Fortsatta studiebesök hos socialen

"Stunden här kan vara den viktigaste i livet."

Så säger en av två arbetsterapeuter och vägledningscoacher som finns på Social Rehab i Vimmerby kommun.

Som ni förstått fortsätter min Lyssnarresa i den sociala omsorgsvärlden i  kommunen och det är otroligt spännande varje gång. Det finmaskiga skyddsnät som blivit en del av den svenska modellen finns verkligen och det består inte enbart av ekonomiska bidrag, utan också av väldigt mycket självförtroendeträning, social träning och uppmuntran.
Social Rehab och Bryggan 2 fick besök av mig redan förra veckan men jag har inte hunnit summera förrän nu.

Hit kommer människor, från unga till övre medelåldern, män som kvinnor, som har försörjningsstöd, är utförsäkrade eller aldrig varit i A-kassa eller i jobb.
De är helt enkelt tvingade att gå hit eftersom de enbart lever på försörjningsstöd och behöver hjälp för att ta sig vidare.
Det är ungdomar och invandrare som ännu inte varit ute på den svenska arbetsmarknaden, och det kan vara människor som varit länge i sjukskrivning.
Lokalerna ligger i Focushuset och är mycket ändamålsenliga.  Här finns det rum för samtal, för umgänge och för att utföra det intresse man har; till hjälp finns dator, symaskiner och också viss möjlighet till snickeri.

Man väljer utifrån i vilken form man är i, och vilket intresse man har.
Hit får man komma i 7-8 veckor, inte mer. Under den tiden har man haft många vägledningssamtal och syftet är helt enkelt att få ut brukaren på arbetsmarknaden, med eller utan bidrag.
Några kan vara långt ifrån arbetsmarknaden, andra nära. De som är långt ifrån kan ha blivit apatiska, vänt på dygnet och ligger hemma i sängen halva dagen utan att ta sig vidare.  Då får de  räkna med att bli hämtade av kommunens medarbetare.
Andra kan ha nått längre på trappstegen och då kan Bryggan 2 hjälpa till att ordna praktikplats.
Det är hela tiden individuell vägledning och målet för alla inblandade är att personen ska nå arbetsmarknaden; som praktikant, som lönebidragsanställd, eller som anställd fullt betald av arbetsgivaren.

Vissa når aldrig arbetsmarknaden. Eller står långt ifrån den. Invandrarkvinnorna till exempel. Ofta får de komma  efter att mannen passerat. För många är Social Rehab guld värd och många som varit där vill gärna fortsätta hålla kontakten. Men de har väldigt svårt på arbetsmarknanden.
Ett spännande besök hos tre mycket entusiastiska och kunniga medarbetare, som lärde mig mycket om sin verksamhet. Nästa gång ska jag försöka stanna längre än 1,5 timme för jag tvingades gå när vi började prata om ”socialt företagande”. Här såg entreprenören i mig en fantastisk utmaning att ta sig an, men i min roll idag är det omöjligt.  
Men utmaningen kommer inte att försvinna. Snarare växer behovet.
”Socialt företagande” ger en hel del tillbaka till många: företagaren får jobba med en stor utmaning, att driva och sälja produkterna, medarbetaren som har sitt försörjningsstöd som lön, får testa på ett riktigt jobb och lära sig en yrkesroll, och kommunen får en perfekt sluss till meningsfull sysselsättning


START FÖR BUDGETARBETET

I veckan fick kommunstyrelsen planeringsförutsättningarna för budgeten 2014-2016. Nu startar budgetarbetet med en rejäl hemläxa på drygt 100 sidor, ”Greppet 2.0”.
Den minnesgode minns 2011 då vi genomförde en ”hearing” i plenisalen med förvaltningscheferna för att få grepp och insikt om ekonomin.
Nu har den nya ledningsgruppen tagit initiativet och taktpinnen och redan gjort Greppet 2.0, d.v.s.  samlat all info som vi behöver inför fortsättningen.
Mycket bra och jag blev väldigt glad över att se hur man nu tar initiativet i processen.
För det är tjänstemännen som ska göra det. Vi politiker ska stå för visioner, strategiska och mätbara mål som ska leda till prioriteringar.
Verksta´n fixar tjänstemännen och det känns mycket bra att man är på banan med ett så bra material.
Jag kommer tillbaka till Greppet 2.0 under våren, och också berätta om det löpande budgetarbetet.

¨Punkt och slut¨, skrev Vimmerby Tidning...

Jag tycker VT-debatten om kommunens fortbildning är bland de märkligaste mediedebatter jag úpplevt.
En slarvigt och felaktig artikel, som tidningen inte rättar utan istället berättar om felaktigheten en gång till och därefter skriver "punkt och slut" helt i den anda av makt man brukar, förgrenar sig i flera frågor:
- Ska man fortbilda offentligt anställda?
- Ska de få ha kursen på ett konferenshotell/kurshotell?
- Ska den får kosta pengar, typ 6.240 kronor per person?
- Ska kostnaden beskrivas som den faktiska eller ska vi ta med en eventuell framtida kostnad också?
- Ska utbildningsföretagets årsomsättning räknas in?
- Ska vi fortbilda kommunanställda alls? Kanske vi ska ha så dåligt utbildade medarbetare som möjligt?
- Och är kommunanställda verkligen värda en fortbildning?

En så illa underbygd "kampanj" var länge sedan jag såg och jag hoppas att tidningens redaktionschef Alf Wesik och chefredaktör Bengt Ingmarsson tar en funderare över hur fortbildningen ska fungera på den egna redaktionen. Lokaltidningen,vill ägaren,ska vara en allmän angelägenhet och den är viktig för bygden, då bör vi också kunna förmedla när vi tycker den agerar fel.
Att jag vågar skriva detta, som "kommunens högste ansvariga politiker" som tidningen beskriver  mig, undrar ni?
Ja, jag tar mig den friheten. Jag tar gärna kritik och är för det mesta glad över när man upptäcker felaktigheter som vi får chans att rätta till. Men i min uppgift ligger också att rätta till.
Jag kan omöjligt se tidningen trycka till en alldeles korrekt upphandling med taffligt utförd journalistik.

Jag var kort i min rättelse i VT i lördags.
Skälet var att jag ville de skulle publicera den snabbt, ha plats för den.
Men alla vet nog vid det här laget vilket arv vi hade att ta över.
De pensioner de tre kommuncheferna före Leijonram fick var på nära 6 Mnkr. Den sista, den till ekonomichefen, fick de tre politikerna i KS arbetsutskott ej ansvarsfrihet för. Man hade tagit beslut man inte fick.
De tre kommuncheferna la fram ett förslag på avtalspensioner på 21 Mnkr, vari deras egna också låg.
Dessa avtalspensioner lider kommunen av ytterligare några år. De ges alltrså till medarbetare som pensionerats i förtid, finns hemma och inte producerar något åt kommunen.
Som ändå får betala.

Vi ärvde också Industriavtalet, som ger industrin  lägre avloppstaxor på ca 6-7 Mnkr per år (2012), dessa tas ut skattekollektivets kassa.
Dessa avtal löper till 2018.
Vi ärvde också en andrahansuthyrning av Vimmerby Tidnings gamla tryckerifastiget, ett avtal till 2025 tror jag och detger 2012 ett underskott på 600.000.
Vi står med Karlbergsfastigheten till det facila priset på 12 Mnkr, det ska driftas även när det är tomt.
Listan kan göras längre.
Inte nog med att vi behöveruppfylla statens krav på 2 % överskott på skatteintäkten, ca 15 Mnkr, så ska vi börja vår budget med minus enligt ovan.

Som alla säkert förstår är jag ödmjuk inför den utmaning vi ställs inför, och det är tydligt att vi behöver mycket dugliga medarbetare över hela linjen i kommunen.
Det är inte en lokaltidnings uppgift att smörja kommunens maskineri. Men det är tidningen uppgift att förmedla relevanta fakta och kolla sina fakta. Det man nu slarvade med renderade flera spaltmeter med meningslös diskussion.
För vi ska väl fortbilda kommunens anställda?

Fiberutbyggnaden i Vimmerby kommun

Fiberutbyggnaden i Vimmerby kommun blir en av alla de viktiga frågor vi ska behandla i investeringsbudgeten i vår för 2014-2015.
Kommunfullmäktige tog vid sitt bredbandsbeslut att VEMAB ska äga den fiber som ska ägas offentligt och att IT-Sam är vår "förvaltning" när det gäller att arbeta fram underlag, bidrag, kalkyler etc åt VEMAB och kommunen.
Kommunfullmäktige beslöt också att sträckan Kinda-Vimmerby ska bli komplett (Horn-Vimmerby) av det skälet att kommunen kan göra effektivare investeringar och få billigare drift i sina egna nät. Den investeringen sker redan i år och den hanteras av ITSam.
Inträdet i ITSam fordrar att vi i kommunorganisationen kan arbeta mot servern i Kisa snabbt och utan  störningar.

Torsdag-fredag har jag varit på strategimöte i ITSam-direktionen, där jag nu är vice ordförande, och fick en bra genomgång av vad som är på gång.
Så prio ett, det s.k. kommunegoistiska beslutet i KF', är alltså fibern Kinda-Vimmerby. Vi får då också med oss samhällena Gullringen, Södra Vi och sannolikt också Djursdala och ett större område kring infarten till Vimmerby på väg upp mot stadshuset.

 Nästa satsning blir sannolikt ledningen från Ydre kommun, via Svinhult. Den fibern kräver bifall av alla ITSam-kommuner om vi ska få några miljoner av MSB-myndigheten (Risk och sårbarhet) som delfinansiering. De vill ha en server i Vimmerby som  backup till servern i Kisa. Sex kommuners IT-verksamhet ligger trots allt på dessa servrar.
Kommer de pengarna så blir givetvis en sådan dragning prioriterad i mina ögon. Den ledningen drar då också med sig byalag utmed vägen in mot Vimmerby, typ Rumskulla, Pelarne, Djurstorp etc.
Är man sedan i Pelarnetrakten så finns förslag att ansluta Storebro skogsvägen så att säga, och komma ut vid Tobo, istället för att dra fibern utmed riksvägen. och det ligger mycket klokt  i det förslaget.

