Ungdomsparlament i Vimmerby! Och om kommunchefens lön...

Vimmerby ska få ett Ungdomsparlament!

Jag hade ett möte med elever på gymnasiet i torsdags kväll och landade idén hos dom. De tände på alla cylindrar och nu ska jag träffa elevrådet på gymnasiet den 17 januari för att tillsammans med dem se till att det blir verklighet.

Moderaterna i Vimmerby hade med idén om Ungdomsparlament i sitt valprogram redan förra valrörelsen.

Jag känner själv stort ansvar för idén och när nu både elevråd och ett antal pedagoger jag samtalat med nappat på idén vill jag att den förverkligas.

Inför ett medlemsmöte med moderaterna i höstas sammanställde jag vad vi åstadkommit utifrån vårt valprogram 2010. Två saker återstod: ett förslag om ungdomsparlament och en skattesänkning på 10 öre.

Det sistnämnda kan vi inte längre räkna med med de tunga investeringar vi har. Driften måste vara kostnadseffektiv om vi ska klara amorteringarna åren fram mot 2020.

Ungdomsparlamentet däremot, den idén föll i god jord i torsdags kväll då jag mötte gymnasieungdomar och några pedagoger/lärare.

Grundtanken är att Ungdomsparlamentet ska omfatta elever från årskurs sju i grundskolan till sista året på gymnasiet, alltså sex årskurser. Varje klass skickar en elev, som man själva väljer, till Ungdomsparlamentets möte som ska hållas i plenisalen och vara offentligt.

Det ska vara så likt ett fullmäktigemöte som möjligt, och jag har lovat att kolla om inte tjänsteman från kommunstyrelseförvaltningen kan agera sekreterare. I övrigt ska det vara elever på alla funktioner i parlamentet.

Precis som fullmäktige ska Ungdomsparlamentet kunna kalla in olika personer att ställa frågor till, och debattera ungdomsfrågor både konkret och generellt.

Jag kommer själv att vara mentor till eleverna inför arrangemanget, som de i övrigt ska lägga upp och sköta helt själva. Jag hoppas kunna vara ett bra stöd till dem och jag fick en inbjudan till elevrådets möte på gymnasieskolan den 17 januari.

 

Jag tycker det är viktigt att vi får ungdomsfrågorna i Vimmerby att lyfta. Jag har varit på åtskilliga möten där elever deltagit och även om man berömmer sin skola jättemycket, så är det alltid samma kritik som kommer från elevernas sida; bristen på kommunikation, delaktighet och inlyssnande av elevernas åsikter. Helt klart är man inte nöjda.

Eleverna har stora ambitioner, de brinner för att vara med och göra sin skola bättre. Men man upplever inte att man lyssnas på, man resignerar och tappar energi. Med ett Ungdomsparlament kan man mer strukturerat försöka bidra att det blir bättre.

Även om man inte får igenom allt man vill, så tror jag att man blir nöjd om man får diskutera sina frågor konstruktivt.

Det finns inga politiska beslut i kommunen bakom initiativet. Annat än att vi  moderater hade med frågan i vårt valprogram 2010.

Vi vill inte göra politik av det här genom att skapa ett arrangemang under kommunstyrelsen, Barn- och Utbildningsnämnden eller Kultur- och Fritidsnämnden.

Jag tror att vi alla i politiken i kommunen vill att våra ungdomar ska känna delaktighet i samhällsutvecklingen. Därför har vi inte gått den politiska vägen.

Dessutom är det viktigt att ungdomarna själva gör allt från start till mål, så de känner att de äger arrangemanget.

Eftersom det blir ett öppet möte och helt elevstyrt så tror jag att det blir stort allmänt intresse för de frågor som kommer att behandlas. Det kan självklart bli en del obehagliga saker att höra också för oss politiker, tjänstemän och pedagoger, men det får vi tugga i oss.

Vi ska försöka få till en bra start redan på första mötet, med tiden kan Ungdomsparlamentet utvecklas till att bli avgörande för ungdomarnas inflytande i kommunen.

I fredags presenterar Vimmerby Tidning lönerna för länets kommunchefer.

Mest betalt har kommunchefen i Kalmar, 82.000 kronor i månaden.

Tvåa är kommunchefen i Hultsfred Lars Rönnlund med 81.000 kronor, inkl. ersättning för VD-jobb i kommunalt bolag.

Trea är Vimmerbys kommunchef på 77.000 kronor, också inkl ersättning för VD-jobb i kommunalt bolag.

När Vimmerby Tidning väljer vilken kommunchefslön man ska fokusera på i spridningsområdet så väljer man Vimmerbys, d.v.s. den som innehar tredje platsen. Gång efter annan fokuserar norra läns-tidningen (som man vill vara) på Vimmerbys kommunchef. Samtidigt annonserar tidningen efter insändare. Någon hoppas man ska reagera på att kommunchefen har så hög lön att hon bara har 3.000 kronor kvar till genomsnittet i landet.

 

Från politikens sida är vi glada över att vi har en kommunchef som vi vill ge löneförhöjning och som vi inte vill ska vara sämre än snittet, även om hon nu råkar ligga under Hultsfreds kommunchef Lars-Erik Rönnlunds lön, också han en erkänt duktig och bra ledare som gör stor nytta för sin kommun.

 

Många andra kommuner har kommunchefer som de vill sänka lönen för...

Vimmerbys kommunchef tillhör ju "De 100", d.v.s. de hundra mest inflytelserika kvinnliga ledarna i Sverige (enl. Dagens Samhälle) så vi är stolta över att ha en så driven och kompetent kommunchef hos oss.

 

För egen del kan jag känna det alldeles nödvändigt att Vimmerbys största företag, med 1.318 anställa, har en kompetent ledare.

Många medborgare tror att ett heltidsanställt kommunalråd styr den operativa kommunala verksamheten och det kan jag säga är fel i det avseendet, även om jag lägger mig i väldigt mycket, kanske mer än jag ska. Det fungerar på grund av bra relationer, bra samspel, med och till förvaltningschefer och kommunchef. Med hjälp av bra relationer kan man skapa bra, fungerande team där alla drar åt samma håll. Det gäller för kommunens alla ordföranden.

Nej, kommunens övergripande verksamhet styrs av kommunchefens ledningsgrupp med bland andra alla förvaltningchefer, som har eget ansvar för sin del av verksamheten - där finns kompetensen som ska vara hållbar över tiden, över valrörelser och annat.

VAD som ska styras och göras bestäms av alla nämnder och styrelsen och ytterst kommunfullmäktige. Men oerhört mycket är beslut i vardagen, är hur-gör-vi-frågor, etc. så att beslut tas rättssäkert.

 

Gråzonen mellan den strategiska politiken och den operativa tjänstemannastaben är stor och svårtolkad. Ett bra sätt att navigera i denna gråzon är att skapa bra relationer med varandra, ha öppet samtalsklimat, vara ärlig, ha förmåga till inlevelse, ömsesidig förståelse för varandras roller - helt enkelt en förtroendefull relation.

För mig som kommunstyrelsens ordförande gäller det gentemot kommunchef, för nämndernas ordförande gäller det gentemot förvaltningschefer.

Jag vill påstå att detta "klimat" är generellt mycket, mycket bra i Vimmerby kommun.

Och det ska invånarna och skattebetalarna vara glada över, för då blir det nåt gjort, då blir det verkstad av pengarna och inte trätor.

Självklart sker det diskussioner tjänstemän och politiker emellan och meningsskiljaktigheter öppnar sig, men då sätts samarbetet på prov och taket höjs och man hittar lösningar och går vidare. Alla arbetar vi efter perspektivet "kundnytta", "vem är vi till för", etc.

Vi är bra på det. Det är min upplevelse.

 

En kommunchef har en mycket central roll i det arbetsklimatet. "Fel" kommunchef kan ställa till det för i princip inte bara 1.318 anställda i Vimmerby kommun utan för hela kommunen, inräknat medborgare och allt. Det ger kanske ett perspektiv på vilket central, operativ funktion det är.

 

För egen del, så länge som jag är KSO,  kommer jag att fortsätta vara angelägen om att Vimmerby har en kommunchef som är attraktiv på arbetsmarknaden och har rätt betalt.

 
 

 

 

...på skärmen ser jag min kropp genomlysas

Jag är helt sängliggande.

Har legat så sedan den komplicerade njurstensoperationen för en vecka sedan.
Nej, jag fick inte vara kvar på sjukhuset utan åkte hem direkt.
Rakt över min säng hemma i Vimmerby är en scanner fäst i taket. Bredvid sitter en bildskärm och jag har en bildskärm på väggen också.

Det plingar till:

-          God morgon Micael, hur känns det idag?

Jag tittar på skärmen. Det är kirurgen som opererade mig, hon är mer än lovligt pigg tycker jag…

-          Jo tack, känner lite smärta när jag rör mig…

Hon hummar och säger rappt:

-          Ligg still en stund ska jag scanna av dig.

Scannern i taket surrar till och på skärmen ser jag min kropp genomlysas. Förstoring efter förstoring klickar hon fram innan hon kommer till den opererade njuren. Jo, där ser också jag den nya urinledaren i nanomaterial.  Fin, liknar en åder. Puls och blodtryck tas, hjärta, lungor, ådror scannas av samtidigt. Värden kommer upp på skärmen i snabb följd, alla med två decimaler, jag hinner knappt läsa dem. Har blivit så skumögd...

-          Det ser bra ut så här långt, jag tar med mig filmen för närmare granskning. Är det något du önskar?

