Jag är 59 år.
Under denna levnadstid har Sveriges geografi varit ungefär densamma.
Dock, om man använder ordet geografi i en annan mening, så har det skett gigantiska förändringar.
SWECO EUROFUTURES ger ut "Sveriges nya geografi" i samband med Tillväxtpriset (2012 års pristagare är Falkenbergs kommun), och låt mig ta några fakta ur denna skrift som kanske kan väcka funderingar denna söndag:
- Sveriges befolkning har ökat med nästan 15 procent de senaste 30 åren, men Vimmerby kommun har minskat runt 5 procent (avrundat från ca 16.000 till 15.000, Hultsfred ännu mer (avrundat från omkring 17.000 till ca 13.000). 70 % av ökningen i Sverige står invandringen för, 30 % födelseöverskott. Med tanke på att Vimmerby har låg invandring är minskningen ändå förhållandevis liten. Värst drabbade i norra Kalmar län de senaste åren är Hultsfred, Högsby och Västervik medan Oskarshamns tapp har hejdats.
- Sysselsättningsförändringen i landet har ökat med 8 procent under 2000-talet. De tre storstadsregionerna har 75% av sysselsättningen i landet. Vimmerby sticker ut positivt här och är bland de 190 kommuner som haft en positiv sysselsättningsutveckling. Bara Vimmerby, Ölandskommunerna och Kalmar kan skryta med det. Förändringen avser procent av antalet sysselsatta i åldern 16 år och uppåt. Rikssnittet är 8,4% och Vimmerby ligger över detta, exakt hur mycket visar inte siffrorna.
Jag är säker på att just sysselsättningsutvecklingen har bidragit till att vårt befolkningstapp relativt grannkommunerna är mindre.
Förvärvsintensiteten, som visar hur många av den arbetsföra befolkningen som just är i arbete, visar att Vimmerby ligger bra över rikssnittet, som är 75,9%. Vimmerby ligger i spannet 79,2-86,4 %. I länet är det bara Vimmerby, Oskarshamn och Mörbylånga som ligger där.
Vimmerby har också en hög andel som går vidare till högre studier, strax under rikssnittet. Det är bra tror jag alla egentligen tycker.
För egen del ser jag att gruppen av akademiskt utbildade tjänstemän från Vimmerby växer, kan vi bara ordna en varierad regional arbetsmarknad med många tjänstejobb så kommer många av dessa att flytta tillbaka hem med sina familjer. Vimmerby har gett dem en bra uppväxtmiljö, är säker på att många upplever det så.
Pendlingsutvecklingen: Vimmerby har en inpendling betydligt över riksgenomsnittet och en utpendling betydligt under rikssnittet. Vad betyder det?
Jo, att vi har jobben men inte bostaden.
Här är det viktigt att vi kan skapa attraktionskraft så pendlarna överväger att flytta in till vår kommun och bosätta sig och skatta här. Det har i och för sig blivit mindre viktigt i det stora hela - i regionen är vi beroende av våra grannar - men rent kommunekonomiskt är det givetvis bättre att de som jobbar här, skattar här.
Vår stora satsning på nya bostadsområden, strandnära boende, infrastruktur, vackrare kommun, föreningsliv etc ska öka vår attraktionskraft.
Det finns mer intressant material, kanske återkommer jag nästa söndag med fler siffror om "vår nya geografi".
Du kan ladda ned skriften själv på www.sweco.se/eurofutures
Om ni tolkar dessa siffror som att Vimmerby har ett relativt bra utgångsläge för tillväxt så delar ni min egen tolkning.
Det är inte eländigt, det är inte ogörbart - tillsammans med vår expansiva besöksnäring har vi mycket stora möjligheter att få en tillväxt i vår kommun om vi bara använder våra pengar klokt.
söndag 2 september 2012
söndag 26 augusti 2012
Den viktiga arbetskulturen
Att det råder ständig brist på resurser är inget nytt inom politiken.
Prioriteringar måste göras och de som inget får, eller blir fråntagna befintliga, får givetvis ändrade arbetsvillkor.
När jag nu i onsdags på min Lyssnarresa kommit till "Kortis" i Vimmerby - enda kortis för barn upp till 20 år med menatala funktionshinder, d.v.s. barn där den menatala nivån är 3-5 år men den fysiska åldern kan vara exempelvis 17 år, ett litet barn i en tonårings kropp - fick jag en beskrivning av konsekvenser när resurser tas bort.
Men först; vad är ett Kortis?
Kortfattat kan man säga att det är en avlastning för föräldrar till barn med en eller flera diagnoser av utvecklingsstörning, mentalt funktionshinder. Det är en lagstadgad rättighet, en s.k. rättighetslag som ålägger kommunen att arrangera sådana platser så behovet täcks.
Platsen i Vimmerby är vänstra flygeln i "nya Rosenhill", mellan Ciruskplatsen och Tennishallen utmed Lundgatan. Själva Rosenhill har jag varit på tidigare, nu var turen kommen till Kortis.
Hit kommer 8 barn/ungdomar på kortidsboende när föräldrarna ska avlastas.
Fram till 1 maj arbetade 9 personer dag och 3 personer natt i den här verksamheten.
Efter 1 maj är det en resursminskining med två personer (totalt 100% tjänst) som tagits bort och nu ska 7 dagtid och 3 natt sköta verksamheten.
Medarbetarna anser att det är för lite resurser och fick också ökade reurser över sommaren för att klara verksamheten. Det ordnades genom att medarbetarna gick upp i tid.
Det är inte möjligt för en personal att ens för någon sekund lämna detta barn ur sikte; det kan skada sig själv, äta upp något i dessa väg, eller på annat sätt göra något som ligger i diagnosen.
Nu, den 1 september, ska de nya schemana gälla. Det innebär, enligt medarbetarna, att man har scheman med upp till 14 timmars arbetspass, att man arbetar varannan helg, att man stadigt arbetar fyra kvällar i veckan till kl 21 i snitt, och att man - givetvis - därigenom får prioritera bort den civila familjetiden, om jag säger så. Jobbet är sådant att man mest jobbar kvällar, nätter och helger.
Medarbetarna beskriver situationen utifrån sitt perspektiv. Jag ska försöka göra en "lyssnarresa" också till ledningsorganisationen. och givetvis samtala med den nya socialnämndens ordförande, för att få deras bild.
Det jag däremot ska filosofera runt i detta inlägg är kommunens inre kultur; hur fungerar kontakterna mellan politiker-chefer-medarbetare? Är vi i samma lag? Kommunicerar vi med varandra? Lyssnar vi? Försöker vi få deltagande från alla för att hitta lösningar på våra gemensamma problem?
Mitt svar efter att ha träffat flera hundra medarbetare på dessa Lyssnarresor är, tyvär, nej.
Många försöker men vi är inte tillräckligt bra.
Det mest slående under alla mina besök är den brist på teambuilding som medarbetarna beskriver för mig. Jag har lyssnat på hur man genomgående beskriver bristen på inlyssnande, informationsbrister, bristen på kommunikation, bristen på att man inte får delta. I lägre eller högre grad. Och det är beskrivningar som rör många olika förvaltningar.
Detta reagerar jag på.
Jag vet att förvaltningscheferna arbetar med kommunikation och har ambitionen att delaktigheten ska öka, och jag hoppas att det fortskrider och avancerar.
Den demokratiska processen ägare-VD-medarbetare i en privat verksamhet, upplever jag, är långt mer utvecklad än i den kommunala. Åtminstone i Vimmerby kommun.
Är inte alla deltagare runt en medborgare med i laget? Föräldrar, personal, chefer, politiker?
Om man ska samla ett fotbollslag för genomgång; säger då tränaren eller lagledaren att vänsterbacken får inte delta, eller högerforwarden ska inte vara med på mötet?
Gör man så får man aldrig ihop ett lag. Sådant har jag, på olika arbetsplatser, fått beskrivet för mig.
Ett jobb görs tillsammans; chefen och medarbetarna ska spela i samma lag, ta gemensamma beslut ibland, ta egna beslut ibland, dela information, kommunicera, lyssnar på varandra, uppfyller både för egen del och gemensamt de krav som ställs.
Varenda företagsledare i det här landet skriver under på att medarbetaren vid fronten har bäst information om kundmötet och det som händer där. Den ledare som inte lyssnar in sin frontpersonal lider kronisk brist på extremt viktig kundinformation, vitalt för verksamheten.
Jag vet att vi inte ändrar sakers tillstånd över en natt, och jag vet också att både kommunchefen och förvaltningschefsgruppen arbetar mycket med frågorna.
Alla delar vi nog bilden av att vi vill se våra medarbetare trivas, att de ska ge energi till brukarna och inte i internt tjafs, att de de ska vara medvetna om våra resurser och att alla ska delta i god hushållning, gott kamratskap och bra arbetsmiljö.
Vi har också många medarbetare som trots energiläckage på skitsaker i organisationen, gör ett enormt bra jobb för de älskar den syssla de har att göra.
Kommunchefen har i september varit anställd i två år, jag vet att hon jobbat med frågan dagligen under dessa två år. Och jag känner att politiken måste stötta detta arbete. Med egen VD/ledar-erfarenhet vet jag att vårt resultat i kommunen påverkas kraftigt av den kultur vi kan skapa i kommunkoncernen.
Just därför måste vi se till att resurser skapas till detta arbete.
PS. Så mycket mer om Kortis kan jag inte berätta, både jag och medarbetarna har sekretess. Men det var en värld jag inte alls kände detaljerna i och när jag nu gör det bättre, så tackar jag högre makter för att det finns folk som vill och älskar det här jobbet, ja egentligen de flesta jobb inom omsorgen. Ett stort arbete uträttas här för att ge alla del av välfärden.
Prioriteringar måste göras och de som inget får, eller blir fråntagna befintliga, får givetvis ändrade arbetsvillkor.
När jag nu i onsdags på min Lyssnarresa kommit till "Kortis" i Vimmerby - enda kortis för barn upp till 20 år med menatala funktionshinder, d.v.s. barn där den menatala nivån är 3-5 år men den fysiska åldern kan vara exempelvis 17 år, ett litet barn i en tonårings kropp - fick jag en beskrivning av konsekvenser när resurser tas bort.
Men först; vad är ett Kortis?
Kortfattat kan man säga att det är en avlastning för föräldrar till barn med en eller flera diagnoser av utvecklingsstörning, mentalt funktionshinder. Det är en lagstadgad rättighet, en s.k. rättighetslag som ålägger kommunen att arrangera sådana platser så behovet täcks.
Platsen i Vimmerby är vänstra flygeln i "nya Rosenhill", mellan Ciruskplatsen och Tennishallen utmed Lundgatan. Själva Rosenhill har jag varit på tidigare, nu var turen kommen till Kortis.
Hit kommer 8 barn/ungdomar på kortidsboende när föräldrarna ska avlastas.
Fram till 1 maj arbetade 9 personer dag och 3 personer natt i den här verksamheten.
Efter 1 maj är det en resursminskining med två personer (totalt 100% tjänst) som tagits bort och nu ska 7 dagtid och 3 natt sköta verksamheten.
Medarbetarna anser att det är för lite resurser och fick också ökade reurser över sommaren för att klara verksamheten. Det ordnades genom att medarbetarna gick upp i tid.
Det är inte möjligt för en personal att ens för någon sekund lämna detta barn ur sikte; det kan skada sig själv, äta upp något i dessa väg, eller på annat sätt göra något som ligger i diagnosen.