Det vi också pratat om är att vi måste blanda ny ledningsdragning med att blåsa fiber i redan lagda rör, som ger ett större ekonomiskt överskott vid anslutning. Det innebär en del områden också i tätorterna.

Närmast nu inväntar politiken Vemabs/ITSams förslag till handlingsplan som ska läggas fram i mars. Den planen ska sedan beredas av den politiska IT-beredningen i kommunen innan kommunstyrelsen fattar sina beslut om prioritering.
Vi måste ta vara på den kraft som nu finns i byalagen som är långt framme, där görs och har gjorts ett stort arbete.

Personligen tror jag att fibern blir allt viktigare också i centralorten, även om områden med radiolänk är viktigast att täcka först.
Jag tror att vi behöver tre budgeperioder, 2014-2015, 2016-2017 och 2018-2019  innan vi har fått 90 procent täckning av fiber och höghastighetsprocessorer i kommunen.
Gissar att detta är minst 30 mnkr plus de ca 20 mnkr som redan finns investerade hos VEMAB. Gör vi investeringen klokt ska vi på sikt få tillbaka pengarna via VEMAB, men det kommer att ta ett antal år.

Det Strategimöte vi  hade,  i IT-Samdirektionen klargjorde mycket av IT-Sams roll i kommunernas IT-arbete. Tjänstemän deltog också och gav mycket bra information.
Jag är idag glad över att Vimmerby tog beslut om anslutning till IT-Sam; vi skulle aldrig klarat den här nivån med egen IT-avd. Möjligvis daglig drift, men inte verksamhetsutvecklingen.

Nu är nytt ärendehanteringssystem på gång som kommer att spara arbetstid, nytt program som kan skapa kurvor och diagram över effektiviteten i kommunens produkter (barnomsorg, skola, äldreomsorg), porogram för den sociala verksamheten såsom schemaläggning, rapportsystem etc.
För egen del letar jag kundnytta: vi ska i framtiden på vår dator kunna se om mamma Rosa fått sin promenad av hemtjänsten, hur barnet lyckas i skolan, hur all offentlig sevice fungerar.
Som anhörig ska du via personliga koder kunna läsa dig till arbetet med både dina barn och dina gamla föräldrar.
Veckans IT-Sammöte väckte stort hopp om att IT-Sam ska kunna lotsa Vimmerby kommun till en modern IT-kommun.

Fattigdom - i Vimmerby...?

Uppdrag Gransknings TV-reportage om barnfattigdomen upplevde jag som mycket positivt. En annan sida presenterades,
Även om det var ledsamt för Rädda Barnen, vars stora arbete inte ska bedömas utifrån kampanjen om barnfattigdomen.
Det som är bra är att ordet barnfattigdom får en relation till den absoluta definitionen "fattigdom".
Att som Bris visa ett utsvultet barn i Afrika i samma text som barnfattigdom i Sverige gagnar inte saken.
Inte heller att som Majblommekommittén sprida information som man vet innehåller "metodfel".
Barnfattigdom definieras i svenska Rädda Barnens kampanj som "när pengarna inte räcker till" medan man i världen i övrigt definierar barnfattigdom som barnarbete, hög barnadödlighet, utebliven skolgång, undernäring och kraftig undervikt för att ta några exempel.
Det är en väsentlig skillnad på definitioner. Men när vanligt folk tolkkar ordet fattigdom så blir bilden "de svältande barnen i Afrika". Och det var också tydligen reklammakarnas bild.
Men det är inte den verkliga bilden av barnen i Sverige.
Tyvärr fick Rädda Barnens kampanj politiker, flest till vänster men även i Alliansen, att tro att 250.000 barn var reellt "fattiga" i Sverige.
Det skulle ge 10 procent av totala antalet barn under 19 år.

Om Vimmerby kommun har 15.000 invånare, och 25 procent är barn, skulle vi ha cirka 3.750 barn (under 19 år) och 10 procent av dem, 375 stycken, skulle definieras som fattiga, dvs vara i barnarbete, hungersnöd, underviktiga, inte få skolgång etc.
Jag förstår att Janne Josefsson gick igång på detta. Jag beklagar bara mig själv över att jag inte är mer kritisk när jag hör sådana här siffror kopplade till sådana starka begrepp. Nu skadas både organisationen och de barn man annars arbetar så energiskt för. Jag hoppas att människor ska se det som ett olycksfall i arbetet för barnorganisationerna behövs verkligen.

Men hur ser det ut i Vimmerby kommun då? Har barn pengar till skolresan, till hamburgaren på MacDonalds, etc?
Svaret är faktiskt att kommunens medarbetare inom den sociala sektorn säger att det finns barn som inte har det. Deras familjer är inte fattiga i reell bemärkelse, men barnen har ändå inte pengar i tillräcklig utsträckning.
Jag har gjort flera besök inom Individ- och Familjeomsorgen (IFO) och fler ska det bli. I veckan kom resonemanget givetvis att handla om hur "fattiga" folk var i Vimmerby kommun,.

Jag ska skicka med några svar på frågor jag ställde vid besöket:
- 2 vuxna och 2 barn (7 och 11 år gamla) får i socialbidrag 11.950 kronor rent i månaden totalt (= riksnormen, d.v.s det minsta lagliga beloppet).
Då är deras hyra betald som max får uppgå till 4.750 kronor. Pengarna ska räcka till livsmedel, kläder, skor, fritid, lek, hygien, försäkringar samt givetvis livsmedel men också till förbrukningsvaror, dagstidningar, TV-licens, telefon. Beträffande. pengar som är dedicerade till barnens "lek och fritid" så är summan 406:-/månad för 7-åringen och 450:-/månad för 11-åringen. Det åligger alltså föräldrarna att tillse att det finns pengar till lunch på skolresan.
Gör dom det?
Svar från medarbetare inom socialen:
"Det kanske ser mycket ut, men det är svårt att leva någon längre tid på den här summan. Två månaden klarar man det, knappast någon längre tid. Man ska då veta att man innan är helt ren; man har fått göra sig av med tillgångar och man kan knappast klara något ytterligare. Barnens pengar går ibland till föräldrarnas missbruk, då får vi gripa in."

- Jag frågar om invandrare klarar sig bättre än infödda svenskar, eftersom de i vissa fall kan skicka hem pengar till släktingar i landet de kommer ifrån?
Svar;
"De flesta invandrare kommer från en stark familjekultur, de röker inte, dricker inte alkohol och har starka familjeband. de klarar sig många gånger bättre. Där lever man med andra typer av problem".

- Köper svenskfödda familjer alkohol och tobak för pengarna?
Svar:
Nej, inte generellt. Men det finns barn som far illa i familjer där de vuxna har både en eller flera missbruksproblem. Familjer som inte klarar att ordna sin ekonomi, att sköta sin familj. Där kan barnen leva i stor utsatthet och reell fattigdom, och vi får då gripa in och se till att pengarna fördelas rätt, också till barnen.

- Har vi många missbrukare som har ekonomiskt bistånd  i Vimmerby?
Svar:
Just nu ett 50-tal. Vi ser att minskade resurser riskerar fler placeringar på institution. Kan vi jobba förebyggande i tidig ålder, från exempelvis övre tonåren eller de första vuxenåren så har vi noterade lyckade resultat, där vi kunnat hjälpa dem till att bli fria från sina beroenden; droger, tabletter, spel eller andra beroenden.

Hittar vi missbrukare med försörjningsstöd  också bland invandrare i Vimmerby?
Svar:
Nej, vi har ingen registrerad hos oss.

- Har vi hemlösa eller uteliggare i Vimmerby?
Svar:
Nej, ingen är hemlös i Vimmerby kommun. Vi har ett bra samarbete med Vimarhem och boendeenheten så alla har en bostad.

Resonemanget fortsätter och vi bokar nytt möte till februari. Omsorgsnämndens verksamhet, men gamla socialnämnden, har stor budgetpåverkan och det är viktigt att vi tar rätt beslut för att få bästa möjliga verksamhet.
Jag känner att man har stor kompetens i verksamheten, man kan sin sak och man arbetar planerat och metodiskt. Det känns tryggt inför fortsättningen.
För att återknyta till inledningen; begreppet barnfattigdom är relativt, men också komplext.
är man per definition fattig om man inte kan köpa en Fjällrävenjacka för 3.000 utan får köpa en märkeslös jacka för 500 kronor? Eller om man inte kan köpa en jacka alls? Är man fattig om man inte kan göra allt det "medelsvensson" kan?
Kan vi kalla det "utanförskap", vilket jag själv tycker passar bättre eftersom utanförskapet oftast bottnar i uppkomna problem i familjen?
Långvarig arbetslöshet, missbruk, sjukdom kan skapa utanförskap och det drabbar i allra högsta grad barnen. Det ställer stora krav på de vuxna; man får avstå, man måste välja noggrant, man får fokusera hårt på sin ekonomi.
Självklart ska barnen hållas skadeslösa men till vilken nivå? Till den nivån kamrater sätter vars nivå, som vi alla vet, kan vara enormt hög? Det klarar inte försörjningsstödet.
Arbetet med att tillse att barnen får del av försörjningsstödet är en viktig uppgift för kommunens socialförvaltning.