-          Nej, inte annat än att jag vill vara på benen, svarade jag lite tjurigt.

-          Det är du i övermorgon, gaska upp dig nu, vila läker som du vet.

Nej, jag är inte sjuk. För närvarande i alla fall. Ovan beskrivna skulle kunna vara ett digitalt läkarbesök år 2034, kanske tidigare ändå. Vid den tiden bedrivs den allra mesta sjukvården i hemmet, och sjukhusen används endast för operationer. Även det mesta av intensivvården som bedrevs på sjukhus 2014 bedrivs i hemmet.

För kommunens hemsjukvård är det revolutionerande. Mängder av timmar på ensliga vägar i landsbygden har sparats in och distriktssköterskorna sitter vid sina datorer och scannar sina patienter, en del bara för blodtrycket, andra för vård efter operation.

Låt oss gå tio år tillbaka i tiden, året är 2004. Vi bläddrar i den populärvetenskapliga tidskriften Forskning & Framsteg och hittar följande artikel om framtidens sjukvård. Man skriver att så här kommer det att se ut om tio år, d.v.s. 2014:

”Enligt en färsk utredning från Landstingsförbundet och Kommunförbundet, Utvecklingen i svensk hälso- och sjukvård - en redovisning av hur sjukvården använder sina resurser, har Sverige den äldsta befolkningen i EU. Drygt 5 procent av invånarna är över 80 år. De flesta andra EU-länderna ligger på 3-4 procent. Samtidigt pekar befolkningsutvecklingen de närmaste tio åren på att antalet människor som är 85 år och äldre blir fler. Det innebär ett större tryck på vården. Och naturligtvis ökade kostnader. I dag går närmare 70 procent av kostnaderna i vården till personer över 65 år.

Ökningen av antalet äldre, tillsammans med personalbrist och galopperande kostnader, gör att många sneglar på möjligheten att förlägga vården till hemmen.

-  Andelen vård och omsorg i hemmen ökar. Med allt fler pensionärer, rekryteringsproblem inom vården och högre förväntad medellivslängd kommer tekniska stöd att behövas alltmer, säger Anita Kemlén vid Carelink, en medlemsorganisation för landsting, regioner, kommuner och privata vårdföretag.

Anita Kemlén har god överblick över behovet av vård och omsorg i Sverige, och hon pekar ut flera olika trender som talar för mer vård i hemmen och i vår närmiljö.

- Vi har som individer generellt sett bättre kunskaper om olika sjukdomar, vilket ökar valmöjligheterna för vård. Numera finns också ett bättre teknikstöd för att underlätta vård utanför institutionerna. Människor väljer allt oftare att vårdas och behandlas i hemmet om det går. Det blir också vanligare att man vill vara i den trygga hemmamiljön när livets slut närmar sig, säger hon.

Denna utveckling bygger inte i så stor utsträckning på ny teknik. Det gör däremot många av förhoppningarna kring framtidens hemsjukvård. Det handlar bland annat om system för att mäta, registrera och övervaka, exempelvis sensorer som kontrollerar olika hälsotillstånd och kroppsliga funktioner. I en del försök överförs dessa uppgifter till sjukhus och specialister via tele- och datorkommunikation.  (Källa: Forskning & Framsteg 5/2004)”

Man kan givetvis undra varför det inte gått fortare inom hemsjukvården, eftersom man redan 2004 hade teknikstöd.

Sannolikt är det den svaga länken ”bredband” som är orsaken till att utvecklingen stannat upp. Hur skulle man kunna ordna en digital hemsjukvård enbart mobilt? När nu fiber byggs i hela landet kommer min lilla framtidsnovell inledningsvis inte vara så utopisk.

Jag tror att Vimmerbys fibersatsning kommer att vara avgörande för att Vimmerby kommun ska ta klivet in i ”Informationssamhället 3.0”, och kunna klara mycket av sin hemsjukvård också på landsbygden i framtiden. Jag är mycket glad över det tydliga stöd (m), (s), (kd) och (fp) gav investeringen så vi kunde göra en rivstart, inte minst för landsbygdens skull.

På tal om framtiden. Hinner ni så titta på Vinnovas (Sveriges Innovationsmyndighet) lilla framtidsfilm (bara ca 5 min lång) som visserligen är ett år gammal men som ändå är rykande aktuell.

Den tar upp fyra viktiga strategiska områden i framtiden:

1.       Hållbara, attraktiva städer.  (För Vimmerbys del är arbetet påbörjat med nytt kraftvärmeverk, Vackra Vimmerby, med mera))

2.       Framtidens hälsa o sjukvård. (Med fiber skapas möjligheter inom hemsjukvården.)

3.       Kontinuerlig produktutveckling i näringslivet.

4.       Informationssamhället 3.0. (Också här ska Vimmerby ligga långt framme.)

Varsågod, här är länken till Vinnovas lilla framtidsfilm: http://www.youtube.com/watch?v=qZVd9OXm4cs

Med dessa små framtidsfunderingar får jag önska alla ett fortsatt Gott Nytt År och en trevlig Trettondag Jul!

Nyårsbetraktelser 2013-2014

INFÖR NYÅRET 2014

Följande tre betraktelser fick jag bara lust att göra. Hoppas ni ursäktar om en och annan kan betraktas som vimsig.

FÖRSTA BETRAKTELSEN

Reklam kan inspirera. Bra reklam berör. I mellandagarna har en tillverkare av en svart koffeindryck i en av historiens mest kända flaskor, kört en reklamfilm som jag tycker inspirerade.
Jag funderade på om filmens idé gick att utveckla?   Kan man göra nåt som tycks väldigt stort till nåt väldigt smått, om man jämför med nåt som är ännu större..? Hänger ni med? Här en betraktelse i avdelningen ”Det finns fler sidor av saken”.
Till exempel:

Några ilsknade till för att snön på gatan inte plogats bort, andra är glada över leva i ett land där det är snöplogen som kommer och inte stridsvagnen.

? ! ? ! va? …Jo, jag förstår er, men…
Givetvis kan det ses överdrivet och att jämförelsen inte alls går att göra, en språklig kullerbytta, en tillkrånglad metafor… men ändå… det skapar en efterklang, som vinkännaren skulle sagt; trivial start, positivt mellanläge, skruvad övergång, och överraskande slut.
Det den vill visa i sin synbara tafflighet är att problemen vi oftast har är så mikroskopiskt små att de i en jämförelse inte ens skulle skapa en enda tanke. Men den kan också ge anledning till följande inre filmsekvens, regisserad av dramatikern i mig:

Plogbilen kommer med dunder och brak utanför ett hyreshus i Storebro eller Södra Vi. En man, vi kan kalla honom ”skattebetalare”, ringer irriterat till kommunen för att klaga på att plogbilen kom för sent på dagen. I lägenheten bredvid ser vi mamma, pappa, tre barn, vi kan kalla dom ”flyktingfamiljen”, ligga hukande under köksbordet. De tror det är en stridsvagn som kommer och att bomber ska falla…

Vad jag vill säga är att någonstans, någon gång måste vi alla fundera över vad det är vi ska bli arga över, och vad vi ska se som något i kategorin ”Här lägger vi alla saker som visar att samhället inte är perfekt och inte heller kommer att bli det”.
Allting är relativt, allt har en annan sida av saken, allt kan betraktas från minst två håll. Jag lärde mig av ett besök på Familjerätten på socialen i år att en båt kan se olika ut. Är man fisk ser man en båt på ett sätt, är man fiskmås på ett annat. Båda tittar på samma båt, men har var sin beskrivning av sin verklighet.

Just denna egenskap, att se saker från alla håll, är något jag personligen skulle vilja utveckla ännu mer 2014.

ANDRA BETRAKTELSEN

En helt annan tanke som vi kan döpa till ”Avsnittet om att detaljerna är mer än helheten”
Jag tänker på en av världens främsta entreprenörer,  Anita Roddick, grundare av Body Shop och som dog 2007 endast 64 år gammal, och ett tillfälle i Stockholm för många år sedan då jag fick lyssna på en av hennes föreläsningar. Hon berättade bland annat att hon var fokuserad på detaljer; hon reste konstant världen runt, besökte alla sina butiker, ändrade skyltning, ändrade i hyllor och så åkte hon vidare för att göra samma sak i nästa butik.
Hennes budskap var: ”Har du en framgångsrik idé, var noga med detaljerna och ändra inte det som gör att idén bär.”
Nu tänker ni säkert på Ingvar Kamprad… ja, han bär samma tanke med sin IKEA-idé. Man ska vara ytterst noga med detaljerna, se bara på Astrid Lindgrens Värld och deras stringenta varumärkesarbete där allt ingår.

Detaljerna är mer än helheten. Exempel: vi gör allt rätt när vi lagar grytan, men har i för mycket salt. En enda detalj förstörde helheten.

Ett annat exempel: Vi har mycket god kommunalt producerad mat, på bra råvaror och bra tillagat, men ett par ägg föll bort ur menyn och helt plötsligt var all kommunal mat dålig.

För att klara helheten måste man vara extremt noga med detaljerna, som i sig inte syns när helheten betraktas, men som blir helt uppenbara och totalt dominerande när de friläggs.

Den kommunala sektorn i Vimmerby är bra på att se detaljerna i välfärdsarbetet. Åtskilliga gånger har jag konstaterat detta. Men jag önskar 2014 att alla vi i den kommunala sektorn i Vimmerby blev ännu bättre att se det viktiga i detaljerna, förkovrade oss ytterligare.

