Exempel på ett bra upplägg

Mahamud Tifu Ali, 25 år från Vimmerby, är en av alla de somalier som nu finns i vår kommun. Mahamud, eller Tifu som han allmänt kallas, drömmer om ett jobb på gjuteri.

Det berättade han för branschtidningen GJUTERIET, i vintras, när reportern Zoltan Tiroler gjorde ett helt uppslag om Tifu.
Projektet ”Ingjuta – arbetskraftsförsörjning till gjuteriindustrin”, har varit och är  fortfarande ett väldigt lyckat arbetsmarknadsprojekt.
”Ingjuta” syftar till att öka integrationen och sysselsättningen, samtidigt som gjuteriindustrin får sitt behov av arbetskraft tillgodosett.
Förutom studier i svenska, matematik, engelska och gjuteriteknik på gjuteriskolan, får man två dagars praktik i veckan på ett gjuteri.

Jag gillar sådana här upplägg. Upplägg där teoretiska ”kärnämnen” inte är huvudsaken, utan praktiken. Uppläggen där tiden på företaget innebär steg mot ett yrke, mot en anställning.

Tifu hade en liten affär i Somalias huvudstad Mogadishu, berättar tidningen, där han sålde mat, tobak, skor och parfym. Han har aldrig gått i skola men lärde sig läsa och skriva av ett äldre syskon.
Sådan är oftast bilden av våra somaliskia invandrare i Vimmerby. Många har ett muntligt språk, men ingen skriftligt.
Tifu var Vimmerbys första somalie. Som så många andra smugglades han hit sedan föräldrar och släkt samlat ihop pengar.

-          Jag har aldrig blivit illa bemött, säger Tifu som hade det svårt ändå när han inte kunde språket. Projektet Ingjuta har givit honom hopp, och han drömmer om ett jobb på ett gjuteri. Praktiken har skett på Ljunghälls i Södra Vi.

-          Jag blir alltid bra bemött, arbetskamrater ställer alltid upp om det är något. Det är så bra att vara på ett jobb, man lär sig nya svenska ord varje dag.

Ingjuta-projektet varar i 33 veckor för kursdeltagaren och den gångna perioden har 16 deltagare varit med.

Dialogen med näringslivet ska öka ännu mer

När Svenskt Näringsliv presenterade sin Näringslivsranking för Sveriges 290 kommuner i april så placerade sig Vimmerby på 179:e plats. Vi fick ett hack i den tidigare uppåtgående trenden. Skärskådar vi siffrorna i detalj så fanns det kriterier där vi var bättre än så. Exempelvis är vi på 59:e plats när det gäller ”företagande” och 91:a plats när det gäller ”marknadsförsörjning”.

Flera kriterier kan vi inte påverka annat än långsiktigt. Sämst är vi på ”Väg, tåg och flyg” och ”Tele och IT-nät” – det sistnämnda har vi tagit tag i, och fattat ett beslut att Vimmerby kommun ska fibreras åren framöver, med start redan i år.

Vad vi också kan se är att när handeln är de som dominerar svaren så faller Vimmerby, när industrin dominerar svaren så stiger Vimmerby i rankning.

Det är en signal att ta vara på givetvis.

Sommarens debatt handlade om ”Cluben”, Linda Carlssons och Hotell Ronjas/Mässhallarnas nattklubbsprojekt onsdag, fredag och lördag.

Polismyndigheten gick på den kommunala miljömyndighetens yttrande, som byggde på klagomål, och stängde uteserveringen kl 24.00 – inne fick man dock fortsätta till 02.30.

Detta har föranlett en del möten men också en del funderingar.

I näringslivsrankingen får ”Tjänstemännens attityder” 209:e plats och ”Tillämpning av lagar och regler”  177:e plats. I Sveriges Kommuners och Landstings undersökning, där endast de som varit i kontakt med kommunens tjänstemän svarat, kom Vimmerby på 14:e plats. Det tyder ändå på att väldigt många är nöjda.

I enskilda fall kan ändå missnöje uppstå, självfallet, och företagaren var i detta fall mycket missnöjd med hur beslutet togs.

Allt går att göra bättre. Jag tror personligen att det främst är kommunikationen och kunskapsutbytet som måste förbättras mellan kommunen och företagarna.

Vår näringslivsenhet har under drygt två år byggt upp en verksamhet med företagsfrukost (ca 70 deltagare i snitt) , med näringslivsråd (handeln, småföretag) och industriråd (större företag). Vi för en bra dialog med företagen där.

I höst växlar man upp tempot med ytterligare arrangemang av typen ”Soffintervjuer”.

Själv kommer jag att ta initiativ till något jag vill kalla för ”Kafferep”.

Jag kommer att bjuda in hotell- restaurang- och nöjesbranschen i kommunen till ett fikamöte i stadshusets cafeteria för att diskutera just tillståndsgivning, regelverk och också förutsättningarna för branschen att verka i Vimmerby. Givetvis blir också myndighetsutövande tjänstemän med flera inbjudna.

Jag tror på dialog. Resonemang.

Jag tror att Vimmerbyborna vill ha, och behöver, ett visst uteliv och behövs det politiska beslut för det måste den debatten föras.

Genom dialogen kan förståelse och hänsyn tas till det mesta.

När det gäller handeln har vi nu en oroväckande utveckling. Det krävs många kreativa och idérika köpmän för att små handelsföretag ska ta fart och flera etableringar ska komma till stånd. Kommunen måste göra sitt för att underlätta etableringar och med den rörelse det nu är i handeln i kommunen har flera lokaler och flera tomter öppnat sig. Förutom två nybyggda etableringsområden.

Här krävs ett samarbete där kommunens tjänstemän starkt kan medverka på olika sätt, framförallt då Näringslivsenheten, men där också Vimmerbys totala attraktionskraft spelar in.

Vi har alla ett ansvar för utvecklingen av kommunen. Hur bidrar vi enskilt till upplevelsen av vår destination? Hur skapar vi attraktionskraft tillsammans?

Handeln tog ett bra och berömvärt initiativ denna sommar med kvällsöppet. Bra för både bofasta och turister. Höjd attraktionskraft, definitivt.

Jag hoppas att jag också kan bjuda in handeln till ett kafferep där vi kan fortsätta dialogen för en ännu bättre utveckling.

 

Politikens kostnad i Vimmerby

Politiken är för dyr i Vimmerby i jämförelse med Västervik beskrev Vimmerby Tidning i lördags.

Man refererade till SCB:s siffror där man räknat ut kommunens kostnad för det politiska arbetet per invånare. Vimmerbys kostnad blev då avsevärt dyrare än Västerviks.
Tyvärr lyckades tidningen inte förklara sambanden mellan invånareantal och politisk kostnad per invånare, så läsarna kan säkert tro att Vimmerby kommun arvoderar högre.
Så är givetvis inte fallet.

Nej, det är så här att Vimmerby har exempelvis 49 ledamöter i fullmäktige på 15.400  invånare. Västervik har bara ett tiotal fler ledamöter – på 35.000 invånare. Klart att de blir billigare per invånare.

35.000 invånare delar på kostnaden för en kommunstyrelse på kanske 11 personer. I Vimmerby delar 15.400 invånare på en kommunstyrelse på nio personer.

 

Frågan är om vi nått det minsta antal politiker vi kan ha för att slå vakt om demokratin?