Problematiken är komplex. Vi ser alla utsatta barn och oftast är det barn till utsatta föräldrar; de kan vara slagna, sakna kläder, tidvis utan mat. Dessa finns givetvis också i Vimmerby. Definitionen är "socialt utsatta" och ur barnets och samhällets perspektiv är det oacceptabelt.
När barn sätts utanför ´från tidig ålder, vare sig de dbbas av mobbing, av små ekonomiska resurser, av brist på kärlek och omsorg, så mister intebara barnet sin självkänsla, utan samhället också den kapacitet barnet har för framtiden.
Jag slås av tanken om våra stora industrimän, forskare, entreprenörer hade växt upp undernärda och socialt åsidosatta med slag och sparkar hemma istället för kärlek, missbrukande föräldrar, hade de då kunnat prestera som vuxna?
Inte bara barnet blir lidande av utanförskapet, utan också hela samhället. Vi måste ta tillvara alla resurser hos varje enskild människa, och varje människa ska ha rätt till utveckling av sin egen kapacitet,  så i min värld får inte far och mors myndighet över sina egna barn innebära att barnen blir satt utanför. Samhället måste gripa in.
Ju mer man resonerar i frågan, ju mer ser man utanförskapets konsekvenser.

Nyckeln, den viktigaste enskilda faktorn, är jobb. Jobb direkt efter utbildning men också jobb direkt efter gymnasiet, direkt efter invandringen. Jobb ger möjlighet till självförverkligande, som politiker måste vi skapa oändligt med möjligheter åt människor därför måste vi slå vakt om friheten, valfriheten, friheten att välja själv.
Det är viktigt att politiken skapar förutsättningar så att jobben kan bli fler.
Det är det viktigaste att jobba med just nu, det mest konkreta.
Även i en liten kommun som Vimmerby.

Utgivaransvar Vimmerby Tidning?

Alf Wesik ger idag i Vimmerby Tidning svar på mitt blogginlägg i söndags, som i sin tur var svar på hans ledare i lördags.
Vi arbetar numera i var sitt medium.
Jag försöker dock svara i det medium som publicerar, men eftersom Wesik inte tillämpar den principen behöver ju inga andra heller göra det.
Det finns dock några skillnader mellan Wesik och mig, när det gäller att ansvara för var sin publikation:

    1. Wesik skriver att han svarar i sin tidning under utgivaransvar och etiska spelregler. Där är han inte sanningsenlig. Både utgivaransvaret (lagstadgat) och de etiska spelreglerna (överenskommelsen) anger att man ska ange källan (upphovsrätten) till sina uppgifter. Det gör inte Wesik, han skriver ”sociala medier” som källa. Skulle jag skriva så så skulle jag källan jag uppgav, ”Vimmerby Tidnings ledare”, omnämnas som ”en ledare i en papperstidning på jordklotet”. Det är oerhört sorgligt att Wesik och Vimmerby Tidning har den policyn, som nära nog monopolist i Vimmerby, att inte ange de källor man citerar ur. I vilket fall är det inte att ta utgivaransvar och arbeta efter etiska regler.

    2. Wesiks generaliseringar över kostnaderna för Astrid Lindgrens Näs styrelsemöten är missvisande. OM de kostar mer än de kommunala bolagens möten beror det sannolikt inte på val av möteslokaler, snarare på att kommunfullmäktige valt att besätta flera posterna med externa ledamöter, som har högre arvode än politikerna.  Jag till exempel, har inget styrelsearvode alls. Han skriver att en måltidsnota för tre i styrelsen kostade 1200 kronor. Det var sju som åt för 1200 kronor. Portionskostnaden blev naturligt då mindre. Alla betalade sin dryck ur egen ficka. Nämndes det? Nej. Det är inte självklart att jag eller VD:N på Näs väljer att låta folk betala för sin egen dryck, men vi är väldigt restriktiva med representationen.

3.  Wesik jämför bolagsresultaten i Wemab och i Näs. VD:n på Näs, Kjell-Åke Hansson har i det avsnittet en gång sagt:  
” Att jämföra mellan WEMAB och KALN är ungefär lika relevant som att jämföra de två statliga aktiebolagen LKAB och Kungliga Operan AB.  LKAB, vars uppgift är att handla med råvaror, gör en vinst 2012 på cirkus 3,3 miljarder. Kungliga Operan AB, vars huvuduppgift är att bevara ett kulturarv, skulle gå back med knappt 500 miljoner - om dom inte fick statligt stöd på cirka 430 Mnkr. Ändå anses båda bolagen fullgöra sina uppgifter enligt sina olika uppdrag.”

Faktum är ju detta: ”Demokratibranschen” i Vimmerby har ju beslutat att Näs fyller en viktig funktion, att bolaget ska utvecklas och att bolaget tillför kommunen stort värde. Detta kan Wesik givetvis kritisera. Men det gör han inte. Han vidhåller att Näs är viktigt för kommunen men att det ska skötas på annat sätt, trots att bolaget i sin branschjämförelse sköts alldeles utmärkt och med mycket gott resultat. Wemab bör jämföras med andra energibolag, Vimmerby Tidning bör jämföras med andra tidningar.  I sammanhanget berömmer Wesik WEMABs styrelse, ledning och medarbetare. Jag instämmer i denna hyllning. De gör ett strålande jobb och har också stark kommunal uppbackning genom borgensåtaganden. Jag vill också rikta det berömmet till Näs styrelse, ledning och medarbetare, ni gör ett strålande jobb och har nått fantastiska resultat.

När Wesik gör denna jämförelse så slås en retorisk vurpa som jag vill göra läsarna uppmärksamma på: om vi har tio sorters filmjölk i affärens kyldiskar och sätter dit en elfte sort, och skriver ”Den hälsosamma filmjölken” – vad säger då detta om de tio sorter som redan står där? Jo, hjärnan läser in att de tio befintliga sorterna inte är hälsosamma. Så blir det, utan att vara sanning i en enda stavelse. Det är givetvis ett retoriskt trick som medarbetarna på Näs får fundera över; på vad sätt har man skött sitt uppdrag som föranleder Vimmerby Tidnings ledare att tillskriva att man misskött sig i jämförelse med Wemab?

Wesik hänvisar till ägardirektivet. Ja, det fanns röster i styrelsen för att vi inte ska ha med ett lönsamhetskrav i direktivet. Jag ansåg att vi skulle det. Det var ett misstag eftersom tidningen tror att ledningens första uppgift är att få Näs lönsamt. Det blir i så fall en nedläggning för det går inte i dagsläget. Precis som Astrid Lindgrens Värld då hade varit nedlagt om den principen fått råda. Hade vi ångrat vår dåliga uthållighet då? Mitt motiv för lönsamhetskravet var att det alltid ska vara närvarande i ledningens och styrelsens arbete. Det ska alltid finnas med i all bolagsverksamhet. Det betyder att man strävar dit, inte att man alltid når målet.

4. Wesik anger att han negligerar sociala medger för att de innehåller ”hot, ej rumsrena förslag”. Man får i intryck av att just detta sociala media, denna blogg, ingår i den kategorin. Det protesterar jag givetvis emot.

5. Wesik tror att bolagets studieresa till Danmark utgör enbart ett styrelsemöte. Att möten läggs på residenset i Växjö för att det skulle vara en dyrare möteslokal. Att det läggs möten på Björkbacken för att jag är ägare därav. I samtliga fall är det olyckliga insinuationer, som om det verkligen fanns ett utgivaransvar bör rättas. Möteslokalen i Växjö var gratis. Ordföranden bor där. Möteslokalen på Björkbacken var gratis om jag inte missminner mig och ej vald eller förhandlad av mig. (Han är duktig VD:n på att pruta…). Skälen till möteslokaler vad att det var mest praktiskt då och totalkostnaden minst. Under min tid i Näs har jag identifierat många egenskaper hos dess VD. En är att han å bolagets vägnar är mycket snål…

Jag tvekar inte om, som jag sagt tidigare, att tidningens offentliga frontpersoner chefredaktör Bengt Ingemarsson och redaktionschef och ledarskribenten Alf Wesik vill Vimmerby gott. Vi arbetar egentligen i samma styrka, i samma lag för kommunens bästa och det är jag tacksam för. Åtskilliga gånger har jag också framfört det fantastiska att vi har en egen lokaltidning, till stor nytta.

Uppgiften är att granska oss. Jag är säker på att man hittar fel. Vi vore inte människor här i stadshuset eller på Näs om vi inte gjorde fel. Det ska tidningen ta reda på. Genom att hela tiden ”störa” oss med frågor och undersökningar fyller tidningen sin uppgift, och vi får en chans att bli bättre. Det ligger i dynamiken. Kommunen är inte betjänt av en ja-sägande tidning, och tidningens och dess ägare är inte betjänt av en ja-sägande kommunledning. (Därav torde tidningen kanske ha nått att lära av den här historien också.)

Men det är viktigt att debatten kan föras på lika villkor, och så länge den förs i olika media, så länge VT har som princip att inte citera bloggar, så bidrar man inte till en gemensam spelplan. Man bidrar till populistiska anonyma insändare med mängder av felaktigheter.

Det är till förfång för tidningens läsare och medborgarna i kommunen. Hade det varit på annat sätt hade man kunnat läsa detta inlägg i VT.

Nu sprids det istället säkert på Facebook och de sociala medier som VT ser som en konkurrent. Världen har utvecklats. Vi försöker hänga med.

PS. Läs ursprunget i VT:s ledare i lördags, mitt svar nedan i söndags, Wesiks svar på insändarsidan i VT idag.

Hasse & Tage & tidningsledare

Minns ni Hasse & Tages "Roger Mooore"...?

Det var så att byggarbetare Tage tyckte att han fått mycket påökt och var så himla glad för det på sin kafferast, varpå Hasse, hans arbetskamrat, sa att 3000 kronor i månan var väl ingenting. Roger Mooore han fick 15.000.000 för sin senaste film!
(Se hela skecthen här: http://www.youtube.com/watch?v=1w0l9GNi0OU.)

Vimmerby Tidnings ledare tyckte i lördags att det var fantastiskt att styrelsen för Näs, (tre ledamöter från Sthlm, en från Växjö och två från Vimmerby) hade ett styrelsesammanträde dag-kväll-förmiddag i Stockholm. "Det sticker i ögonen" ondgjorde sig ledaren.
Jag travesterar Hasse i sketchen:
Det är ingenting mot vad Vimmerby kommun betalar till tidningsbolaget för VTT-fastigheten som man förra mandatperioden fick äran att hyra ut i andra hand, 600.000 kronor om året i underskott en bit in på 2020-talet. Så 3.000 kronor till ett sammanträde i Stockholm - det är blaha blaha det!

