Kommentarer på texter i VT i veckan

SVAR PÅ INSÄNDARE OCH LEDARE

(Skickad med begäran om införande

till Vimmerby Tidning 13 juli 2012)

Under några dagar har tidningens spalter fyllts med frågor, påstående och en del kritik mot Vimmerby kommuns ledning i olika frågor. Jag är angelägen om att försöka svara på så mycket av detta som möjligt och samlar svaren i detta inlägg.

BETR. KRITIK FÖR AVTAL MED KOSTCHEFEN

Alf Wesik skriver i sin ledare den 12 juli i VT, med anledning av en överenskommelse mellan Vimmerby kommun och den förre kostchefen Mikael Sandberg, att ”nu har ett illaluktande avtal dykt upp i spalterna igen”. Han påstår i ledaren att Mikael Sandberg belagts med munkavle.

Detta är inte sant. Kommunen har ingen rätt, eller ens avsikt, att belägga någon anställd med munkavel.

Sant är däremot att Wesik skriver detta utan att kontrollera källan, utan att efterfråga båda parter.

Att tidningens reporter en och annan gång begår det misstaget, det kan jag svälja, men att tidningens ledarskribent så kategoriskt påstår något som är falskt, på grundval av för dåligt arbete med källorna till informationen, det är anmärkningsvärt.

Där borde det finnas en återhållsamhet och eftertanke.

Wesik skriver att avtal inte verkar vara kommunledningens starkaste gren.

Jag får väl återgälda betyget med att källkritik och informationsinhämtning inte verkar vara tidningens  starkaste gren.

BETR. KRITIKEN RÖRANDE ANTALET RESTAURANGER PÅ TORGET

I samma ledare tar Wesik upp torget och uppgifter i kommunalrådsbloggen. Hans resonemang visar med all tydlighet att han inte har tillräcklig information.

Jag känner inte någon som skulle ta en ekonomisk risk med en restaurang på ett torg utan alkoholservering. Wesik anser att det finns massor som skulle göra det om man släppte etableringen fri.  

Vimmerby kommun har släppt den fri i två avtalsperioder, sammantaget sex år. Inget anbud har inkommit under denna period. Ensamrätten har inte spelat någon roll. Man kan inte få lönsamhet med hänsyn till myndigheternas krav. Detta faktum har undgått Wesik.

Till denna sommar möjliggjordes alkoholservering på torget. Myndighetens krav ändrades nationellt. Två anbud inkom. Inte hundra som Wesik tycks tro. Utan två. Båda av etablerade lokala restauratörer.

För att locka anbud att komma in så erbjöds ensamrätt. Alltså plats för en. Det var uppenbarligen en bra strategi för två stycken nappade och ansåg att man kunde räkna hem detta.

Kommunen har tidigare hjälpt restauranger att bygga uteserveringar (av tillgänglighetsskäl) och de senaste tio åren har centrum förändrats betydligt i det avseendet.

Det finns inget som säger att vi efter nuvarande treårsperiod omvärderar och ser om det kan finnas plats för fler restauranger, likt den foodcourt som moderaterna tidigare föreslagit.

Men det politikerna haft som mål är att få en mångfald på torget, inte bara restauranger utan också caféservering och torghandel.

Det är det vi ser början på nu och vi hoppas att det ska utvecklas under de kommande tre åren.

BETR. BJÖRN BOETHIUS INSÄNDARE

Björn, som jag känner som en insiktsfull människa, noterar inledningsvis raden av tidigare misslyckande vad avser avtal. Jag kan hålla med i detta. När jag tillträdde blev en av  uppgifterna att granska och revidera gamla avtal. Revisorerna har fått göra ett stort arbete här.

Dessa avtal kan man inte alls jämföra med enkla avtal rörande torghandel. Man kan inte döma ut kommunens nuvarande förmåga att skapa avtal, på grundval av att en part som fått fel avtal vägrar göra rättelse.

Man kan inte dra slutsatsen att det bara är värdelöst folk som arbetar i kommunen. Jag tycker inte att det är en seriös nivå.

Vimmerby kommun står sedan 18 månader mitt i en stor organisationsförändring. Kommunledningen bygger om organisationen efter nya förutsättningar. Vi försöker skapa en modern, kapabel och kompetent ledningsorganisation för framtiden. Under resans gång kommer misstag att ske, saker faller mellan stolar, vi får backa och göra om – det är en naturligt ingrediens när man arbetar med människor.

Jag kan lova dig Björn att felet rörande avtalet för torget påverkar kommunens ekonomi avsevärt mindre än andra avtalsmissar som gjorts genom åren. Det är inte mygg och elefanter vi pratar om här. Det är mikroskopiska bakterier och blåvalar.

Vad som också undgår Boethius är att avtalsparten på grundval av sin anbudsgivning borde insett att han inte har rätt till avtalet. Han undgår helt Björns kritik vilket innebär att den moraliska kompassen inte är inkopplad. Det borde den vara.

Mot bakgrund av detta tror jag du missar målet med din insändare. Den betraktas nog snarare som salt i såret, och det uppskattas inte av en kompetens som Vimmerby så väl behöver.

Jag tror att många tunga industriledare i Vimmerby nu vrider sig oroligt och undrar om Vimmerby kan behålla den kompetens som man nu äntligen fått till sig i stadshuset, medan aningslösa tidningsmän och insändarskribenter eldar på debatten i småfrågor.

Kommunen är transparent, den är lyhörd, den har goda syften, den kommunicerar - men det är inte felfri.

Vi väljer att engagera mig i frågor som Storebros konkurs, Stångådalsbanan, ALV:s utveckling… frågor på en annan nivå än på den VT:s ledarskribent och insändarna nu befinner sig. Den felfria offentliga sektor som de efterfrågas finns inte, även om man i tidningen rullar på i veckor när man hittar ett misstag.

Betr. signaturen Åke T,s insändare

Du frågar om det är normalt att man inte läser avtal som firmatecknare. Jo, man läser avtal.

I fallet med torget lästes ett avtal, restaurangavtalet. För glassboden och fisk- och skaldjurshandeln förutsattes att det var skrivna utifrån anbuden. Anbuden var lagda som bilaga, men ett textavsnitt rörande restaurangen hade också kommit med i fiskhandlarens avtal. Ett mänskligt misstag av en tjänsteman.

Avtalsparten utnyttjar detta och vill ha 1,5 Mnkr för att avsäga sig ett avtal han vet,  inte var det han lämnade anbud på. Det är lätt för honom att se, anbudet följde med som bilaga till avtalet.

Som politiker och firmatecknare utgår jag ifrån att avtalen jag får, skrivna av proffs som åtagit sig och är anställda för att skriva avtal, är skrivna korrekt.

Det jag säger är, att skulle jag läsa alla avtalstexter med utgångspunkt från att korrigera felaktigheter så räcker inte mina tidvis 60-80 timmars arbetsvecka som kommunalråd.

Jag behöver i så fall ytterliga tjänstemän. Och om nu den ytterligare tjänstemannen skulle göra fel? Ska vi anställa en till då?

Nej, svaret är att tillit till kompetens måste finnas och kommunledningen kommer att fokusera på frågan för att vidta åtgärder så rutiner fungerar.

Jag kan trösta dig med att jag under mina 25 år som företagare heller inte skärskådat alla avtal som kunniga medarbetare formulerat, innan jag skrivit under dem. Den som säger att man gör det talar inte sanning.