Detta ska RDB, kommunfullmäktiges Revisions- och Demokratiberedning, diskutera under hösten och lägga fram förslag till nästa val. Jag kan tippa att man kanske går ned till 41 ledamöter i fullmäktige, skulle man gå lägre försvinner småpartiernas representation helt vilket kommer att väcka protester. Som små partier räknar jag då SD, KD, FP, MP, V som alla har mellan ett och tre mandat.
Genom valsamverkan med respektive block kan man dock nå representation.
I kommunstyrelsen idag har KD egentligen ingen plats alls av nio ledamöter, men man sitter på  en moderat plats som tillskapats till KD i allianssamarbetet. En sådan valsamverkan kommer säkert att ske även fortsättningsvis.

Om nämnderna skulle få färre antal politiker, exempelvis dagens 9-nämnder blir 7-nämnder, 7-nämnder blir 5-nämnder och dagens 5-nämnder blir 3-nämnder kan alla räkna ut att partierna bör ha rätt stort väljarstöd för att ta ordinarie platser.

Så det är inte alls säkert att det ens är möjligt för en till invånarantalet liten kommun, att komma ned i samma summa politiska kostnad som en dubbelt så stor kommun. Jämför man Västerviks kommun med en ännu större tror jag man förlorar den matchen.

Kan man då arvodera mindre?

Tror knappast det.
Politiker har egentligen bara halva sin lön – resterande tid gör man ideellt. Politik tar mängder av tid så det fordrar att man är beredd att jobba ideellt.
En ledamot i fullmäktige har 100 kronor för ett kvällsmöte på ibland upp till fem timmar. Hur mycket mindre kan arvodet bli?
Vimmerby har dock infört ett oppositionsråd på halvtid. Då kan man inte vara en för liten kommun för att arvodera ett oppositionsråd. Också en vice ordförande (alliansen) har fast arvode.
Därefter är det nämndordförandena som arvoderas fast. Mest får socialnämndens ordförande, därefter barn- och utbildningsnämndens.
Jag kan inte se att någon enda arvoderat politiker har för mycket i relation till den tid dom lägger ned. Tvärtom r timpenningen mycket dålig.

Hur ska vi då få ned kostnaderna?

Några saker RDB tittar på: färre ledamöter, sammanslagning av nämnder (redan gjort med social+omsorg, teknik och service med KS och kultur och fritid), samarbeten med andra kommuner i kommun förbund eller nämnder.
I god tid innan valet kommer RDB:s förslag att hanteras av kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.

 

Vackra Vimmerby - och Facebook!

Vimmerby i sommarskrud är vackert!
Kommunens tätorter har alla sin speciella charm och parkavdelningens utsättning av alla vackra växter gör pricken över i:et.
Alla ser det dock inte.

Facebook, jag vet inte om ni kära läsare tittar där regelbundet, har en tendens att inbjuda till en kakafoni av gnällighet.
På sidan "Du vet att du är från Vimmerby om..." som har över 3000 tittare knutna till sig och som administreras från Vimmerby, visas ibland rent extrem gnällighet i olika inlägg.
Det är en facebook-sida som många, utflyttade bland annat, har stor glädje av i sina nostalgiska återblickar kring bilder och annat som publiceras.
Men andra utnyttjar tyvärr möjligheten att kverulera och gnälla.

I våras var det naturparken Pipsvängen som inte var bra. varken själva parken eller namnet. Sedan kom vitsipporna. Då tyckte kverulanterna att den var bra igen...



Sedan var det Källängsparken; man klagade på det gula huset, hur fult det var. Det hjälpte inte att man visste att kommunen planerade göra i ordning huset; gnället ska ändå framföras.

Nu, när huset är fantastiskt fint, när toaletterna är byggda och allt prydligt och vackert råder tystnaden.
De som tidigare gnällde är tysta, det skulle vara för mycket begärt att ge kommunen beröm...



Senast gnälldes det på parkarbetarna, på för sent utsatta växter, på hur dåligt skött kommunens gröna ytor är, hur ogräset växer...
Förvaltningschefen på Kultur & Fritid,  Anders Eriksson, åkte direkt ut och besiktade tillsammans med trädgårdsmästaren på Näs. Och det såg inte alls så dåligt ut, berättade han.

Jamen...då åker jag väl själv ut och tittar, tänkte jag. Och fann en blomstrande centralort, blommor i överflöd både på torg och på gator. Vad var det som var så gräsligt fel...?

Syns den vackra sidan av kommunen på Facebook...?
Ja, faktum är att allt fler nu börjar förstå att FB-sidan blir väl tråkig om kverulanterna får sprida sitt budskap dag efter dag. Många hoppar helt enkelt av och lämnar sidan, som annars som sagt fyller en viktig funktion för många utflyttade.
Jag hoppas att de också hittar till kommunens hemsida där vi fortlöpande publicerar nyheter.


I snart två år har vi i kommunen arbetar med "helheten", som någon efterlyste. Under hela arbetet har det beskrivits i denna blogg och också i lokaltidningen. Ändå efterlyser någon "kommunen måste jobba med helheten" - uttrycket "...slå in en öppen dörr" har därmed fått innebörd...

"Vackra Vimmerby-projektet" har pågått sedan jag skrev förslaget i en promemoria för snart två år sedan. Önskan var just att skapa en helhet i kommunen.
Vi skulle låta en duktig landskapsarkitekt rita upp kommunens tätorter och sedan plantera och ordna efter den ritningen.
Den första tävlingen är avgjord, i vintras valdes tre byråer ut. (Hur har man kunnat missa detta...?)
Dessa tre tävlingsbidrag visas på biblioteket och i september ska kommunstyrelsen välja ut en byrå som sedan ska sätta sina idéer på papper. Dessa idéer ska förankras ordentligt bland medborgarna i en bred informationskampanj.

Vid nyår tar Parkförvaltningen in en ny stadsträdgårdsmästare på halvtid. Det har man sökt budgetmedel till. Med den personen som tillskott till vår förvaltning, och med en rad idéskisser från byrån, har Vimmerby alla förutsättningar att bli just "Vackra Vimmerby".
Vi får förhoppningsvis besökare som kommer hit enkom för att titta på vår stad och kommun, och vi får en befolkning som är stolt över sin kommun.

Om Visionen är sådan, och allt blir så bra som vi hoppas, kommer kverulanterna sluta gnälla då...?
Tror jag inte, det kläcks väl en och annan mygga i Stångån framöver och om den kommer in mot stan står det säkert på Facebook, att det är kommunens fel...
Men vi andra, vi som gläds över det vi har, kan kanske glädjas ännu mer över vår vackra stad och kommun åren framöver när Vimmerby förskönas ytterligare.

Förslag att utreda fabriksnära reningsverk i Vimmerby

/Följande är ett förslag som behandlas av kommunstyrelsens presidium i augusti/

 

Vimmerby kommun är inte ensam om att ha problem med lukt från sitt reningsverk. Nya reningsverk rekommenderas byggas minst 1000 meter från bebyggelse.

I Vimmerby ligger verket granne med bostadsområde, industrier, handel och riksväg.
Detta gör att toleransnivån egentligen är att lukten ska stanna innanför reningsverkets staket. Frågan är om vi någonsin kan klara det med nuvarande belastning.