Den här Hasse & Tage-sketchen spelades in 1970.
Det är ungefär då som kommunen köpte in sitt konferensmöblemang till stadshusets konferenssalar.
Till skillnad mot Hasse & Tage så står sig inte möbler lika bra när de används så flitigt som i våra konferenssalar.
Så nu efter 40 år och att en landshövding och en och annan politiker nära nog fått stolsbenen i ändalykten när de satt sig i de gistna stolarna, ska de äntligen bytas ut.
Och kan ni tänka er - vi lyckades till och med få statligt bidrag eftersom nån krismyndighet tyckte att vi inte var tillräckligt uppdaterade i våra "krisledningsrum"...!
Vimmerby Tidning tycker vi kan sitta kvar i dem, Krismyndigheten tyckte tvärtom och själva är vi beredda att ta med var sin stol hemmifrån, bara vi slipper den envetna värken i skinkan efter 8-10 timmar i dessa stolar.

Jag vet att VT:s ledare inte skriver en dylik ledare av missundsamhet.
Att det "sticker i ögonen" att vi är flexibla på stadshuset är dock lite förunderligt.  I takt med att avdelningar minskar eller ökar, låter vi folk byta kontorsutrymme. Det är ju sådant man gör på tidningen också, annars hade chefredaktören än idag suttit kvar i det lägenhetsskök på andra våningen på Stångågatan, där jag faktiskt själv också satt en gång som en av tidningens journalister.
Tiden går, nya arbetsuppgifter, andra kontorsutrymme - bra att ingen sätter sig på tvären och prompt vill ha kvar sina stora avdelning trots att det bara är ett fåtal kvar på den.
Kan ju varken vara av missundsamhet eller av rationella skäl ledarskribenten tycker att just detta "sticker i ögonen"..?

Nej, det är inte av missundsamhet.
Skribenten har ett annat syfte med ledaren. Vad det kan vara är lite grumligt. Jag vet ju att chefredaktören jobbar efter uttrycket "Det som är bra för Vimmerby är bra för Vimmerby Tidning" och i detta fall kan det alltså inte varit bra för Vimmerby att 40-åriga konferensstolar i stadshuset byts ut, att Näs hade sammanträde där det var totalt billigast och att ledare i kommunen utbildas.
Det kan vi konstatera.
Det som är bra för Vimmerby är att det finns Internet och bloggar. Där vet jag inte om tidningen håller med, men det ger åtminstone kommunalrådet möjlighet att skriva lite som han vill...

För att återgå till Hasse & Tage. Tage var glad att han skulle till Kanarieöarna på semester. Varför på Hasse replikerade: "Du kanske inte har sett de tre grabbarna, du såg inte när de for från Cape Kennedy, inte när de flög runt månen och tillbaka till jorden? Det är vad jag kallar resa det du, Kanarieöarna, det är blaha blaha det."
Sa Hasse och Tage var förtvivlad.
Tage sa: "Var ska du själv åka på semester då?
Hasse: "Säffle, kan man få en kopp kaffe".

Och här kommer en inbjudan till ledarskribenten att jag bjuder på en kopp kaffe i konferensrummet när de nya möblerna  har kommit.
Vi sitter där. I konferensrummet.
I kommunens cafeteria törs vi inte sitta.
Där sitter det en kommuninvånare och tar tid på hur lång tid vi fikar. Det läste vi i en insändare i tidningen för inte så väldigt länge sedan...
Vad säger vi om det?
Jo, fikarasten, den är blaha blaha den... i det stora hela.

Socialstyrelsens enkät: Vimmerbys äldre tycker om den kommunala maten

"Vimmerbys äldre missnöjda med den kommunala maten"!
Den rubriksättningen och den vinklingen av artikeln fick jag till mig i Vimmerby Tidning i mellandagarna och givetvis satte jag skinkan i vrångstrupen.
Är det så illa ställt...?
Vad är det för mat som gått ut som alla "Vimmerbys äldre" är så missnöjda med? Kålpuddingen? Raggmunkarna? Köttfärslimpan? Eller de annars så goda köttbullarna som lagas till från grunden där uppe i centralköket...?

Nej, kommunen hade inte fått någon skrivelsen från "Vimmerbys äldre" utan artikeln refererade till en undersökning. Det är en omfattande rikstäckande enkätundersökning. En del av den har riktat sig till de som bor i kommunernas särskilda boenden, också de som finns i Vimmerby kommun. Bakom undersökningen står socialstyrelsen. (Den ligger på deras hemsida så du kan själv studera den där.)

Vimmerby Tidning hade dock fokuserat på maten och därför sökte jag samma information som tidningen.
Så här säger undersökningen:
59 har svarat.
6,8 % har svarat "mycket dåligt". Det motsvarar 3-4 personer av alla de 59 som svarat.
På detta bygger tidningen sin artikel och sin rubrik.
66,1 % har svarat ganska bra eller mycket bra. Det motsvarar nästan 39 personer.
8,5 % har svarat "Ganska dåligt" (= 5 personer)  och 13,6 % "varken bra eller dåligt".

Mer om maten i undersökningen:
"Upplever du att måltiden på ditt äldreboende är en trevlig stund på dagen?"
0% svarar  "aldrig".
55,3 procent svarar "oftast" eller "alltid".
Men det är 18,6 %, ca 10 personer, som tycker att det är trevligt bara "ibland".

Som medborgare kan jag tycka att detta är väl ganska normalt; 3-4 av 59 tycker att maten "smakar mycket dåligt",  10 personer av 59 tycker att ibland är matstunden trevlig, ibland inte.
Även om givetvis ambitionen hos medarbetarna i centralköket, precis som hos kommunens restauranger, är att maten alltid ska smaka bra. (Även om det är en högst subjektiv upplevelse som vi alla vet. Och vi vet inte vilken smaknivå de som är starkt missnöjda kräver av sin dagliga lunch.)

Jag personligen har inga bekymmer med Vimmerby Tidnings vinklingar. Det är naturligt och mycket vanligt att rubriker och artiklar vinklas utifrån reporterns uppfattning av sakinnehållet. Det man som politiker kan ha bekymmer över är om informationen i artikeln inte är tillräckligt bred och djup, så att läsaren kan sätta rubriken i sitt sammanhang.
I höstas stod det i en rubrik att "Vimmerby rasar" i befolkningsstatistiken. Tror det var 11 personer vi tappat under en del av året. Det kunde läsaren själv läsa ut av statistiken i artikeln och då får ju läsaren själv skapa sig en uppfattning om vid vilken nivå tidningens rubriksättare använder ordet "rasar".

En bra lokaltidning ska vara kritisk. Och ska gärna vinkla rubriker för att göra dem mer intresseväckande, dock måste man då ha fullständiga texter så läsaren själv kan bilda sig en uppfattning om relevansen i en rubrik.
Och att skriva direkt fel är inte att vinka. Det är inte rätt sammanfattat av undersökningen att skriva: Vimmerbys äldre missnöjda med maten. Det är ingen vinkling, det är en direkt felaktighet. Och det undrar man givetvis hur den kan hamna i en rubrik?
"Vimmerbys äldre" är i detta fall 3-4 personer. Av 59. Alltså fel sammanfattat.

I just fallet med maten har jag själv en bekant i 80-årsåldern som hade funderat på att ta mat ifrån hemtjänsten istället för att köpa färdigmat i butiken (hon har svårt att själv laga mat). Men hon sa i mellandagarna: "Nej, i tidningen stod det ju att maten smakade illa, så den vill jag inte ha!"
Varpå hon fortsätter köpa färdiglagad, processad mat som rent näringsmässigt antagligen är sämre än den som medarbetarna i centralköket lagar till.
Jag hoppas dock kunna vända henne med denna text.

En dylik artikel skapar också missmod hos centralkökets matlagare, alla medarbetare där som försöker laga maten efter konstens alla regler och som nära 70 procent tycker är ganska bra eller mycket bra.
En så felaktigt vinklad artikel blir ett hårt slag mot dessa medarbetare och jag vill passa på att säga att de gör ett mycket strongt arbete i den motvind som blåser ibland.
Jag rekommenderar verkligen alla att läsa socialstyrelsens undersökning, Vimmerby kommun har bra resultat på många av frågorna.

Nu ska ingen tro att Kostorganisationen i kommunen sitter med armarna i kors.
Jag vet att man antar utmaningarna och genom ständiga förbättringar försöker öka kvalitén i maten så att 99,9 procent kommer att tycka om den. Om det nu är möjligt.
Inte ens en proffsjury kan ju ena sig om toppoängen till "Årets Mästerkock" på TV, så det är en grannlaga uppgift man har.
Jag vet att ambitionen är hög. Man ska nu ha ett utbyte med andra kök, med andra kockar, som ett led i den fortbildning kommunen vill ge medarbetarna.
Vi ska hela tiden förbättra oss.
Politikerna ska nu börja ta beslut om att skapa tillagningskök igen. Minska stressen och överbelastningen på centralköket. Hur ska våra skolmatasaler arrangeras? Hur ska maten presenteras? Vilka rätter står högst på önskelistan hos skolbarn, hos gamla?

Kostenhetens alla medarbetare är på tå nu för att höja hela matupplevelsen.
Ni ska veta alla ni som jobbar med detta att ni har väldigt många som håller tummarna för att ni ska lyckas och som tycker ni gör ett väldigt bra jobb!

Gåtornas lösning

God fortsättning på det nya året!
Löste du gåtorna i Nyårsbetraktelsen?
Här kommer svaren på Paul Sloanes gåtor:

1. De första fem flikcorna tog var sitt äpple. Den sjätte flickan tog korgen där det sjätte äpplet låg.
2. De var trillingar.
3. Mannen var dvärg. Han nådde knappen för bottenvåningen när han åkte ned och knappen för sjunde våningen när han åkte upp. Men han nådde inte knapparna över sjunde våningen, alltså kunde han inte trycka på tionde våningen.