Men jag har heller aldrig skrivit på ett felaktigt formulerat avtal förrän nu. Och det väcker givetvis frågor hos mig själv om hur fortsättningen ska hanteras.

Ansvaret som firmatecknare kan man inte frånsäga sig och det ansvaret tar både jag och kommunchefen.

Du ifrågasätter sedan hur vi sköter våra gemensamma angelägenheter. Ja, bäst är väl att studera vårt resultat. Tidigare års förluster har vänts till vinst och detta årets vinst pekar mot 26 miljoner kronor. Det är tack vare ett kollektivt bra arbete av politiker, kommunala ledare och medarbetare i verksamheterna så väldigt mycket fungerar bra.

Men det är naturligtvis inte intressant för alla.

Dock tror jag att det är viktigt för de som verkligen bryr sig om sin kommun

En händelserik vecka...

Senaste siffrorna på arbetslösheten i länet visar att Vimmerby ligger lägre än flera av våra grannkommuner. Självklart har vi nytta av alla sommarjobb så i höst kan det se helt annorlunda ut.

Men känslan av att det går bra för vårt lokala näringsliv bröts nu något i förra veckan med beskedet från Storebro.

Jag ser i media att gamle ägaren Roy Ivarsson tror att det kommer att lösa sig och det gör jag också. Storebro, tillsammans med Ryds, är de verksamheter i koncernen som jag tror har bäst förutsättningar att hitta en ny ägare, även om nu just intressenter från Finland inte vill titta på Storebrofabriken.

Var i våras ute på företagsbesök i Storebro och träffade då platschefen Johan Olefors. Visst fanns det problem och marknaden påverkade Storebro negativt - men i grunden gör man bra produkter, bland annat volymbåtar, och och en egen bra nisch som kan utvecklas.

I bland går det bättre att utveckla ett sådant företag i mindre sammanhang än i en stor koncern.

Utan att ha på fötter, utan bara lutar mig mot en känsla, så tror jag att Storebro går in i en ny ägarkonstellation. Hur många av jobben som kan räddas är svårt att säga men fortsätter man med samma produktion, kommer säkert alla jobben att behövas. Företag som närmar sig konkurs brukar redan ha bantat ned sig innan konkursen inträffar.

Sommartorget har hamnat i heltluften igen, tyvärr får jag säga.

Men om vi boser från avtalsbråket med fiskhandlaren så fungerar sommartorget, dvs den nedre halvan, mycket bra.

Folk rör sig i centrum kvällstid och det är just liv och rörelse vi vill åstadkomma. Till nytta för alla som vill ha ett levande torg kvällstid.

Jag är glad över att Vimmerbyborna och turisterna tar sig tid att umgås kvällstid. Restaurangen på torget har etablerat sig bra och hela nedre delen kom snabbt in i önskad funktion.

Om vi ska få fart  på handestorget, den övre halvan, återstår att se. Genom bodarna och handelsstånden har vi fått en enhetlig och fungerande design.

Nu ska de bara fyllas med handelsmän och det kan ta sin tid. Bodarna kan användas till allt från loppis, lotteriförsäljning och hantverk till grönsaker, frukt och matförsäljning.

Dock som bekant, inte till restaurangverksamhet.

Jag tror att handelstorget kan få draghjälp att utvecklas om affärerna i centrum börjar ha öppet kvällstid under sommaren.

Då dras det kunder till torget och då kan det locka fler att öppna upp för kommers på handelstorget.

För att hyra plats på torget kan man vända sig till gatukontoret på kommunen.

Varför ser då sommartorget ut som det gör i år? Skissen på Sommartorget togs fram av miljö- och byggnadskontoret och politikerna i kommunstyrelsen var eniga.

Moderaterna ville ha en foodcourt men förslaget fick inte majoritet. Dagens sommartorg blev kompromissen som alla anslöt sig till, också vi moderater.

Och jag tycker det blev bra. Det är också flexibelt. Kan inte bodarna hyras ut så kan vi sätta dit fler marknadsstånd istället, om efterfrågan skulle visa sig vara på sådana.

Bodarna ger också en bra möjlighet till salutorg året om; de är gediget byggda och kan fungera även under hösten och till exempelvis julmarknad. Men de måste givetvis marknadsföras.

Jag tycker Bakfickans uteservering fick en bra anslutning till deras veranda. Möjligen har vi kanske en lekplats för mycket, och det kan vi fundera på till nästa sommar.

Vi ska också utvärdera hur trafikgenomsläppet förbi stadshotellet fungerade dagtid. Kanske det måste upp fler hinder, för att få ned trafiken till krypfart. Eftersom det är gångfartsområde så innebär det att trafiken ska ha just "gångfart", dvs samma fart som en gående har.

Det vi nu ska försöka ta tag i är uthyrningen av bodarna och den här veckan ska vi diskutera hur vi kan få fart på uthyrningen så också handelstorget blir välfrekventerat.

Ang VTs ledare om sommartorget idag

Idag tycker Alf Wesik i Vimmerby Tidnings ledare att organisationen på torget i Vimmerby luktar Sovjet lång väg.
Att han reagerar så här sju år efter att ordningen med anbudsgivning på servering igångsattes ska jag inte kommentera. Men att han inte förstår varför kanske beror på att han inte är insatt i de kommersiella villkor som råder på torget.

Skälet till att anbudsgivningen för sju år sedan skulle gälla en glasskiosk, en restaurang (en ostförsäljning (!) som Wesik pratar om har aldrig någonsin varit aktuellt) var att annars hade inga anbud kommit in.

Näringen ansåg att torget inte bär fler restauranger än en enda, då man också satsade på uteserveringar i de fasta näringarna runt omkring. Samma gällde cafe'. Pusselbitarna Wesik försöker hitta i historien är inte ens relevanta i sammanhanget, men de duger givetvis som historiebeskrivning om hur generationer i Vimmerby har velat förändra sitt torg, från bilparkering till mötesplats.

Årets torgdesign har förutsättningar, även om en foodcourt hade varit det bästa. Men en foodcourt fick ingen politisk majoritet. Nu blev det ett sommartorg och ett salutorg.

På sommartorget är det livfullt om kvällarna nu med mycket folk.
Det är salutorget, den övre delen, som är utmaningen. Och det kan ta tid innan man kan få ett salutorg riktigt etablerat. Nu har kommunen skapat förutsättningar för att så kan ske.

Jag håller med Wesik om att det är svagt att Vimmerby Kommun inte kan skriva den här typen av enkla avtal. Detta är också framfört och det finns anledning för kommunstyrelsen att återigen ta upp frågan om att säkerställa korrekt avtalsskrivning.