Problemen med lukt har man löst på olika sätt; Henriksdals reningsverk i Stockholm flyttas rakt in i ett berg för att lukten ska byggas bort, i Ullared byggs reningsverket på en ny plats, i Lidköping försöker man bygga över hela sitt reningsverk (man tror att 55 Mnkr kommer att räcka för att täta verket som ligger mitt in ett bostadsområde och klarar en befolkning på 55.000), i Vik i Åre är verket helt nybyggt och luktar ändå  och  Simsholmens Reningsverk i Jönköping fortsätter kämpa med problemen likt Vimmerby.

Inte bara reningsverkets lukt stör boende och turister; i Malmö luktar gödselfabriken, i Helsingborg sprider Zoegas kaffedoft, Konvex vid Krutmöllan i Hästveda sprider lukter som liknas vid ”inälvorna på en ko” och i Smygehamn vill inte båtarna angöra för det luktar rutten tång.
Vi kan konstatera att näsan på oss människor fungerar som den ska.

Byggt för 90.000 personer

I Vimmerby sägs reningsverket luktat redan när det var i drift de första åren på 70-80-talet.
När man investerade på 90-talet, bland annat var Åbro med och lade stora pengar då med en egen ledning direkt till verket, så försvann lukten en tid. Men den kom tillbaka i och med Arla-etableringen och i förbehandlingen skulle Åbros och Arlas olika avfall samsas. Vi kan konstatera att det blivit värre.
Vimmerbys reningsverk är byggt för 90.000 personekvivalenter men eftersom vår livsmedelsindustri är så tung så närmar vi oss nu gränsen. Mycket mer kan reningsverket inte ta emot.
Det sägs att när balans nås i verket luktar det inte. Det är obalansen som stör. Men Åbro och Arla kan givetvis inte ta hänsyn till detta i sin produktion. Istället har VEMAB systematiskt försökt bygga bort lukten. Man redovisar arbetet med jämna mellanrum och arbetet fortskrider i detta nu.

Ständigt arbete med problemet

Jag vill i sammanhanget understryka att ingen ska tro annat än att kommunen/Vemab arbetar med problemet. Frågan vi ständigt ställer oss är hur vi kan göra ännu mer.
Vemab har samtal med de bästa av landets konsulter, man samarbetar med många andra reningsverk med samma problem och utbyter erfarenheter. Så långt är allt bra.
Men kan vi parallellt jobba på andra spår? Kan vi tänka annorlunda? Vända på steken?
Att bygga nytt reningsverk skulle kosta VA-kollektivet 100-tals miljoner. En fördubblad VA-taxa kanske inte ens skulle räcka.
Min tanke är att vi kanske ska vända på steken och se vad vi kan  göra nära de stora avloppskällorna?

Fabriksnära reningsverk?

Arla, som nyligen byggde till för 200 Mnkr, byggdee en egen mindre avloppsanläggning för att ta hand om utökningen. Kort sagt så renar man så man får rötslam separerat, kör detta med lastbil direkt till rötkammaren och släpper sedan vattenresterna till en våtmark.
Kan vi göra samma sak på Åbro?
Om vi kan bygga mindre reningsverk vid Åbro och Arla kanske nuvarande reningsverk kan vara kvar och klara det mänskliga avloppet utan besvärande lukter?
För egen del anser jag att kommunens ska samverka med de två industrierna för att få till stånd fabriksnära avloppsreningsverk som bygger på biologisk rening.
VA-taxan bygger på att alla betalar sin del, enskild som industri. Det ligger självklart i Åbros och Arlas intresse att avloppsfrågan löses, men jag anser att det är samhället som så långt möjligt ska tillhandahålla lösningarna, även om betalning sker via VA-taxan.
Kommunen måste starkt medverka, och driva frågan, så att vår framgångsrika livsmedelsindustri kan fortsätta expandera och växa. Båda har valt Vimmerby som etableringsort, det förpliktigar. Och både enskild och industri har rätt förvänta sig en problemfri VA-lösning.
Vi bör därför avsätta ekonomiska medel till utredningsresurser redan i investeringsbudgeten i augusti.

Våtmarkerna kring Stångån

Tekniken som används för exempelvis mikroreningsverk är i princip densamma som i större kommunala reningsverk. Storleken på verket växer i takt med belastningen.
Restprodukten rötslam körs med lastbil till en rötkammare, resterande tas om hand av våtmark som både Åbro och Arla har tillgång till vid sina industrier. Restvattnet skulle tvärtom kunna tillföra Stångån renare vatten än vad som rinner där idag.
Varken Åbros eller Arlas avlopp innehåller mestadels biologiska ämnen, vad jag vet, och borde vara lämpad för rening via våtmark. ”Diskmedel” och annat borde kunna avskiljas kemiskt.
Våtmarker är effektiva näringsfällor och gillas av i princip alla som vill ha  minskad påverkan på vattendrag, sjöar och slutligen också på vår sida landet, på Östersjön.
Vimmerby kommuns mångåriga industriavtal går ut under 2019. Fram till dess måste vi lösa avloppsfrågan för vår livsmedelsindustri. Stanken från verket påskyndar processen, vi bör komma igång med parallella spår redan nu.

Vemabs arbete bör fortsätta, men politiskt har avloppsfrågan flera dimensioner.

Jag föreslår därför kommunstyrelsen besluta att

1.      I samarbete med Arla och Åbro diskutera och utreda möjligheten till lokala reningsverk vid respektive industri, där våtmark kan utnyttjas i processen.

2.      Anslå 1 Mnkr i investeringsbudgeten för 2014-2015 för genomförande av utredningen.

3.      Att uppdra åt samhällsbyggnadschefen att rekrytera lämplig konsult för arbetet.

"Kosläppet" i Almedalen över...

Läsarna får ursäkta uppehållet. Att fylla 60 år innebär jobb både före och efter. Kommunalrådsbloggen fick komma i andra hand då det, förutom födelsedag, också var semester.
Det blev dock en i mina ögon härlig tillställning med många vänner, tolv timmar lång ungefär, vid mitt sommarhus Soludden och jag var, som ni förstår, mycket tacksam över att vädret var så bra.

Almedalen fick vara i år, just för att den sammanföll med mitt 60-årsfirande.
Denna politikernas Roskildefestival, eller ett ännu bättre uttryck som jag hörde i radiorapporteringen, "kosläpp", är unikt för Sverige och trots allt ifrågasättande av Almedalens existen så är detta konkret ett av de bästa tillfällena till nätverkande.
Cirka 20.000 människor besöker 2.500 seminarier, tal, möteslokaler och restauranger.
Här finns i princip hela mediasverige, också den minsta lokaltidning har nån rapportör här.
Här finns också mängder av beslutsfattare i näringslivet, i den akademiska världen, i förvaltningsvärlden. Till detta reser en mängd politiker på alla nivåer.

Jag var i Almedalen i fjol och passade på att lära mig en del om nya äldreboenden, eftersom vi stod i stånd att bygga ett i Vimmerby. Jag var på seminarier om socialt utslagna och på Linköpings universitets dragningar  bland annat. Seminarierna fyllde min dag, man åt där eller på vägen dit och man var klar till kvällen. Då kunde man välja ett restaurangbesök med några politikerkollegor eller som jag gjorde en kväll, gick till biblioteket och lyssnade på TV 4:s Anders Pihlblad som släppte en bok om moderatena.
Det var full rulle från morron till kväll och kunskapsutbytet var stort. Därför kommer jag att åka dit nästa år, åtminstonde halva veckan beroende lite på hur de intressanta seminarierna ligger.
Kunskap och påspädning på kompetensen kan man aldrig få nog av. Och jag föreställer mig att kommuninvånarna vill ha både pålästa politiker som välutbildade tjänstemän.