(Källa: Mannen i Hissen och De sex äpplena, av Paul Sloane, Brain Books, ISBN 91-88410-20-X och ISBN 91-88410-30-7)

Nyårsbetraktelse 2012

"Sex äpplen låg i en korg och sex flickor befann sig i rummet. Flickorna tog var sitt äpple, men det låg ändå kvar ett äpple i korgen. Hur kunde det komma sig?"

Den som står för denna gåta heter Paul Sloane. Han har gett ut flera böcker. Förutom "De sex äpplena" också "Mannen i hissen", (Brain Books). Säkert fler. Men det är dessa två böcker jag har i hyllan.
Jag köpte dem när de kom ut 1992-1993 i desperation; jag behövde hjälp att tänka utanför boxen, tänka mer eller mindre i ett kaos, snarare än vertikalt och horisontellt.
Jag vet inte om det var rätt beskrivning men jag tror du förstår. Man sitter ofta fast i sina invanda tankar och det märks väldigt tydligt när man ska lösa Paul Sloanes problem. Här ett relativt enkelt:

"En kvinna har två söner som föddes samma timme, samma dag, samma år. Men de var inte tvillingar. Vad var de?

Hur ska jag kunna attackera detta problem?
En del har svaret givet direkt. Ibland, inte alltid. På något sätt har de sett lösningen, kanske bearbetat frågan i det undermedvetna och får upp svaret till ytan.
Men lösningen kommer inte genom den logiska analysen man normalt gör. Du måste överskrida, överbrygga och bryta igenom dina invanda tankeramar och för det behövs det - fantasi.
Fantasi är din bästa resurs när du ger dig in i denna ovanliga, tokiga, osannolika och ytterst ologiska värld där du behöver tänka lateralt, beskriver baksidestexten på boken "Mannen i hissen".

"En man bor på tionde våningen i ett hyreshus. Varje dag tar han hissen ned till bottenvåningen för att gå till jobbet eller för att gå och handla. När han kommer tillbaka tar han alltid hissen upp till sjunde våningen och därifrån går han sedan upp till sin lägenhet på tionde våningen. Varför gör han det?

Jag har en annan bok i ämnet, en bok av Edvard de Bono, som faktiskt myntade begreppet Lateralt Tänkande. Många av er känner säkert igen "De tänkande hattarna" - en gruppövning där var och en bär en hatt på vilken det följer en egenskap; pessimistisk, optimistisk, sur, glad, etc.
En övning jag kört i mitt tidigare jobb, inte bara tillsammans med medarbetare utan också med många kunder. Alla har haft stor behållning av övningen.
För den ger möjlighet till att tänka utanför boxen, att försöka finna det ologiska, som just i detta fall är vägen som öppnar möjligheter.

Många undrar nu säkert när jag ska knyta ihop säcken, det kommer strax.
Jag ska först ge ett exempel på enkelt idéarbete byggt på lateralt tänkande. Slumpordstekniken går ut på att ur en lista på säg 100 ord (substantiv och adjektiv är enklast) slumpmässigt välja ett ord.

Problemet: Vi ska anlägga en strörre parkeringsplats. Hur?

Det allra enklaste är givetvis att lägga den stora parkeringsplatsen i ett rutsystem, såsom miljontals parkeringsplatser är uppritade sedan bilen föddes. En fyrkant eller rektangel med många likadana p-fickor inritade med vita streck på asfalten.
Vi söker en annan lösning.
Vi väljer ett slumpord slumpmnässigt genom att be någon säga en siffra. Det blev 67. Den 67:e ordet är... alpväg.
Genom frågor tar vi oss fram. Vad har en alpväg för egenskaper? Krokig. Slingrande. Stigande. Smal, Karg. Farlig. Härlig utsikt. Hög luft. Kan vara hal. Etc.
När vi sedan utvärderar försöker vi överföra nya egenskaper (alpvägens) på vår stora parkeringsplats. Går den att göra krokig? Slingrande? Smal? Stigande? Farlig? Etc...
Tja, farlig kanske vi måste stryka om det inte ger fler idéer men Slingrande var ganska bra, kanske en slingrande väg genom parkeringsfältet med en plats här och där, kanske "farlig" på så sätt att hastigheten ska hållas nere, kanske "stigande" genom att bygga vissa platser lutande (går det att spara yta här?) etc.
Blev vi inte nöjda? Jamen, då tar vi ett nytt slumpord! Mer idéarbete!

Ja, ni förstår tanken och metoden.
Nu kommer det ni förstått: jag har aldrig varit inne i en verksamhet med så stort behov av lateralt tänkande som en offentlig, kommunal förvaltning.

Man brukar fråga mig: Har ni mycket jobb på kommunen?
Jag svarar alltid: Här finns hur mycket som helst att göra!
Följdfrågan: Är det görligt?
Svaret: Det är inte Mission Impossible men...det handlar om inställning och attityd.
Ungefär som han som skulle sälja skor i Sahara (vars företrädare sagt att här bär ingen skor så här finns ingen marknad) mailade hem till chefen: ingen här bär skor här så marknaden är gigantisk!

Om jag har en uppgift som kommunalråd, utöver att driva poltiskt arbete, så är det att försöka få in det laterala tänkandet.
Kommunchefen är till sin natur ifrågasättande, hon har därför hälften gjort. Frågandet är centralt i idéarbete.
Lateralt tänkande bygger på att man ifrågasätter de invanda tankemönstren, ställer frågor som måste få svar och öppnar upp tankevurpor som kan te sig uppseendeväckande vid en första anblick, men som leder problemet vidare till en av alla de lösningar som finns.
I en kommun, inte nödvändigtvis enbart Vimmerby utan jag tror de flesta, så sitter man fast i rutmönster som ger samma svar hela tiden. Och ska man göra något annorlunda så är det andra mönster på andra skrivbord som också måste ändras och helt plötsligt är projektet så stort att man faller tillbaka till rutmönstret.
För att lyckas behöver alla vändas - samtidigt.
Till att börja med genom att öppna upp för iémöten.
(Ibland tenderar kommunstyrelsen att bli ett idémöte och det är något som kan både reta och roa. Jag brukar säga att roliga möten kan bli kreativa - tråkiga, sura möten kommer så småningom ingen till...).

Min önskan för de resterande två åren av mandatperioden är därför att vi ska öppna upp taket på stadshuset, i våra bolag, i alla våra verksamheter, släppa ut rädslan, repa mod och våga vara kreativa. Ärendelistan i kommunens ledningsgrupp måste också innehålla punkten Idémöte, där ledningen tillsammans attackerar ett problem.

Jag har personligen inget problem med att vi alla politiker sitter i samma idémöte men sannolikt är rutsystemet "partierna" för etablerade och därför får vi väl ha våra idémöten på var sitt håll, alliansen och oppositionen. Jag kommer dock att försöka skapa idémöte som en del i vårt presidieberedning kommande år. Vi är en lagom stor grupp för att kunna göra nåt bra av det.

Jag föreslår också att alla  förvaltningar ska ha ett ärende på dagordningen som heter "Idéarbete.
Tjänstemännen kan, likaväl som politikerna, organisera regelmässiga möten där idéarbete står på dagordningen.
Kommunens största företag, Vimmerby kommun, måste organisera idéarbete för att komma fram.
I min värld skulle alla tränas i att söka idéer till nya lösningar, nya sätt att hantera problem, nya sätt att uttföra verksamhet, nya sätt att utreda.
Det är en stor apparat att hantera, men oj så lönsam den skulle vara över tiden!

Vi står inför mycket stora problerm;  de högsta investeringskostnaderna någonsin i den kommunala verksamheten, de högsta någonsin i bolagen (både Wemab och Näs), en mycket stor social utmaning, en växande äldre befolkning, en make over av stadsplaneringen, etc.

Vi står också inför de största möjligheterna någonsin: Astrid Lindgrens Värld ska ta språnget och Vimmerby kommun kan hänga på, vi  både är och har ett varumärke/destination, vi har en stark sparkassa i form av skogsegendomar, vi har en ny startklar organisation och ledningsgrupp, vi har en stark småindustri och en stabil livsmedelsindustri som växer.

Vimmerby, Sveriges mest lekfulla destination.
Vimmerby kommun, Sveriges mest kreativa organisation.
Är det möjligt?
Jag tror det går!

Gott Nytt År alla kommuninvånare!


Fotnot: Svaret på gåtorna publiceras nästa år. Du får först någon dag på att lösa dem. Så håll utkik efter svaret i denna blogg på nyårsdagen, direkt efter tolvslaget. Du kan ju alltid ta hjälp av sällskapet du har på nyårsafton. :-)

Julbetraktelse 2012

"Om man hade varit tvungen att vistas utomhus och kämpa med ett ut-och-invänt paraply och kalla regndroppar som letat sig in under kragen i nacken, skulle man varit benägen att påstå att detta inte alls var någon behaglig dag."
Skrivet i Roger E. Allens "Management enligt Puh" - och alla kan givetvis leva sig in i besvärligheterna som beskrivs.
I nästa stycke kontrasten:
"Men inomhus, om man satt i en bekväm stol framför brasan och hade gott arbetssamvete, en liten munsbit av något slag på bordet bredvid sig och en mycket bra bok att läsa, var dagen perfekt."

För mig har arbete ett basalt värde, jag måste arbeta för att ha balans i mitt liv.
Arbete skapar möjlighet till självförverkligande, till att själv ha möjligheten att forma sitt jag, ja...till och med sitt liv.
Definitionen på arbete är givetvis inte detsamma idag som förr; arbete kan definieras som Moder Thereses välgörenhetsarbete,  likväl som en plats i en lärosal eller i ett uppdrag.
Njutningen är givetvis fullständig - och uppbygglig - om man också kan sitta bekvämt i en fåtölj och njuta av ett gott arbetssamvete.
Arbete är en viktig del av livet.