Offentliga pengar till Vimmerby

Är i Visby nu så söndagens blogg skrivs här vid ett köksbord i en liten lägenhet jag hyrt för Almedagsveckan. Färjan var proppfull av politiker och mediafolk. Över 18.000 människor tror man är här i Visby nu under Almedalsveckan. Veckan hemma har varit bra. Fick ett mail i början av veckan från Tillväxtverket där de gratulerade oss till ett investeringsstöd på 10 mnkr till Åbro bryggeris expansion. Pratade med vd Henrik Dunge i telefon, som självklart var nöjd, högt över förväntan som han sa. Vimmerby kommun har varit dåliga på att informera om den här möjligheten att ta del av offentliga medel. Sedan vi startade upp näringslivsfrukostar 2011 har både jag och näringslivschefen Patrik Kinnbom tjatat om just sysselsättnings- och investeringsstödet. Två företag har jag rekommenderat och båda har fått. Det första 3 mnkr drygt och nu Åbro med 10 Mnkr. Fantastiskt bra! Vimmerby, Västervik, Hultsfred och Högsby utgör stödområde B och här medges investeringsstöd och sysselsättningsstöd under vissa villkor. För just investeringsstöd finns det mer pengar att söka för företagen i kommunen. Varför ska vi i Vimmerby inte ta del av offentliga medel, när andra kommuner gör det? Så jag uppmanar fler att söka investeringsstödet. Kontakta Carina Öst, Patrik eller mig så hjälper vi er vidare. Företagens investeringar ökar sysselsättningen och vi ska göra vad vi kan från kommunens sida för att hjälpa till. Veckan började annars med en rejäl influensa,först på onsdagen var jag på benen igen, missade både kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i början på veckan. Nästa vecka kommer jag att få ta igen allt... Srivbordet är överfullt med uppgifter och det blir att jobba hårt för att få allt man vill på fötter. Först veckan därefter går jag på ledighet och det är inte utan att jag längtar till några veckors semester med fiske, golf och socialt umgänge. Almedalen då? Ja, tisdagen, moderaternas "dag" innehåller förstås en hel del mingel med andra moderater. Men det ska också bli många föreläsningar. Bland annat i sådana frågor som är aktuella för oss i Vimmerby nu; äldreboende, kost i skola och omsorg, näringslivspolitik, stadsplanering, bostadsbyggande, infrastruktur ...listan kan göras hur lång som helst. Vi kanske ses i Visby?

Intensiva veckor

Varje vecka sedan jag tillträdde har jag varit noga med att skriva blogginlägg.
Men förra söndagen falerade det hela fullständigt. Tiden fanns helt enkelt inte och i prioriteringen, som ständigt pågår veckan lång, fick bloggen stå åt sidan.
Beklagar detta.

Det var dock en intressant vecka. Bland annat var migrationsminister Tobias Billström på besök i länet och besökte då också SFI-verksamheten i Vimmerby. Kul att han uppmärksammar den goda verksamhet som bedrivs där.

Näringslivsrådet hade också möte i den veckan och bland annat diskuterades handelsfrågor, då en arbetsgrupp fokuserat på handeln och det som behöver göras. En lång lista får näringslivschefen Patrik Kinnbom ta med sig in i stadshusets verksamheter och som jag ser det går det att göra en hel del förbättringar.
Alberto Necovski på IT-Sam informerade om bredband och vid en informell omröstning ansåg  Näringslivsrådet att fiber ska ägas av kommunen, om möjligt. Precis som elnät, vatten och avlopp och gator. Dock är det inte alls säkert att det är ekonomiskt möjligt.
Men ändå intressant att Näringslivsrådet ansåg att kommunen inte bara ska betala, utan också få del av intäkter vilket sker om man själv äger näten.

En presskonferens om Stångådalsbanan var också på programmet och här finns nu en färdig plan på 925 Mnkr för att skapa de åtgärder på banan som medger en tidsåtgång på 2,5 timmar Kalmar - Linköping! För oss i kommunen finns också mötesspår i Gullringen med och det medger ju stopp där i framtiden.
Äntligen har vi en plan, ett prospekt, att jobba med och nu sägtter vi full fart. Jag tror också vi får  industrin utmed spåret att skriva under planen. Den 30 augusti uppvaktar alla kommunalråden utmed banan Trafikverket för att diskutera planen.

Det blev inga statliga pengar till Innovation for Children, den inkubator för tjänsteföretag kommunen och Regionförbundet ville starta upp i Vimmerby.
Därmed faller planen och Vimmerby Kommunala Förvaltnings AB, som äger bolaget, har förklarat det vilande nu i väntan på budgetperioden 2014-2015.
Jag anser att vi inte ska köra igång ett projekt endast med finansiering av kommunen och Regionförbundet. Vi måste ha mer startkapital än vad dessa båda kan ställa upp med. Tillväxtverkets pengar var därför mycket viktiga.
Nu skjuter vi det några år framåt. Men jag är säker på att vi kommer att ta upp idén igen.

En av våra största framgångar!

(Denna torsdagskrönika får ersätta söndagskrönikan denna gång.)

Vimmerby pekas ut som en av Sveriges fem pilotkommuner som ska dra internationella besökare till landet.
Det är något av det största som hänt den här kommunen, åtminstone så länge jag kan minnas.,
Och då tänker jag inte på pengarna. De är välkomna och ska användas men de är absolut inte viktigast.
Om vi betar av pengarna först så ska de fördelas av den styrgrupp som var med i vår ansökan; näringslivschef Patrik Kinnbom ordf,  Mikael Ahlerup ALV, KjellÅke Hansson, Näs samt representanter från besöksnäringen som Brygghuset (restaurangerna) och Stadshotellet (boendeanläggningarna) . Med finns också kommunchef Carolina Leijonram.
Som ni alla minns så har kommunfullmäktige antagit kommunens turiststrategi och i den ska man ta utgångspunkt rent strategiskt.
Pengarna hamnar under kommunstyrelsen men det blir givetvis styrgruppen som gör de övervägande som behövs. Nu gäller det att det kommer in projekt, som kan matchas av privat och offentligt kapital.
För vi ska visa regeringen under treårsperioden att det var rätt att utse Vimmerby! Nu gäller det att alla bjuder till, näringsliv och kommun.

Vilka kan slå  sig för bröstet när det gäller arbetet att få Vimmerby som pilotkommun? En parentetisk fråga i ett helsvetsat gäng, men det ger mig tillfälle att understryka hur viktigt det är att vi kan använda vår individuella styrka i ett team för att skapa dynamik och framgång. Dragare har varit Mikael Ahlerup och KjellÅke Hansson. Ahlerup med sin alldeles fantastiska förmåga till lobbying, att öppna rätt dörrar och kliva över höga trösklar, och Hanssons skicklighet i ansökningsförfarande. Patrik Kinnbom, som är ordförande i Styrgruppen för Destination Vimmerby, (ej att förväxla med styrgruppen för internationaliseringsprojektet) håller ihop det hela på ett mycket bra sätt och har gjort, och fått,  en bra start som näringslivschef.
Fyrtio kommuner kände sig kallade - regeringen såg Vimmerby och fyra andra destinationer. Fantastiskt!

Nu till den verkliga innebörden i denna utnämning: fokus på Vimmerby från statliga verk, statliga och regionala budgetar och från alla de makthavare som styr offentliga medel.

Vi kan trycka upp en kampanjknapp att ha på bröstet i gult och blått där det kan stå;
"Vimmerby, Regeringens Pilotkommun".

Hur ska man kunna säga nej på Trafikverk till satsningar på infrastrukturen i norra länet och till satsning på Stångådalsbanan Kalmar-Linköping?
Från kommunen har vi nu bokat uppvaktning hos Trafikverket den 30 augusti, med anledning av Stångådalsbanans upprustning.
Och mer är att vänta.
Så det stora är strålkastarljuset på Vimmerby som en motor i en utvecklingsregion.
Det kan innebära avsevärda investeringsvärden i kommunen och regionen, både offentliga och privata, åren framöver.