TREDJE BETRAKTELSEN

Min tredje och sista betraktelse denna nyårskrönika blir under avdelningen ”Vad tycker folk är viktigt?”
Det kan tyckas som ett övermäktigt problem att söka svaret på detta, och som politiker är man givetvis extra intresserad. Frågan är dock var man ska söka svaret? Jag försökte med Google, hon som styr vår nya religion, sökmotorernas moder. Hon säger (varför tror jag att Google är en hon?) följande för de mest sökta uppgifterna i Sverige 2013. Ett axplock:

På frasen ”Hur man…” kommer ordet Hånglar på första plats, Tapetserar på andra, och Deffar på tredje. (Jajamensan, behovet av hångel lever!)

På frasen ”Vad är/betyder…” kommer Klockan på första plats, Swag på andra och Yolo på tredje.

Mest sökta mat blev ”Kladdkaka” följt av Pannkakor och Pulled Pork… (Kladdkaka? Bra för Frödinge Mejeri ju!)

Mest sökta personer: Etta Blondinbella, tvåa Kissie, trea Magdalena Graaf.

Mest sökta artister: Etta Yohio, tvåa Zara Larsson, trea Bonnie Tyler (Hur Bonnie Tyler kunnat smyga in där?)

På frågan ”Varför…” slutligen vann följande: ”Varför Gäspar man?,”

En högst relevant fråga.
Min gissning är att man helt enkelt är trött.
Precis som nu År 2013 är, så härpå årets sista dagar, då året börjar bli trött.

2014 är det valår. Jag önskar att jag inte ska bli så långrandig på alla valdebatter att folk gäspar…
Utan kan hålla tempot uppe, ha nåt konkret att säga och vara full med en energi för att beskriva en framgångsrik kommun och hur vi vill att den ska fortsätta vara framgångsrik åren framöver.

Ett Gott Nytt År tillönskas er alla!

 

Fundering i juletid: Vad ska slängas och vad ska bevaras?

Jag har lyckats få ihop årgångarna 1944 till 1970 i en följd av bygdeböckerna Pennorna. Kanske det fattas någon före eller efter.

Nåväl, Pennorna var som sagt en bygdebok som samlade berättare  (storytellers skulle man kanske sagt idag…) från Småland och södra Östergötland. Alla som haft nåt att berätta och som gjort det bra, från Pälle Näver till Ivan Svanström, har medverkat. Redaktör och primus motor för Pennorna var Erik Lehman, Ankarsrum.

Bläddrandet i helgen i dessa böcker fick mig att fundera om det var bättre förr. Det är i dessa funderingar jag letar upp Pennorna, årgång 1963, d.v.s. utgiven för 50 år sedan. Bydeförfattaren Karl H. Rosengren skriver där en liten berättelse om ”Original mer eller mindre” och den lyder inledningsvis. (Observera, skriven 1963.)

”Vår tid är rik men också fattig i vissa avseenden. Till fattigdomen vill jag i det här sammanhanget räkna bristen på originella människor. Sådana fanns det rätt gott om förr i tiden. Nu är vi överlag konfektionsmänniskor mer eller mindre och för övrigt, det skulle nog fordras ett rätt så stort mod att bryta av och vara annorlunda än majoriteten, inte bara ifråga om den yttre dräkten utan också beträffande tankebanor och beteenden. Så vana har vi blivit vid detta att alla ska vara lika. Det är dock stimulerande med originella människor. Ofta minns man dem också sedan de äro döda…”
Det slår mig hur märkligt det låter. 1963 skriver man att det var bättre förr, då fanns det originella människor. Nu, 2013 skriver man, det var bättre förr, då fanns det originella människor. När är ”förr” och för vem eller vilka…?

Idag är det fler original än någonsin tidigare. Det märker man inte minst som kommunalråd, inte så olikt arbetet som journalist vad avser den detaljen... Man träffar mängder med folk och kan konstatera att originaliteten lever vidare.

Toleransnivån i samhället har också gudskelov höjts, idag ser vi hur människor som tidigare återfanns i samhällslivets marginaler skapar nya normer och trender i TV-soffan.

Man behöver inte gå särskilt långt, kanske till 70-talet, och minnas punkens inträde och hur den skapade genomgripande trender. Mycket originella från början. . Minns ni ”God save the Queen” med brittiska Sex Pistols? Säkerhetsnålar i öron, näsa, mun och en hårkam i rosa och svart som krona på verket. Hur kunde man bara klä sig så?! Och vilka skor sedan, marschkängor med dubbel sula! Vilka original!

Därefter vandrar denna trend in i klädbutikerna, via TV-scenerna, fortsätter till H&M och till slut också till den lyxiga dambutiken på fina gatan. Toleransen till det nya tar tid, men det kommer oftast. Inte alltid. Men oftast.

Originaliten har svalts av likriktigheten. Så brukar den göra om den är en trend. Det genuina, originella som kan finnas inuti en människa blir dock aldrig likriktat eller generellt. Det är befriande att original i den meningen fortfarande finns.

Jag funderar på vad som ska bevaras och vad som ska slängas så här i juletid.

Jag skulle vilja slänga bort feghet och ansvarslöshet. Som signerar anonyma insändare efter insändare, sprutar ut sin negativa energi och tar till och med makten över lokaltidningens insändarsidor.

Däremot skulle jag gärna behålla lokaltidningens övriga delar. Det är en hedersstund för varje vimmerbybo, tror jag, att läsa sig igenom Vimmerby Tidning och man förlåter gärna att den ryske oligarken friges både på utrikessidan och på TV-sidan i identiska artiklar, eller att seriestripen Fantomen ibland kommer i ett osammanhängande sammanhang.

Nåt annat jag vill slänga är byråkrati och stelbenthet. En annan klok gubbe sa: ”The problem is not the problem. The problem is your attitude about the problem.”

Visst är det så. Om stadshuset vore en båt skulle jag vilja häva all byråkrati, stelbenthet och misstänksamhet över bord. Däremot skulle jag gärna behålla den rådgivande, öppna och tillgängliga attityden som hjälper till i problemlösning, är glad och positiv och som älskar när medborgarna ringer och ställer en fråga eller söker någon uppgift.

Det tredje jag skulle vilja slänga är gnäll, bitterhet och missundsamhet. På facebook är det fullt av det. Om vitsipporna är vackra så kan man inte skriva det, utan att lägga till att det är ogräs i refugen… Man kan, eller förmår sig inte, att ge beröm till välfärdsarbetare som förtjänar det, istället startar vuxenmobbingen igång när någon gör ett misstag. Misstaget aktiverar publicister på facebook och liksom övriga publicister vill man inte beskriva båtar som tar sig i hamn, utan båtar som är på väg att sjunka. Att journalister beskriver båtar som sjunker kan vara en del av deras jobb, men om  kreti och pleti på facebook eller andra sociala medier jagar syndabockar blir det bara tragiskt.

Däremot skulle jag gärna behålla de delar av de sociala medierna där åsikter flödar i respekt för varandra, utan mobbing, utan okvädesord, blandat med de personliga iaktagelser som folk väljer att förmedla.

Så här i juletid kan man väl få slänga bort en del, och önska sig en del annat.

Jag brukar ju några vänner i stadshuset en och annan julklapp:
Kommunchefen Carolina Leijonram får den senaste låten av Laleh. Den handlar om att en skugga även kan innehålla färger. Inte bara svart. Mycket bra pepp-låt!

Vice ordförande i kommunstyrelsen Per-Åke Svensson får boken om kampen mellan biluthyrningsföretaget Hertz och Avis. Hertz var först, men Avis blev ändå största varumärket med devisen ”We try harder”. Som tvåa har man goda möjligheter att bli först.

Oppositionsråder Helene Nilsson får boken, som utkommer i september nästa år, ”Hur man gör ett litet kontorsrum trevligt för att hålla i fyra år till, del 2”. Första delen fick hon 2010.

Precis nu kommer jag att tänka på några kloka ord en gubbe sa en gång:  

Den som  sitter i ett glashus ska inte förvara stenar…

Nej, precis. Jag ska kanske fundera på att istället försjunka i en buddistisk bönebok, avsnittet ödmjukhet… Jag måste skärpa mig, tänka på karman.

I alla fall kära läsare, önskar jag er alla en

God Jul!

Länsbytet som skulle sänka skatten 1 krona.

Hur påverkas invånarna i Vimmerby kommun om vi byter län, från Kalmar till Östergötland?

Björn Sundström, Derk de Beer och Lennart Tingvall på SKL har på  Vimmerby kommuns uppdrag gjort en första sondering över förutsättningar och konsekvenser.

Man konstaterar att Vimmerby uppfyller alla de krav som ställs för en indelningsändring (indelningslagen):

-          *Bättre villkor för den kommunala demokratin.

-          *Bättre anpassning till demografiska och näringsgeografiska förhållanden.

-          *Acceptabla förändringar beträffande landstingens ekonomi och den landstingskommunala verksamheten.

Det finns dock utmaningar vid en ändrad indelning. Det handlar om hur utjämningssystemen slår, systemen som ser till att pengar vandrar från rikare kommuner till fattigare, pengar som ska utjämna skillnader (läs i huvudsak storstad/förorter gentemot landsbygd/glesbygd).

Utredarna kom fram till att Vimmerby kommun inte får någon egentligen nackdel av att gå upp i Östergötland. Vi är kvar i landskapet Småland, Kalmar läns gräns dras dock söder om oss. Vi skulle dessutom spara ca 1 krona i skatt i Östergötland gentemot Kalmar län, inräknat den 50-öring i skattehöjning på landstingsskatten som majoriteten, socialdemokraterna, beslutat införa i länet från nyår. 