Det är viktigt att alla får den möjligheten; att alla från sina val i skolan, sina val i sitt civila liv till sina val av arbete har möjlighet att forma sitt jag, sin utgångspunkt.
Så är det inte idag.
Jag känner mig i ständig opposition.
När jag söker svar i Den Stora Partiorganisationen så får jag svaret att det är rätt. Jag ska vara i opposition; mot etablissemanget, mot stagnation och mot orättvisor.
Det är mitt jobb och mitt kall som moderat.
Att leva i en demokrati där opposition får bedrivas mot den regering vars majortet består av det egna partiet, är tacksamt. Det skapar möjlighet till djup påverkan.
Å andra sidan skulle jag inte kunna fungera politiskt annars...
Det är för möjligheterna, värderingarna och friheten att kunna vara i ständig opposition jag är just moderat.

Ibland hör man; "Det finns jobb, bara de tar sig samman att skaffa ett!" eller "Klipp håret och skaffa dig ett arbete!" som jag själv fick höra som mycket ung.
Insikten om att sakers förhållande inte är riktigt så enkla får man om man arbetar i politiken.
Som företagare ser man inte den sidan; då är företaget, precis det vore en egen människa, det viktigaste och allenarådande och ska så vara.
Företaget har ett gigantiskt ansvar mot alla de som arbetar i det, och ibland måste beslut tas som räddar företaget men inte alla som arbetar i det. Företaget måste fortleva, dess stora samhällstjänst måste fortleva, folk måste ha jobb.
Företagets väl och ve går före dess ägare. Tanken kan tyckas svår.
Hur konstigt det än låter är det så.
I framgångsrika företag dock, sammanfaller ägarens och företagets intentioner.

Som politiker ser man företagets stora möjligheter, men också dess tillkortakommanden. Företaget behöver inte samverka med samhället (även om det ger fördelar), ingen kräver att det ska lägga gratis tid i samhällsbygget och alla accepterar att det står sig själv närmast.
Politiken får ta resten.
Om en arbetssökande ska kunna bryta in i företaget och få ett anställningsbevis kräver det antingen extra ordinära teoretiska eller praktiska kvalifikationer - eller också en framåtanda som sannolikt kommer med generna.
Den som inte har något av detta, de som har brister i utbildningen, har stökiga hem, har föräldrar som inte kan ge stöd och uppmuntran, har ensamheten som kompis eller har flytt sitt land och lever i en ny kultur de inte förstår - de är alla politikens skötebarn, inte i första hand företagens.

Alla politiker, av hela sitt hjärta, unnar alla dessa att få "sitta bekvämt i en fåtölj och ha gott arbetssamvete" - ja, det är själva existensen av dessa och möjligheten att förändra, som ger politikerna drivkraft, många gånger ideellt, att forsätta söka och pröva lösningar.
Många företagare undrar nog hur detta kan intressera människor så till den grad att de blir politiker.
Ett ekorrhjul, en hopplös karusell som hela tiden kommer tillbaka till startpunkten, tycker många.
Så kan det nog betraktas - men över tiden har politikerna i generationer skapat förändring som vi alla i samhället kallar utveckling, välståndsbygge, välfärd.
Politik är byggnation, förändring, förbättring.
Det är inte lönen som driver en poliker, det är möjligheten att skapa förändring till det bättre för människor. Glädjen i ett engagemang för någon, för något, för framtiden.
I det perspektivet ska vi alla vara glada över att någon vill ta jobbet.
                            
                            Jag vill passa på att tacka alla Vimmerbys politiker, för det stora arbete
                            ni lägger ned för vår lilla kommun. Utan er skulle kommunen stå helt stilla.
                            Jag vill också tacka alla medarbetare som trots order, och kontraorder, ändå ser  
                            till att producera den välfärd vi politiker beslutar om.
                            Kommunen är vi alla.

I Vimmerby ska vi attackera utanförskapet. Vi ska göra det samfällt, engagerat och med frenesi!
Vi skapar en arbetsmarknadsenhet där ALLA ska samarbeta, ingen ska se sitt eget revis som något att bevaka, utan något att hämta energi ur.
Ett uppdrag för politiker i alla läger är att trumma det mantrat till alla, överallt, ständigt: samarbeta över de fiskala gränserna, samarbeta om era pengar, samarbeta om era åtgärder!
Vi ska bryta ned arbetslösheten, bryta ned utanförskapet; det är vårt gemensamma mål!

Strategin är inte enbart att mobilisera akuta åtgärder utan också att medverka till att fler jobb skapas.
Det är hela spektrat; fylla utbildningsluckor, ordna praktikplatser i både företag och kommun, effektivisera mentorskap, öka kontakten med företagen.
Samtidigt måste kommunen samverka ännu mer med företagen för att underlätta jobbskapande; var och vilka kan utvecklas, var finns möjligheterna, inte om, utan hur kan kommunen hjälpa till?

Det finns mycket som kännetecknar en bra kommun.
För mig är det hög kvalité i barnomsorg och skola, hög kvalitet i vård och omsorg och ett bra lokalt näringslivsklimat.
För att få pengar till dessa stora uppgifter måste vi ha en hög lägstanivå; kommunen måste klara att höja lägstanivån inom socialtjänsten och se till att folk så långt möjligt tillskansar sig förmågan att klara sig själva.
För detta behövs det stöd och det är kommunens andra stora attack mot utanförskapet; vi måste samverka över gränserna, hitta styrformerna, utbyta information och sätta in åtgärder som verkligen gör skillnad för det socialt drabbade.
2013 blir det en mycket stor uppgift för tjänstemän och politiker i kommunen.

Som ni ser hänger allt samman.
Lösningen är inte ett bidragssamhälle där incitament för att klara sin egen försörjning, eller för att förverkliga drömmar, suddas ut. Ett samhälle där staten axlar individens ansvar.
Lösningen är heller inte ett kallt, osolidariskt samhälle utan gemenskap och där ingen tar hand om en annan. Där vi inte ser varandra och där vi saknar inlevelse.
Lösningen är än mer komplex, svår att beskriva i en kort mening, svår att hämta i ett enda parti.
Lösningen finner vi i den demokratiska diskussionen, i samtalen, i våra öppna sinnen - i samverkan.

Och ett vet jag; näringslivet och kommunen måste jobba tillsammans i ett gemensamt intresse av att skapa välstånd för alla, den offentliga sektorns utmaning är att jobba i takt med varandra, att lägga sina budgetar i en gemensam pott för att gemensamt klara problematiken.
Inte någonstans i världen idag kan du vara helt själv, oberoende av andra.
Så är det också i Vimmerby kommun.

Jag hoppas att du inte är helt själv denna jul.
Min snart 94-åriga mor hoppas jag ska kunna vara i så god form på julafton att hon låter oss hämta henne till familjens julbord.
Hon är nu den äldste levande i familjen, hör dåligt men kan läsa alldeles utmärkt. Bland annat Vimmerby Tidning. Där jag är med ibland.
Och hon undrar då vad jag håller på med:
- Politiker!? Ja, du har ju alltid varit pratglad... Se nu bara till att göra rätt för dig, ta inte massa dumma beslut utan lyssna på vad folk har att säga. Hör du det, pojken min!
- Ja, ja... mamma.... men jag fyller snart 60 år och kan nog re´det där själv...
- Ja, men ta inga såna där beslut som man blir galen på när politiker gör. Och dra inte ned på hemtjänsten, utan de där flickorna hade jag inte klarat mig...

Med det vill jag tillönska alla i Vimmerby kommun en riktigt God Jul!

Fotnot:

Årets julklappar, enligt traditionen:

Till kommunstyrelsens förste vice ordförande:
En snabbtorkande lagningsmassa till vattenledningsrör. Bra att ha när vattnet fryser sönder rören och man har bråttom in till sammanträdet.

Till oppositionsrådet:
En öronlapp till vänsterörat, perfekt isolerad som stänger ute alla yttringar och konstiga förslag som kommer från vänster.

Till kommunchefen:
En kurs i andningsteknik hos en thailänsk buddistmunk. Med den kan man behärska den första snabba inandningen när ordförande säger att arbetet ska vara klart i morron...

Till Vimmerby Tidnings kommunreporter:
Ett bra artikeluppslag är att ta reda på varför varmvattenrören som skulle lagts i stadshusets plenisal  (som numera går under epitetet Kylrummet), lades under cementplattorna utanför stadshusets entré på 1970-talet? Svaret kanske är att politikerna i fullmäktige var mer tjockhudade då och tjänstemännen skulle kunna gå ut och röka i inneskorna...

Kreativiteten måste in i politiken

När jag i veckan intervjuades av Vimmerby Tidning om året som gott fick jag anledning att reflektera över vad vi åstadkommit. Inte bara ett år utan egentligen två.
Jag ska inte föregå VT:s artikel och börja summera nu, det får vänta till efter nyår, men jag kan ändå konstatera att mycket har hänt.
Och fort har det gått (tycker somliga ;-) men ändå kanske inte tillräckligt fort.
Somligt i den offentliga sektorn går extremt sakta. Man kallar den "demokratibranschen" har jag fått lära mig. Och den branschen är inte lönt att försöka förändra, utan här gäller det att försöka anpassa sig och se vad som kan åstadkommas med den branschens spelregler.

Eftersom jag tycker, som ni förstår eftersom jag är part i målet, att vi gjort jättemycket viktigt vill jag påpeka att den stora förtjänsten för detta har kommunchefen och hennes ledningsgrupp.
Det är dom som fått effektuera alla beslut om förändringsarbete och den operativa delen av kommunen har verkligen varit på tå.
Visserligen ska saker och ting inte ta ett år och ibland två år - men i kommunsektorn är det ändå väldigt snabbt om man då betänker att det är en stor mängd förändringar som skett.
Jag har också dessa två år fått ett bra kontaktnät med andra kommuners kommunledningar och med det perspektivet kan även jag se att vi gjort väldigt mycket, väldigt snabbt i Vimmerby kommun de två år som gått.
Jag får tillfälle att återkomma till detta runt årsskiftet.