LYSSNARRESAN TILL BULLERBYGATANS GRUPPBOSTAD
Ibland är mina besök på Lyssnarresan väldigt intima. Som idag, torsdag, då jag besökte gruppbostaden på Bullerbygatan där det bara finns nio medarbetare och sju brukare.
Men sådan är kommunens välfärdsproduktion; det kan vara en fotbollsplan för mängder av människor, och det kan vara omsorg från ett par medarbetare runt bara en person.
Inom särskilda boendet finns det brukare med svåra funktionshinder och de behöver mycket personal runt omkring sig. Här finns många eldsjälar, många kommunanställda, som lever i sitt arbete.
Det är kö (en just nu) på den här typen av lägenheter, vi kommer dessutom att få fler brukare de närmnaste åren.
Jag ska därför tillskriva Vimarhem och Omsorgen med en önskan om att de tar upp diskussionen om en byggnation av ett nytt särskilt boende, på en tomt möjlig att bygga totalt sex lägenheter på.
Vimarhem har byggt det alldeles utmärkta gruppboendet på Bullerbygatan (20 år sedan, fortfarande fräscht.). Kommunen bygger vid Villekulla nu. Vimarhem tror jag vore mest lämplig att bygga ett nytt gruppboende.
Men det är ett resonemang som får starta mellan Omsorgen och Vimarhem.
Själv tycker jag tomten bakom Dagcentret vid Lundgatan är den bästa, här når man synergier med dagcenterverksamheten och många slipper transporter, därmed mindre kostnader.

Det är så här med gruppbostäder, att om kommunen inte ordnar dessa så får man betala dyra viten. Ofta baserade på samma kostnad som om man byggt. Det är därför omöjligt att dra på sådana beslut.
Med medarbetarna, som stortrivs på sina jobb, diskuterade jag vardagen och hur arbetet kan te sig. Också det "berömda" turschemat togs upp och jag kan verkligen se problematiken utifrån en heltidsanställning där man är schemalagd mellan kl sju och tio från och till. Eller mellan sju och tio och sedan hemmavarande till halv två för att jobba till halv nio på kvällen.
En tuff dag.
I andra vågskålen ligger; hur ska man klara det annars? Brukaren är ju inte på boendet mitt på dagen?
Ja, det är en nöt Omsorgsförvaltningen och dess schemaläggare får knäcka och vi kanske inte har möjlighet att ordna heltider till alla, trots att vi moderater egentligen vill det, eftersom själva situationen med brukarna bäst lämpar sig för deltidsjobb.
Deltidsjobb är kanske den krassa verkligheten inom viss del av omsorgen.
Det är en fråga som säkert kommer att diskuteras ett tag framöver i den offentliga sektorn.
Ett lärande besök i verkligheten blev det i alla fall!

Visdomsord till alla som vill något...

En av fördelarna med att vara egen företagare, och att det dessutom går bra, är att man kan satsa lite på sin egen fortbildning.
Själv föreläste jag en del om kundrelationer och fick därför än reell anledning att verkligen fortbilda mig. Åtskilliga seminarier och kurser betades av.
Som kommunalråd har jag inte den möjligheten. Istället försöker jag lära av andra genom besök och samtal. Lyssnarresan är ett sådant exempel.
Ett annat är olika former av fokuserade sammandragningar; ett sådant som Tillväxtdagen i Västervik i onsdags exempelvis, eller  varför inte vår egen Strategidag i höstas, eller Kristina Alsérs sammandragningar i Växjö.
Tacksamt att få inbjudningar till dessa.

I Västervik fick jag tillfälle att lyssna på Investors VD Börje Ekholm, bördig från Tjust och klasskamrat med Harald Hjalmarsson.
Här några rader jag tecknade ned från Börje Ekholms föredrag: (tänk ditt eget företag eller organisation när du läser.)
- Det som tog oss hit, tar oss inte vidare.
- Vi måste ständigt skapa en förnyelse av det vi sysslar med..
- Problemet är inte att företag försvinner, problemet är att vi måste skapa nya.
- Gör alltid vad som är bäst för varje enskilt bolag.
- Gör alltid din verksamhet "best in class".
- Identifiera de viktigaste aktiviteterna ur en 3-5 års horisont.
- Behovet av förnyelse finns alltid, varje dag.
- Förflytta dig från ett till ett annat, både inom och utom din verksamhet.
- Avyttra när du inte längre är bästa ägare / avgå när du inte längre är bästa chef.
- Tillväxt är det säkraste sättet att vara bättre än konkurrenten, att säkra företagets framtid.
- Man måste vara villig till ett par dåliga kvartal/år, för att få tillväxt senare.
- Kvartal där investeringar sker måste man se förbi, lönsamheten kommer därefter.
- Man måste förändra sin affärsmodell, när ny innovativ verksamhet hotar.
- Man måste vara innovativ inom företaget för att klara detta.
- Att förnya innebär alltid en vilja att ta risk.
- Kritisera inte dem som tar risk, vi måste ha en företagskultur som tillåter människor att ta risk, att förlora och komma tillbaka.

Vilken källa att ösa ur! Att jag skriver detta här på bloggen är givetvis för att jag vill att kommunanställda, politiker och organisationsmänniskor inom det offentliga också kan hämta inspiration ur detta. Det är inga täta skott mellan att driva företag och driva offentlig verksamhet; samma fundamenta och det är människor (och kunder) med i bilden i båda fall.
På tal om kunder:
Professor Mike Danilovic vid Halmstad Universitet talade också, och jag ska ta med några viktiga meningar han sa:
- 10 % innovation, 90 % transpiration.
- Affärsplaner är ok, men "verkstaden" är viktigast, att ta tid och tänka runt hörnet.
- Grunden för industriell verksamhet (och för kommunal), för innovation,  är att skapa värde för kunden (brukaren). Det är legitimiteten för företagets existens (kommunens existens).

För egen del tycker jag det finns sätt att skapa, och öka, värde för kunden; ett av sätten är att öppna upp sin verksamhet, öppna upp gränserna, öppna upp mot grannarna, öppna upp mot medarbetare, öppna upp mot andra aktörer.  Ett slutet system går i graven med sig själv tittande i naveln...
I Vimmerby är vi på rätt väg och öppnar upp allt mer känns det som!

LYSSNARRESAN TILL
REHABVERKSAMHETEN
Att lyssna på medarbetarna är ett av sätten att skapa innovation och utveckling. Det gör jag med Lyssnarresan som denna gång gick till Omsorgens Rehabenhet, beläget i samma fastighet som Träningshuset i centrala Vimmebry.
Här finns arbetsterapeuter, sjukgymnaster, reperatör med flera och man har även andra kommunala verksamheter som grannar.
Medarbetarna här svarar för grundansvaret för personer i både ordinärt och särskilt boende, att folk får hjälp till att klara sig själva, både med träning av sig själva som med hjälpmedel.
2008 övergick den här verksamheten från landstinget till kommunen.
- Det är vi tacksamma för, säger medarbetarna. Vimmerby kommun har verkligen satsat jämfört med vad landstinget gjorde och vi har bra förutsättningar att göra ett bra jobb nu.
- Visst är det stressigt, visst behöver vi fler timmar och hjälp med reperationer av hjälpmedel och annat, men det är ändå på väg åt rätt håll jämfört med tidigare.
Just reperationer av sängar och annat är eftersatt, heltidstjänsten hinner inte med att göra allt han måste. Det innebär att säkerheten kommer i kläm; elledningar i elektriska sängar och annat blir trasigt och måste lagas.
- Jag tar givetvis det viktigaste först och vi utsätter aldrig våra brukare för risker, men det känns som det skulle behövas en kvartstjänst till eller tillfällig hjälp när det blir toppar. Då känner jag mig lite orolig att hinna med, säger reperatören i Rehabverksamheten.
Gänget trivs med varandra och har fullt upp. Problem finns men man har koll på dem och lösningar tas fram.
Jobbet är jätteviktigt. Ju snabbare en brukare kan komma tillbaka till en egen vardag där han eller hon kan klara sig själv, ju billigare för kommunen och givetvis ju bättre för brukaren.
- Vi tror att vi genom vårt arbete kan minska hemtjänsttimmarna hos brukarna väsentligt och det ska vi prata med våra chefer om framöver. Det finns några bra idéer där, säger medarbetarna.