Nu, den 1 september, ska de nya schemana gälla. Det innebär, enligt medarbetarna, att man har scheman med upp till 14 timmars arbetspass, att man arbetar varannan helg, att man stadigt arbetar fyra kvällar i veckan till kl 21 i snitt, och att man - givetvis - därigenom får prioritera bort den civila familjetiden, om jag säger så. Jobbet är sådant att man mest jobbar kvällar, nätter och helger.
Medarbetarna beskriver situationen utifrån sitt perspektiv. Jag ska försöka göra en "lyssnarresa" också till ledningsorganisationen. och givetvis samtala med den nya socialnämndens ordförande, för att få deras bild.
Det jag däremot ska filosofera runt i detta inlägg är kommunens inre kultur; hur fungerar kontakterna mellan politiker-chefer-medarbetare? Är vi i samma lag? Kommunicerar vi med varandra? Lyssnar vi? Försöker vi få deltagande från alla för att hitta lösningar på våra gemensamma problem?
Mitt svar efter att ha träffat flera hundra medarbetare på dessa Lyssnarresor är, tyvär, nej.
Många försöker men vi är inte tillräckligt bra.
Det mest slående under alla mina besök är den brist på teambuilding som medarbetarna beskriver för mig. Jag har lyssnat på hur man genomgående beskriver bristen på inlyssnande, informationsbrister, bristen på kommunikation, bristen på att man inte får delta. I lägre eller högre grad. Och det är beskrivningar som rör många olika förvaltningar.
Detta reagerar jag på.
Jag vet att förvaltningscheferna arbetar med kommunikation och har ambitionen att delaktigheten ska öka, och jag hoppas att det fortskrider och avancerar.
Den demokratiska processen ägare-VD-medarbetare i en privat verksamhet, upplever jag, är långt mer utvecklad än i den kommunala. Åtminstone i Vimmerby kommun.
Är inte alla deltagare runt en medborgare med i laget? Föräldrar, personal, chefer, politiker?
Om man ska samla ett fotbollslag för genomgång; säger då tränaren eller lagledaren att vänsterbacken får inte delta, eller högerforwarden ska inte vara med på mötet?
Gör man så får man aldrig ihop ett lag. Sådant har jag, på olika arbetsplatser, fått beskrivet för mig.
Ett jobb görs tillsammans; chefen och medarbetarna ska spela i samma lag, ta gemensamma beslut ibland, ta egna beslut ibland, dela information, kommunicera, lyssnar på varandra, uppfyller både för egen del och gemensamt de krav som ställs.
Varenda företagsledare i det här landet skriver under på att medarbetaren vid fronten har bäst information om kundmötet och det som händer där. Den ledare som inte lyssnar in sin frontpersonal lider kronisk brist på extremt viktig kundinformation, vitalt för verksamheten.
Jag vet att vi inte ändrar sakers tillstånd över en natt, och jag vet också att både kommunchefen och förvaltningschefsgruppen arbetar mycket med frågorna.
Alla delar vi nog bilden av att vi vill se våra medarbetare trivas, att de ska ge energi till brukarna och inte i internt tjafs, att de de ska vara medvetna om våra resurser och att alla ska delta i god hushållning, gott kamratskap och bra arbetsmiljö.
Vi har också många medarbetare som trots energiläckage på skitsaker i organisationen, gör ett enormt bra jobb för de älskar den syssla de har att göra.
Kommunchefen har i september varit anställd i två år, jag vet att hon jobbat med frågan dagligen under dessa två år. Och jag känner att politiken måste stötta detta arbete. Med egen VD/ledar-erfarenhet vet jag att vårt resultat i kommunen påverkas kraftigt av den kultur vi kan skapa i kommunkoncernen.
Just därför måste vi se till att resurser skapas till detta arbete.
PS. Så mycket mer om Kortis kan jag inte berätta, både jag och medarbetarna har sekretess. Men det var en värld jag inte alls kände detaljerna i och när jag nu gör det bättre, så tackar jag högre makter för att det finns folk som vill och älskar det här jobbet, ja egentligen de flesta jobb inom omsorgen. Ett stort arbete uträttas här för att ge alla del av välfärden.
måndag 20 augusti 2012
Fiberutbyggnaden viktig i Vimmerby
Hej igen!
Tillbaka till kommunalrådsbloggen efter fyra veckor obruten semester. Det ni!
Hade en så skön semester att jag glömde koden till stadshuset första arbetsdagen och fick ringa in för att de skulle komma och öppna åt mig... :-)
Bloggandet har fått vila, till viss del ofrivilligt.
Dels har jag ebarmligt dålig uppkoppling vid sommarstugan; så här dåligt var det inte förra året men i år har det ibland varit omöjligt att ens få tillgång till nät. Och 4G lyser med sin frånvaro...
Dels har jag haft problem att hitta min blogg sedan Blogger gjort om designen.
Men nu är jag igång igen och återkommer varje söndag.
Nu ska det handla om IT-infrastruktrplanen. Vi hade vårt första möte i fredags och nytt möte kommande fredag.
Här följer ett inlägg (i sin helhet, VT hade redigerat det som fanns där) som jag publicerade i Vimmerby Tidning i veckan:
När jag tillträdde ordförandeposten i kommunstyrelsen i Vimmerby i januari 2011 fanns det ingen bredbandsdiskussion i kommunen.
Regionförbundet och kommunen ansåg, liksom uppenbarligen företagen, att ADSL var tillräckligt bra.
På våren uppvaktades kommunstyrelsens presidie av Telia (Skanova), som ansåg att fiber inte var lösningen utan trådlös 4G-teknik, d.v.s. en mottagare med adapter på varje röd stuga.
När jag sedan väckte bredbandsfrågan i en artikel i Vimmerby Tidning, bredbandsbehovet var ett av motiven för att gå in i erfarenhetstunga ITSAM, kom svaret att Vimmerbys 20-miljonerssatsning på ADSL skulle räcka.
Nu säger man att det marknadsägda stomnät som finns kommer att räcka. Jag tvivlar starkt på det.
Jag har som tidigare VD i kommunikationsbranschen burit med mig bredbandsfrågor sedan början av 1990-talet. Jag har sett hur behovet hela tiden ökat, och hur vi i IT-tunga Roxx-gruppen fick arbeta för att få nödvändiga investeringar i bredband. Allt för att klara den dagliga verksamheten med tunga filer via nätet. Utvecklingen har hela tiden överträffat alla våra prognoser och gissningar. Det vi trodde var ”max” är idag inte ens golvet på skalan…
På Vimmerby kommun var världen annorlunda; här fanns inte insikten, varken hos politiker eller tjänstemän.
Jag skrev förra sommaren att jag satt vid mitt sommarställe i Solnebo och hade svårigheter att läsa mail. Denna sommar har jag inte ens lyckats koppla upp mig…
Medborgarna i kommunen kan vara säkra på att bredbandsfrågan är högprioriterad för moderaterna.
Kommunstyrelsen har utsett en arbetsgrupp där jag är ordförande. Arbetsgruppen ska arbeta fram det slutliga förslaget till kommunalt IT-infrastrukturprogram.
I praktiken finns programmet redan framme och det vi ska hantera är snarare tidsplaner, turordningar, finansiering etc.
Jag har kallat till första mötet och jag har förhoppningar om att kommunfullmäktige kan anta programmet i september.
Det finns givetvis skilda åsikter om hur vi ska gå tillväga. Man kan konstatera att Kalmar län inte fått del av statens pengar i samma utsträckning som Östergötland.
När vi nu är aktiva i Vimmerby, genom ITSAM, vill man att vi ska vänta in varandra i länet och gå samlat.
PTS, Post och Telestyrelsen, som administrerar bidragen, har nu ändrat strategi och vill jämnare fördela pengarna. Oavsett vilket; nya statliga pengar behövs om Vimmerby ska komma ifatt.
Jag anser att fiberutbyggnaden i högsta grad är en demokratisk fråga.
Känner vi ”marknaden” rätt vill marknaden ha lönsamma områden/linjer där många hushåll finns samlade. I Linköping finns exempel på att man nekat engagemang för byar med upp till 500 hushåll. Stämmer det är det inta många samhällen i Vimmerby kommun som kvalificerar sig.
Då kan det bli så galet att marknaden tar godbitarna, de hushållstäta näten, och kommunen får landsbygden, de hushållsglesa näten.
Det är en fördelning jag motsätter mig.
Jag låter gärna marknaden komma in men vill man inte ansluta de hushållsglesa näten på landsbygden, så måste kommunen äga några hushållstäta nät för att skapa överskott i investeringen.
Kommunen bör äga nät rika på hushåll, för att subventionera nät fattiga på hushåll (landsbygden).
Eller med andra ord: nät i centralorten finansierar nät på landsbygden.
Därför är det för mig inte självklart att ”marknaden” ska ta all nätutbyggnad i kommunen eftersom jag tror att landsbygdens folk då blir utan fiber.
Man hänvisas till 4G, vilket ändå kan bli fallet för de som bor riktigt ensamt.
När vi kommer till prioriteringar anser jag att vi ska titta från fall till fall. Mönsterås kommun äger hela sitt nät, andra kommuner har sina nät i sina elbolag. Vimmerby Energi & Miljö har många meter tomrör nedgrävt; ska vi skänka bort dessa till ”marknaden”?
Vimmerby kommun måste se affärsmässigt, men också demokratiskt, på fiberutbyggnaden och jag hoppas att den politiska diskussionen nu ska leda till att vi kommer igång och konsekvent kan budgetera enligt en handlingsplan.
Jag är glad att insikten om fiberutbyggnaden nu nått brett i det politiska leden, och är hoppfull inför fortsättningen.
fredag 13 juli 2012
Kommentarer på texter i VT i veckan
SVAR PÅ INSÄNDARE OCH LEDARE
(Skickad med begäran om införande
till Vimmerby Tidning 13 juli 2012)
Under några dagar har tidningens spalter fyllts med frågor, påstående och en del kritik mot Vimmerby kommuns ledning i olika frågor. Jag är angelägen om att försöka svara på så mycket av detta som möjligt och samlar svaren i detta inlägg.
BETR. KRITIK FÖR AVTAL MED KOSTCHEFEN
Alf Wesik skriver i sin ledare den 12 juli i VT, med anledning av en överenskommelse mellan Vimmerby kommun och den förre kostchefen Mikael Sandberg, att ”nu har ett illaluktande avtal dykt upp i spalterna igen”. Han påstår i ledaren att Mikael Sandberg belagts med munkavle.
Detta är inte sant. Kommunen har ingen rätt, eller ens avsikt, att belägga någon anställd med munkavel.
Sant är däremot att Wesik skriver detta utan att kontrollera källan, utan att efterfråga båda parter.
Att tidningens reporter en och annan gång begår det misstaget, det kan jag svälja, men att tidningens ledarskribent så kategoriskt påstår något som är falskt, på grundval av för dåligt arbete med källorna till informationen, det är anmärkningsvärt.
Där borde det finnas en återhållsamhet och eftertanke.
Wesik skriver att avtal inte verkar vara kommunledningens starkaste gren.
Jag får väl återgälda betyget med att källkritik och informationsinhämtning inte verkar vara tidningens starkaste gren.
BETR. KRITIKEN RÖRANDE ANTALET RESTAURANGER PÅ TORGET
I samma ledare tar Wesik upp torget och uppgifter i kommunalrådsbloggen. Hans resonemang visar med all tydlighet att han inte har tillräcklig information.