Vad har vi då framför oss? Framtiden är alltid intressantare än tiden som förflutit. Många på regional- och nationell nivå höjer varningens finger för 2013 och 2014. Man säger att det blir två tuffa år, åtminstone 2013.
Och säkert är det så. Men precis som i allt annat handlar det om hur man rustar sig inför svårigheter.
Förr i tiden, när man av olika tecken förstod att vintern skulle bli svår, samlade man i ladorna, tejpade fönstren, högg mycket ved, fyllde skafferiet och blev på det sättet mentalt förberedda.
Vi bör nog följa mönstret, även om sysslorna är annorlunda.
Vi bör följa "väderprognosen" (läs verksamhetsutvecklingen) och det gör vi bäst genom täta återkopplingar med verksamheterna. Eftersom det är politiken som fattar de breda och djupa besluten är underlagen otroligt viktiga. Ibland slarvar jag själv med att efterfråga dessa, men som väl är är det många politiker i nämnderna nu lätt när händelser utanför prognoserna blir avsevärt värre än man kunnat spå. Sociala området är ett sådant. Men utan vår strikta budget 2012, där vi la nivån för ett stort överskott i kommunen totalt, hade vi knappast klarat socialens 18 Mnkr minus och Teknikens 12 Mnkr minus som man tror att det blir 2012.
Jag tror ändå att vårt balanskrav,  botten-botten så att säga, på plus 14 Mnkr blir väl tufft att nå och det måste vi för att inte ha en ryggsäck 2013. Tvåårsbudgeten ger oss dock utrymme att agera.

Nu är vi ändå där, med cirka 30 Mnkr av det cirka 40 mnkr planerade överskottet (best case) förbrukat, och vi kan sörja ett tag men snabbt måste vi titta på 2013 och lika snabbt måste vi rikta åtgärder mot underskotten.
Teknikens underskott ska vi kunna ta ned på sikt genom att gatuunderhållet hamnar i ett bolag. Jag är djupt övertygad om att ett bolag klarar sin ekonomi bättre än en förvaltning, vad gäller sådan produktion som gatuunderhåll.
Socialens underskott hanterade jag i förra söndagens blogg, jag tror om att vi kommer att nå framgång där också, men kanske det inte syns förrän andra halvåret 2013.
Men vad som är ett större bekymmer är - finansen.
Där har vi gynnats av låg ränta, senarelagda eller uteblivna investeringar och därmed låg påverkan på vår driftbudget.
Följande projekt påverkar driftbudgbeten redan andra halvan av 2013 och definivt 2014 och framåt:
- Lundens nya förskola 32 Mnkr i kapitalinsats.
- Nya demensboendena, en bra bit över 100 Mnkr i kapitalinsats.
- Nya Ceosarenan 8,5 Mnkr i kapitalinsats.
- Rondeller, parkeringsplatser och annan infrastruktur både på Ceos och vid Cirkusplatsen, kanske 10-15 Mnkr.
- Två nya industriområden, kanske runt 75 Mnkr i kapitalinsats. (visserligen kommer pengar tillbaka när vi säljer tomter men de ska ända räntas under lång tid.)
- Fibersatsning, jag tror vi måste räkna med tvåsiffrigt belopp vardera under flera budgetperioder.
- Nya tomtområden där åtminstone gator måste läggas.
- Förbättringsarbeten, idrottshall, skolor, kommunens byggnader, ett antal miljoner.
Jag kan fortsätta med ett antal projekt till...

Investeringar är knepiga, de märks inte så tydligt i driftbugdten för respektive förvaltning. Men när de är så stora som de vi har kommer både Barn- och Utbildnings och Socialnämnd på ett påtaghligt sätt se en stor påverkan på sina driftbudgetar.
Och det svåra men detta stora investeringsbehov är; hur ska något kunna prioriteras bort eller skjutas på framtiden?
Demensboendebehovet har vi ärvt; under flera mandatperioder har den frågan skjutits fram.
Förskolorna möglade, också de besluten har valsat länge. Vi måste ta dem båda för framtidens skull.
Precis som Ceosvallen. Långbänken har varit påfrestande.
Precis som Industriområdena som fanns med redan i ÖP:n 2007 och där inte ett spadtag tagits ens 2010.
Tomtområden då? Ja, finns det inga attraktiva tomter att bygga på, var ska det behovet tillfredsställas då? Inte i denna kommun i varje fall blir säkert svaret. Vi måste helt enkelt ha tomtmark att erbjuda.
Fibersatsningen då - den kan vänta! Svaret är nej även där. Får vi ingen fiber i kommunen så är det en starkt utvecklingshämmande faktor. IT-utvecklingen, eller Internet som informations- och kommunikationskanal, går så snabbt och är redan så utvecklad att det inte räcker med trådlöst.

Jag var på teater i helgen hos Komedianterna (...grattis till 30 år förresten!).
Där var en av replikerna: "Det ska fan vara teaterdirektör i Vimmerby!" Får man travestera detta och byta ut teaterdirektör mot kommunalråd?
För det är en mycket, mycket tung uppgift som ligger framför oss och jag kan inte se annat än att vi måste klara den med färre antal anställda medarbetare än vi har idag.

Därför måste kreativiteten komma in i politiken och i administrationen; hur gör vi detta bättre, billigare och med färre mantimmar...? Hur utbildar vi för uppgiften? Hur lockar vi de bästa, mest kompetenta? Vad kan läggas i privat drift, vad måste vi ha kvar i kommunen? Hur kan samhället, föreningslivet, organisationerna, företagen hjälpa vår gemensamma, av alla ägda, kommun?

Ett av svaren på effektiviseringsproblematiken är samarbeten med andra. Detta har vi redan sett och är i full gång att bädda för.
Men jag tror att en annan viktig faktor är att samarbeta brett INOM kommununen och även inom hela den offentliga sektorn. Det håller inte att exempelvis en kommun eftersträvar smarta och effektiva lösningar och så kommer en regional eller nationell beslutande församling och gör nåt annat. Som går åt motsatt håll.
De informella maktkamper jag ser i den offentliga sektorn är fördyrande och skapar ineffektivitet. Prestige och inmutning av revir bygger inget samhälle eller organisation.
Jag tycker vi har kommit en bra bit på väg i Vimmerby kommun men jag har en stor portion ödmjukhet inför fortsättningen.
Jag har dock ingen plan B.
För jag är övertygad om att vi kommer att klara det om vi hjälps åt, företag, organisationer och kommunen.
Och fokuserar på de positiva möjligheter som ändå står till buds.

Vimmerbys svåra sociala utmaning

Vimmerby kommun står inför stora sociala utmaningar.

Som hos många andra kommuner ökar nu våra sociala kostnader och socialförvaltningens utredning, som presenteras för Socialnämnden den 13 december, visar på kraftigt ökade kostnader.

Kostnaderna ökar över hela linjen; förebyggande, försörjningsstöd, utredningar, placeringar och också personalkostnader eftersom man haft svårt att rekrytera egen personal och fått använda bemanningsföretag.

När utredningarna tar alla resurser så saknas det på andra områden.

I fredags besökte jag familjeenhetens sex medarbetare och fick under förmiddagen deras bild av situationen.

På en familjeenhet arbetar man med alla åldrar av människor i social nöd; barn, ungdomar, vuxna och gamla, infödda svenskar som nysvenskar.

I många fall arbetar man med hela familjer, i en del fall också med enbart kanske någon familjemedlem i fokus och resterande familjemedlemmar ges stöd.

Jag fick tillfälle att lyssna på deras berättelser,  både om framgångsrikt och mindre framgångsrikt arbete och också vad de tror om framtiden. Samtidigt fick jag tillfälle att vädra några egna idéer och diskutera dessa.

Precis som många andra kommunanställda; man gör ett fantastiskt jobb. Och det är ett jobb man inte kan göra utan stark utvecklad empati och ett brinnande intresse för humana frågor.

Men jag tog också med mig svårigheten man idag har att få landstingets inrättningar att gå i takt med kommunen, många gånger får kommunen i onödan ta över där landstinget inte förmått ta sitt ansvar. Och det är ett bekymmer jag tänker ta vidare till landstingets politiker. Många kommuner har samma problem.

Jag blir mer och mer övertygad om att vi måste jobba mer i fokusprojekt i kommunen. Social omsorg är en kärnverksamhet för en kommun, och därför en djup angelägenhet för politiken. Men också detta område måste underkastas kostnadskontroll, återkoppling, resultatmätning och framförallt målstyrning. Det går i flera fall att genomföra mätningar.

Skapa ett  förslagsvis 3-årigt fokusprojekt; en styrgrupp med en (helst externt rekryterad) projektledare som sätter samman medarbetare kring ett bord, alla med samma uppgift; att från barnsben, genom tonåren och upp i livet se till att människor i riskzonen kommer på rätt spår i livet. Medarbetare som kanske är tjänstlediga från sina ordinarie jobb under de tre åren för att fokusera enbart på detta? Ett specialfokuserat team? Är det möjligt att sätta samman sådana i en kommun?

Hur skulle det gå till? Jag tror folk ska väljas till en sådan grupp utifrån sitt genuina intresse, och inte utifrån befattning. Ofta blir grupper sammansatta utifrån medarbetares befattningar, representation, och man sitter där för man har ett visst ansvar i sin tjänsteutövning.  Kompetent är man säkert, men brinner man för uppgiften?

Säg att vi lyckas sätta samman en sådan grupp av folk som brinner, från olika områden; förskola och skola, landsingets  och socialnämndens relevanta verksamheter, polis, integrationsenheten, fritidssidan, föreningslivet etc – vad skulle inte den kunna åstakomma?