Länsbytet skulle ske utan att vi i egentlig mening skulle förlora någon service. Vår hälsocentral skulle kvarstå som en nära landstingsservice.

Värre skulle det vara för Västervik. Man kan knappast kunna gå upp i Östergötland utan att ha med sig Vimmerby, helst också Hultsfred. Detta på grund av sjukhusets upptagningsområde. Hälften av Västerviks patientunderlag kommer från andra kommuner än den egna.

Garanterat skulle Västervik få med sig Vimmerby, även om en och annan vimmerbypolitiker, som har sina flesta uppdrag i länspolitiken, är tveksamma. I en folkomröstning i de båda kommunerna skulle en majoritet rösta för att lämna Kalmar län.

Med Hultsfred är det annorlunda. Just gränsen mellan Vimmerby och Hultsfred, som de båda kommunerna försöker sudda ut lite, är dock dragen med kraftigare streck när det gäller regional tillhörighet.

Hultsfreds ledande tjänstemän och politiker söker sig mer till Kalmar och Växjö än Linköping i universitetsfrågor bland annat. Avståndet till Östergötland är längre. Sannolikt skulle en folkomröstning, om den ens skulle bli av, om länstillhörighet kunna sluta hur som helst i Hultsfred. I Högsby och Oskarshamn gäller samma splittring. De tre kommunerna samarbetar också nära i många frågor.

Resonemanget skulle tyda på att Vimmerby gör bäst i att nu samarbeta norrut och österut, för att bädda och gardera för framtiden.

Men så enkelt är det inte.  Vimmerby - Hultsfreds  gemenskap är stor när det gäller arbetskraftsutbyte, pendlingen mellan kommunerna är stor, dessutom har man centralorter nära varandra och tillsammans är man lika stora som Oskarshamns kommun befolkningsmässigt.

Väldigt ofta står man upp för varandra i regionala sammanhang och försöker få gemensamma satsningar i regionen.

Samtidigt är Hultsfreds kommun mindre rund än Vimmerby. Om man lägger en gräns i Målilla är befolkningen söder och väster om mer orienterad mot Oskarshamn respektive Vetlanda. I Vimmerby däremot är centralorten målet både från Tuna och Gullringen, Rumskulla och Toverum . Hultsfred och Virserum har en rivalitet som större orter sedan många år tillbaka.

Hur ser då befolkningen generellt på gränser? Ja, inte som politiken, det är en sak som är säker. Man har väldigt liten förståelse för att exempelvis kollektivtrafikens villkor förändras över länsgränsen. Befolkningen vill nog ha den gräns som utgörs av lokalt beslutsfattande, men vill att gränsen rent praktiskt inte ska finnas när det gäller enhetliga taxor i exempelvis kollektivtrafiken, byggtaxor, etc.

Det kanske inte är rätt att göra en enda storkommun av hela norra länet, mycket eftersom alla ingående kommuner har grannar i andra väderstreck. Glesbygden blir inte mindre gles för att vi ändrar kommungränser, politiken kan dock bli mindre lyhörd vilket kan innebära ännu mer centralisering till den som är stört. Misstanken att Västervik skulle växa på Vimmerbys bekostnad (jmf skattemyndigheten, servicekontoret etc.) skulle öka. Urbaniseringen går också så,  från mindre ort till större, även i små kommuner. Centralorten växer på de mindre tätorternas bekostnad.

Så kommunsammanslagning ser jag ingen nytta i, vare sig med Hultsfred eller Västervik. Däremot ett utökat samarbete i frågor det går att samarbeta om. Myndighetsutövning är en sådan fråga.

Rätt idé är alltså samverkan, och samverkan i väl definierade spörsmål. I Vimmerby har vi den här mandatperioden gått från nästan ingenting till väldigt mycket samverkan.

I de flesta fall mycket lyckade, i ett fall mindre lyckat och det är som bekant ITSam. Dels för att investeringsprojekt (förbättringar i administrationer av lönesystem, ärendehanteringssystem etc.) inte gett de resultat man önskat, alternativt inte kommit fram helt enkelt, dels för att det rått turbulens kring den operativa ledningen. (Lyckosamt har däremot fibersatsningen varit hittills.)

Dessutom har värdkommunen Kinda inte tagit ansvar för dialogen utan gått i strid med Direktionen, d.v.s. övriga kommuner. Det är givetvis ingen bra förutsättning för samverkan och det återstår att se hur, och om, den kan utvecklas. ITSams problematik ställde samverkande kommuner på stora prov under hösten, till besvikelse för många av oss andra klarade inte Kinda kommun det provet.

I andra samverkansformer har det fungerat bra; nya inköpskontoret i Västervik för hela norra och mellersta länet, förvaltningssamarbete för miljö och bygg med Hultsfred ska utvecklas ytterligare, vidare en rad mindre samverkansprojekt rörande enbart en handfull tjänstemän.

Jag tror politiken i Vimmerby är enig om det goda i samverkanstanken. Den svaga länken är givetvis om politiken förändrar spelplanerna över valen, men då gäller det för tjänstemännen att vara goda rådgivare till sina politiker.

Länsbytet då? Jo, det skulle inte alls hindra fortsatt samverkan. Men jag kan inte se någon anledning till att dra igång debatten förrän vi vet om södra Kalmar län fortsatt förespråkar ett samgående i en sydostregion med Malmö som residensstad. (Trots att skåningarna inte vill idag.)

I god tid före valet 2018 vet vi, och blir det en sydostregion tror jag både Vimmerby och Västervik går till folkomröstning om länstillhörighet, utan egentlig schism. Däremot kommer debatten säkert att gå hög i Hultsfred, Högsby och Oskarshamn som också hamnar i regionens bakgård.

Ett är säkert: regionfrågan kommer att aktualiseras också nästa mandatperiod.

En fruktsam kompromiss med Kulturrådet

Jag tycker det blev bra.

När Kristina Alsér, ordförande i Astrid Lindgrens Näs, efter mötet mötet med Kulturrådet i torsdags rörande ALMA-prisets arrangemang, ställde frågan vad jag tyckte,  blev det mitt svar.

Det var ett bra möte.

Ni som känner mig vet att jag är ganska så kritisk när det gäller. Jag gillar inte efterkonstruktioner, konstruktioner som förvillar bort från kärnan, från den verkligt kritiska punkten där vägvalet görs.

Jag gillar däremot när man rättar sådant som blivit fel, prestige är inte konstruktivt.
Alla fattar fel beslut från tid till annan, det som skiljer är förmågan att kunna rätta till.

I politiken är kompromisser allt.Väldigt sällan får någon igenom ett förslag utan ändringar. Efter tre år i politiken kämpar jag fortfarande med att lära mig hantera ärendens väg genom kompromissens alla samtal. Jag har efterhand förstått att kompromisser är själva kärnan i politisk arbete.
Problemet är att kompromissen ibland kan bli riktigt dålig. Jag tycker fortfarande till exempel att vi skulle haft en samlad fortbolls- och idrottsanläggning vid Ulriksdal och inte i Ceos industriområde. Men moderater och kristdemokrater fick ge sig efter en kompromiss mellan centern och socialdemokraterna. Där saknades, just då, förmågan att backa från gamla, dåliga beslut.
Om kompromissen är bra eller dålig avgörs givetvis av vem man pratar med. Jag tycker Ceosalternativet med ungdomsverksamhet i industriområde var en dålig kompromiss, centern och socialdemokraterna tycker att den var bra.

Bäst är att få en kompromiss som alla tycker är bra. I fallet med ALMA-prisets arrangemang finns det förutsättningar för en sådan bra kompromiss.

Det finns faktiskt en fördel med kompromisser. Den kan sluta i ett bättre förslag än det man själv från början tyckte var bäst. Sådan blev den här med Kulturrådet.

Jag har också försökt analysera vad det behövs för att en kompromiss ska bli bättre än det förslag man själv har.

Svaret är: en ny idé!

I samtalet med Kulturrådet kom det två nya, bra ide'er.

En stod Eric Sjöström för, en ganska cool stockholmare, mitt i kultureliten i Stockholm, en resonerande människa. Han har varit chef för Kulturhuset och är idag konsult och också ledamot i Astrid Lindgrens Näs styrelse. 

Eric förstod vår situation, vårt behov av att synas i media, vår strävan att försvara Astrids vimmerbykoppling. Eric ser det Astridgenuina, det äkta, i Vimmerby.

Erics förslag var,att pristagarens första presskonferens i Sverige, just när hen landat, skulle ske i en soffa i Astrids barndomshem. Får vi det arrangemanget i Vimmerby är det bättre än tillkännagivandet!

En annan idé kom från Peter Högberg (s), som bredvid mig representerar kommunen i Näs styrelse. Peter, som är djupt engagerad i folkhögskolorna, föreslog att pristagaren skulle möta skrivarelever från stockholmsförorten, på Vimmerby folkhögskola. Kan bli ett fantastiskt möte. Det var en idé som Kulturrådet nappade på. (Folkhögskolan är en underbar skapelse för övrigt.)

Sammantaget blev det en kompromiss som med sina nya idéer har stor potential att bli något ännu bättre, för Kulturrådet, Näs och Vimmerby kommun.

Jag är därför mycket nöjd med mötet. Tas idéerna om hand och blir verkliga lyfter vi hela ALMA-arrangemanget till en ny nivå.