Jag känner inte någon som skulle ta en ekonomisk risk med en restaurang på ett torg utan alkoholservering. Wesik anser att det finns massor som skulle göra det om man släppte etableringen fri.
Vimmerby kommun har släppt den fri i två avtalsperioder, sammantaget sex år. Inget anbud har inkommit under denna period. Ensamrätten har inte spelat någon roll. Man kan inte få lönsamhet med hänsyn till myndigheternas krav. Detta faktum har undgått Wesik.
Till denna sommar möjliggjordes alkoholservering på torget. Myndighetens krav ändrades nationellt. Två anbud inkom. Inte hundra som Wesik tycks tro. Utan två. Båda av etablerade lokala restauratörer.
För att locka anbud att komma in så erbjöds ensamrätt. Alltså plats för en. Det var uppenbarligen en bra strategi för två stycken nappade och ansåg att man kunde räkna hem detta.
Kommunen har tidigare hjälpt restauranger att bygga uteserveringar (av tillgänglighetsskäl) och de senaste tio åren har centrum förändrats betydligt i det avseendet.
Det finns inget som säger att vi efter nuvarande treårsperiod omvärderar och ser om det kan finnas plats för fler restauranger, likt den foodcourt som moderaterna tidigare föreslagit.
Men det politikerna haft som mål är att få en mångfald på torget, inte bara restauranger utan också caféservering och torghandel.
Det är det vi ser början på nu och vi hoppas att det ska utvecklas under de kommande tre åren.
BETR. BJÖRN BOETHIUS INSÄNDARE
Björn, som jag känner som en insiktsfull människa, noterar inledningsvis raden av tidigare misslyckande vad avser avtal. Jag kan hålla med i detta. När jag tillträdde blev en av uppgifterna att granska och revidera gamla avtal. Revisorerna har fått göra ett stort arbete här.
Dessa avtal kan man inte alls jämföra med enkla avtal rörande torghandel. Man kan inte döma ut kommunens nuvarande förmåga att skapa avtal, på grundval av att en part som fått fel avtal vägrar göra rättelse.
Man kan inte dra slutsatsen att det bara är värdelöst folk som arbetar i kommunen. Jag tycker inte att det är en seriös nivå.
Vimmerby kommun står sedan 18 månader mitt i en stor organisationsförändring. Kommunledningen bygger om organisationen efter nya förutsättningar. Vi försöker skapa en modern, kapabel och kompetent ledningsorganisation för framtiden. Under resans gång kommer misstag att ske, saker faller mellan stolar, vi får backa och göra om – det är en naturligt ingrediens när man arbetar med människor.
Jag kan lova dig Björn att felet rörande avtalet för torget påverkar kommunens ekonomi avsevärt mindre än andra avtalsmissar som gjorts genom åren. Det är inte mygg och elefanter vi pratar om här. Det är mikroskopiska bakterier och blåvalar.
Vad som också undgår Boethius är att avtalsparten på grundval av sin anbudsgivning borde insett att han inte har rätt till avtalet. Han undgår helt Björns kritik vilket innebär att den moraliska kompassen inte är inkopplad. Det borde den vara.
Mot bakgrund av detta tror jag du missar målet med din insändare. Den betraktas nog snarare som salt i såret, och det uppskattas inte av en kompetens som Vimmerby så väl behöver.
Jag tror att många tunga industriledare i Vimmerby nu vrider sig oroligt och undrar om Vimmerby kan behålla den kompetens som man nu äntligen fått till sig i stadshuset, medan aningslösa tidningsmän och insändarskribenter eldar på debatten i småfrågor.
Kommunen är transparent, den är lyhörd, den har goda syften, den kommunicerar - men det är inte felfri.
Vi väljer att engagera mig i frågor som Storebros konkurs, Stångådalsbanan, ALV:s utveckling… frågor på en annan nivå än på den VT:s ledarskribent och insändarna nu befinner sig. Den felfria offentliga sektor som de efterfrågas finns inte, även om man i tidningen rullar på i veckor när man hittar ett misstag.
Betr. signaturen Åke T,s insändare
Du frågar om det är normalt att man inte läser avtal som firmatecknare. Jo, man läser avtal.
I fallet med torget lästes ett avtal, restaurangavtalet. För glassboden och fisk- och skaldjurshandeln förutsattes att det var skrivna utifrån anbuden. Anbuden var lagda som bilaga, men ett textavsnitt rörande restaurangen hade också kommit med i fiskhandlarens avtal. Ett mänskligt misstag av en tjänsteman.
Avtalsparten utnyttjar detta och vill ha 1,5 Mnkr för att avsäga sig ett avtal han vet, inte var det han lämnade anbud på. Det är lätt för honom att se, anbudet följde med som bilaga till avtalet.
Som politiker och firmatecknare utgår jag ifrån att avtalen jag får, skrivna av proffs som åtagit sig och är anställda för att skriva avtal, är skrivna korrekt.
Det jag säger är, att skulle jag läsa alla avtalstexter med utgångspunkt från att korrigera felaktigheter så räcker inte mina tidvis 60-80 timmars arbetsvecka som kommunalråd.
Jag behöver i så fall ytterliga tjänstemän. Och om nu den ytterligare tjänstemannen skulle göra fel? Ska vi anställa en till då?
Nej, svaret är att tillit till kompetens måste finnas och kommunledningen kommer att fokusera på frågan för att vidta åtgärder så rutiner fungerar.
Jag kan trösta dig med att jag under mina 25 år som företagare heller inte skärskådat alla avtal som kunniga medarbetare formulerat, innan jag skrivit under dem. Den som säger att man gör det talar inte sanning.
Men jag har heller aldrig skrivit på ett felaktigt formulerat avtal förrän nu. Och det väcker givetvis frågor hos mig själv om hur fortsättningen ska hanteras.
Ansvaret som firmatecknare kan man inte frånsäga sig och det ansvaret tar både jag och kommunchefen.
Du ifrågasätter sedan hur vi sköter våra gemensamma angelägenheter. Ja, bäst är väl att studera vårt resultat. Tidigare års förluster har vänts till vinst och detta årets vinst pekar mot 26 miljoner kronor. Det är tack vare ett kollektivt bra arbete av politiker, kommunala ledare och medarbetare i verksamheterna så väldigt mycket fungerar bra.
Men det är naturligtvis inte intressant för alla.
Dock tror jag att det är viktigt för de som verkligen bryr sig om sin kommun
måndag 9 juli 2012
En händelserik vecka...
Senaste siffrorna på arbetslösheten i länet visar att Vimmerby ligger lägre än flera av våra grannkommuner. Självklart har vi nytta av alla sommarjobb så i höst kan det se helt annorlunda ut.
Men känslan av att det går bra för vårt lokala näringsliv bröts nu något i förra veckan med beskedet från Storebro.
Jag ser i media att gamle ägaren Roy Ivarsson tror att det kommer att lösa sig och det gör jag också. Storebro, tillsammans med Ryds, är de verksamheter i koncernen som jag tror har bäst förutsättningar att hitta en ny ägare, även om nu just intressenter från Finland inte vill titta på Storebrofabriken.
Var i våras ute på företagsbesök i Storebro och träffade då platschefen Johan Olefors. Visst fanns det problem och marknaden påverkade Storebro negativt - men i grunden gör man bra produkter, bland annat volymbåtar, och och en egen bra nisch som kan utvecklas.
I bland går det bättre att utveckla ett sådant företag i mindre sammanhang än i en stor koncern.
Utan att ha på fötter, utan bara lutar mig mot en känsla, så tror jag att Storebro går in i en ny ägarkonstellation. Hur många av jobben som kan räddas är svårt att säga men fortsätter man med samma produktion, kommer säkert alla jobben att behövas. Företag som närmar sig konkurs brukar redan ha bantat ned sig innan konkursen inträffar.
Sommartorget har hamnat i heltluften igen, tyvärr får jag säga.
Men om vi boser från avtalsbråket med fiskhandlaren så fungerar sommartorget, dvs den nedre halvan, mycket bra.
Folk rör sig i centrum kvällstid och det är just liv och rörelse vi vill åstadkomma. Till nytta för alla som vill ha ett levande torg kvällstid.
Jag är glad över att Vimmerbyborna och turisterna tar sig tid att umgås kvällstid. Restaurangen på torget har etablerat sig bra och hela nedre delen kom snabbt in i önskad funktion.
Om vi ska få fart på handestorget, den övre halvan, återstår att se. Genom bodarna och handelsstånden har vi fått en enhetlig och fungerande design.
Nu ska de bara fyllas med handelsmän och det kan ta sin tid. Bodarna kan användas till allt från loppis, lotteriförsäljning och hantverk till grönsaker, frukt och matförsäljning.
Dock som bekant, inte till restaurangverksamhet.
Jag tror att handelstorget kan få draghjälp att utvecklas om affärerna i centrum börjar ha öppet kvällstid under sommaren.
Då dras det kunder till torget och då kan det locka fler att öppna upp för kommers på handelstorget.
För att hyra plats på torget kan man vända sig till gatukontoret på kommunen.
Varför ser då sommartorget ut som det gör i år? Skissen på Sommartorget togs fram av miljö- och byggnadskontoret och politikerna i kommunstyrelsen var eniga.
Moderaterna ville ha en foodcourt men förslaget fick inte majoritet. Dagens sommartorg blev kompromissen som alla anslöt sig till, också vi moderater.
Och jag tycker det blev bra. Det är också flexibelt. Kan inte bodarna hyras ut så kan vi sätta dit fler marknadsstånd istället, om efterfrågan skulle visa sig vara på sådana.
Bodarna ger också en bra möjlighet till salutorg året om; de är gediget byggda och kan fungera även under hösten och till exempelvis julmarknad. Men de måste givetvis marknadsföras.
Jag tycker Bakfickans uteservering fick en bra anslutning till deras veranda. Möjligen har vi kanske en lekplats för mycket, och det kan vi fundera på till nästa sommar.
Vi ska också utvärdera hur trafikgenomsläppet förbi stadshotellet fungerade dagtid. Kanske det måste upp fler hinder, för att få ned trafiken till krypfart. Eftersom det är gångfartsområde så innebär det att trafiken ska ha just "gångfart", dvs samma fart som en gående har.
Det vi nu ska försöka ta tag i är uthyrningen av bodarna och den här veckan ska vi diskutera hur vi kan få fart på uthyrningen så också handelstorget blir välfrekventerat.
torsdag 5 juli 2012
Ang VTs ledare om sommartorget idag
Idag tycker Alf Wesik i Vimmerby Tidnings ledare att organisationen på torget i Vimmerby luktar Sovjet lång väg.
Att han reagerar så här sju år efter att ordningen med anbudsgivning på servering igångsattes ska jag inte kommentera. Men att han inte förstår varför kanske beror på att han inte är insatt i de kommersiella villkor som råder på torget.
Skälet till att anbudsgivningen för sju år sedan skulle gälla en glasskiosk, en restaurang (en ostförsäljning (!) som Wesik pratar om har aldrig någonsin varit aktuellt) var att annars hade inga anbud kommit in.
Näringen ansåg att torget inte bär fler restauranger än en enda, då man också satsade på uteserveringar i de fasta näringarna runt omkring. Samma gällde cafe'. Pusselbitarna Wesik försöker hitta i historien är inte ens relevanta i sammanhanget, men de duger givetvis som historiebeskrivning om hur generationer i Vimmerby har velat förändra sitt torg, från bilparkering till mötesplats.