För att öka möjligheterna; ge gruppen en egen budget och styr dem med målsättningar och inte med detaljer. Budskapet: ”Fånga upp barn i riskzonen redan i förskolan, följ hela vägen, sätt in åtgärder, stöd och mentorskap"

När jag förra veckan diskuterade detta med socialnämndens ordförande, socialchefen och kommunchefen var vi alla inne på att vi behöver en bredare samverkan för att lyckas.

På Familjeteamet är man av samma åsikt: en bredare samverkan, tidigt ingripande för förebyggande verksamhet.

Men hur ska man kunna rapportera så att resultaten syns? Svaret är: det behövs inte alltid siffror, man kan rapportera med fallstudier, med enkäter, med prognoser och komplettera med de mätningar som finns.

Fredagsförmiddagens möte kändes viktigt för mig. Jag fick ånyo insikter som gör att jag kan styra in mig själv på viktiga frågor; jag ser att jag har ett eget arbete att göra gentemot politiken i stort men också polismyndighet och landsting bland annat.

Den 8 januari ska Socialnämnden komma till kommunstyrelsen för att återigen redovisa hur läget ser ut.

Kanske man då inte ännu landat i ett åtgärdspaket och ett ”socialt grepp” som innebär att vi kommer igång med nya angreppsätt, men ändå... att man kan redovisa att vi är på väg .

Utvecklingen måste bromsas snabbt – och vändas.

Av både humana och ekonomiska skäl.

12 Mnkr mer än budget kostar den sociala sidan per den siste november. Aktualiseringar, dvs när folk slår larm inom skola, förskola, omsorg etc, har ökat och det innebär att vi enligt lag måste utreda.

De här larmen kom tidigare också, men då ringde man till Familjeteamet direkt som hade resurser att prioritera till detta förebyggande arbete. Det har man inte idag, menar man.

Jag tror att det är en av orsakerna till problemen, men långt ifrån den kompletta bilden.

Jag tror vi måste jobba brett, riktigt, riktigt brett för att komma in i samhället på djupet, redan i förskolan, på mellanstadiet, i den utsatta familjen. Fler måste ta ansvar; skolan, landstinget, polisen, kriminalvården.

Och fler måste vara med att betala - alla får annars sin del av utanförskapets yttringar i takt med att livet går snett från förskolan och uppåt.

En svår uppgift för socialförvaltningen som äger frågan. Men jag är övertygad om att det går att hitta en bra modell, en bra lösning.

Kommentar till Lars Johanssons (v) inlägg i VT idag

Vänsterpartiets Lars Johansson, Vimmerby, tycker i dagens Vimmerby Tidning att jag lagt ett skamligt förslag.
Vimmerby Tidning beskriver dock inte förslaget och bakgrunden till det, läsarna kan därför inte bilda sig en egen uppfattning.
Här är mitt personliga förslag:
- Jag tycker att vår Integrationsenhet ska utreda hur många flyktingar Vimmerby kommun kan ta emot mot bakgrund av de resurser man har, INRÄKNAT att man nu också får sköta folkbokföring och ersättningsansökningar åt flyktingarna när Servicekontoret ska flytta till Västervik i sommar.
- Servicekontorets två statliga medarbetare ska ersättas av kommunens folk, dels genom att vi får vara medföljare till Västervik, dels att vi får administrera annat via Internet som dessa flyktingar sannolikt inte kan hantera.

Bakgrunden:
Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket har en Serviceenhet i Vimmerby i Focushuset, alldeles intill vår Integrationsenhet. Det gemensamma arbete dessa har att sköta är bland annat folkbokföring och ersättningar till flyktingar som nyanländer. De hämtas i regel i Kalmar ochbilas/bussas till Vimmerby. Det första dessa flyktingar måste ha är en registrering i folkbokföringen.
När nu de statliga verkens gemensamma kontor läggs ned får dessa ärenden avhjälpas i Västervik. Det innebär att integrationsenhetens personal får följa med. Alternativet är att medarbetarna får hjälpa flyktingen att registrera uppgifter via nätet.
I båda fallen är det kommunalt arvoderade medarbetare som får göra statens medarbetares jobb därför att staten dras sig undan sitt trygghetssystem i Vimmerby.
Detta faktum anser jag som kommunpolitiker ska påpekas för staten: vi har en överenskommelse stat och kommun, där varje part sköter sitt. Nu vill statliga verk dra sig undan sin del av ansvaret och föra över det på kommunen.
Kommunen å sin sida har tillsatts de resurser man kan tillsätta för det antal flyktingar man tar emot och för en bibehållen kvalité. Det är inte så att vi ska försämra vår del i mottagandet för att staten inte sköter sitt. De som blir lidande av detta är kommunens medarbetare och i värsta fall flyktingarna.

Enligt Lars Johansson (v) ska vi inte alls reagera på statens indragning.
Och gör vi det så ska vi kallas Sverigedemokrater.
Det är en fullständigt obegriplig vinkling.

Fabriken, jobb och social omsorg

Flashback omedelbart när jag klev innanför dörren på Fabriken i Vimmerby.
Just där soffan står, just där jag blev bjuden på kaffe av föreståndare Yvonne Karlsson och hennes medarbetare; där stod jag och sjöng "Staffan var en stalledräng" för mamma och hennes arbetskompisar, sömmerskor hela bunten,  vid Lucia för sissådär 54 år sedan.
Ungefär...
Kaffe fick jag inte då, men däremot var damerna på Mästersöm frikostiga med småslantar som man kunde köpa kola för nere på kafé Stjärnan som låg granngårds i Stjärnhusen. Sjöng man bara tillräckligt många stjärngossevisor och log så brett man kunde så kom det en slant i handen...
Undrar om barndomen är ungefär likadan för barnen idag, som den var för mig i stjärnhusen?

Tillbaka till framtiden. Eller riktigare nutiden. Lyssnarresan gick denna gång till Fabriken som ni säkert förstått och det här är nutidens ungdomsgård (vår var kaféerna i stan. Å så baksidan på hyreshuset...).
Ungdomsgård är det inte heller längre, och inte heller fritidsgård. Mer relevant är: allaktivitetshus! För här bryter man generationsgränserna på många håll! Gamla och unga fikar tillsammans, spelar tillsammans och pratar tillsammans.
Efter 3,5 år är Fabriken det allaktivitetshus många hoppats på; fullt med verksamhet i möteslokalerna, i källaren där Boulspelet pågår, borta vid snokerborden (biljard) och i kafét. Också funktionshindrade är här just därför att aktiviteterna riktar sig till alla.
- Jag är nöjd, säger Yvonne. Det är också roligt att många föräldrar kommer på våra föräldrarkafér, där kan vi prata om hur ungdomarna mår, vad de gör och hur allt fungerar.
Ett 50-tal ungdomar brukar regelbundet besöka Fabriken, en del för att få läxhjälp, andra för att delta i aktiviteter.
Nu försöker man också ordna sommarjobb åt ungdomarna, de kommunala sommarjobben vill säga. Fördelningen måste bli någolunda rättvis över de tre år som man går i gymnasiet.
Utan Fabriken skulle Vimmerby vara en fattigare kommun.
Intressanta två timmars besök för mig.

När vi nu har en månad kvar av 2012 så börjar vi se vårt resultat, både det ekonmiska och det verksamhetsmässiga.
När det gäller äldreomsorgen är den under ständig förbättring. Nu försöker man öka kontinuiteten hemma hos de gamla genom att se över hur Vimmerby stad ska delas upp. "Distrikten" har behov av att bli mindre för att inte de gamla ska möta för många människor i hemtjänsten.
Matproduktionen har utretts och nya beslut är på väg. Det ska bli tillagningsskök igen så sakteliga. Först ska dock kalkyler gås igenom.

Däremot håller gamla socialnämndens verksamhet på att gå över styr; kostnaderna skenar och överskridandet är en bra bit över 10 Mnkr bara för den rena socialverksamheten.
Vi behöver nu organisera verksamheten för att få ned placeringar, försörjningsstöd och andra dyra insatser, både för individens hälsa och kommunekonomins skull.
Socialnämnden har gjort en kraftig genomlysning som kommunstyrelsen fått ta del av och det är en skrämmande läsning. Och en skrämmande utveckling.
Här måste vi mobilisera gemensamma krafter skola, omsorg, socialtjänst, polis, landsting, arbetsförmedling, integrationsenhet, etc.
I morgon måndag ska vi ha ett arbetsmöte där socialnämndens ordförande och jag deltar. Därefter måste vi sjösätta en bred projektgrupp, precis som vår arbetsmarknadsenhet som nu är på väg att formeras, för att klara de svåra åtaganden som väntar.
Visst behövs pengar. Mycket pengar. Och vi är beredda att satsa dem men då måste systemen vara uppkopplade så vi snabbt får veta om de gör nytta eller inte, dokumentationen måste vara rigorös, researchen hur andra kommuner når framgång detaljrik. Vi har inte råd att skjuta bredvid med våra resurser, de måste användas effektivt.

Hur ser framtidens jobb ut?
Hur ska man jobba i företag och kommun i framtiden?
Sparade en debattartikel från Dagens Industri den 14 november i år, skriven av Anders Flodström, universitetslektor, Sven Otto Littorin f d arbetsmarknadsminister samt David Nordfors, ordförande i tankesmedjan IIIJ, Silicon Valley.
Jag citerar följande:
- Ingen arbetsplats, organisation eller företag klarar sig i längden från innovation och entreprenörsskap. Och vad sker i skolans värld? Hur många komunala skolor investerar i pedagogisk innovation? Hur många har en innovationsansvarig eller sätter av tid  till att sporra nytänkande internt?
- Mångsyssleri, kompetens och talang - inte kunskap och livslångt lärande - är nycklar till framgång i morgon. Den gamla arbetsmarknaden kommer på skam, tvånget att sätta en enda traditionell etikett på folk för att kunna förmedla jobb håller inte längre. Personliga egenskaper som social förmåga, förändringsbenägenhet och problemlösning står i centrum. Hur skolan fostrar dessa blir otreoligt viktigt framöver.
Skrev de alltså den 14 november i år.
Nåt att fundera på för alla och envar.