Något som också skett är att 2.300 personer i vår Facebookgrupp ställde upp bakom Vimmerby, Näs och Almaprisets Vimmerbydel.

I Vimmerby slår vi vakt om vår symbios med Astrid Lindgren, just facebook-gruppen är en härlig bekräftelse på detta.

Nu finns tilliten igen mellan Kulturrådet och Vimmerby – från vår sida ska vi göra allt för att den ska bestå.

En annan fråga om just tillit.

Jag frågade kommunstyrelsen i tisdags om man hade tillit till mitt arbete i IT-Sams direktion . Jag fick en bekräftelse att så var fallet.
Det gör mig glad. I det här jobbet, precis som i alla jobb, behövs ibland bekräftelse.

Särskilt glad är jag över att socialdemokraterna också har den tilliten. Det är bra för Vimmerby kommun. Det är omöjligt att verka som kommunalråd om man hela tiden har strider med oppositionen i ”Vimmerbyfrågor”. Här har vi en tradition att gå samman när det handlar om vår kommun i ett nationellt eller regionalt sammanhang.

Jag är glad över att vi når samförstånd i så många frågor som vi gör.

Jag vill gärna bjuda tillbaka, jag kan leva mig in i hur det är att själv vara i opposition. Därför anstränger jag mig för att oppositionsrådet Helene Nilsson (s) och hennes grupp ska få så mycket basinformation som möjligt för att göra sina egna analyser.

Vimmerby vinner inget på en opposition som inte har rätt information. Om alla tänker bra kan det tvärtom bli en bra kompromiss, med flera nya idéer.

När det kommer till kritan är vi i politiken, hela fullmäktige, inne i den här verksamheten för att vi vill förbättra samhället, förbättra villkoren för alla i kommunen.

Jag tycker att man ska vara stolt över det samhällsförbättrande uppdrag man har som politiker, och den strävan mot förbättringar man känner. Vi skiljer oss i hur man ska nå dit, men ingen behöver tveka om att vi vill.

Vi skiljer oss också i bilden av det ”färdiga” samhället. Allianspartiernas och de rödgrönas vision av framtidens samhälle har skillnader som gör att människor tar olika valsedlar. Den är dock inte stor när det gäller humanitet.

Skillnaden idag står Sverigedemokraterna för. Deras färdiga samhälle är det många som skräms av; hur många vill egentligen leva i det..? Hur många har bilden av ett tolerant och omsorgsvilligt samhälle av Sverigedemokraternas modell?

Jag tror vi andra partier tvingar in väljarna i deras parti beroende på att vi är för dåliga lyssnare. SD:s väljare måste vi ha stor respekt för, de tycker också att de kämpar för ett bättre samhälle. Vi måste lyssna på dem. Men vi måste också förklara att SD:s väg dit innebär främlingsfientlighet, intolerans, isolering i ett globalt sammanhang och att det inte är genom att skapa öar vi skapar ett bättre samhälle.

Tvärtom, det gör vi genom att bygga broar och öka vår förmåga till inlevelse.

Ska gamla hus rivas till vilket pris som helst?

En temperaturmätare, en härlig minnes- och nostalgisajt eller en för nätet ytterst vanlig slaskhink, där livsbesvikna människor får utlopp för sin bitterhet över allt och alla?

”Du vet att du är från Vimmerby om…” heter denna nätkommun och har funnits några år. Över 3600 är medlemmar, även jag.

Den publicerar sig precis som andra nätkommuner i realtid och en-två  personer sitter som moderatorer, d.v.s. de administrerar sidan och kan på så sätt ta bort sådant som inte anses vara bra och rumsrent. Exempel på sådant är personangrepp, eftersom en del är mycket benägna att snabbt be folk dra åt h-te, men de lyckas inte alltid utan personangrepp på namngivna personer finns där.

Man kan tycka vad man vill om detta. För egen del tycker jag inte man ska be personer fara åt h-te, eller misskreditera personer (inräknat politiker och offentligt anställda) på en nätkommun. Dels för sin egen skull, (en dag kommer det tillbaka, var så säker)  dels för att man skadar en annan människa. Även om det finns fog att kritisera en politiker eller tjänsteman för ett beslut, ska man försöka vara saklig och hålla sig till sak istället för person. Annars tar man på sig ett stort ansvar.

Jag tycker att de som har ansvaret för en nätkommun måste inse sitt publicistiska ansvar eftersom texter på nätet har evigt liv; människor kan få sina liv havererade och sin framtid förstörd och det är ett stort ansvar man har när man startar en nätkommun, en grupp, och är administratör för densamma. Den måste bevakas varje minut i princip, precis som radioprogram, TV-program etc.

Här finns också en hel del resonemang kring hur Vimmerby kommun fungerar (tjänstemannamässigt och politiskt) och sådant brukar jag oftast kommentera, om det inte är så att det bara slentrianmässigt är någon som behöver bli av med sitt missnöje över annat, och kanaliserar det mot kommunen.

Nåväl, det mesta på den här nätkommunen är trevlig läsning, minnesbilder och återföreningar, nya kontakter och betraktelser. Jag tror många är belåtna över att den finns.

Många trådar är vettiga och även diskussionen.

En tråd tar nu upp en besvikelse över rivningen av Netzholm, vid gymnasieskolan, och undrar hur kommunen tänker med ”Vackra Vimmerby”. Det är svårt att kort besvara detta, därför tar jag det i denna blogg.

Netzholm i korsningen Drottninggatan-Ringvägen-Prästgårdsgatan offrades för bland annat en gång  – och cykelväg som ska gå på insidan av staketet från korsningen till Domusrondellen. Men också för att på platsen behövs fler parkeringsplatser då ambulansutfarten tog bort p-platser för hälsocentralen.

Hela korsningen är under utredning. Utredningen tar upp området från rondellen vid Oxgården till rondellen vid Konsum. Utmed denna sträcka vill verksamheter utöka; Astrid Lindgrens Trädgårdar, en dubblering av förskolan Norrgården/Norrskenet, bussfickor, nya  p-platser, GC-vägar.
Korsningen vid Netzholm får strategisk betydelse trafikmässigt: här möts trafik till gymnasieskolan, till hälsocentralen, till Näs, bostadsområdena i Bullerbyn, Furan, villagatorna, Oxgården, förskolorna, gruppboendena etc. från Prästgårdsgatan, dessutom trafiken från Drottninggatan och Ringvägen.
Vi måste fundera mer än en gång på hur den korsningen ska utformas, i det sammanhanget var det ganska givet att Netzholm inte kunde vara kvar.

Ska gamla hus rivas till vilket pris som helst? Nej, säger jag. Jag tycker man ska, som huvudregel, bevara gammal bebyggelse, gammal arkitektur. Man ska vara ytterst försiktig när man överväger rivning av gamla hus.

Netzholms fall vann en modern stads-och trafikplanering, i många andra fall ska kulturen vinna. Ska en stad fungera måste den få utvecklas, samtidigt måste gamla värden bevaras. Vi måste våga välja, det är inte riskfritt att välja och det är alltid svårt. Men beslut måste fattas i varje enskilt fall.

Vimmerby har trots allt bevarat många gamla värden, även om också jag tycker att kvarteret vid Kyrkan, gamla Norrmalm, inte blev genomtänkt. Men vi kan gå ännu längre tillbaka och fundera på vad Vimmerby centrum kunnat utstråla om inte den s.k. Lundbergsfastigheten byggts eller nuvarande Sandströmsfastigheten; det var åtskilliga gamla, härliga fastigheter som kunna berika centrum idag.

Men varje generation lever i sin tid, och det som ena tiden är ultramodernt och fult, kan flera generationer senare betraktas som klassiskt och snyggt.

Viktigast för oss nu verksamma är att inte röra arvet utan vårda det, men samtidigt se till att staden kan växa, få tidsenliga attribut och att säkerhet och tillgänglighet kan råda i centrummiljön.

I Netzholms fall tycker jag valet inte var så svårt; trafiken och planeringen i området måste få förutsättningar, offret var inte stort.

Men hur lätt är det för  lekmän/politiker att bestämma stadsplanering i stort?

Vackra Vimmerby är bara i starten men vi har valt att starta upp med bästa möjliga kompetens som rådgivare. Tengboms, en av Sveriges mest meriterade byråer på bland annat arkitektur, landskapsplanering etc. har vunnit upphandlingen och de kommer att skapa ett gestaltningsprogram över centralorten och tätorterna.

Det programmet ska förankras brett, alla invånare ska ges möjlighet att yttra sig och tycka till. Till slut ska vi kunna ta del för del och med alla hänsyn, kunna försköna våra tätorter så att både vi som bor här och våra gäster ska trivas och kunna njuta av en vacker stad.

Vi ska ta god tid på oss, anslå lite pengar i taget, titta över allt; gröna ytor, skyltning, tillgänglighet, mötesplatser, utveckling av miljöer, vilomiljöer, promenadstråk, möjligheten att drifta stan, dvs. papperskorgar, sandning, röjning, ogräsbekämpning – allt ska skärskådas när vi betraktar förslagen som kommer.

Jag är beredd att göra offer för designen: om de estetiska värdena är tillräckligt höga måste vi vara beredda att lägga en högre driftkostnad i vissa fall, men vi kanske också hittar hög estetik med låg driftkostnad? Se ALV-rondellen vid Kohagen; alltid lika vacker oavsett årstid och jag tror inte så dyr att drifta.