Bloggen i juli kommer att vara annorlunda. Jag kommer att skriva andra dagar än söndagar så titta gärna in lite då och då.
Fortsatt trevlig sommar!

Skolan måste öppna för politiken och näringslivet

Gymnasieskolan i Vimmerby måste öppna upp för politiska samtal och samtal med näringslivets aktörer.
När jag gick i gymnasiet, i Hultsfred på den tiden, hade vi flera besök av politiker och den politiska diskussionen var omfattande.
Känslan var att också elevrådet valdes utifrån politiska premisser...
Det var i och för sig i början på 1970-talet och tiden var radikal på många sätt.
Men det skapade inretsse för politik och villkoren på arbetsmarknaden.
Argumenten hos eleverna fick nötas mot varandra och man vann insikt i hur politik kan styra både samhälle och näringsliv, beroende på den poltiska ambitionen.
Idag känns det som ett stort tomrum...
På samhällslektionerna förutsätter jag att det fortfarande finns någon form av information, men hur argumenten bryts och bemöts beror självfallet på den syn läraren själv har.
Det vi behöver är en debatt på skolan, inte bara torr information hämtad ur partiprogram.

Vimmerby är inte ensam om att sakna ungdomar i politiken. Trots att mina egna ungdomar växt upp i en familj med en mycket politisk pch samhällsintresserad far (ja, mor med, dock inte med samma brinnande intresse...) så är deras basala kunskaper mycket små.
De har de kunskaper man fick på samhällslektionen, men inte den kunskapen man får när politiska argument bryts mot varandra. Insikterna.
Ett av barnen har dock något år efter gymnasietiden ökat sitt intresse, då med fokus på djurhållning och klimatfrågor. Som fått till följd en och annan uppfriskande debatt far-dotter inom hemmets väggar...
Och hennes kunskap på området har inspirerat mig, samtidigt som jag tror att hon grunnar på de argument jag lägger. (Nog är det väldigt inspirerande att diskutera med orädda ungdomar!)
Och det har givetvis också inneburit att jag lärt mig ett och annat ur hennes argumentation, börjat fundera på djurfrågor, hur vi påverkar vårt klimat på olika sätt, etc.
Åtminstone den sista frågan fanns inte med på agendan när jag gick i gymnasiet. Men definitivt nu, bland dagens unga och givetvis också bland oss äldre och jag tror i alla partier.
Hur skulle vi öka våra insikt utan diskussion och resonemang?

Eleven Daniel Nestor skrev för en tid sedan en insändare i Vimmerby Tidning där han efterlyste politiken i skolan. Jag undvek att svara honom med tanke på att skolan själva kanske skulle göra det. Det skedde inte.
Mitt svar är att det är svårt för politiker att besöka skolan om skolfolket inte själva vill ha besök.
Jag har under snart två år gjort verksamhetsbesök på kommunens arbetsplatser. Jag har nog samtalat med över 400 anställda.
Regeln är att veksamheterna ska bjuda in mig genom ett mail till Carina Östh på näringslivsenheten. Det finns ingen anledningför mig att komma oanmäld när man söker dialog. Jag vill helt enkelt lyssna för att lära, och har därför kallat besöken för "Lyssnarresan".
Endast två verksamheter inom skolan har bjudit in mig; särskolan och låg-mellanstadiet på Vimarskolan. Övriga har uteblivit och jag tolkar det som att man inte vill ha samtal med den högsta politiska ledningen i kommunen, trots Carinas påminnelser till verksamhetscheferna hur man ska gå tillväga för att få besök.
Så mitt svar till Daniel Nestor: Vänd dig till din rektor och till skolans verksamhetschefer och fråga dem varför de inte vill ha besök av den politiska ledningen.
Passa också på att fråga hur man från skolledningens sida vill öka kontakten med de politiska partierna och med näringslivet.

När det gäller näringslivets närvaro är det samma brist. Vi har fått teknikcollege och det är bra, men det är också allt. Praon är helt borta, skälet är sannolikt rädsla för arbetsmiljökrav och liknande.
Om nu praon inte ska återinföras är det ännu viktigare att näringslivet finns med i skolvärden, och att skolan ordnar närvaro i näringslivet.

Mitt förslag är att gymnasieskolan funderar över frågorna och ser över möjligheterna att öka kontakterna med både politiken och näringslivet.
Några förslag:
- Syokonsulent Laila Karlsson arrangerade på sin tid, genom Rotary, minimässa under en dag på gymnasiet dit företagen kom och berättade om sin verksamhet. Kontakter knöts. Bra initiativ,
- Kan eleverna få göra studiebesök vid företagen? Frågan diskuterades på senaste Industrirådet och företagen var positiva.
- Ordna regelbundna politiska debatter på gymnasiet. Varör bara inför valet? Arrangera dem regelbundet kring stora lokala frågor: fiberutbyggnad, budget, äldreomsorg, barnomsorg, ungdomsfrågor, landsbygdsfrågor, etc. Använd Tullportsteatern och två timmar av en dag då och då så kommer det politiska intresset, och intresset för samhällsfrågor, att öka.
- Plocka in partierna ett och ett på samhällslektionerna och låt dem frågas ut av ungdomarna. Låt alla partier delta. Avsluta sedan med en debatt mellan dem. Men gör det minst en gång per årskurs. Grunda innan med genomgång om hur staten, landsting och kommuner styrs politiskt.

Jag behöver väl inte närmare gå in på skälen till att skolan (ungdomarna)-politiken-näringslivet måste fördjupa diskussioner, resonemang och problemställningar med varandra?

Mitt tal på Näs, invigningen av "Vägen till Emil"

Kära premiärbesökare!

Astrid berättade aldrig vad Emil gjorde den 3 november.

Alla andra datum som låg bakom de 369 trägubbarna som blev täljda i Snickarboa - 370 egentligen men en var så lik Prosten att den ville Mor Alma inte spara utan grävde ned bakom vinbärsbusken… - alla andra dagar beskrivs så inlevelsefullt genom Almas skrivbok.

Men vad hände den 3 november?

-  Det berättar jag aldrig, skrev Astrid, för det har jag lovat Emils mamma.

 

Gåtan är naturligtvis en av alla de dramaturgiska berättarverktyg Astrid var fenomenal på.

 

Jag har dristat mig att fundera på vad för hyss Emil kunde hittat på den där novemberdagen, då det  med Astrids ord " blev befängt galet".

 

Vi låter fantasin flöda!

 

För det första: Vilken tredje november menade Astrid?

Hade hon sett in i framtiden? 

Hade Emil fått svar där han satt i Snickarboa söndagen den 13 juni och täljde sin etthundratrettionde trägubbe och avslutade med en bön:" Käre gode Gud, gör så jag sluter med alle mina hyss".’

Hade vår Herre då svarat:

 " Nej du Emil, för du behöver din påhittighet den tredje november om precis 32 år. Då ska det tas ett viktigt beslut i Vimmerby. Så din förmåga får du vackert behålle!"

Det svaret funderade Emil länge på.

Vi fortsätter fantisera ... Kanske det var i början på seklet, kanske det var på 1920-talet.

- I vilket fall var det nu den tredje november just det året.