Årets torgdesign har förutsättningar, även om en foodcourt hade varit det bästa. Men en foodcourt fick ingen politisk majoritet. Nu blev det ett sommartorg och ett salutorg.
På sommartorget är det livfullt om kvällarna nu med mycket folk.
Det är salutorget, den övre delen, som är utmaningen. Och det kan ta tid innan man kan få ett salutorg riktigt etablerat. Nu har kommunen skapat förutsättningar för att så kan ske.
Jag håller med Wesik om att det är svagt att Vimmerby Kommun inte kan skriva den här typen av enkla avtal. Detta är också framfört och det finns anledning för kommunstyrelsen att återigen ta upp frågan om att säkerställa korrekt avtalsskrivning.
Att han reagerar så här sju år efter att ordningen med anbudsgivning på servering igångsattes ska jag inte kommentera. Men att han inte förstår varför kanske beror på att han inte är insatt i de kommersiella villkor som råder på torget.
Skälet till att anbudsgivningen för sju år sedan skulle gälla en glasskiosk, en restaurang (en ostförsäljning (!) som Wesik pratar om har aldrig någonsin varit aktuellt) var att annars hade inga anbud kommit in.
Näringen ansåg att torget inte bär fler restauranger än en enda, då man också satsade på uteserveringar i de fasta näringarna runt omkring. Samma gällde cafe'. Pusselbitarna Wesik försöker hitta i historien är inte ens relevanta i sammanhanget, men de duger givetvis som historiebeskrivning om hur generationer i Vimmerby har velat förändra sitt torg, från bilparkering till mötesplats.
Årets torgdesign har förutsättningar, även om en foodcourt hade varit det bästa. Men en foodcourt fick ingen politisk majoritet. Nu blev det ett sommartorg och ett salutorg.
På sommartorget är det livfullt om kvällarna nu med mycket folk.
Det är salutorget, den övre delen, som är utmaningen. Och det kan ta tid innan man kan få ett salutorg riktigt etablerat. Nu har kommunen skapat förutsättningar för att så kan ske.
Jag håller med Wesik om att det är svagt att Vimmerby Kommun inte kan skriva den här typen av enkla avtal. Detta är också framfört och det finns anledning för kommunstyrelsen att återigen ta upp frågan om att säkerställa korrekt avtalsskrivning.
söndag 1 juli 2012
Offentliga pengar till Vimmerby
Är i Visby nu så söndagens blogg skrivs här vid ett köksbord i en liten lägenhet jag hyrt för Almedagsveckan.
Färjan var proppfull av politiker och mediafolk. Över 18.000 människor tror man är här i Visby nu under Almedalsveckan.
Veckan hemma har varit bra. Fick ett mail i början av veckan från Tillväxtverket där de gratulerade oss till ett investeringsstöd på 10 mnkr till Åbro bryggeris expansion.
Pratade med vd Henrik Dunge i telefon, som självklart var nöjd, högt över förväntan som han sa.
Vimmerby kommun har varit dåliga på att informera om den här möjligheten att ta del av offentliga medel. Sedan vi startade upp näringslivsfrukostar 2011 har både jag och näringslivschefen Patrik Kinnbom tjatat om just sysselsättnings- och investeringsstödet.
Två företag har jag rekommenderat och båda har fått. Det första 3 mnkr drygt och nu Åbro med 10 Mnkr. Fantastiskt bra!
Vimmerby, Västervik, Hultsfred och Högsby utgör stödområde B och här medges investeringsstöd och sysselsättningsstöd under vissa villkor.
För just investeringsstöd finns det mer pengar att söka för företagen i kommunen. Varför ska vi i Vimmerby inte ta del av offentliga medel, när andra kommuner gör det?
Så jag uppmanar fler att söka investeringsstödet. Kontakta Carina Öst, Patrik eller mig så hjälper vi er vidare. Företagens investeringar ökar sysselsättningen och vi ska göra vad vi kan från kommunens sida för att hjälpa till.
Veckan började annars med en rejäl influensa,först på onsdagen var jag på benen igen, missade både kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i början på veckan.
Nästa vecka kommer jag att få ta igen allt... Srivbordet är överfullt med uppgifter och det blir att jobba hårt för att få allt man vill på fötter.
Först veckan därefter går jag på ledighet och det är inte utan att jag längtar till några veckors semester med fiske, golf och socialt umgänge.
Almedalen då? Ja, tisdagen, moderaternas "dag" innehåller förstås en hel del mingel med andra moderater. Men det ska också bli många föreläsningar. Bland annat i sådana frågor som är aktuella för oss i Vimmerby nu; äldreboende, kost i skola och omsorg, näringslivspolitik, stadsplanering, bostadsbyggande, infrastruktur ...listan kan göras hur lång som helst.
Vi kanske ses i Visby?
söndag 24 juni 2012
Intensiva veckor
Varje vecka sedan jag tillträdde har jag varit noga med att skriva blogginlägg.
Men förra söndagen falerade det hela fullständigt. Tiden fanns helt enkelt inte och i prioriteringen, som ständigt pågår veckan lång, fick bloggen stå åt sidan.
Beklagar detta.
Det var dock en intressant vecka. Bland annat var migrationsminister Tobias Billström på besök i länet och besökte då också SFI-verksamheten i Vimmerby. Kul att han uppmärksammar den goda verksamhet som bedrivs där.
Näringslivsrådet hade också möte i den veckan och bland annat diskuterades handelsfrågor, då en arbetsgrupp fokuserat på handeln och det som behöver göras. En lång lista får näringslivschefen Patrik Kinnbom ta med sig in i stadshusets verksamheter och som jag ser det går det att göra en hel del förbättringar.
Alberto Necovski på IT-Sam informerade om bredband och vid en informell omröstning ansåg Näringslivsrådet att fiber ska ägas av kommunen, om möjligt. Precis som elnät, vatten och avlopp och gator. Dock är det inte alls säkert att det är ekonomiskt möjligt.
Men ändå intressant att Näringslivsrådet ansåg att kommunen inte bara ska betala, utan också få del av intäkter vilket sker om man själv äger näten.
En presskonferens om Stångådalsbanan var också på programmet och här finns nu en färdig plan på 925 Mnkr för att skapa de åtgärder på banan som medger en tidsåtgång på 2,5 timmar Kalmar - Linköping! För oss i kommunen finns också mötesspår i Gullringen med och det medger ju stopp där i framtiden.
Äntligen har vi en plan, ett prospekt, att jobba med och nu sägtter vi full fart. Jag tror också vi får industrin utmed spåret att skriva under planen. Den 30 augusti uppvaktar alla kommunalråden utmed banan Trafikverket för att diskutera planen.
Det blev inga statliga pengar till Innovation for Children, den inkubator för tjänsteföretag kommunen och Regionförbundet ville starta upp i Vimmerby.
Därmed faller planen och Vimmerby Kommunala Förvaltnings AB, som äger bolaget, har förklarat det vilande nu i väntan på budgetperioden 2014-2015.
Jag anser att vi inte ska köra igång ett projekt endast med finansiering av kommunen och Regionförbundet. Vi måste ha mer startkapital än vad dessa båda kan ställa upp med. Tillväxtverkets pengar var därför mycket viktiga.
Nu skjuter vi det några år framåt. Men jag är säker på att vi kommer att ta upp idén igen.
Men förra söndagen falerade det hela fullständigt. Tiden fanns helt enkelt inte och i prioriteringen, som ständigt pågår veckan lång, fick bloggen stå åt sidan.
Beklagar detta.
Det var dock en intressant vecka. Bland annat var migrationsminister Tobias Billström på besök i länet och besökte då också SFI-verksamheten i Vimmerby. Kul att han uppmärksammar den goda verksamhet som bedrivs där.
Näringslivsrådet hade också möte i den veckan och bland annat diskuterades handelsfrågor, då en arbetsgrupp fokuserat på handeln och det som behöver göras. En lång lista får näringslivschefen Patrik Kinnbom ta med sig in i stadshusets verksamheter och som jag ser det går det att göra en hel del förbättringar.
Alberto Necovski på IT-Sam informerade om bredband och vid en informell omröstning ansåg Näringslivsrådet att fiber ska ägas av kommunen, om möjligt. Precis som elnät, vatten och avlopp och gator. Dock är det inte alls säkert att det är ekonomiskt möjligt.
Men ändå intressant att Näringslivsrådet ansåg att kommunen inte bara ska betala, utan också få del av intäkter vilket sker om man själv äger näten.
En presskonferens om Stångådalsbanan var också på programmet och här finns nu en färdig plan på 925 Mnkr för att skapa de åtgärder på banan som medger en tidsåtgång på 2,5 timmar Kalmar - Linköping! För oss i kommunen finns också mötesspår i Gullringen med och det medger ju stopp där i framtiden.
Äntligen har vi en plan, ett prospekt, att jobba med och nu sägtter vi full fart. Jag tror också vi får industrin utmed spåret att skriva under planen. Den 30 augusti uppvaktar alla kommunalråden utmed banan Trafikverket för att diskutera planen.
Det blev inga statliga pengar till Innovation for Children, den inkubator för tjänsteföretag kommunen och Regionförbundet ville starta upp i Vimmerby.
Därmed faller planen och Vimmerby Kommunala Förvaltnings AB, som äger bolaget, har förklarat det vilande nu i väntan på budgetperioden 2014-2015.
Jag anser att vi inte ska köra igång ett projekt endast med finansiering av kommunen och Regionförbundet. Vi måste ha mer startkapital än vad dessa båda kan ställa upp med. Tillväxtverkets pengar var därför mycket viktiga.
Nu skjuter vi det några år framåt. Men jag är säker på att vi kommer att ta upp idén igen.
torsdag 7 juni 2012
En av våra största framgångar!
(Denna torsdagskrönika får ersätta söndagskrönikan denna gång.)
Vimmerby pekas ut som en av Sveriges fem pilotkommuner som ska dra internationella besökare till landet.
Det är något av det största som hänt den här kommunen, åtminstone så länge jag kan minnas.,
Och då tänker jag inte på pengarna. De är välkomna och ska användas men de är absolut inte viktigast.
Om vi betar av pengarna först så ska de fördelas av den styrgrupp som var med i vår ansökan; näringslivschef Patrik Kinnbom ordf, Mikael Ahlerup ALV, KjellÅke Hansson, Näs samt representanter från besöksnäringen som Brygghuset (restaurangerna) och Stadshotellet (boendeanläggningarna) . Med finns också kommunchef Carolina Leijonram.
Som ni alla minns så har kommunfullmäktige antagit kommunens turiststrategi och i den ska man ta utgångspunkt rent strategiskt.
Pengarna hamnar under kommunstyrelsen men det blir givetvis styrgruppen som gör de övervägande som behövs. Nu gäller det att det kommer in projekt, som kan matchas av privat och offentligt kapital.
För vi ska visa regeringen under treårsperioden att det var rätt att utse Vimmerby! Nu gäller det att alla bjuder till, näringsliv och kommun.
Vilka kan slå sig för bröstet när det gäller arbetet att få Vimmerby som pilotkommun? En parentetisk fråga i ett helsvetsat gäng, men det ger mig tillfälle att understryka hur viktigt det är att vi kan använda vår individuella styrka i ett team för att skapa dynamik och framgång. Dragare har varit Mikael Ahlerup och KjellÅke Hansson. Ahlerup med sin alldeles fantastiska förmåga till lobbying, att öppna rätt dörrar och kliva över höga trösklar, och Hanssons skicklighet i ansökningsförfarande. Patrik Kinnbom, som är ordförande i Styrgruppen för Destination Vimmerby, (ej att förväxla med styrgruppen för internationaliseringsprojektet) håller ihop det hela på ett mycket bra sätt och har gjort, och fått, en bra start som näringslivschef.