Jag lämnar en bra och trevlig kommunal arbetsplats och med ännu mer kunskap om hur viktigt välfärdsarbete kommunens anställda gör.

Insikter från besök på Stjärnan

(Ursäkta publicering måndag istälelt för söndag, men datorn har inte varit i form hemma in helgen. Nu är jag på jobbet och då fungerar det bättre.)

Det är fantastiska insikter jag får vid mina verksamhetsbesök.
Det är insikter på detaljnivå och jag är tacksam över att få komma ut och lära.
Kunskapen växer alltmer.
I veckan var jag på något så udda som gruppbostadscentret Stjärnan, en lägenhet i Bullerbyn där sju personal har sitt högkvarter för arbetet ute bland fem brukare med psykisk funktionshinder.
Det är en verksamhet som bedrivs under stark sekretess och som jag därför omöjligt kan beskriva i form av exempel.
Jag kan ändå säga; de gör ett fantastiskt jobb för sina brukare, för varandra och för kommunen.

Om vi tar en stege från 1-100.
Denna stege beskriver graden av funktionshinder hos brukarna.
Idag så behandlar omsorgsassistenterna brukare upp till graden 80-90 procent, medan övriga behandlas på klinik.
Om inte kommunen haft dessa resurser hade kanske samtliga varit på institution. Nu får de chans till eget boende och med mycket hjälp i sin vardag, dag och natt.
Som jag ser det är det bara vinnare med en sådan verksamhet; både brukare och kommunen.

Nu finns det behov av fler gruppbostäder. Det finns i praktiken ingen vinning med att inte kommunen bygger och tillhandhåller dessa (också baserat på en rättviselag). Gör vi det inte så kan vi dels få vite, dels fler institutionsplacerade. I båda fallen med avsevärd negativ påverkan, tror jag,  på både brukare och den kommunala ekonomin.
Om någon vecka ska jag besöka en gruppbostad för att lära mig mer om hur den operativa verksamheten fungerar och hur våra medarbetare ser på sitt arbete.
Det är mycket jobb med att vara kommunalråd - men just detta, att få träffa "fronten" tillhör höjdpunkterna och jag är tacksam över att ni alla vill ge mig er kunskap!
Behöver jag säga att det var ett gediget, vältrimmat och glatt gäng jag träffade på Stjärnan? Med syn- punkter givetvis, men också med ett kall att göra gott för sina brukare. Tack för insikterna ni gav mig.

 - o -
Grattis till Mediaprogrammket på Vimmerby Gymnasium som ännu en gång knep Lilla Journalistpriset!
Utan tvekan har vi ett bra program som stäår sig i konkurrensen med andra gymnasieprogram avseende media. Bra jobbat säger vi till både lärare och elever!

- o -

Resecentrum måste bli kvar i Vimmerby. det är min absoluta ambition. Kalmar Läns Trafik har två års uppsägningstid och först därefter kan de lämna. mMen de kan naturligtvis sluta med manuell service innan dess.
Nu har vi tillsatt en arbetsgrupp i kommunen som ska arbeta med förslag hur Resecentrum kan fortsätta vara centrum för allt resande till och från Vimmerby.

Längre livslängd både problem och möjlighet

Vi lever allt längre.
Det har medfört att vi inte minskat så mycket i befolkning trots allt i Vimmerby kommun. Folk håller sig längre vid liv.
Och så invandringen, den bidrar till inflyttningen och att befolkningssiffrorna hålls uppe.
På 30 år har Vimmerby minskat sin befolkning med 4-5 procent. Under samma tid har Hultsfred tappat 24 procent av sina invånare, trots ett högt antal invandrare och inflyttande studenter. De tunga industrinedläggelserna har varit svåra mot vår grannkommun.
Högskolan är inflyttningspolitik i Hultsfred med all rätt. Vi skulle behöva fler högskolestudenter i Vimmerby också.
Men tillbaka till äldreboomen.
Alla har vi sagt när vi nått 50 år eller 60 år; "Så ung som jag känner mig nu, tror jag inte min far och mor kände sig när de var i denna ålder".
Våra föräldrar blir inte bara 70, de blir också 80 och 90 och en del 100 år gamla.
Våra barn, de barn som nu är i 20-årsåldern, ja när de är 100 år kommer de ha många jämnåriga kamrater. De riktigt gamla är då närmare 110 år.
Det betyder att bland de som föddes år 2000 kommer några att leva när vi skriver år 2100. En svindlande tanke som slår mig när jag ser dagens 12-åringar.

Är man frisk då?
Ja, om vi som 50- och 60-åringar känner oss så friska som vi gör, vad kommer då inte våra barn att känna?
När de är 65 år gamla kanske de är i full styrka, hur vitala som helst.
Då ska de pensionera sig för att leva 30-40 år till på pensionsinbetalningarna...
Och sannolikt har arbetsgivarens pensionsinbetalning bara räckt till en tredjedel av lönen...

Det blev ett himla liv när statsminister Fredrik Reinfeldt filosoferade om att det skulle vara möjligt att jobba till man är 75 år.
Frågan är om han inte får rätt. De som är medelålders idag kommer med stor sannolikhet att känna sig arbetsföra vid 75 års ålder.
Och många av dem har i sanning inte många år i arbetslivet. Idag är många mellan 25-30 år innan de har sitt första jobb.
Själv var jag ute och jobbade direkt efter grundskolan och mina kamrater kanske i åldern 20-25 år.
Första jobbet på arbetsmarknaden förskjuts. Naturligt då att även pensionsåldern förskjuts.

Annars är det följande scenario:
Studier till 29 års ålder. Jobb mellan 30 och 65, dvs 35 år. Pension 65-95, alltså 30 års pensionering. På sina jobbår ska man klara att betala sin egen skolgång och pensionslön, plus alla allmännyttiga samhällstjänster som man under hela livet förbrukar.
Det är knappast möjligt.
Rådet till de som nu börjar arbeta efter sina studier är givetvis; sätt av till din pension. Var också noga med att risksprida avsättningen. Håll dig frisk så du orkar jobba till 75, ju mer får du i plånboken efter pensionen.

Det är nu 100 år sedan, 2013, som den allmänna pensionen inrättades. Trots att medellivsslängden då endast var 59 år la man en pensionsålder på 67 år. Då betraktades den som snål, idag är den generös.
Nu är vi på väg in i ett samhälle där det är fara att majoriteen inte arbetar, utan är utanför sin arbetsföra ålder. Det innebär en stor fara för samhället. Endast där flertalet är i jobb kan överskott för tillväxt i välfärden skapas. Endast då kan flertalet försörja också fåtalet som är utanför arbetsmarknaden.
Så den ökande livslängden kan vara ett hot, men också en möjlighet.
Vi måste därför ta diskussionen om en pensionering högre upp i åldern på allvar.