Emil, nu 37 år gammal, hade sedan ett antal år tillbaka flyttat ifrån Katthult i Lönneberga och in till Vimmerby. Han hade engagerat sig som lokalpolitiker och blev invald i stadsfullmäktige.

Stadsfullmäktige skulle idag, den tredje november, rösta fram en ordförande, och denne skulle därefter få bosätta sig i Borgmästargården på Storgatan.

Talarlistan var lång. Den gamle doktorn som flyttat från Mariannelund och in till stan, som visserligen var ålderman men vid god vigör, skuttade upp i talarstolen, som han vore 10 år istället för som nu sjuttio, och föreslog Emil Svensson. För han minns Emils stora bragd en natt i snörstormen med häst och vagn tog Albert till doktorn med blodförgiftning. Doktorn och Emil hade ett gott öga till varandra.

Med en överväldigad stor majoritet valdes Emil Svensson till kommunalnämndsordförande, 37 år gammal, yngste genom tiderna, han hade röstats in i stadsfullmäktige av både godtemplare och bönder, och i stadsfullmäktige blev han nu vald till ordförande för kommunalnämnden, dåtidens kommunstyrelse.

Motiven till valet av Emil Svensson i Katthult beskrevs i dåtidens Vimmerby Tidning i ett urval av ord, sagda av olika talare från talarstolen.

Han var påhittig, god, snäll, nyfiken, energisk, social, omtänksam, karismatisk, samarbetsvillig, trofast, lojal - och full av infall.

Den tredje november var en stor dag, men hysset Emil gjorde den dagen beskrevs i lokaltidningen som "galet befängt".

Han utsåg nämligen sin gamle far Anton Svensson till Kamrer för stadens ekonomikontor och därmed blev det stopp för alla utgifter.

" Inget får koste ett endaste öre" myntade Anton och det blev en levnadsregel för Vimmerby stad och kommun under decennier.

Trots att Emil efter bara en månad bytte ut sin far, eftersom inte en enda räkning betalades, lades det ändå under denna månad grunden till en sund, ekonomisk återhållsamhet i kommunen,  som påverkat ända fram till idag.

Allt detta kunde hänt den 3 november. Om det gjorde det fick vi aldrig veta. Astrids gåta lever än idag, liksom frågan om Emil till slut blev kommunalnämndsordförande.

Jag vill gärna tro det, för en sådan som Emil hade behövts idag också.

*

Tillbaka till idag, till nuet.

Numera är det annorlunda....

Nuvarande kommunstyrelseordförande, d.v.s. jag själv,  har tillm skillnad mot Anton spenderbyxorna på, bland  annat i detta område Näs, och tio miljoner ska användas för att starta upp projektet Trädgårdarna på Näs, en ny stor upplevelse i Astrid Lindgrens Vimmerby.

Jag tror Emils starka vilja att friskt satsa och utveckla hade fått honom och hans kommundelsnämnd att ta samma beslut.

Både som boende i denna kommun och som kommunalråd, är jag är stolt över att idag få vara med och inviga utställningen ”Vägen till Emil”. Jag är stolt över att vi i Vimmerby förknippas med Astrid Lindgrens fantastiska verk och gärning.

Vimmerby har verkligen tagit en plats bland de stora resemålen i Sverige!

För mig med några år på nacken och med mina snart 60 år boende här i Vimmerby kommun, är det egentligen en helt otrolig utveckling i kommunen, som knappast gått att skapa ens med den vildaste fantasi, och det är faktiskt i grunden en enda person som är upphovet till det – Astrid Lindgren.

På vägen är det sedan många, både lokala och utsocknes  entreprenörer, kreatörer och energiknippen som har bidragit, förstås, och gjort Vimmerby till den kommun som den idag är.

Men utan Astrid hade vi inte kunnat göra allt det där andra.

Man brukar säga att besöksnäringen är framtiden, inte minst för små orter som har något unikt att erbjuda och som vill fortsätta finnas.

*

Idag kanske många tar den här utvecklingen för given. Att vi kan luta oss tillbaka och leva gott på de turister som kommer hit och på det goda rykte och renommé som Vimmerby har i Sverige och utomlands.

Men det krävs fortsatt utveckling och positiv attityd till våra gäster och varandra.

De som bor här och de som besöker oss ska mötas av en kommun som är enkel, inte för komplicerad och krånglig, utan en positiv, optimistisk  enkelhet. I Astrids anda.

Jag är stolt över att vi har ett kulturbolag som Astrid Lindgrens Näs i kommunen, ett bolag som vårdar och utvecklar arvet efter Astrid Lindgren och hennes familj.

Jag är emotionellt bunden till Näs, för jag tycker att det är här vi konkret verkligen kan tacka Astrid för all den utveckling hon bidragit till i vår kommun.

Astrid Lindgrens Näs har idag tagit en plats bland landets kulturinstitutioner och intressanta besöksmål, och det betyder mycket för Vimmerby. Utställningen ”Vägen till Emil” är ännu en högkvalitativ utställning på Astrid Lindgrens Näs.

Jag önskar, av hela mitt hjärta, alla på denna viktiga plats stor framgång i sitt viktiga arbete!

Slutligen.

Härmed kungöres att Kommunstyrelsen i Vimmerby kommun har beslutat instifta "Emil i Lönnebergas stipendium" på Stångådalens gymnasium till minne av att Emiil föddes för 50 år sedan, nya Katthult i Astrid Lindgrens Värld och denna utställning på Näs  invigs.

25.000 kronor ska fonden få och del av avlastningen ska årligen gå till stepenium till elev eller elever som under läsåret i handling visat särsilt "stort, varmt och gott hjärta" .

Vi tycker att just det är essensen i våran Emil.

Tack.

 

Framtidstrender som redan är här...?

Jag minns de sista 20 åren på förre decenniet relativt väl. Särskilt 1990-talet.

Det talades om den digitala revolutionen.

Den skulle i framtiden innebära att vissa arbetsplatser (som sådana) skulle utrotas och ersättas av ambulerande människor som skulle jobba precis var som helst.

Hur skulle det gå till, undrade man. Men jag lugnade mig samtidigt; den framtiden skulle inte jag få uppleva, den var för långt fram.

Allt fler tecken tyder på att vi är mitt inne i den framtiden. Framtiden hinner knappt uttalas förrän den är.

I veckan lyssnade jag på Microsofts Sverige-VD Per Adolfsson som under en timme pratade om ”Trender”. Och påstod att dessa trender för många människor inte var framtidsscenarion, utan verklighet.

1.       Mobilitet: Vi vill jobba oavsett tid och plats.

2.       Effektivisering: Färre förväntas göra mer.

3.       Växlingen: Gränsen mellan jobb och fritid suddas ut.

4.       Skiftet: Det stora generationsskiftet på arbetsmarknaden.

5.       Konsumentifiering: Det ska fungera, oavsett pryl.

6.       Integritet: När allt finns på nätet ökar kraven.

7.       Säkerhet: En hygienfaktor.

Adolfsson resonerade kring några trender: Tesen ”arbete är inte längre en plats man går till, utan något du gör” är relevant för vissa, men fortfarande inte för buss- och taxichaufförer, hantverkare och ett antal andra yrken.

 Men det har börjat bli relevant i yrken som hemtjänsten (mycket service kan ges via internet), sjukvården (uppkopplad läkare direkt i hemmet) till exempel och då kan man ju fråga sig om hemtjänstens jobb är hemma hos brukaren och läkarens jobb är på sjukhuset, eller om de kan vara i princip var som helst…? Arbetsplatsen är där du juist befinner dig och utför arbetet...