Fyrtio kommuner kände sig kallade - regeringen såg Vimmerby och fyra andra destinationer. Fantastiskt!
Nu till den verkliga innebörden i denna utnämning: fokus på Vimmerby från statliga verk, statliga och regionala budgetar och från alla de makthavare som styr offentliga medel.
Vi kan trycka upp en kampanjknapp att ha på bröstet i gult och blått där det kan stå;
"Vimmerby, Regeringens Pilotkommun".
Hur ska man kunna säga nej på Trafikverk till satsningar på infrastrukturen i norra länet och till satsning på Stångådalsbanan Kalmar-Linköping?
Från kommunen har vi nu bokat uppvaktning hos Trafikverket den 30 augusti, med anledning av Stångådalsbanans upprustning.
Och mer är att vänta.
Så det stora är strålkastarljuset på Vimmerby som en motor i en utvecklingsregion.
Det kan innebära avsevärda investeringsvärden i kommunen och regionen, både offentliga och privata, åren framöver.
LYSSNARRESAN TILL BULLERBYGATANS GRUPPBOSTAD
Ibland är mina besök på Lyssnarresan väldigt intima. Som idag, torsdag, då jag besökte gruppbostaden på Bullerbygatan där det bara finns nio medarbetare och sju brukare.
Men sådan är kommunens välfärdsproduktion; det kan vara en fotbollsplan för mängder av människor, och det kan vara omsorg från ett par medarbetare runt bara en person.
Inom särskilda boendet finns det brukare med svåra funktionshinder och de behöver mycket personal runt omkring sig. Här finns många eldsjälar, många kommunanställda, som lever i sitt arbete.
Det är kö (en just nu) på den här typen av lägenheter, vi kommer dessutom att få fler brukare de närmnaste åren.
Jag ska därför tillskriva Vimarhem och Omsorgen med en önskan om att de tar upp diskussionen om en byggnation av ett nytt särskilt boende, på en tomt möjlig att bygga totalt sex lägenheter på.
Vimarhem har byggt det alldeles utmärkta gruppboendet på Bullerbygatan (20 år sedan, fortfarande fräscht.). Kommunen bygger vid Villekulla nu. Vimarhem tror jag vore mest lämplig att bygga ett nytt gruppboende.
Men det är ett resonemang som får starta mellan Omsorgen och Vimarhem.
Själv tycker jag tomten bakom Dagcentret vid Lundgatan är den bästa, här når man synergier med dagcenterverksamheten och många slipper transporter, därmed mindre kostnader.
Det är så här med gruppbostäder, att om kommunen inte ordnar dessa så får man betala dyra viten. Ofta baserade på samma kostnad som om man byggt. Det är därför omöjligt att dra på sådana beslut.
Med medarbetarna, som stortrivs på sina jobb, diskuterade jag vardagen och hur arbetet kan te sig. Också det "berömda" turschemat togs upp och jag kan verkligen se problematiken utifrån en heltidsanställning där man är schemalagd mellan kl sju och tio från och till. Eller mellan sju och tio och sedan hemmavarande till halv två för att jobba till halv nio på kvällen.
En tuff dag.
I andra vågskålen ligger; hur ska man klara det annars? Brukaren är ju inte på boendet mitt på dagen?
Ja, det är en nöt Omsorgsförvaltningen och dess schemaläggare får knäcka och vi kanske inte har möjlighet att ordna heltider till alla, trots att vi moderater egentligen vill det, eftersom själva situationen med brukarna bäst lämpar sig för deltidsjobb.
Deltidsjobb är kanske den krassa verkligheten inom viss del av omsorgen.
Det är en fråga som säkert kommer att diskuteras ett tag framöver i den offentliga sektorn.
Ett lärande besök i verkligheten blev det i alla fall!
Vimmerby pekas ut som en av Sveriges fem pilotkommuner som ska dra internationella besökare till landet.
Det är något av det största som hänt den här kommunen, åtminstone så länge jag kan minnas.,
Och då tänker jag inte på pengarna. De är välkomna och ska användas men de är absolut inte viktigast.
Om vi betar av pengarna först så ska de fördelas av den styrgrupp som var med i vår ansökan; näringslivschef Patrik Kinnbom ordf, Mikael Ahlerup ALV, KjellÅke Hansson, Näs samt representanter från besöksnäringen som Brygghuset (restaurangerna) och Stadshotellet (boendeanläggningarna) . Med finns också kommunchef Carolina Leijonram.
Som ni alla minns så har kommunfullmäktige antagit kommunens turiststrategi och i den ska man ta utgångspunkt rent strategiskt.
Pengarna hamnar under kommunstyrelsen men det blir givetvis styrgruppen som gör de övervägande som behövs. Nu gäller det att det kommer in projekt, som kan matchas av privat och offentligt kapital.
För vi ska visa regeringen under treårsperioden att det var rätt att utse Vimmerby! Nu gäller det att alla bjuder till, näringsliv och kommun.
Vilka kan slå sig för bröstet när det gäller arbetet att få Vimmerby som pilotkommun? En parentetisk fråga i ett helsvetsat gäng, men det ger mig tillfälle att understryka hur viktigt det är att vi kan använda vår individuella styrka i ett team för att skapa dynamik och framgång. Dragare har varit Mikael Ahlerup och KjellÅke Hansson. Ahlerup med sin alldeles fantastiska förmåga till lobbying, att öppna rätt dörrar och kliva över höga trösklar, och Hanssons skicklighet i ansökningsförfarande. Patrik Kinnbom, som är ordförande i Styrgruppen för Destination Vimmerby, (ej att förväxla med styrgruppen för internationaliseringsprojektet) håller ihop det hela på ett mycket bra sätt och har gjort, och fått, en bra start som näringslivschef.
Fyrtio kommuner kände sig kallade - regeringen såg Vimmerby och fyra andra destinationer. Fantastiskt!
Nu till den verkliga innebörden i denna utnämning: fokus på Vimmerby från statliga verk, statliga och regionala budgetar och från alla de makthavare som styr offentliga medel.
Vi kan trycka upp en kampanjknapp att ha på bröstet i gult och blått där det kan stå;
"Vimmerby, Regeringens Pilotkommun".
Hur ska man kunna säga nej på Trafikverk till satsningar på infrastrukturen i norra länet och till satsning på Stångådalsbanan Kalmar-Linköping?
Från kommunen har vi nu bokat uppvaktning hos Trafikverket den 30 augusti, med anledning av Stångådalsbanans upprustning.
Och mer är att vänta.
Så det stora är strålkastarljuset på Vimmerby som en motor i en utvecklingsregion.
Det kan innebära avsevärda investeringsvärden i kommunen och regionen, både offentliga och privata, åren framöver.
LYSSNARRESAN TILL BULLERBYGATANS GRUPPBOSTAD
Ibland är mina besök på Lyssnarresan väldigt intima. Som idag, torsdag, då jag besökte gruppbostaden på Bullerbygatan där det bara finns nio medarbetare och sju brukare.
Men sådan är kommunens välfärdsproduktion; det kan vara en fotbollsplan för mängder av människor, och det kan vara omsorg från ett par medarbetare runt bara en person.
Inom särskilda boendet finns det brukare med svåra funktionshinder och de behöver mycket personal runt omkring sig. Här finns många eldsjälar, många kommunanställda, som lever i sitt arbete.
Det är kö (en just nu) på den här typen av lägenheter, vi kommer dessutom att få fler brukare de närmnaste åren.
Jag ska därför tillskriva Vimarhem och Omsorgen med en önskan om att de tar upp diskussionen om en byggnation av ett nytt särskilt boende, på en tomt möjlig att bygga totalt sex lägenheter på.
Vimarhem har byggt det alldeles utmärkta gruppboendet på Bullerbygatan (20 år sedan, fortfarande fräscht.). Kommunen bygger vid Villekulla nu. Vimarhem tror jag vore mest lämplig att bygga ett nytt gruppboende.
Men det är ett resonemang som får starta mellan Omsorgen och Vimarhem.
Själv tycker jag tomten bakom Dagcentret vid Lundgatan är den bästa, här når man synergier med dagcenterverksamheten och många slipper transporter, därmed mindre kostnader.
Det är så här med gruppbostäder, att om kommunen inte ordnar dessa så får man betala dyra viten. Ofta baserade på samma kostnad som om man byggt. Det är därför omöjligt att dra på sådana beslut.
Med medarbetarna, som stortrivs på sina jobb, diskuterade jag vardagen och hur arbetet kan te sig. Också det "berömda" turschemat togs upp och jag kan verkligen se problematiken utifrån en heltidsanställning där man är schemalagd mellan kl sju och tio från och till. Eller mellan sju och tio och sedan hemmavarande till halv två för att jobba till halv nio på kvällen.
En tuff dag.
I andra vågskålen ligger; hur ska man klara det annars? Brukaren är ju inte på boendet mitt på dagen?
Ja, det är en nöt Omsorgsförvaltningen och dess schemaläggare får knäcka och vi kanske inte har möjlighet att ordna heltider till alla, trots att vi moderater egentligen vill det, eftersom själva situationen med brukarna bäst lämpar sig för deltidsjobb.
Deltidsjobb är kanske den krassa verkligheten inom viss del av omsorgen.
Det är en fråga som säkert kommer att diskuteras ett tag framöver i den offentliga sektorn.
Ett lärande besök i verkligheten blev det i alla fall!
söndag 3 juni 2012
Visdomsord till alla som vill något...
En av fördelarna med att vara egen företagare, och att det dessutom går bra, är att man kan satsa lite på sin egen fortbildning.
Själv föreläste jag en del om kundrelationer och fick därför än reell anledning att verkligen fortbilda mig. Åtskilliga seminarier och kurser betades av.
Som kommunalråd har jag inte den möjligheten. Istället försöker jag lära av andra genom besök och samtal. Lyssnarresan är ett sådant exempel.
Ett annat är olika former av fokuserade sammandragningar; ett sådant som Tillväxtdagen i Västervik i onsdags exempelvis, eller varför inte vår egen Strategidag i höstas, eller Kristina Alsérs sammandragningar i Växjö.
Tacksamt att få inbjudningar till dessa.
I Västervik fick jag tillfälle att lyssna på Investors VD Börje Ekholm, bördig från Tjust och klasskamrat med Harald Hjalmarsson.
Här några rader jag tecknade ned från Börje Ekholms föredrag: (tänk ditt eget företag eller organisation när du läser.)
- Det som tog oss hit, tar oss inte vidare.
- Vi måste ständigt skapa en förnyelse av det vi sysslar med..
- Problemet är inte att företag försvinner, problemet är att vi måste skapa nya.
- Gör alltid vad som är bäst för varje enskilt bolag.
- Gör alltid din verksamhet "best in class".
- Identifiera de viktigaste aktiviteterna ur en 3-5 års horisont.
- Behovet av förnyelse finns alltid, varje dag.
- Förflytta dig från ett till ett annat, både inom och utom din verksamhet.
- Avyttra när du inte längre är bästa ägare / avgå när du inte längre är bästa chef.
- Tillväxt är det säkraste sättet att vara bättre än konkurrenten, att säkra företagets framtid.
- Man måste vara villig till ett par dåliga kvartal/år, för att få tillväxt senare.
