagsklimat.

Kanske ni tycker nu att jag försöker försköna. Men så är det inte. Skärskådar man svaren så är det mycket som får en förklaring.

Vi behöver reflektera över att vi både blivit sämre i en del grenar, och bättre i andra. Analys är viktigt, det som inte mäts finns inte.

Här några fakta om och ur enkäten.

Undersökningsperioden är september till november 2013.

I Vimmerby har 90 företagare svarat (45% svarsfrekvens.)

Av dessa har 44 % 1-5 anställda. Och 29 % 6-25 anställda.

31 % är från handeln, 19 procent från industrin

Vi har tidigare i kommunen noterat att när svaren från industrin dominerar får vi bättre betyg. Det betyder att handeln generellt drar ned vårt betyg, att de företagare som är mest missnöjda är fåmansbolag inom handeln, med få anställda.

72 procent är män, 32% är kvinnor och hela 72% är 45 år eller äldre. Bara 6% är yngre än 35 år.

Över perioden 2008-2013 (enkätsvaren) var vi i botten 2009 med 2,9 och bäst 2011 med 3,4. Nu fick vi 3,2, samma som för 2012.

Kommunens service till företag är 3,0, dvs precis godkänt.

Kommunens tillämpning av lagar och regler är 3,2.

Tjänstemännens attityder till företagande är 3,1.

Kommunpolitikers attityder är 3,5.

Kommunens upphandling är 2,7

Kommunens verksamheter tränger undan privata företag: endast 4 % tycker så.

Allmänhetens, skolans och medias attityder till företagandet är alla 3,7.

Dialogen mellan företag ochm kommunledning är 3,2.

Kommunens information till företagen är 3,1.

Vi ser också att 56 % av alla ärenden är tillståndsärenden. Myndighetsutövningen har alltså stor påverkan. Tillsynen kommer sedan på 31 %.

En start bidragande orsak till att sittbetyget dras ned är att väg, tåg och flygförbindelser bara får 2,5 i betyg, och tele- och it-nätet bara 2,8.

Företagen får också svara på frågan hur det ska bli bättre.

Här är, i rangordning, recepten:

-          Bättre förståelse hos tjänstemän och politiker om företagande.

-          Snabbare handläggning.

-          Bättre dialog mellan kommunen och företagen.

-          Öka kommunens attraktionskraft.

-          Utbilda elever om företagens roll i samhället.

Var har förbättringar skett?

Politikernas attityder, kommunens upphandling, kommunens information till företage, tillämpningen av lagar och regler har alla blivit bättre.

Sämre har det blivit med tjänstemännens attityder till företagande och tillgången till arbetskraft med relevant kompetens.

Ja, som ni ser har vi att göra. Under de senaste åren har följande införts i kommunen rörande just dialogen med företagen:

-          Industriråd

-          Näringslivsråd.

-          Frukostmöten.

-          Nyhetsbrev till företagen.

-          Destinationsprojekt.

-          Branschdialog med kommunalrådet.

-          Bloggar från kommunchef och kommunalråd.

-          Företagslotsar, utbildning av tjänstemän i företagskontakter.

-          Aktivare mer informativ hemsida.

-          Facebook-dialog.

-          Fler företagsbesök.

Men nu tar vi nya tag, vi ska förbättra oss!

För vi kan mycket bättre!

PS. Vill du själva läsa detaljerna? Klicka här: http://foretagsklimat-presentations.s3.amazonaws.com/resultat/vimmerby.pdf