DRA ÅT PIPSVÄNGEN!
På tisdag kl 17.00 inviger vi nya parken Pipsvängen utmed Prästgårdsgatan i Vimmerby. Kom gärna och se när bandet klipps och lyssna på kulturskolan som spelar några stycken. Kommunstyrelsen är på plats.

Positiva siffror just nu

Just nu, och jag vill understryka att det är just nu...pekar siffrorna åt rätt håll för Vimmerby kommun!
Nej vi ska inte slå oss för bröstet, men vi ska heller inte gömma undan framgångar med motivet "det kan bli värre, bäst vi avvaktar..." för då lär vi inte få glädjas åt någonting....
Låt oss därför glädjas de gånger vi har nåt att glädjas över.
Det vi tycker är mest roligt nu är att Vimmerby, som en av tre kommuner i länet (också Mörbylånga och Kalmar), ökade sin befolkning första kvartalet 2012!
Två (2) fler blev vi och även om det är bara några få så är det ändå långt kvar till den kommun som minskade mest, Västervik,hundra personer.
Överallt minskas befolknkingen i glesbygd och vi måste anstänga oss ännu mer än vi gör för att vända trenden. Det flyuttar fortfarande in färre än som flyttar ut men denna gång blev vi räddae av födelseöverskottet. Vi har många unga mammor och pappor just nu!
När hade vi ett sådant födelseöverskott senast?

Andra siffror som går åt rätt håll för just vår kommun  är arbetslösheten. Den minskar nu och kanske det beror på att vi har så många sommarjoibb i kommunen.
Ungdomsarbetslösheten (18-24 år) fortsätter öka i länet och är nu uppe i 5,2 %, ungefärligt med riket i övrigt. Då har jag räknat bort ungdomar placerade i program med aktivitetsstöd (14,1%) .
Vimmerby har lägre ungdomsarbetslöshet just nu än länet med 3,3 %, säkert helt tack vare alla sommarjobb som har börjat tillsättas. Vi har också lägre än riksgenomsnittet.
Men just nu under sommaren får åtskilliga ungdomar prova på att jobba i det stora utbud av sommarjobb som vi trots allt har.

Några andra positiva nyheter just nu:
- Ljunghälls investerar i ny maskin för 25 Mnkr.
- Åbro nyinvesterar i en större tillbyggnad och cidern exponeras nu framgångsrikt för exportmarknadsen.
- V-Tab har installerat sin nya stora press som gav anledning till tillbyggnaden. Nu börjar man marschen mot 500 Mnkr i omsättning!
- Arbetet på Krönsmon och Östra Ceos tar uppehåll över sommaren till förmån för turisttrtafik och Bullerby Cup bland annat. Men därefter ska det gå som på räls; det blir åtskillig trarfik mellan Östra Ceos och Krönsmon. Det blir två nya fina industriområden som Vimmerbyh kan expandera med.

Företagsbesök och företagsstöd

Du kan få ett eget ritat kök, skräddarsytt och i princip vilket material du vill - tillverkat i Vimmerby!
Inte många vet att Vimmerby InteriörAB med VD Kenneth Karlsson i spetsen tillverkar just detta.
I veckan besökte jag Vimmerby Interiör AB för några timmar och pratade med bland andra ägarna.
Gamla vimmerbybor minns säker IMA .
Jag också faktiskt, även om jag var liten då.  Första gången jag fick höra namnet IMA (installationsmaterial) var när jag som liten grabb frågade grannpojken i Stjärnhusen var hans pappa jobbade eftersom han hade en sådan fil gul bil, en Taunus... och han svarade då IMA. Det var slutet på 1950-talet.
Efter IMA hände det rätt mycket i fastigheten men i modern tid har Totebo Industrier ägt och drivit bolaget och det var från Totebo och dess driftige VD Ulf Åberg som Kenneth Karlsson och hans kompanjoner förvärvade aktierna för kanske snart 20 år sedan.
På den resan är man nu och här tillverkar man, förutom specialdesignade köksinredningar, hotellinredningar, skolinredningar och en hel massa andra inredningar, också belagda skivmaterial som underleverantör.
Ett 20-tal medarbetare finns i verksamheten. Ett spännande företag med en 5000 kvm stor fabrik ganska centralt i Vimmerby.

En ständig fråga jag får när jag är ute på företagsbesök är hur kommunen kan gynna den lokala industrin och de lokala företagen.
Mitt svar är allt som oftast; vi kan kratta manegen, försöka sänka trösklar, underlätta etableringar och expansioner, ge råd om oliak former av stöd - allt inom lagens råmärken och den myndighetsutövning vi är satta att hantera, och så konkurrensneutralt det bara går.
När det gäller upphandlingar måste vi hantera dessa inom LOU (Lagen om offentlig upphandling) och det tvingar kommunen att upphandla enligt uppsatta kreterier och där kan ett lokalt företag sällan gynnas. Man får konkurrera med alla andra.
Men en sak kan vi göra: vi kan uppmana/be/önska hos de som får totalentreprenad på våra byggen till exempel, att skicka ut offertförfrågan också till våra lokala företag. Och det ska jag ta med mig in i förvaltningsorganisationen.
Det är en sak att man inte alltid vinner upphandlingar, det är en annan sak att få förfrågan. Den uppmaningen tycker jag vi kan rikta till de som vinner totalentreprenader.

Det vi från kommunen gör beträffande stöd är att subventionera industrimarksproduktion, men det sker kontrollerat, riktas till alla och görs för att underlätta nybyggnation och investeringar som senare ska ge tillväxt och nya jobb.
Detta är tillåtet om marken kan köpas av alla till det subventionerade priset. Så kommer att ske både på Krönsmon och östra Ceos. Marken kostar betydligt mer per kvadratmeter att färdigställa än priset vi får ut.
Vi ska också sprida alla möjligheter till offentliga pengar som finns: Vimmerby är stödområde B och det innebär att staten/EU tillskjuter medel till expansion i området.
Förutom detta finns det en rad andra stöd att söka, öppet för alla som kan kvalificera sig enligt kreterierna. Mer om detta kan du få veta av vår näringslivsenhet; carina.östh@vimmerby.se och patrik.kinnbom@vimmerby.se
Tveka inte att fråga vad just du och ditt företag kan komma i fråga för.

Två givande besök i Södra Vi!

I Södra Vi har kommunen en förskola med tre avdelningar som heter Björkkullen. 55 barn finns här i åldern 1-4 år och de samsas med nio förskollärare och barnskötare.
I köket finns en 0,85 procent tjänst som servar med maten.
Så ser det ut ungefär i alla våra förskolor. Till detta kommer det ambulerande personal som tar hand om städningen. Ibland mer tjänst, ibland mindre. På Björkkullen är den tjänsten 0,30 procent.
Något som också är gemensamt för förskolorna är den fina stämning som råder mellan barn, medarbetare och föräldrar. Och jag tror inte att detta är tillrättalagt för mig och mina besök.
Man känner in sådant väldigt väl.
När jag arbetade som VD gjorde jag väldigt många kundbesök. Och när jag kom till företagen kände man stämningen direkt i entrén.
Är det här en bra arbetsplats eller inte? Trivs folk här? Tycker man om kunder här?
Jag är efter 25 år ganska vältränad i att känna av stämningar.
Därför är det så glädjande att stämningarna på våra många förskolor känns så bra!