Vackra Vimmerby är ett projekt över tid, och många åsikter ska samsas; både de som vill bevara en fastighet och de som istället vill riva och bygga en ny där. Men vi vill ha något att ta utgångspunkt ifrån, ungefär som en översiktsplan (ÖP) som sträcker sig över många år. Vackra Vimmerby kan innehålla delar som vi inte kan skapa än på 15 år, men vi vet ändå om att vi vill göra så när pengar eller möjligheter finns. Långtidsplanering både när det gäller en stads ”processer” som ÖP:n och en stads design och uttryck, som Vackra Vimmerby.

Vi lägger lite pengar i varje års investeringsbudget till denna plan och eftersom vi är överens alla partier (utom vänsterpartiet och i viss mån miljöpartiet (?) )  så har jag förhoppningen om att Vackra Vimmerby-projektet kan bli verklighet, även om det skulle ske maktombyte. Ungefär som annat vi är överens om, typ infrastrukturen, Astrid Lindgrens Näs, etc.

Jag ser med spänning fram emot de första förslagen!

 

PS. Över 5.100 läsare hade jag på förra blogginlägget röande kulturrådet. Det är jag mycket nöjd över. 2.320 medlemmar är med i Facebook-gruppen vi startade "Kulturrådet, ge tillbaka Astrid till Vimmerby". Stort tack för härligt engagemang alla, håll ångan uppe!

Frågor och svar i mataffären...

När jag går i mataffären och handlar förstår jag hur många frågor det finns i luften.

Frågor som ställs på arbetsplatsen, på sociala medier, vid kaffekopparna.
Och faktiskt, det är en av veckans höjdpunkter att sen fredagseftermiddag gå i mataffären: dels gillar jag att gå runt i en mataffär och fundera på olika inköp och dels träffar jag så mycket folk och får stämningsbilder direkt från verkligheten.

Här är lite frågor och svar på sånt som engagerar just nu.

Fråga: Fick inte Vimmerby löfte att få prisceremonin när ALMA-priset instiftades?

Svar: Nja, enligt min granne Bengt Johansson (förre kommunalrådet)  begärde Vimmerby att både få tillkännagivandet och prisceremonin när man diskuterade hur det hela skulle läggas upp. Då sa man från Kulturrådet i Stockholm att priset, det ville man gärna dela ut i Stockholm men själva tllkännagivandet kunde gott ske i Vimmerby. Nu står man inte för det längre men vi ska fortsätta protestera.

Fråga: Blir det byggt på Ceos och Krönsmon?

Svar: Ja, med tiden. Kommunen kan inte vara utan industrimark, lika lite som tomtmark. Vi bygger just nu upp en framförhållning för kanske 15-20 år både vad gäller företagstomter som villatomter. Östra Ceos börjar Holmströms Bil bygga på i vår och vi hoppas att det ska lösgöras fler avtal, eftersom vi för flera diskussioner nu. På Krönsmon likaså, skulle inte förvåna mig om vi har ett avtal om byggnation där med i vinter. Spännande att se vad det blir av Holmströms nuvarande lokaler. Ligger ju väldigt strategiskt vid Vimmerbyallén.

Fråga: Kommer turbulensen på IT-Sam att försena fiberbygget i Vimmerby?

Svar: Troligen inte, men det är pressat för IT-Sam just nu. ”Vimmerbyfibergruppen” på IT Sam består just nu bara av en administratör. Två projektledare ska in och intervjuerna har påbörjats. Det kan ta några månader innan de är tillsatta. Byalagen har man dock kontaktperson till i Anette Blomqvist på Itsam. Och Lillemor Axelsson svarar på fiberfrågor allmänt.  De byggnationer som pågår fortsätter som vanligt. Det är mest själva försäljningsarbetet som blir lidande när vi inte har projektledare på fältet igång.

Fråga: Kan kommunen göra något åt alla tomma affärslokaler i stan?

Svar: Nej, inte nu direkt. Men vi kan medverka om marknaden vill. Som läsaren kanske vet har jag en rad ”kafferep” på stadshuset sedan en tid tillbaka. Har bland annat träffat restaurangern och caféer och också handeln (runt 25 handlare kom!)  på kaffe med dopp i stadshusets cafeteria. Nu är det dags att möta fastighetsägarna och jag hoppas vi kan diskutera oss fram till några idéer och att jag får lyssna in hur de ser på saken. På Lilla Torg i Malmö har man klätt in tomma skyltfönster med större skyltar som visar varufyllda skyltfönster, så det inte ser tomt ut. Det är väl en idé för Vimmerby också i väntan på nya hyresgäster. Det vi jagar just nu, tillsammans med fastighetsägare och handeln,  är pengar till en verksamhetsledare för handeln.

Fråga: Vad är roligast i politiken?

Svar: Mest av allt stadsplanering. Därför är det extra kul nu när vi har en översiktsplan på gång. Den ska visa hur Vimmerby ska se ut om 20 år. För mig är det julafton när jag får vara med och påverka hur min hemstad ska formas, med bostäder, handel, cykelleder, parker. Hoppas att du också engagerar dig – du får många möjligheter att påverka när översiktsplanen (ÖP) ska ut på bred remiss i samhället.
Men det är också mycket tillfredsställande när allt arbete går i lås; äldreboendet på Circusplatsen, Lundens nya förskola, fiberutbyggnaden exempelvis.

Fråga: När får vi veta vilka politiker som står på valsedlarna?

Svar: Just nu pågår nomineringsprocesserna i partierna . Kommande helg ska mitt parti, moderaterna, rösta fram namnen på både landstingslistan och riksdagslistan. Först senare kommer kommunlistan. Moderaternas ska vara färdig för tryck i februari månad.
Vill du engagera dig? Jag tycker det är viktigt, oavsett vilket parti du väljer. Vi behöver dig i det politiska livet i Vimmerby och till vilket parti du än går är du välkommen att engagera dig för den samhällsutveckling du vill ha. Ä
r det inte ett underbart land? Där vi kan direkt påverka genom ett personligt engagemang. Både detta faktum, och att folk vill engagera sig, ska vi vara rädda om.

Ha en bra vecka!

 

Kulturrådet jublar över stölden i Vimmerby

Så skapar Kulturrådet en regional kultursatsning i Stockholm.
Klicka in på länken: http://www.kulturradet.se/.
Där ser ni satsningen. Med pigg och yster text och flashiga bilder beskrivs hur man nu för första gången lyckats få tillkännagivandet av ALMA-pristagaren (Astrid Lindgren Memorial Award) till Stockholm.
Man utlämnar givetvis att man stal ceremonien från lilla Vimmerby, där den varit ett fönster mot den internationella medievärlden i tio år.

Man firar den stora händelsen med en förstasida på sin hemsida. Hurra! Fantastiskt!

Uppenbart ger det energi;  att ta arrangemanget från Vimmerby och Astrids Lindgrens Näs och lägga det i Stockholm.

På vad sett tror Kulturrådet att detta är exempel påregional satsning eller att detta innebär att man bygger förtroende för sin verksamhet?

Jag kommer vid varje möte med riksdagsmän, statssekreterare och ministrar att påtala hur Kulturrådet ser på regionala satsningar genom att beskriva ”stölden i Vimmerby”.

Kulturrådet tror att man äger ALMA-priset. Så är inte fallet. ALMA-priset ägs av svenska folket till Astrid Lindgrens minne. Det är Astrid själv som rättmätigt äger minnet och minnesceremonin. Det är till hennes minne det sker. Det är till hennes minne priset är instiftat. Det kräver ett stort mått av ödmjukhet och samverkan med hennes barndomshem och hennes "nobelpris", Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs med utställningen. Inget man kan besluta om själv som generaldirektör, bara för att man fått regeringens uppdrag att administrera det.

Hur hade det sett ut om hon levat? Då hade Kulturrådet fått läsa i riksmedia att Astrid tar sin hand ifrån sitt eget pris eftersom Stockholmarna tyckte att hennes barndomsmiljö inte dög ens till att vara plats för tillkännagivandet av pristagaren.

Hon hade inte skrädigt orden, och hon hade definitivt tagit sin hand ifrån både generaldirektörer och sitt pris.

Hur Kulturrådet  så kan skada en uppskattad ceremoni i en genuin och ursprunglig miljö är för mig en gåta.

Liten resumé för nytillkomna:

Snabbt, effektivt, mitt på ljusa dagen i början av november 2013 stjäls Astrid Lindgrens Minne från hennes barndomsmiljö till ett rum på Kungliga Biblioteket i Stockholm.
Alldeles invid barndomshemmet  hade ceremonin – att offentliggöra pristagaren - framgångsrikt huserat i tio år.
Ett telefonsamtal från Vimmerby med ambitionen ”när ska vi ha tillkännagivandet av ALMA-pristagaren i Vimmerby 2014? ” besvaras av kanslichef Helene Sigeland med ”Nej, vi ska flytta det från Vimmerby till Stockholm. Hade vi inte sagt det…? Jo, journalisterna tycker det är för långt att åka till Vimmerby.”

Visserligen verkar beslutet om tillslaget mot Astrid Lindgrens barndomshem vara taget  av Generaldirektören Kennet Johansson och hans ordförande, förre journalisten Kerstin Brunnberg, men ingen i Kulturrådet verkar ha opponerat sig. Fram till den siste december sitter  också följande i Kulturrådet: Dokumentärfilmaren Martin Borgs, Verkställande direktören och teaterchefen Benny Fredriksson, Konstnären Charlotte Gyllenhammar, Professorn Karin Helander, Tonsättaren och cellisten Tebogo Monnakgotla, Professorn Lars Strannegård och Fonddirektören Mats Wallenius.

Känner du någon? Skriv till dom!