- Kvartal där investeringar sker måste man se förbi, lönsamheten kommer därefter.
- Man måste förändra sin affärsmodell, när ny innovativ verksamhet hotar.
- Man måste vara innovativ inom företaget för att klara detta.
- Att förnya innebär alltid en vilja att ta risk.
- Kritisera inte dem som tar risk, vi måste ha en företagskultur som tillåter människor att ta risk, att förlora och komma tillbaka.
Vilken källa att ösa ur! Att jag skriver detta här på bloggen är givetvis för att jag vill att kommunanställda, politiker och organisationsmänniskor inom det offentliga också kan hämta inspiration ur detta. Det är inga täta skott mellan att driva företag och driva offentlig verksamhet; samma fundamenta och det är människor (och kunder) med i bilden i båda fall.
På tal om kunder:
Professor Mike Danilovic vid Halmstad Universitet talade också, och jag ska ta med några viktiga meningar han sa:
- 10 % innovation, 90 % transpiration.
- Affärsplaner är ok, men "verkstaden" är viktigast, att ta tid och tänka runt hörnet.
- Grunden för industriell verksamhet (och för kommunal), för innovation, är att skapa värde för kunden (brukaren). Det är legitimiteten för företagets existens (kommunens existens).
För egen del tycker jag det finns sätt att skapa, och öka, värde för kunden; ett av sätten är att öppna upp sin verksamhet, öppna upp gränserna, öppna upp mot grannarna, öppna upp mot medarbetare, öppna upp mot andra aktörer. Ett slutet system går i graven med sig själv tittande i naveln...
I Vimmerby är vi på rätt väg och öppnar upp allt mer känns det som!
LYSSNARRESAN TILL
REHABVERKSAMHETEN
Att lyssna på medarbetarna är ett av sätten att skapa innovation och utveckling. Det gör jag med Lyssnarresan som denna gång gick till Omsorgens Rehabenhet, beläget i samma fastighet som Träningshuset i centrala Vimmebry.
Här finns arbetsterapeuter, sjukgymnaster, reperatör med flera och man har även andra kommunala verksamheter som grannar.
Medarbetarna här svarar för grundansvaret för personer i både ordinärt och särskilt boende, att folk får hjälp till att klara sig själva, både med träning av sig själva som med hjälpmedel.
2008 övergick den här verksamheten från landstinget till kommunen.
- Det är vi tacksamma för, säger medarbetarna. Vimmerby kommun har verkligen satsat jämfört med vad landstinget gjorde och vi har bra förutsättningar att göra ett bra jobb nu.
- Visst är det stressigt, visst behöver vi fler timmar och hjälp med reperationer av hjälpmedel och annat, men det är ändå på väg åt rätt håll jämfört med tidigare.
Just reperationer av sängar och annat är eftersatt, heltidstjänsten hinner inte med att göra allt han måste. Det innebär att säkerheten kommer i kläm; elledningar i elektriska sängar och annat blir trasigt och måste lagas.
- Jag tar givetvis det viktigaste först och vi utsätter aldrig våra brukare för risker, men det känns som det skulle behövas en kvartstjänst till eller tillfällig hjälp när det blir toppar. Då känner jag mig lite orolig att hinna med, säger reperatören i Rehabverksamheten.
Gänget trivs med varandra och har fullt upp. Problem finns men man har koll på dem och lösningar tas fram.
Jobbet är jätteviktigt. Ju snabbare en brukare kan komma tillbaka till en egen vardag där han eller hon kan klara sig själv, ju billigare för kommunen och givetvis ju bättre för brukaren.
- Vi tror att vi genom vårt arbete kan minska hemtjänsttimmarna hos brukarna väsentligt och det ska vi prata med våra chefer om framöver. Det finns några bra idéer där, säger medarbetarna.
Jag lämnar en bra och trevlig kommunal arbetsplats och med ännu mer kunskap om hur viktigt välfärdsarbete kommunens anställda gör.
Själv föreläste jag en del om kundrelationer och fick därför än reell anledning att verkligen fortbilda mig. Åtskilliga seminarier och kurser betades av.
Som kommunalråd har jag inte den möjligheten. Istället försöker jag lära av andra genom besök och samtal. Lyssnarresan är ett sådant exempel.
Ett annat är olika former av fokuserade sammandragningar; ett sådant som Tillväxtdagen i Västervik i onsdags exempelvis, eller varför inte vår egen Strategidag i höstas, eller Kristina Alsérs sammandragningar i Växjö.
Tacksamt att få inbjudningar till dessa.
I Västervik fick jag tillfälle att lyssna på Investors VD Börje Ekholm, bördig från Tjust och klasskamrat med Harald Hjalmarsson.
Här några rader jag tecknade ned från Börje Ekholms föredrag: (tänk ditt eget företag eller organisation när du läser.)
- Det som tog oss hit, tar oss inte vidare.
- Vi måste ständigt skapa en förnyelse av det vi sysslar med..
- Problemet är inte att företag försvinner, problemet är att vi måste skapa nya.
- Gör alltid vad som är bäst för varje enskilt bolag.
- Gör alltid din verksamhet "best in class".
- Identifiera de viktigaste aktiviteterna ur en 3-5 års horisont.
- Behovet av förnyelse finns alltid, varje dag.
- Förflytta dig från ett till ett annat, både inom och utom din verksamhet.
- Avyttra när du inte längre är bästa ägare / avgå när du inte längre är bästa chef.
- Tillväxt är det säkraste sättet att vara bättre än konkurrenten, att säkra företagets framtid.
- Man måste vara villig till ett par dåliga kvartal/år, för att få tillväxt senare.
- Kvartal där investeringar sker måste man se förbi, lönsamheten kommer därefter.
- Man måste förändra sin affärsmodell, när ny innovativ verksamhet hotar.
- Man måste vara innovativ inom företaget för att klara detta.
- Att förnya innebär alltid en vilja att ta risk.
- Kritisera inte dem som tar risk, vi måste ha en företagskultur som tillåter människor att ta risk, att förlora och komma tillbaka.
Vilken källa att ösa ur! Att jag skriver detta här på bloggen är givetvis för att jag vill att kommunanställda, politiker och organisationsmänniskor inom det offentliga också kan hämta inspiration ur detta. Det är inga täta skott mellan att driva företag och driva offentlig verksamhet; samma fundamenta och det är människor (och kunder) med i bilden i båda fall.
På tal om kunder:
Professor Mike Danilovic vid Halmstad Universitet talade också, och jag ska ta med några viktiga meningar han sa:
- 10 % innovation, 90 % transpiration.
- Affärsplaner är ok, men "verkstaden" är viktigast, att ta tid och tänka runt hörnet.
- Grunden för industriell verksamhet (och för kommunal), för innovation, är att skapa värde för kunden (brukaren). Det är legitimiteten för företagets existens (kommunens existens).
För egen del tycker jag det finns sätt att skapa, och öka, värde för kunden; ett av sätten är att öppna upp sin verksamhet, öppna upp gränserna, öppna upp mot grannarna, öppna upp mot medarbetare, öppna upp mot andra aktörer. Ett slutet system går i graven med sig själv tittande i naveln...
I Vimmerby är vi på rätt väg och öppnar upp allt mer känns det som!
LYSSNARRESAN TILL
REHABVERKSAMHETEN
Att lyssna på medarbetarna är ett av sätten att skapa innovation och utveckling. Det gör jag med Lyssnarresan som denna gång gick till Omsorgens Rehabenhet, beläget i samma fastighet som Träningshuset i centrala Vimmebry.
Här finns arbetsterapeuter, sjukgymnaster, reperatör med flera och man har även andra kommunala verksamheter som grannar.
Medarbetarna här svarar för grundansvaret för personer i både ordinärt och särskilt boende, att folk får hjälp till att klara sig själva, både med träning av sig själva som med hjälpmedel.
2008 övergick den här verksamheten från landstinget till kommunen.
- Det är vi tacksamma för, säger medarbetarna. Vimmerby kommun har verkligen satsat jämfört med vad landstinget gjorde och vi har bra förutsättningar att göra ett bra jobb nu.
- Visst är det stressigt, visst behöver vi fler timmar och hjälp med reperationer av hjälpmedel och annat, men det är ändå på väg åt rätt håll jämfört med tidigare.
Just reperationer av sängar och annat är eftersatt, heltidstjänsten hinner inte med att göra allt han måste. Det innebär att säkerheten kommer i kläm; elledningar i elektriska sängar och annat blir trasigt och måste lagas.
- Jag tar givetvis det viktigaste först och vi utsätter aldrig våra brukare för risker, men det känns som det skulle behövas en kvartstjänst till eller tillfällig hjälp när det blir toppar. Då känner jag mig lite orolig att hinna med, säger reperatören i Rehabverksamheten.
Gänget trivs med varandra och har fullt upp. Problem finns men man har koll på dem och lösningar tas fram.
Jobbet är jätteviktigt. Ju snabbare en brukare kan komma tillbaka till en egen vardag där han eller hon kan klara sig själv, ju billigare för kommunen och givetvis ju bättre för brukaren.
- Vi tror att vi genom vårt arbete kan minska hemtjänsttimmarna hos brukarna väsentligt och det ska vi prata med våra chefer om framöver. Det finns några bra idéer där, säger medarbetarna.
Jag lämnar en bra och trevlig kommunal arbetsplats och med ännu mer kunskap om hur viktigt välfärdsarbete kommunens anställda gör.
söndag 27 maj 2012
Insikter från besök på Stjärnan
(Ursäkta publicering måndag istälelt för söndag, men datorn har inte varit i form hemma in helgen. Nu är jag på jobbet och då fungerar det bättre.)
Det är fantastiska insikter jag får vid mina verksamhetsbesök.
Det är insikter på detaljnivå och jag är tacksam över att få komma ut och lära.
Kunskapen växer alltmer.
I veckan var jag på något så udda som gruppbostadscentret Stjärnan, en lägenhet i Bullerbyn där sju personal har sitt högkvarter för arbetet ute bland fem brukare med psykisk funktionshinder.
Det är en verksamhet som bedrivs under stark sekretess och som jag därför omöjligt kan beskriva i form av exempel.
Jag kan ändå säga; de gör ett fantastiskt jobb för sina brukare, för varandra och för kommunen.
Om vi tar en stege från 1-100.
Denna stege beskriver graden av funktionshinder hos brukarna.
Idag så behandlar omsorgsassistenterna brukare upp till graden 80-90 procent, medan övriga behandlas på klinik.
Om inte kommunen haft dessa resurser hade kanske samtliga varit på institution. Nu får de chans till eget boende och med mycket hjälp i sin vardag, dag och natt.
Som jag ser det är det bara vinnare med en sådan verksamhet; både brukare och kommunen.
Nu finns det behov av fler gruppbostäder. Det finns i praktiken ingen vinning med att inte kommunen bygger och tillhandhåller dessa (också baserat på en rättviselag). Gör vi det inte så kan vi dels få vite, dels fler institutionsplacerade. I båda fallen med avsevärd negativ påverkan, tror jag, på både brukare och den kommunala ekonomin.
Om någon vecka ska jag besöka en gruppbostad för att lära mig mer om hur den operativa verksamheten fungerar och hur våra medarbetare ser på sitt arbete.
Det är mycket jobb med att vara kommunalråd - men just detta, att få träffa "fronten" tillhör höjdpunkterna och jag är tacksam över att ni alla vill ge mig er kunskap!