Det är inte mycket man kan orda om Björkkullen. Mitt samtal med medarbetarna handlade mer om hur de de såg på problem och möjligheter, på barnomsorg i stort och vad som ska hända i framtiden.
Bland annat ska man börja med fyra-årsgrupp och det lät spännande, tycker jag. Det har ju stor betydelse vad barnen får med sig från förskolan upp till lågstadiet. Vi pratade också om fastighetskontorets renovering av Björkkullen som alla var tacksamma över och som man tyckte var lyckad.
När jag besökte köket hittade jag ännu ett funktionsdugligt tillagningsskök. Skönt att alla kök är intakta som tillagningskök, inför utvärderingen av kostorganisation och kylmatssystemet i augusti. Det kommer inte att bli svårt att förädla, förnya och förändra om politiken kan enas kring förslagen.

Vidalas vård och omsorgsboende blev nästa besök i Södra Vi. Här var det kökspersonalen som bjudit in mig till lunch och jag fick en mycket god portion stekt strömming, potatismos, skirat smör och lingon.
Medarbetarna anlände en efter en till personalrummet och jag fick en varierad bild över hur Vidala fungerade, hur köket fungerade och hur kylmatssystemet fungerade.
Det är klart man funderar varför man måste ha läkarintyg för att få någon annan mat när det är fisk? Varför diabeteskost inte tycks finnas? (Funderar: är det verkligen så..? Kanske det ändrats mot förr...?) När jag frågade hur man då löste detta, sa man att ordern från högre ort var att den gamla skulle äta sin söta kräm direkt efter måltiden och då gör det inte så mycket att krämen är söt.
Och så sker? undrade jag.
Nej, den gamle är oftast för mätt så han/hon spar den söta krämen till kvällen. Och det är ju inte så bra... (Funderar: Nej, det är klart. Man kan inte beordra gamla att äta bara för att systemet säger så.)
Var jag än kommer så känns inte stämningen bra i köksregionerna. Politikernas beslut förra mandatperioden att inför kylmatssystemet kritiseras till hundra procent vid alla besök och verkar vara noll förankrat i medarbetarstaben...
Maten däremot, beröms med jämna mellanrum. Mycket av maten smakar bra. En hel del passar, är av bra kvalité och fyller sitt syfte. Men man menar att i tillagningsskök skulle allt bli till hundra procent bra och kundanpassat. Och man säger också: billigare!

Det är inget att sticka under stol med än att mycket återstår, trots att vi är långt inne i produktion efter beslut, i kylmatssystemet och kostorganisationen.
Men nu går det ganska fort undan. Den politiska diskussionen går nu hög och i augusti kommer förslag på hur kostorganisationen ska se ut/fungera och hur kylmatssystemet ska förnyas/förändras/förminskas eller vara kvar.
Teknik och Service har gett kommunstyrelsen grova siffror på varför kosten gick med nära 6 Mnkr i underskott 2011. KS var dock inte nöjd med detta utan ville ha en detaljerad specifikation över vad som gått fel.
Det är ju ganska viktigt; tidigare politiker tog beslut mot bakgrund av att kylmatssyhstemet skulle spara 20 procent jämfört med tillagningskök, samt att de tillagningssköken skulle behöva renoveras för åtskilliga miljoner. (Det sista var tyvärr inte riktigt korrekt har det visat sig.)
Istället är budgeten överskriden rejält. I maj räknar vi med att få en mycket detaljerad information som blir en del av underlaget i den politiska diskussionen.
Min ambitionen är att de siffror som tas fram också ska få en extern granskning, d.v.s att de ska underkastas proffesionell granskning av folk utanför kommunen för att kunna få fram en bedömning från olika håll.
För skattebetalarnas bästa ska vi ha järnkoll på vår ekonomi. Och har vi överskridanden/underskott, så ska de upp till ytan för att vi ska kunna lära oss av det. Vi måste då lyssna på fler än oss själva, fler än oss som jobbar mitt i det. Utifrånbilden är legio i näringslivet när man ska "operera" och läka verksamheter. I framtiden tänker jag föreslå att alla överskridanden/underskott ska få fler granskare än vi politiker och tjänstemän.
Det viktigaste är att det blir rätt underlag för politiska beslut, inte vem eller vad eller vilka som säger det.

Körsbärskullens förskola i Pelarne

Man kan nästan höra barnens stoj för 60 år sedan, när den här gamla skolan var nybyggd och det gick 150 elever här, tänkte jag när jag gick runt på skolgården i Pelarnes gamla skola i veckan.Lyssnar-resan hade tagit mig till Körsbärskullens förskola - den verksamhet som nu huserar i lokalerna sedan skolan slog igen 2008.
Elevantalet då var så litet att både föräldrar och kommunen var överens om att gruppen var för liten för en dynamisk skolmiljö för de tolv barnen.
Nu är man tio barn i förskola och fritids och blir några fler nästa år eftersom nya familjer flyttat in i området.
Man har barn från ett till fem år samt fritids från sex till tolv år. Tidigare var denna förskola driven i föräldrarkoperativ men från och med i år är det kommunen som driver den.
Givetvis har det blivit lite dyrare, det tillhör på nåt sätt sakens natur, men kommunen vill ha enhetlig drift i sina förskolor.

I Pelarne är lokalerna givetvis överdimensionerade men bra för verksamheten. Man har egen gymnastiksal, egen fotbollsplan, tennisbana på asfalt, en stor gräsbevuxen skolgård, slöjdsal och inte minst, hemlagad mat i eget kök.
Jag tänkte direkt; tänk om fler föräldrar i kommunen visste om att Körsbärskullen i Pelarne har alla dessa faciliteter, hur många skulle då inte vilja ha sina barn här?
Jodå, några sådana föräldrar finns. Tidigare hade man föräldrar som bodde utanför Vimmerby, båda jobbade i Västerviks kommun men ändå valde förskolan i Pelarne.
- Det var mögel i flera förskolor i Vimmerby då. Här är det garanterat mögelfritt, tyst från ventilation då den sker genom fönster och och gott om plats, berättar personalen som trivs väldigt bra med barnen, föräldrarna och med kommunen.
- Jo, vi är glada och tycker att vi har det bra här. Vi har också alltid hållit våra ekonomiska ramar, aldrig överskridit en budget ända sedan 1989 då föräldrarkoiperativet tog över.

Det man kan fundera över är att fastigheten eldas med olja. Det ökar dess kostnader väsentligt jämfört med till exempel bergvärme. Någon borde göra en kalkyl på detta. Tror det skulle betala sig ganska snabbt.
Förskolan har tidigare varit nedläggningshotad, och kanske är det fortfarande. Personliogen tycker jag att man först måste ha ett idéarbete vad som kan göras för att istället etablera den mer fast. Hur kan fastigheten tillföra värde i kommunkoncernen?
Jag vet att Vimarhem inte vill bygga lägenheter där, och det har jag förståelse för. Risken är för stor.
Men hur utnytja lokalerna bättre?
Jag hoppas att vi i visionsarbetet under våren kan komma fram till breda lösningar vad beträffar våra förskolor i tätorterna i framtiden.
Bara spontant, och man måste som politiker få diskutera idéer öppet utan att binda sig till några löften, tycker jag skolbyggnaden är en resurs. Den är inte i så dåligt skick.