Svaret är ja, men det gäller givetvis inte hela yrkesutövningen. Ännu.

För Vimmerby kommuns del är e-samhället en lika stor möjlighet till effektivisering, kvalitetsökning, och kostnadsminskning som hos näringslivet. Vi får tusentals frågor som kan besvaras via internet, mängder av samtal och dialog hålls idag som kan hållas via webb-tv, rådgivning kan ges via chatter och det medför naturligtvis att vi också har många anställda som inte behöver kontor.

Per Adolssons Microsoft har just fokuserat på detta i sin egen värld. De har minskat kontorsytorna väsentligt, och istället skapat olika gemensamma arbetsplatser i form av olika rumsteman. Pengarna de sparat har använts till ny design, vilorum och annat.

Han gjorde därefter en hel del reklam för Windows 8 som ger stora möjligheter, det medges, och man funderar på om Microsoft fortfarande styr världens digitala utveckling, trots konkurrenter som Google. De nya operativsystemen lyfter nivån betydligt.

Vimmerby kommuns IT-förvaltnings ( ITSam AB) vd Alberto Necovski sa när jag frågade honom, att han tror ITSam-kommunerna har de nya surf-datorhybriderna redan inom ett år.

I så fall ökas möjligheterna betydligt, att just jobba utan ett fysiskt kontor.

Per Alfredsson beskrev det nya arbetslivet som Micropsoft ser det:
-          Vi ökar möjligheten att få ett fungerande livspussel , vi får lägre kostnader, vi minskar behovet av arbetsresor och ökar effektiviteten och produktiviteten…
Microsoft styr världen, tänker jag. Men hur ska man få alla som jag att åter lära upp sig…och som han hörde min tanke, tillade han:
-          En ny generation arbetstagare är på väg in att jobba tillsammans en ny generations arbetsgivare, båda är uppvuxna med en digital teknik och de kan inget annat, vet inte hur de fungerat förut och allt är naturligt för dom.
-          De kommer inte för sent till hämtning till förskolan för att de fastnat i en bilkö i Stockholm, utan de jobbar på vägen dit och kan åka en timme innan för det krävs så mycket tid för att transportera sig 10 kilometer i den nya storstaden…
Just nu.

Vad är utmaningarna för de som arbetar i framtidens Vimmerby kommun. (För all del, redan nu faktiskt…)

-          Nya krav på ledarskap, det gamla ledarskapet fungerar inte längre. Nu krävs återkommande samtal, utvecklingsplaner, uppföljning, återkoppling, kompetenslyft och ännu mer ständigt lärande.
-          Förståelse för att utnyttja tekniken. Om du kan 30 procent  av din digitala utrustning idag bör du kunna 90.-100 procent i framtiden. Teknikintresse måste födas tidigt.
-          Vara medveten om att det är tre parametrar som är viktiga: Människan, Tekniken och Platserna. Platserna du jobbar från kan som sagt vara var som helst.

Min reflektion är att jag hört allt förut, och allt jag hört har blivit sant.

Jag hörde om det fantastiska Apple 1985, som hade en dator där journalisten kunde sätta tidningssidor direkt.

Jag hörde om telefoner som kunde förflyttas, 20 kg tunga visserligen, men man kunde ringa från skogen med ett 010-nummer.

Jag hörde om små handdatorer på 90-talet som kunde ladda upp ritningar och visa på en skärm i en telefon. Ja just det, man kunde ringa med den också.

Listan kan göras lång…

Jag har som sagt hört ”trender om framtiden” förr, och alla gånger har det förverkligats.

Därför är det ingen tvekan för mig, utan att fortsätta mitt ständiga lärande och adoptera tekniken och försöka leva i den tid jag lever i.

PS: Ni noterade säkert att det inte blev en blogg i söndags.

Jo, jag hade semester i Turkiet.
Ja, jag åt så jag blev trött.
Ja, jag sov i solstolen vid poolkanten.
Ja, jag behövde det.
Nej, jag hade ingen bra uppkoppling på nätet eller telefonen.
Och skönt var det...

 

 

 

Dax att besluta om budgetramen

På tisdag tar kommunstyrelsen i Vimmerby budgetramen för 2014-2015.

Det innebär att vi föreslår fullmäktige en tilldelning av pengar till våra verksamheter: Barn- och Utbildning får en ram, Kultur och Fritid en annan ram, Socialnämnden sin ram, Kommunstyrelsen sin ram och Miljö -och Byggnadsnämnden sin.
Fullmäktige tar sitt beslut den sista måndagen i juni, innan semesterperioden.
Hösten ägnar sedan nämnderna med sina förvaltningar till att prioritera sin veksamhet inom den ram man fått.
Man förelägger sedan fullmäktige sitt förslag, som fattar beslut.
Debatterna vi nu har att vänta i fullmäktige gäller alltså ramförslaget i juni och verksamhetsbudgeten i oktober-november.

Alliansen kommer att föreslå kommunstyrelsen en budget som ska innebära ett överrskott på 2 procent. Det är statens krav, ett balanskrav, på oss kommuner, vi ska ha ett överskott så vi kan visa att intäkterna finansiar vår drift.

Men det innebär att åren 2014-2015 inte får bli alltför tuffa. Vi behöver fortsatt låg ränta, vi måste minska arbetslösheten och vi får inte förlora mer skattekraft, d.v.s. invånare.
Den största utmaningen finner vi i våra två största verksamheter och därmed budgetar; de minskande gymnasiekullarna och de ökande kostnaderna för placeringar.
Den ena frågan är demografiskt knuten; kan unga familjer inte finna bostäder och villatomter, kan de inte finna jobb till båda, ja då flyttar man till jobben.
Det blir färre barn som föds här, som leder till färre gymnasieelever som antalet inflyttade inte kan kompensera. Möjligtvis kan ett attraktivt gymnasium, med attraktiva program, kompensera en del.

 

Den andra frågan är ett mått på hur vårt samhälle mår just nu; arbetslösheten vars stora ursprung återfinns i förskjutningen av var arbetet utförs, d.v.s. i länder där lönerna är lägre växer jobben medan höglöneländer tappar jobb samtidigt som man ställer om till en annan typ av "produktion".
Detta drabbar ungdomar, både de med kvalificerad utbildning och de som inte har någon utbildning alls. De rena, enklare  industrijobben försvinner och kvar  blir de mer kvalificerade jobben i en allt mer robotiserad industri. Ska vi få nya jobb till en ny generation måste vi också göda idéarbetet i samhället.
Tjänstesamhället växer och den politiska utmaningen ligger i att bädda för innovation och nytt jobbskapande. Innovationskraften kommer att vara central i ungdomsgenerationen.

Tittar man på vår kommun så tycker jag att vi har en viss motståndskraft mot urbaniseringen; besöksnäringen är knuten till Astrid Lindgren och Vimmerby. Där växer jobben till och kommun, län, region och stat borde se, att där den typen av jobb växer borde också akademin och spesutbildning växa.

Ett annat exempel på motståndskraft är kommunens rika flora av småföretag. Vi har mängders mängder av fåmansbolag och mindre företag i kommunen, somliga av dem inom hantverksyrken som gynnats av både Rot-avdrag och den byggexplosion som startats nu i Vimmerby kommun.