Behöver jag säga att det var ett gediget, vältrimmat och glatt gäng jag träffade på Stjärnan? Med syn- punkter givetvis, men också med ett kall att göra gott för sina brukare. Tack för insikterna ni gav mig.
- o -
Grattis till Mediaprogrammket på Vimmerby Gymnasium som ännu en gång knep Lilla Journalistpriset!
Utan tvekan har vi ett bra program som stäår sig i konkurrensen med andra gymnasieprogram avseende media. Bra jobbat säger vi till både lärare och elever!
- o -
Resecentrum måste bli kvar i Vimmerby. det är min absoluta ambition. Kalmar Läns Trafik har två års uppsägningstid och först därefter kan de lämna. mMen de kan naturligtvis sluta med manuell service innan dess.
Nu har vi tillsatt en arbetsgrupp i kommunen som ska arbeta med förslag hur Resecentrum kan fortsätta vara centrum för allt resande till och från Vimmerby.
Det är fantastiska insikter jag får vid mina verksamhetsbesök.
Det är insikter på detaljnivå och jag är tacksam över att få komma ut och lära.
Kunskapen växer alltmer.
I veckan var jag på något så udda som gruppbostadscentret Stjärnan, en lägenhet i Bullerbyn där sju personal har sitt högkvarter för arbetet ute bland fem brukare med psykisk funktionshinder.
Det är en verksamhet som bedrivs under stark sekretess och som jag därför omöjligt kan beskriva i form av exempel.
Jag kan ändå säga; de gör ett fantastiskt jobb för sina brukare, för varandra och för kommunen.
Om vi tar en stege från 1-100.
Denna stege beskriver graden av funktionshinder hos brukarna.
Idag så behandlar omsorgsassistenterna brukare upp till graden 80-90 procent, medan övriga behandlas på klinik.
Om inte kommunen haft dessa resurser hade kanske samtliga varit på institution. Nu får de chans till eget boende och med mycket hjälp i sin vardag, dag och natt.
Som jag ser det är det bara vinnare med en sådan verksamhet; både brukare och kommunen.
Nu finns det behov av fler gruppbostäder. Det finns i praktiken ingen vinning med att inte kommunen bygger och tillhandhåller dessa (också baserat på en rättviselag). Gör vi det inte så kan vi dels få vite, dels fler institutionsplacerade. I båda fallen med avsevärd negativ påverkan, tror jag, på både brukare och den kommunala ekonomin.
Om någon vecka ska jag besöka en gruppbostad för att lära mig mer om hur den operativa verksamheten fungerar och hur våra medarbetare ser på sitt arbete.
Det är mycket jobb med att vara kommunalråd - men just detta, att få träffa "fronten" tillhör höjdpunkterna och jag är tacksam över att ni alla vill ge mig er kunskap!
Behöver jag säga att det var ett gediget, vältrimmat och glatt gäng jag träffade på Stjärnan? Med syn- punkter givetvis, men också med ett kall att göra gott för sina brukare. Tack för insikterna ni gav mig.
- o -
Grattis till Mediaprogrammket på Vimmerby Gymnasium som ännu en gång knep Lilla Journalistpriset!
Utan tvekan har vi ett bra program som stäår sig i konkurrensen med andra gymnasieprogram avseende media. Bra jobbat säger vi till både lärare och elever!
- o -
Resecentrum måste bli kvar i Vimmerby. det är min absoluta ambition. Kalmar Läns Trafik har två års uppsägningstid och först därefter kan de lämna. mMen de kan naturligtvis sluta med manuell service innan dess.
Nu har vi tillsatt en arbetsgrupp i kommunen som ska arbeta med förslag hur Resecentrum kan fortsätta vara centrum för allt resande till och från Vimmerby.
söndag 20 maj 2012
Längre livslängd både problem och möjlighet
Vi lever allt längre.
Det har medfört att vi inte minskat så mycket i befolkning trots allt i Vimmerby kommun. Folk håller sig längre vid liv.
Och så invandringen, den bidrar till inflyttningen och att befolkningssiffrorna hålls uppe.
På 30 år har Vimmerby minskat sin befolkning med 4-5 procent. Under samma tid har Hultsfred tappat 24 procent av sina invånare, trots ett högt antal invandrare och inflyttande studenter. De tunga industrinedläggelserna har varit svåra mot vår grannkommun.
Högskolan är inflyttningspolitik i Hultsfred med all rätt. Vi skulle behöva fler högskolestudenter i Vimmerby också.
Men tillbaka till äldreboomen.
Alla har vi sagt när vi nått 50 år eller 60 år; "Så ung som jag känner mig nu, tror jag inte min far och mor kände sig när de var i denna ålder".
Våra föräldrar blir inte bara 70, de blir också 80 och 90 och en del 100 år gamla.
Våra barn, de barn som nu är i 20-årsåldern, ja när de är 100 år kommer de ha många jämnåriga kamrater. De riktigt gamla är då närmare 110 år.
Det betyder att bland de som föddes år 2000 kommer några att leva när vi skriver år 2100. En svindlande tanke som slår mig när jag ser dagens 12-åringar.
Är man frisk då?
Ja, om vi som 50- och 60-åringar känner oss så friska som vi gör, vad kommer då inte våra barn att känna?
När de är 65 år gamla kanske de är i full styrka, hur vitala som helst.
Då ska de pensionera sig för att leva 30-40 år till på pensionsinbetalningarna...
Och sannolikt har arbetsgivarens pensionsinbetalning bara räckt till en tredjedel av lönen...
Det blev ett himla liv när statsminister Fredrik Reinfeldt filosoferade om att det skulle vara möjligt att jobba till man är 75 år.
Frågan är om han inte får rätt. De som är medelålders idag kommer med stor sannolikhet att känna sig arbetsföra vid 75 års ålder.
Och många av dem har i sanning inte många år i arbetslivet. Idag är många mellan 25-30 år innan de har sitt första jobb.
Själv var jag ute och jobbade direkt efter grundskolan och mina kamrater kanske i åldern 20-25 år.
Första jobbet på arbetsmarknaden förskjuts. Naturligt då att även pensionsåldern förskjuts.
Annars är det följande scenario:
Studier till 29 års ålder. Jobb mellan 30 och 65, dvs 35 år. Pension 65-95, alltså 30 års pensionering. På sina jobbår ska man klara att betala sin egen skolgång och pensionslön, plus alla allmännyttiga samhällstjänster som man under hela livet förbrukar.
Det är knappast möjligt.
Rådet till de som nu börjar arbeta efter sina studier är givetvis; sätt av till din pension. Var också noga med att risksprida avsättningen. Håll dig frisk så du orkar jobba till 75, ju mer får du i plånboken efter pensionen.
Det är nu 100 år sedan, 2013, som den allmänna pensionen inrättades. Trots att medellivsslängden då endast var 59 år la man en pensionsålder på 67 år. Då betraktades den som snål, idag är den generös.
Nu är vi på väg in i ett samhälle där det är fara att majoriteen inte arbetar, utan är utanför sin arbetsföra ålder. Det innebär en stor fara för samhället. Endast där flertalet är i jobb kan överskott för tillväxt i välfärden skapas. Endast då kan flertalet försörja också fåtalet som är utanför arbetsmarknaden.
Så den ökande livslängden kan vara ett hot, men också en möjlighet.
Vi måste därför ta diskussionen om en pensionering högre upp i åldern på allvar.
DRA ÅT PIPSVÄNGEN!
På tisdag kl 17.00 inviger vi nya parken Pipsvängen utmed Prästgårdsgatan i Vimmerby. Kom gärna och se när bandet klipps och lyssna på kulturskolan som spelar några stycken. Kommunstyrelsen är på plats.
Det har medfört att vi inte minskat så mycket i befolkning trots allt i Vimmerby kommun. Folk håller sig längre vid liv.
Och så invandringen, den bidrar till inflyttningen och att befolkningssiffrorna hålls uppe.
På 30 år har Vimmerby minskat sin befolkning med 4-5 procent. Under samma tid har Hultsfred tappat 24 procent av sina invånare, trots ett högt antal invandrare och inflyttande studenter. De tunga industrinedläggelserna har varit svåra mot vår grannkommun.
Högskolan är inflyttningspolitik i Hultsfred med all rätt. Vi skulle behöva fler högskolestudenter i Vimmerby också.
Men tillbaka till äldreboomen.
Alla har vi sagt när vi nått 50 år eller 60 år; "Så ung som jag känner mig nu, tror jag inte min far och mor kände sig när de var i denna ålder".
Våra föräldrar blir inte bara 70, de blir också 80 och 90 och en del 100 år gamla.
Våra barn, de barn som nu är i 20-årsåldern, ja när de är 100 år kommer de ha många jämnåriga kamrater. De riktigt gamla är då närmare 110 år.
Det betyder att bland de som föddes år 2000 kommer några att leva när vi skriver år 2100. En svindlande tanke som slår mig när jag ser dagens 12-åringar.
Är man frisk då?
Ja, om vi som 50- och 60-åringar känner oss så friska som vi gör, vad kommer då inte våra barn att känna?
När de är 65 år gamla kanske de är i full styrka, hur vitala som helst.
Då ska de pensionera sig för att leva 30-40 år till på pensionsinbetalningarna...
Och sannolikt har arbetsgivarens pensionsinbetalning bara räckt till en tredjedel av lönen...
Det blev ett himla liv när statsminister Fredrik Reinfeldt filosoferade om att det skulle vara möjligt att jobba till man är 75 år.
Frågan är om han inte får rätt. De som är medelålders idag kommer med stor sannolikhet att känna sig arbetsföra vid 75 års ålder.
Och många av dem har i sanning inte många år i arbetslivet. Idag är många mellan 25-30 år innan de har sitt första jobb.
Själv var jag ute och jobbade direkt efter grundskolan och mina kamrater kanske i åldern 20-25 år.
Första jobbet på arbetsmarknaden förskjuts. Naturligt då att även pensionsåldern förskjuts.
Annars är det följande scenario:
Studier till 29 års ålder. Jobb mellan 30 och 65, dvs 35 år. Pension 65-95, alltså 30 års pensionering. På sina jobbår ska man klara att betala sin egen skolgång och pensionslön, plus alla allmännyttiga samhällstjänster som man under hela livet förbrukar.
Det är knappast möjligt.
Rådet till de som nu börjar arbeta efter sina studier är givetvis; sätt av till din pension. Var också noga med att risksprida avsättningen. Håll dig frisk så du orkar jobba till 75, ju mer får du i plånboken efter pensionen.
Det är nu 100 år sedan, 2013, som den allmänna pensionen inrättades. Trots att medellivsslängden då endast var 59 år la man en pensionsålder på 67 år. Då betraktades den som snål, idag är den generös.
Nu är vi på väg in i ett samhälle där det är fara att majoriteen inte arbetar, utan är utanför sin arbetsföra ålder. Det innebär en stor fara för samhället. Endast där flertalet är i jobb kan överskott för tillväxt i välfärden skapas. Endast då kan flertalet försörja också fåtalet som är utanför arbetsmarknaden.
Så den ökande livslängden kan vara ett hot, men också en möjlighet.
Vi måste därför ta diskussionen om en pensionering högre upp i åldern på allvar.
DRA ÅT PIPSVÄNGEN!
På tisdag kl 17.00 inviger vi nya parken Pipsvängen utmed Prästgårdsgatan i Vimmerby. Kom gärna och se när bandet klipps och lyssna på kulturskolan som spelar några stycken. Kommunstyrelsen är på plats.
söndag 13 maj 2012
Positiva siffror just nu
Just nu, och jag vill understryka att det är just nu...pekar siffrorna åt rätt håll för Vimmerby kommun!