Tillbaka till idag, förstasidan på Kulturrådets hemsida. Så här skriver man:

2014 års pristagare tillkännages den 25 mars i Stockholm

Den 25 mars 2014 tillkännages vem eller vilka som får Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Platsen för tillkännagivandet blir för första gången Kungliga biblioteket i Stockholm.
– Vi strävar ständigt efter att utveckla vår verksamhet, säger kanslichef Helen Sigeland.  I år ser vi fram emot att tillkännage världens största barn- och ungdomslitteraturpris på Sveriges nationalbibliotek.
Tillkännagivandet kommer att livesändas på www.alma.se och till den internationella barnboksmässan Bologna Book Fair.
– Vi vill genomföra ett intressant och tillgängligt program med pristagaren och Astrid Lindgrens författarskap i fokus. På Kungliga biblioteket finns Astrid Lindgrens arkiv som sedan 2005 är ett av UNESCO utsett världsminne, säger Helen Sigeland.
De nominerade kandidaterna till 2014 års pris offentliggjordes vid bokmässan i Frankfurt den 10 oktober. Kandidatlistan består av 238 nominerade från 68 länder. En fullständig förteckning över de nominerade kandidaterna finns här.
Författare, illustratörer, berättare, läsfrämjande personer och organisationer kan nomineras till Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.
Prisutdelningen äger rum på Stockholms Konserthus den 2 juni 2014.

Slut.

Politiken är full av lärdomar.

Under mina snart tre år som kommunalråd har jag mer än en gång funderat över varför saker sker som de gör. Hur kan man förutse flödet? Processerna? De enskilt tagna besluten?

När det sker i lönndom är det som svårast.

Som när generaldirektören Kennet Johansson sitter där vid sitt skrivbord och försöker räkna ut hur han smidigast ska försöka förflytta Astrid Lindgren från Vimmerby till Stockholm. Utan egentligen anledning annat än att Stockholm är Stockholm, vilket Vimmerby inte är.

Han tar sitt generaldirektörsbeslut som jag är övertygad om är helt emot både Astrid Lindgrens vilja och den svenska generella folkviljan utan någon som helst rimlig motivering, ganska säker på att det är utan konsekvenser för både han själv och hans styrelse.

Då letar jag i demokratins verktygslåda för att hitta någon form av moteld. Ska han få komma undan med ett sådant helgerån, ett sådan stöld från Astrid Lindgrens Vimmerby?

Jag tillskriver ministern.

Man kan tro att man som moderat kommunalråd skulle få ett svar från en moderat kulturminister på ett brev. Efter två veckor finns det fortfarande inget. En lärdom jag dragit är att politiker är oerhört slöa på att svara på frågor och brev.  ”Loja”  rent utav. Självklart kommer det att påpekas – det hedrar inte moderata ministrar att de inte förmår svara på brev.

En  annan lärdom är att inlevelseförmågan saknas nära nog helt. Om en läkare hade lika dålig inlevelseförmåga som många toppolitiker,  skulle vi som patienter finna en sovande, eller en tomt-stirrande-i-taket läkare vid skrivbordet framför oss.

Vad sägs om att reagera? Ja eller nej? Tycka något?
Att lyssna, att leva sin in i, att sätta sig på den andres stol är, och ska vara,  något självklart  för ett företag,  en statlig- kommunal tjänsteman eller en politiker,  som vill ge kundnytta.

Inte i politiken.

Jag känner att jag är i ständig opposition. Mot staten, mot myndigheter, mot generaldirektörer i alla möjliga verk, mot byråkrati och byråkrater…
Mitt jobb handlar väldigt mycket om att lindra, istället för att utveckla, att krampaktigt hålla fast i det vi har, som Astrid Lindgrens Minne, än att få kraft och tid att skapa utveckling.
Energi fårläggas på fel saker, just för att de som bestämmer i stat och myndigheter fattar beslut som går stick i stäv med det de är satta att göra: utveckla.
Vi i den lokala politiken, vi på Näs, vi i Vimmerby, i norra Kalmar län, i regionen – vi måste få hjälp av opinionen.
Dela den här bloggen, dela Facebook-tråden när jag lägger ut den. Se till att alla krafter riktas mot att ta tillbaka det enda internationella arrangemang Vimmerby har, tillkännagivandet av ALMA-priset.
Astrid hade protesterat. Hennes värdegrund delas inte av Kulturrådet, var styrelse och tjänstemän nu ska glassa i strålkastarljuset.

Låt oss gå i opposition mot dumheten!

Det hade Astrid gjort.

 

 

 

 

En unik investeringsbudget i Vimmerby kommun

Investeringsbudgeten 2014-2015 med plan för 2016, som Alliansen i kommunstyrelsen nu föreslår kommunfullmäktige, är i relation till tidigare år mycket stor.
För att inte säga helt unik.
Gymnasieinvesteringen låg på 110 Mnkr, nu några år senare lägger vi ytterligare mer än 25 Mnkr på skollokaler. Det är framförallt grundskolorna som nu får en upprustning.
Det som vi också tycker hör till skolan, idrotten, får också en hel del pengar.
När det gäller Idrottshallen har vi redan påbörjat utbyggnaden, den ska slutföras under perioden.
Friidrottsanläggningen i Södra Vi har väntat många år, nu är det dags för den.
Ishallen har ett snöskadat tak. Det är så illa att man fått leda bort vatten från det läckande taket för att det inte ska droppa ned och förstöra isen. Under 2014 ska kommunen och VH titta över skadorna och försöka prioritera vad som kan göras i hallen. 6 Mnkr avsätts sedan 2015 till de viktigaste åtgärderna.
VIF-fotbollen fick konstgräset under förra perioden. Byggnaden skulle byggas i år men har blivit försenad. Det jag hörde var att ritningen visade en byggnad, inklusive allt, på 15 Mnkr…!
I så fall är det anmärkningsvärt och då förstår jag förseningen. I kommunens budget finns 8,5 Mnkr till byggnaden. Jag hoppas att den nu kan byggas under vintern och vara klar till säsongen inom den ramen.

Stora, tunga investeringsposter vi redan beslutat om är exempelvis Omsorgsboendet i kv Senioren. De 154 Mnkr som är avsatt är den största enskilda investeringen i Vimmerby kommuns historia, om vi räknar bort Kraftvärmeverket, en kommersiell satsning.

Industriområdena och fibersatsningen är också två stora satsningar som redan är beslutade.
Övriga stora satsningar är Asfaltering för 15 Mnkr i kommunen, ny förskola i norrskenet (den bygger Vimarhem i Norrskenet). Exploatering av nya bostadsområdet Ulriksdal tillförs 9 Mnkr till de sedan tidigare beslutade 7 Mnk.
Det betyder att Ulriksdal kommer att bli nästa stora bostadsområde i cengtralorten och sträcka sig utmed Ulriksdalsvägen en bra bit. Avloppsfrågan ska utredas och på sikt innebär det att också Ryttarföreningens anläggning måste flyttas. Men det kan ta några år ännu.
Innan Ulriksdal ska bostäder öster Folkets Park byggas, och vi hoppas också komma igång på ett område öster Lundgatan, även om vi kanske får flytta det norrut en bit på grund av fornminnen  i området.

Precis som vi planerat för nästa generation industrimark  (Öster Nosshult vid Västerviksvägen) som kommer om kanske 20-25 år, så vill vi också se hur nästa stora bostadsområde ska se ut.

Sannolikt blir det Nossenområdet där nya ritningar föreslagits. Relativt omfattande avloppsdragningar måste till och kanske man då också ska ta med möjlighet att bygga om sommarstugorna vid Hökhult till villor med kommunalt avlopp?
Ett område som också kan komma när ifråga är väster Borstingen, på kommunens mark mot stan. Området är väldigt högt beläget men det kan ändå bli sjönära och attraktivt.
En del gatubyggen blir det också. Närmast är det frågan om ”fotbollsrondellen” vid industriområdet, korsningen Falkängsgatan - Ringleden vid Fagerströms.
Vi har också några åtaganden; förorenade massor från VTAB-grävningen ligger på Krönsmon med bland annat skrot i. Dessa måste bort och 6 Mnkr har budgeterats. Också rensningsgrävningen vid två gamla sågverk på Trekanten måste göras. Inget stort arbete men det ska ändå saneras.

Sammantaget är det mycket pengar som investeras. Åren efter perioden2014-2015-2016  är mycket tunna, för att inte säga helt utan investeringar (undantaget det som är kvar av fibersatsningen).

Vi är medvetna om att vi nu tar i ordentligt, och har verkligen vägt alla investeringar för och emot.