En tredje motståndskraft är Vimmerby-andan. Den kan tyckas som en floskel men faktum är att fler och fler uttrycker sig nöjda över att kommun-företag-organisationer alt oftare krokar arm och gör gemensam sak.

Jag ska uppehålla mig vid "byggexplosionen".

Industrimark för 60 mnkr, omsorgsboende för 150 mnkr, förskola för 32 mnkr, kraftvärmeverk för 400 mnkr, bryggeriutbyggnad 200 mnkr, Arla bygger ut 200 mnkr, ny Emil-miljö i ALV 100 mnkr, investering på Ceos 8 mnkr, etc. Lägg därtill ytterligare ett antal privata investingar och kommunala undehållsinvesteringar  i gator, rondeller och fastigheter.
Även om många av dessa jobb handlas upp av stora byggkoncerner med tillresta byggjobbare, så ger de jobb åt undleverantörer med säte i Vimmerby och angränsande kommuner.

Byggkranar är alltid ett hälsotecken på en bygd.

Men det fordrar att vi har koll på investeringsnivån och varje år framöver avsätter vinstmedel till amortering.
När man nu betraktar vår budget kommer man att finna att 70-80% av budgeten är skola och social omsorg. Det finns inte mycket över till annat.
Där ligger vrt fokus kommande budgetperiod.

Nordisk barnkulturfestival med mera

När nu den Nordiska Barnkulturfestivalen kom till Vimmerby så kändes det som den mest natrurliga sak i världen.
Jamen...alldeles självklart ska just Vimmerby ha en Barnkulturfestival!
På initativ från Odense i Danmark finns det nu en Nordisk Barnkulturfestival i arrangemang av de tre attraktionerna, Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby, Kamomilla stad i Kristiansand och HC Andersen-paraden i Odense.
I fredags träffade jag politiker från Kristiansand och Odense och skrev ett letter om intent; vi ska försöka permanenta samarbetet mellan oss tre städer, våra kulturpolitiker och kommunledningar.
Jag ska lyfta frågan redan i morgon i kommunstyrelsens presidie.

Det är viktigt att vi får arrangemang i Vimmerby som betyder något nationellt och ännu viktigare att de får betydelse utifrån ett nordiskt perspektiv. Detta kan vi få med hjälp av Astrid Lindgrens Världs samarbete med de andra nordiska attraktionerna.
En fråga ställer sig naturligtvis; vi får arrangemanget i Vimmerby var tredje år. Vad ska vi göra de andra två åren? Jag tycker vi kan undersöka om vi inte också kan ha en svensk barnkulturfestival?

Lyssnarresan gick i veckan till de två bostäderna för ensamkommande flyktingbarn. Denna gång mer för min egen skull, jag ville "läsa på" lite om villkoren för verksamheten, om hur pedagogiken fungerar, hur livet och acklamatiseringen fungerar för ungdomarna.
Det gav intryck av att vara en mycket stabil, harmonisk och resultatorienterad verksamhet där stödet till ungdomarnas väg in i vuxenlivet, in i det svenska samhället, var väl utvecklat.

Annars bestod veckan av möten med grannarna till Circusplatsen och vi hade ett bra resonemang.
Jag var också i tisdags kväll och mötte Lockneviborna i ett möte i Bygdegården. Stort engagermang i bygden för många frågor, det tycker jag är bra.
Samråd med Hultsfred har det också varit rörande vår gemensamma miljö- och byggnadsförvaltning. Vi har ju också fullmäktigebeslut, genom avtalet vi antagit,  på att vi ska ha en gemensam nämnd och de diskussionerna väntar nu också.

...och så har vi budgeten för 2014-2015. Det blir en tuff historia men det är viktigt att vi har den i balans. Annars kommer det inte att fungera. Det arbetet väntar kommande vecka.

En väntad reaktion

Som den läsare som hänger med i de kommunala frågorna vet, så har Vimarhem lämnat sin utredning om ett framtida Trygghetsboende i Vimmerby.
Kommunstyrelsen har, utan egen behandling, lämnat den vidare till partigrupperna för diskussion innan den kommer tillbaka för att beredas inför kommunstyrelsens behandling.
Vad vi kan se av sammanfattningen, och ordförande Tomas Holgerssons (c) uttalande i Vimmerby Tidning så är Vimarhem kritiska att bygga i egen regi.

Sälv är jag fortsatt övertygad om att en dylik byggnation både är lönsam och extremt behövd i Vimmerby centralort. Genom att det är äldre, relativt friska människor, plus 70 år, som ska bo där får man ett skötsamt, varsamt  och långsiktigt boende och hyresvärden kan räkna med att bygget har en mycket liten riskexponering.

Det var nyressant att läsa Vimmerby Tidning i lördags.
Tidningen hade tidigare i veckan beskrivit det särskilda boendet på Cirkusplatsen, d.v.s.  boendet för dementa, funktionshindrade och fysiskt starkt ålderssvaga människor vars tilldelning av lägenhet sker efter behovsprövning. Kommunen tänker bygga ett attraktivt boende, både utvändigt och invändigt.
Och det gick sannerligen hem hos medborgarna!

För vår fastighetsavdelning fick många förfrågningar om boendet. Och Vimmerby Tidning skrev i lördags att artikeln fick "enorm genomslagskraft" och många  ville ställa sig i kö till boendet.

Nej det var verkligen inga dementa som ringde, inte heller våra allra äldsta eller våra funktionshindrade. De som ringde var de som trodde det var ett Trygghetsboende för 70 + vi skulle bygga.
- Varör måste man vara gammal och sjuk för att kunna flytta in i ett gemensamt boende med viss omsorg, undrade de som tog kontakt med mg.
- Min mamma är 80 år och ensam, hon är visserligen så frisk att hon klarar sig själv men för henne skulle ett sånt här boende vara perfekt, sa en annan.
- Varför kan inte kommunen bygga ett Granen till, det är ju det vi vill ha, sa en tredje.

Just det genomslag som tidningsartikeln fick visar hur stort behov Vimmerbys relativt friska
äldre har av ett gemensamhetsboende som ett trygghetsboende är.

Reaktionen var därför väntad.
För mig är det självklart att vi ska ta hänsyn till detta.

Det är, för mig, märkligt att Vimarhem inte planerar för flera byggnationer av äldreboenden för lång tid framöver, eftersom det är just den typen av boende som äldre vill ha och den typen av hyresgäster som kan betala den hyra som blir.

Man borde också titta på vilket eget bestånd man har som kan säljas ut som bostadsrätter.

Vimarhem har ju ekonomiska möjligheter att bygga nytt. Det visar ju bolagets planer för Pistolsmeden. 

En väg att gå för att frigöra ytterligare utrymme är kanske att sälja av hyresrätter som bostadsrätter.

En privat blogg som omväxling...

Den gångna helgen har präglats av omställning.
Och därför skrivs den här söndagsbloggen nu måndag morron.
Det började i torsdags. Ledig dag från kommunen men öppningsdag för turismen i Vimmerby då Astrid Lindgrens Värld slog upp sina portar.
Vad tror ni det innebär för mig...?
Jo, arbetspass i Karaktärshotellets nya loungekök där det skulle tillverkas frukost i form av omelette, bacon, prinskorv och pannkakor.
Så fortsatte det hela helgen - upp vid fem på morronen, iväg till köket och arbete som "varmkock"...
Som politiker är det givetvis bra att göra nedslag i verkligheten, och jag klagar inte. det var ett roligt arbetspass och hustruns medarbetare på Björkbacken var ju alla glada att få hjälp.
Men jag förstod snart att skulle detta vara mitt dagliga jobb skulle rondören snart bli ännu mer påträngande än den redan är...