Nej vi ska inte slå oss för bröstet, men vi ska heller inte gömma undan framgångar med motivet "det kan bli värre, bäst vi avvaktar..." för då lär vi inte få glädjas åt någonting....
Låt oss därför glädjas de gånger vi har nåt att glädjas över.
Det vi tycker är mest roligt nu är att Vimmerby, som en av tre kommuner i länet (också Mörbylånga och Kalmar), ökade sin befolkning första kvartalet 2012!
Två (2) fler blev vi och även om det är bara några få så är det ändå långt kvar till den kommun som minskade mest, Västervik,hundra personer.
Överallt minskas befolknkingen i glesbygd och vi måste anstänga oss ännu mer än vi gör för att vända trenden. Det flyuttar fortfarande in färre än som flyttar ut men denna gång blev vi räddae av födelseöverskottet. Vi har många unga mammor och pappor just nu!
När hade vi ett sådant födelseöverskott senast?
Andra siffror som går åt rätt håll för just vår kommun är arbetslösheten. Den minskar nu och kanske det beror på att vi har så många sommarjoibb i kommunen.
Ungdomsarbetslösheten (18-24 år) fortsätter öka i länet och är nu uppe i 5,2 %, ungefärligt med riket i övrigt. Då har jag räknat bort ungdomar placerade i program med aktivitetsstöd (14,1%) .
Vimmerby har lägre ungdomsarbetslöshet just nu än länet med 3,3 %, säkert helt tack vare alla sommarjobb som har börjat tillsättas. Vi har också lägre än riksgenomsnittet.
Men just nu under sommaren får åtskilliga ungdomar prova på att jobba i det stora utbud av sommarjobb som vi trots allt har.
Några andra positiva nyheter just nu:
- Ljunghälls investerar i ny maskin för 25 Mnkr.
- Åbro nyinvesterar i en större tillbyggnad och cidern exponeras nu framgångsrikt för exportmarknadsen.
- V-Tab har installerat sin nya stora press som gav anledning till tillbyggnaden. Nu börjar man marschen mot 500 Mnkr i omsättning!
- Arbetet på Krönsmon och Östra Ceos tar uppehåll över sommaren till förmån för turisttrtafik och Bullerby Cup bland annat. Men därefter ska det gå som på räls; det blir åtskillig trarfik mellan Östra Ceos och Krönsmon. Det blir två nya fina industriområden som Vimmerbyh kan expandera med.
Nej vi ska inte slå oss för bröstet, men vi ska heller inte gömma undan framgångar med motivet "det kan bli värre, bäst vi avvaktar..." för då lär vi inte få glädjas åt någonting....
Låt oss därför glädjas de gånger vi har nåt att glädjas över.
Det vi tycker är mest roligt nu är att Vimmerby, som en av tre kommuner i länet (också Mörbylånga och Kalmar), ökade sin befolkning första kvartalet 2012!
Två (2) fler blev vi och även om det är bara några få så är det ändå långt kvar till den kommun som minskade mest, Västervik,hundra personer.
Överallt minskas befolknkingen i glesbygd och vi måste anstänga oss ännu mer än vi gör för att vända trenden. Det flyuttar fortfarande in färre än som flyttar ut men denna gång blev vi räddae av födelseöverskottet. Vi har många unga mammor och pappor just nu!
När hade vi ett sådant födelseöverskott senast?
Andra siffror som går åt rätt håll för just vår kommun är arbetslösheten. Den minskar nu och kanske det beror på att vi har så många sommarjoibb i kommunen.
Ungdomsarbetslösheten (18-24 år) fortsätter öka i länet och är nu uppe i 5,2 %, ungefärligt med riket i övrigt. Då har jag räknat bort ungdomar placerade i program med aktivitetsstöd (14,1%) .
Vimmerby har lägre ungdomsarbetslöshet just nu än länet med 3,3 %, säkert helt tack vare alla sommarjobb som har börjat tillsättas. Vi har också lägre än riksgenomsnittet.
Men just nu under sommaren får åtskilliga ungdomar prova på att jobba i det stora utbud av sommarjobb som vi trots allt har.
Några andra positiva nyheter just nu:
- Ljunghälls investerar i ny maskin för 25 Mnkr.
- Åbro nyinvesterar i en större tillbyggnad och cidern exponeras nu framgångsrikt för exportmarknadsen.
- V-Tab har installerat sin nya stora press som gav anledning till tillbyggnaden. Nu börjar man marschen mot 500 Mnkr i omsättning!
- Arbetet på Krönsmon och Östra Ceos tar uppehåll över sommaren till förmån för turisttrtafik och Bullerby Cup bland annat. Men därefter ska det gå som på räls; det blir åtskillig trarfik mellan Östra Ceos och Krönsmon. Det blir två nya fina industriområden som Vimmerbyh kan expandera med.
måndag 7 maj 2012
Företagsbesök och företagsstöd
Du kan få ett eget ritat kök, skräddarsytt och i princip vilket material du vill - tillverkat i Vimmerby!
Inte många vet att Vimmerby InteriörAB med VD Kenneth Karlsson i spetsen tillverkar just detta.
I veckan besökte jag Vimmerby Interiör AB för några timmar och pratade med bland andra ägarna.
Gamla vimmerbybor minns säker IMA .
Jag också faktiskt, även om jag var liten då. Första gången jag fick höra namnet IMA (installationsmaterial) var när jag som liten grabb frågade grannpojken i Stjärnhusen var hans pappa jobbade eftersom han hade en sådan fil gul bil, en Taunus... och han svarade då IMA. Det var slutet på 1950-talet.
Efter IMA hände det rätt mycket i fastigheten men i modern tid har Totebo Industrier ägt och drivit bolaget och det var från Totebo och dess driftige VD Ulf Åberg som Kenneth Karlsson och hans kompanjoner förvärvade aktierna för kanske snart 20 år sedan.
På den resan är man nu och här tillverkar man, förutom specialdesignade köksinredningar, hotellinredningar, skolinredningar och en hel massa andra inredningar, också belagda skivmaterial som underleverantör.
Ett 20-tal medarbetare finns i verksamheten. Ett spännande företag med en 5000 kvm stor fabrik ganska centralt i Vimmerby.
En ständig fråga jag får när jag är ute på företagsbesök är hur kommunen kan gynna den lokala industrin och de lokala företagen.
Mitt svar är allt som oftast; vi kan kratta manegen, försöka sänka trösklar, underlätta etableringar och expansioner, ge råd om oliak former av stöd - allt inom lagens råmärken och den myndighetsutövning vi är satta att hantera, och så konkurrensneutralt det bara går.
När det gäller upphandlingar måste vi hantera dessa inom LOU (Lagen om offentlig upphandling) och det tvingar kommunen att upphandla enligt uppsatta kreterier och där kan ett lokalt företag sällan gynnas. Man får konkurrera med alla andra.
Men en sak kan vi göra: vi kan uppmana/be/önska hos de som får totalentreprenad på våra byggen till exempel, att skicka ut offertförfrågan också till våra lokala företag. Och det ska jag ta med mig in i förvaltningsorganisationen.
Det är en sak att man inte alltid vinner upphandlingar, det är en annan sak att få förfrågan. Den uppmaningen tycker jag vi kan rikta till de som vinner totalentreprenader.
Det vi från kommunen gör beträffande stöd är att subventionera industrimarksproduktion, men det sker kontrollerat, riktas till alla och görs för att underlätta nybyggnation och investeringar som senare ska ge tillväxt och nya jobb.
Detta är tillåtet om marken kan köpas av alla till det subventionerade priset. Så kommer att ske både på Krönsmon och östra Ceos. Marken kostar betydligt mer per kvadratmeter att färdigställa än priset vi får ut.
Vi ska också sprida alla möjligheter till offentliga pengar som finns: Vimmerby är stödområde B och det innebär att staten/EU tillskjuter medel till expansion i området.
Förutom detta finns det en rad andra stöd att söka, öppet för alla som kan kvalificera sig enligt kreterierna. Mer om detta kan du få veta av vår näringslivsenhet; carina.östh@vimmerby.se och patrik.kinnbom@vimmerby.se
Tveka inte att fråga vad just du och ditt företag kan komma i fråga för.
Inte många vet att Vimmerby InteriörAB med VD Kenneth Karlsson i spetsen tillverkar just detta.
I veckan besökte jag Vimmerby Interiör AB för några timmar och pratade med bland andra ägarna.
Gamla vimmerbybor minns säker IMA .
Jag också faktiskt, även om jag var liten då. Första gången jag fick höra namnet IMA (installationsmaterial) var när jag som liten grabb frågade grannpojken i Stjärnhusen var hans pappa jobbade eftersom han hade en sådan fil gul bil, en Taunus... och han svarade då IMA. Det var slutet på 1950-talet.
Efter IMA hände det rätt mycket i fastigheten men i modern tid har Totebo Industrier ägt och drivit bolaget och det var från Totebo och dess driftige VD Ulf Åberg som Kenneth Karlsson och hans kompanjoner förvärvade aktierna för kanske snart 20 år sedan.
På den resan är man nu och här tillverkar man, förutom specialdesignade köksinredningar, hotellinredningar, skolinredningar och en hel massa andra inredningar, också belagda skivmaterial som underleverantör.
Ett 20-tal medarbetare finns i verksamheten. Ett spännande företag med en 5000 kvm stor fabrik ganska centralt i Vimmerby.
En ständig fråga jag får när jag är ute på företagsbesök är hur kommunen kan gynna den lokala industrin och de lokala företagen.
Mitt svar är allt som oftast; vi kan kratta manegen, försöka sänka trösklar, underlätta etableringar och expansioner, ge råd om oliak former av stöd - allt inom lagens råmärken och den myndighetsutövning vi är satta att hantera, och så konkurrensneutralt det bara går.
När det gäller upphandlingar måste vi hantera dessa inom LOU (Lagen om offentlig upphandling) och det tvingar kommunen att upphandla enligt uppsatta kreterier och där kan ett lokalt företag sällan gynnas. Man får konkurrera med alla andra.
Men en sak kan vi göra: vi kan uppmana/be/önska hos de som får totalentreprenad på våra byggen till exempel, att skicka ut offertförfrågan också till våra lokala företag. Och det ska jag ta med mig in i förvaltningsorganisationen.
Det är en sak att man inte alltid vinner upphandlingar, det är en annan sak att få förfrågan. Den uppmaningen tycker jag vi kan rikta till de som vinner totalentreprenader.
Det vi från kommunen gör beträffande stöd är att subventionera industrimarksproduktion, men det sker kontrollerat, riktas till alla och görs för att underlätta nybyggnation och investeringar som senare ska ge tillväxt och nya jobb.
Detta är tillåtet om marken kan köpas av alla till det subventionerade priset. Så kommer att ske både på Krönsmon och östra Ceos. Marken kostar betydligt mer per kvadratmeter att färdigställa än priset vi får ut.
Vi ska också sprida alla möjligheter till offentliga pengar som finns: Vimmerby är stödområde B och det innebär att staten/EU tillskjuter medel till expansion i området.
Förutom detta finns det en rad andra stöd att söka, öppet för alla som kan kvalificera sig enligt kreterierna. Mer om detta kan du få veta av vår näringslivsenhet; carina.östh@vimmerby.se och patrik.kinnbom@vimmerby.se
Tveka inte att fråga vad just du och ditt företag kan komma i fråga för.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)