Vi bygger ingen opera, ingen teaterhall och ingen konsertarena. Det vi investerar i är skollokaler, boenden för äldre,  gruppboende för behövande, lagar gator och vägar och försöker hålla våra idrottsanläggningar i trim.
Vimmerby har varit underinvesterat under flera år (jmf bara Ekens omsorgsboende) , mycket underhåll har satts på undantag och fastighetskontoret håller nu på att ta fram relevanta underhållsplaner för alla våra fastigheter, nya som gamla.
Jag medger att det är mycket pengar i vår investeringsbudget. För att vi ska klara det krävs en mycket återhållsam driftbudget. Vi har satt en budget för 2014-2015 som egentligen är underfinansierad med 9 Mnkr (vi fick ytterligare en miljon i underfinansiering då ett tvärpolitiskt fullmäktige gav skolan en extra miljon i tilläggsanslag innan budgeten ens kommit i verkan…).
Om konjunkturen blir som vi tror kommer arbetslösheten att sjunka och bidra positivt till både skattenetto och minskade sociala utgifter. Om utflyttningen blir mindre, eller stillas helt, om socialen klarar sina åtaganden, skolan kan justera inom sin verksamhet - då klarar vi det hela.
Fortsättningsvis 2016-2017-2018-2019 kommer det att krävas budgetöverskott på 40 Mnkr årligen, d.v.s. runt 5 % av de samlade skatteintäkterna.
Till dess måste socialen ha hittat sin kostym och skolan, bland annat gymnasiet och förskolan, kommit ned ifrån sina kostnader som idag ligger 120-130 %  gentemot  jämförbara kommuner. (Grundskolan ligger på strecket.)
Skolan måste klara av att omfördela inom budget. Omsorgen har i flera år kämpat med sin hemtjänst, som idag är nere i paritet med jämförelsetalen. I Socialen har man nu en mycket hög medvetandegrad som möjliggör en helt annan effektivitet.

Investeringsbudgeten visar att Alliansen tror på Vimmerby, att vi vill utveckla kommunen, satsa på både centralorten och landsbygden, se till att våra huvudsakliga uppgifter omsorg och skola, får bättre förutsättningar lokalmässigt.
Den mest framtidsinriktade investeringen tror vi är (fortfarande Kraftvärmeverket oräknat som gör Vimmerby fossilbränslefritt) fibersatsningen på tätorter och framförallt på landsbygd. Den gör vi tillsammans med alla som bor på landsbygden och i tätorterna, de skistnämnda är med och lägger pengar i sina anslutningsavgifter medan landsbygdens folk gör dagsverken på sina fiberdragningar.
Jag är säker på att just den investeringen kommer att ha särsklt stor betydelse på kommunens attraktionskraft i framtiden.

Investeringar på skola+idrott i Vimmerby!

Alliansmajoriteten i Vimmerby kommun har nu tagit sin investeringsbudget för 2014-2016  i Kommunstyrelsen och igår morse (onsdag)  hölls presskonferens.

Kommunfullmäktige kommer att få debattera och besluta planen vid sitt sammanträde i november.

SKOLAN:

Skolfastigheterna i Vimmerby, Vimarskolan, A-L Skolan och gymnasiet  rustas upp för 25,7 Mnkr.

IDROTTEN

Friidrottsanläggningen byggs om i Södra Vi för 5 Mnkr, ishallen rustas för 6 Mnkr och idrottshallen får totalt 5 Mnkr – tillsammans med de 8 Mnkr som Ceosvallens byggnad ska kosta läggs 24 Mnkr på idrotten inom några år.

BOSTADSOMRÅDEN

På Bostadssidan är det Ulriksdal som gäller efter öster om Folkets park och området vid Lundgatan. På Ulriksdal läggs ytterligare 9 Mnkr till budgeten för fortsatt exploatering. Ulriksdal kommer att utgöra ett betydande bostadsområde i Vimmerby i framtiden.

PÅGÅENDE INVESTERINGAR

Sedan tidigare budgetbeslut fortsätter de större investeringarna; nya äldreboendet, nya industriområden,  och fibersatsningen in i perioden. Det ser vi idag i den stora byggaktivitet som råder i kommunen.

MILJÖ

Centerpartiet lade också ett förslag om elproducerande solpaneler på kommunens fastigheter som också blev Alliansens förslag på budgetsammanträdet. 3 Mnkr läggs i budgeten på detta över perioden.

GATOR

Asfalteringsprogrammet fortsätter men här minskas pengarna per år och slås ut på flera år istället. Även mindre satsningar på parker, Vackra Vimmerby, parksoffor, hundlatrriner, papperskorgar och griseknoer istället för betongsuggor ska ske.

Vimmerby ska bli vackrare, mindre skräpigt, fler soffor för gamla på promenad att vila på.

Jag får återkomma om fler detaljer på söndag.

Högskolor avgörande för idrottssatsningar

Är politiker inte intresserade av idrott? Och vad vill Vimmerby kommun med idrotten?
VT:s sportjournalist Torbjörn Allvin hade en mycket intressant krönika i lördagens VT där han påtalar hur bra Växjö satsar, och hur mycket som behövs i Vimmerby.
Läs den gärna, Torbjörns funderingar är relevanta. Han undrade också hur ett idrottsparti hade fungerat i Vimmerby.
Jag har idag skickat följande funderingar till Torbjörn och Sporten.

Hej Torbjörn, tack för en intressant sportkrönika i VT i lördags.

Du ställde bland annat frågan vad kommunen vill med idrotten och jag ska försöka resonera lite kring den och dina andra funderingar.

När moderaterna tillträdde som det ledande Allianspartiet efter förra valet, la vi ett förslag som hade samlat idrotten och varit på god väg att verkställas nu.

Vi och kd ville bygga ett samlat sportcenter vid Ulriksdal i centralorten, ett samlat område med nya anläggningar kopplade till nuvarande ishall och idrottshall. Tyvärr sänktes förslaget av centern och socialdemokraterna. Skälet var något oklart, men vi förstod att gamla beslutet, en fotbollsarena på Ceos, skulle vara rådande. Placeringen där ville man inte rucka på. Vid Ulriksdal skulle vi kunnat dela på mängder av utrymmen: fotbollsplan, fotbollshall,  ishall, idrottshall för skola, kombinerad elitarena och konserthall, etc. Och nära skola och bostadsområden. Nu blir det utspritt och det förenklar inte, vare sig för investeringar eller för medborgarna.

Du framhäver hur viktig idrotten är. Jag håller med. Idrotten är jätteviktig ur många aspekter. Framförallt de sociala, även om underhållningsvärdet  på våra nivåer också är stort.
VIFs satsning på ”Fotboll för alla” är mycket lovvärt, och en bidragande orsak till den kommunala satsningen på konstgräs. VIF gör en stor social insats.  Stort ideellt arbete läggs också ned i andra klubbar och föreningar i kommunen, allt för att skapa meningsfull fritid till främst ungdomar.

Att jämföra med Växjö är inte riktigt relevant. Växjö är en stad som växer och det uteslutande på grund av att man har ett universitet. Alla kommuner som har universitet växer, de flesta kommuner utan högre utbildningar minskar. Undantagna  är kommuner som ligger väldigt nära universitetsstäderna, eller har stora statliga och privata företag med en stor tjänstemannabas.
Förortskommuner som Mörbylånga (Kalmar) och Nacka är exempel på det förstnämnda, Oskarshamn på det sistnämnda.

I Vimmerby vill vi stödja befintliga företag och satsa på besöksnäringen för att gynna inflyttning och skapa jobb. Vi vet att det är svårt. Därför jobbar vi med två strategier ytterligare: pendlingskommun för studenter till Linköping (Stångådalsbanan) samt utveckling av vårt Lärcenter för att skapa distansutbildningar.
Som du förstår så behövs det befolkningstillväxt (skattekraft) för att få pengar till idrottsarenor.

Kommunledningen har nyligen beslutat satsa över 300 Mnkr för att klara basala samhällskrav: boende till våra mest behövande äldre, förskola till våra yngsta, industrimark till våra företag, fiber till vår landsbygd – allt basala krav för att boende och utveckling ska kunna vara möjligt i Vimmerby kommun. Anledningen till att vi får ta allt på en gång är att Vimmerby varit underinvesterat under flera år inom många områden.
300 Mnkr innebär ca 20 Mnkr i driftöverskott för att klara räntor till banken. Vi måste nu skapa ytterligare driftöverskott de kommande åren för att snabbt amortera.

Vi kommer ändå att göra en del andra mycket tvingande investeringar; skolfastigheterna måste reinvesteras i omfattande åtgärder kommande åren, idrottshallen likaså , som vi dessutom bygger ut på längden. I det sammanhanget kanske idrottsrörelsen i glesbygden kan skicka en skrivelse till sina respektive förbund: ändra inte storleken på era matcharenor utan att försäkra er om att staten skickar med pengar till att bygga om ute på landsbygden. För glesbygdskommunen har mycket svårt att klara mer än de basala rättighetskraven kommunalskatten ska gå till. Kan tänka mig att landsbygden är full av hallar som har ”dispens”…

Föreningslivet  får stå tillbaka när baskrav inom ”rättighetsområden” kommer före. Jag är ganska säker på att även ett ”Idrottsparti” hade fått bygga förskola, äldreboende och industrimark före en ny hall eller idrottsarena.

När kan då större investeringar inom idrotten komma? Jag tror inte före år 2020. Kommer fler i arbete och det går bra för lokala företag så skattekraften ökar kan det komma tidigare. Men vi behöver tre två-årsbudgetar nu utan större investeringar för att konsolidera den kommunala ekonomin.
Du ville också se fler politiker på idrottsevenemang. För egen del har jag varit engagerad i både hockey och handboll, i tonåren också i fotboll, numera i fiske och golf. Faktiskt också i ridsporten. Jag är föreningsmänniska och har suttit i flera föreningsstyrelser. Jag har stor erfarenhet av idrottens stora värden. Men tiden att bevista evenemang är för mig personligen ytterst begränsad numera.
Det handlar inte om att politikerna inte gillar idrott, jag tror det är precis tvärtom. Det är mer en fråga om resurser, som delar universitetsstäderna och glesbygdskommunerna åt.

Jag har ändå gott hopp inför framtiden för jag tror Vimmerby kommun har en ljus framtid. Vi har stora tillgångar i kommunen som talar för det.

Då lär också investeringarna inom idrotten komma.