Ett annat nedslag i verkligheten skedde då jag besökte Ekens äldreboende. Denna gång som privatperson. Min 94-årige mor har fått en lägenhet där och det känns extra skönt då hon numera har svårt att klara sig i huset.
Vi besökte hennes lägenhet tillsammans och mamma blev riktigt imponerad av "pensionatet".
För hennes bild av äldreomsorg har ett annat datum än dagens och hon tyckte det var riktigt fint på Eken.
Vi lotsades runt av glad och trevlig omsorgspersonal och nu är det bara at fundera på vad mamma ska ha med sig för möbler och annat.
Klart är att hur den tekniska kvalitén än ter sig på ett äldreboende är det medarbetarnas "värdskap" som fäller avgörandet när intrycken ska samlas.
Mamma fick ett mycket gott intryck och är positiv. Tack för det, säger jag.

Ett tredje nedslag i verkligheten skedde när jag i sommarhuset i Solnebo igår söndag skulle koppla in datorn och modemet och pröva om jag kunde koppla upp mig.
Bland annat ska ju den här bloggen skrivas där varje söndag fram till  augusti-september.
Förra året gick det hjälpligt.
Bäst kapacitet över modemet hade jag klockan 01-02 på natten...
Nu hade jag köpt med mig ett 4G-modem och hade förhoppningar om én bätter mottagning.
Men det får jag vänta med till nästa helg - för jag glömde helt enkelt att ta det med mig i flytt-brådskan...
Nu är jag i varje fall installerad i sommarhuset och fick lyssna på fågelkvitter iställe för att skriva blogg.
Och det var ju inte helt fel...

Utan fiber blir ditt hus mindre värt i framtiden

Fibersatsningen i Vimmerby kommun kommer sent.

På gränsen till fem i tolv.

Skälet är att kommunen haft ett ADSL som fungerat bra för de allra flesta. För några har det inte alls fungerat och de flesta i den gruppen bor på ren landsbygd.

Sedan datorn i hemmet fick tillökning av ytterligare en dator, ett par telefoner och någon surfplatta har belastningen på nätet måndubblats.
Bilden av en motorväg är slående.
Vid en och samma påfart, exempelvis din, kommer du inte längre enbart med ett fordon, du kopplar in flera.
Och på motorvägen är det inte enbart små bilar som ska komma av på din avfart, utan stora långtradare, med långa släp och stor volym.
”Paketen” över nätet blir allt större och man kan mycket väl tänka sig hur svårt det kan vara att tanka ned dem till sin dator mobilt.
”Strömmande” trafik, som du använder för att se på rörlig bild på nätet, kräver en stabil och robust uppkoppling som hela tiden är öppen.
Fiber är svaret på alla dessa frågor.

En enda fiber, hårstråtunt, i kabeln har en enorm kapacitet och lägger man en kabel med många fiber  i ett rör så har man kapacitet för väldigt många år i framtiden.

Fibern kan ligga där länge utan att användas, då kallas den ”svartfiber” vilket är detsamma som att den är passiv, svart.  Är du ett företag kan du kanske hyra dig en egen svartfiber i kabeln.
Är den aktiv flödar vågorna i fibern och de kan flöda på olika frekvenser för att rymma ännu mer information.
Byalagen i kommunen är bekymrade över priset på anslutningen; 15.000 kronor. Tillsammans med grävkostnaden blir det 30.000 kronor om grävkostnaden är 15.000 kronor i snitt per fastighet.
Jag kan förstå bekymret. Det är investerade pengar i sin fastighet som kan ta lång tid innan man får tillbaka. Men det är inte något udda för just Vimmerby kommun. Fastigheter i byalag över hela Sverige har installationskostnader (grävning + anslutning) på mellan 15.000 och 50.000 kronor.
I de flesta kommuner ser man fibern på landsbygden som landsbygdsvänlig. I Vimmerby har många debattörer fått det till att vi är landsbygdsfientliga när vi väljer landsbygden först för investeringen. Enda skälet är att man tycker att avgiften är för hög.

Jag kan se i debattinläggen att man inte har någon större omvärldsbild, inte ser hur andra kommuner gjort. Vimmerby har följt en beprövad och fungerande modell.

I tätorten är sannolikheten stor att många kommer att få en ännu högre avgift, då vi väljer tätorten i slutet av den treåriga handlingsplanen.
Vimmerby kommun har alltså beslutat investera i stamledningar. Dessa ska gå så strategiskt väl som möjligt för att ta med så många byalag/fastigheter/tätorter som möjligt. Ansluter byalagen till kommunens stamledning erhåller man allt material inkluderat i anslutningskostnaden. Personligen är jag öppen för att stödja att anslutningsavgiften kan vara noll kronor, om byalagen står för materialet, den s.k. Peab-modellen från Växjö.
Man befarar att fastigheter inte ska ansluta sig. Jag tror man då gör ett stort misstag. Det räcker att fråga om någon kan tänka sig vara utan el till sin fastighet. Och om man svarar ja, hur stor tror man gruppen av köpare är när fastigheten ev. ska säljas?

Fiber kommer i framtiden, inom kanske fem-tio år,  vara nödvändigt för att bebo en fastighet. Det kommer att vara stört omöjligt att delta i samhället utan fiber, därför att all kommunikation utan den direkt verbala när två personer möts direkt fysiskt,  kommer att gå antingen via fiber eller trådlöst. Och trådlöst känner vi kapacitetsbristen i. Även inräknat 4 G och även 5 G, nya generationens mobilnät.
För kommunens del är det dock ovidkommande i sak, om byalagen ansluter sig till en privat nätaktör eller en offentlig. Bara man ansluter sig, det är det viktigaste om Vimmerby ska bli fibrerat.

Får man exempelvis utmed Pelarnelinjen ett bra anbud av privata aktörer ska man givetvis överväga det. Kommunen å sin sida måste också överväga hur man exakt ska dra sina linjer. De är naturligtvis beroende av anslutningsgrad.  För staden och tätorterna har vi sagt  60 procent anslutningsgrad, för landsbygden har vi sagt  ”anslutet byalag”.

Men ska linjen dras där byalag inte tänker ansluta sig är det givetvis bättre att överlåta den linjen till den privata aktören. Innan linjerna dras bör därför IT-Sam liksom byalagen ha alla avtal klara.
Kommunfullmäktige gav nu kommunens IT-förvaltning, IT Sam, i uppdrag att diskutera med byalagen hur man kan komma fram ekonomiskt i varje enskild fall.

Under tiden påbörjas nu fiberbyggnationen Horn-Vimmerby för att möjliggöra för kommunens verksamheter att ansluta sig och få bort vår miljonhyra till Telia. Samtidigt passar vi på att gå in i Gullringen och Södra Vi, ta en del av Djursdalabygden och erbjuda byalagen anslutning vid Sund, samt ta en del av Vimmerby stad där man ändå går förbi.

Jag har personligen engagerat mig hårt och drivit fiberfrågan i Vimmerby.
Jag är mycket glad över att vi äntligen tog beslut att fibrera Vimmerby, ett beslut som till slut blev totalt enigt.