Jag tycker att Pelarne förskola skulle kunna innehålla 60 barn och frågan är om det inte skulle vara lönsamt att renovera lokalerna något, byta energisystem och bussa ut barn från Vimmerby till Pelarne.
Idéerna kan vara många. En är: det tar sju minuter att köra med bil från Arla-rondellen till förskolan och det är ungefär 10 km. En upphämtning per buss skulle kunna ske 07.30 vid exempelvis Näs parkering och hämtning 16.30 vid Pelarne förskola. Vi pratar ingen stor buss, utan en säker och för ändamålet lanpassad buss.
Vad kostar en sådan lösning jämfört med paviljonger?
När nu Lundens förskola är byggd så kommer det ändå snart att uppstå kö till förskoleverksamheten generellt. Lundens förskola ersätter i princip bara nedlagda förskolor.
Att då erbjuda de unika möjligheter som Pelarne erbjuder tror jag skulle attrahera många föräldrar.
Det skulle kunna gynna intergreringen också. Bullerbyns förskola och Norrgårdens förskola har många utlandsfödda barn, barn till billösa utlandsfödda föräldrar som bor i området. Med en bussning från exempelvis Näs parkering dagligen skulle många av barnen som bor i dessa områden kunna ta sig ut till Pelarne förskola. Och integrerinngen skulle bli bättre.
En fördel med väl integrerade förskolor, som Bullerbyn och Norrgården, är att pedagogiken blir väldigt bra. Det fokus man har på exempelvis språk där har svenskfödda barn också nytta av.

Vad som också borde undersökas är hur Vimmerby kommun marknadsför sina möjligheter lokalmässigt. Här ropar Friskis och Svettis och andra efter tider i sporthallar, i Pelarne finns en tom sporthall med dam- och herrduschar. Den utnyttjas enbart tisdagar av pensionärerna.
Ja, besöket i Pelarne var mycket intressant och gav en mängd idéer som jag tycker man kan sätta ett resonemang kring och se vad som kan falla ut.
Ja, den här Lyssnar-resan ger en hel del uppslag till visionsarbetet senare i vår.

Besök på Norrgårdens förskola och Kvarnängen

I veckan besökte jag den förskola som, när äldsta grabben var liten, var den nyaste i Vimmerby; Norrgårdens förskola.
Där gick han och det var som det brukar på en förskola; full fart!
Det är förvånansvärt hur väl skolan ändå hållit sig. Tre avdelningar idag, 54 barn och 8,3 personal sammantaget.
Stor trädgård har man, och det är bra, även om man saknar fler träd och buskar.
Som vanligt tittade jag in i köket. Här har vi ännu ett fullt intakt kök, med grönsaksrum, stekhäll, och stora ytor.
85 procent tjänst fanns i köket. Med 100 procent hade hon klarat att laga maten från grunden till hela förskolan. Så besparingen med kylmat på denna skola kan ifrågasättas.
- Halvfabrikaten har ökat, berättade förskollärarna. Tidigare hade vi 100 procent egenproducerad mat, inte 30 procent som sades på föreläsningen på Näs. Idag säger man sig ha 30 procent halvfabrikat. Det känns som det är mer...
- Vi får ju dessutom inte all mat lagad. Den stekta falukorven kommer rå, den får vi koka i ångugnen så stekt blir den aldrig.
Jag lämnar matfrågan -  som på alla förskolor jag besökt är ständigt aktuell eftersom man fortfarande får grytor och röror som barnen pillar i, men inte äter -  och går över till städfrågan. Här var man relativt nöjda. Dock saknar man de stora vår- och höststädningar som fanns förr, då bokhyllor och allt togs.

Norrgården har en bra stämning mellan personal, barn och föräldrar. Många nationaliteter finns här, tio närmare bestämt, och sju språk talas. Tillsammans med Bullerbyns förskola är den Vimmerbys mest mångkulturella. Man jobbar mycket med svenska språket och matematiken med barnen.
Man tycker dock att förutsättningarna för att bedriva en bra förskola blivit allt sämre med åren.
Exempel:
- Omorganisationen med alla chefer i höstas har inte gett det som skulle ske: att medarbetarnas kompetens skulle tas tillvara. Istället har man fått chefer som inte är insatta, inte vet hur det fungerar. Vi är tillbaka på noll, säger man kritiskt.
De är också oroliga för sin budget. 10.000 kronor har dragits ned på hygienartiklar, toapapper etc. Man vet inte hur det ska kunna klara sig med så mycket mindre pengar.
Förskolan har också svårt att få trasiga saker lagade. Grindens lås har varit trasigt länge och man är rädd för att barnen ska ta sig ut.
Man förvånas också över att så många bilar kör på gång- och cykelvägen utanför förskolan. Till och med Vimarhems egna bilar använder GC-vägen...
- Det är ju riksfyllt med tanke på att vi är ute med barnen och grindens lås inte fungerar...
Precis som på andra förskolor jag besökt söker personalen bekräftelse på sitt arbete:
- Vi gör ett viktigt jobb här, och det blir ännu viktigare när vi har många utlandsfödda föräldrar som vi får hjälpa med både det ena och det andra. Vi är kanske de svenskar de träffar mest.
Trots alla brister trivs de som sagt med det mesta, flera av dem har många, många anställningsår på just Norrgårdens förskola.
- Ja, det är i grunden ett bra jobb. Och vi är glada över den utveckling våra barn visar på vår förskola. Men det skulle vara bättre om vi fick vara mer delaktiga, att de som bestämmer lyssnade mer på oss i verksamheten, säger de.

Min första insikt av besöket är att vi inte bara kan bygga nya förskolor, vi måste också ta hand om underhållet av de gamla. En annan insikt: jag fick se en hierarkisk bild över cheferna på olika nivåer och jag tror att det var fyra eller fem nivåer med chefer över medarbetarna i verksamheten.
- Räcker det verkligen? Måste man inte ha tio nivåer, sa jag skämtsamt men undrade självklart hur man kan skapa enkelhet i den hierarkien.
Jag sände Barn- och Utbildningsnämnden en tanke, och samtidigt medveten om att jag inte alls är insatt i deras organisationsschema och kan därför inte bedömma behovet.
Däremot vet jag att en sådan hierarki kräver chefer med extremt bra förmåga att kommunicera. Och att de ständigt tränas i kommunikation och återkoppling uppåt och nedåt.
Men huvudsaken är att saker fungerar. Allt kan ju göras på olika vis - bara det blir rätt, som någon sa.
På Kvarnängens dagcenter i Vimmerby kan medarbetarna få en käftsmäll om det vill sig illa.
Men också en stor, varm bamsekram!
- Vi har världens bästa jobb, säger de fyra medarbetarna på Kvarnängen där vuxna människor med olika diagnoser, som autism, aschberger, down syndrom etc, tillbringar sin arbetstid. Här är det kreativ produktion som gäller för de flesta; målning och drejning till exempel, men också en del legojobb, jobb ute i samhället eller naturvandring.
Fyra personal och nio brukare som ska bli elva inom kort.
- Det är kö bland brukarna. Inom fem år har vi fördubblat antalet och det är viktigt att kommunen har planering för detta, säger medarbetarna. Och glöm inte bort att nya gruppbostäder kommer att behövas.

Ja, det var nog ett klart misstag när man för länge sedan började exprimentera med Dagcentret vid tennishallen, med Vimarskolans lågstadie och dagcenter i gamla Turistbyrån på stan.
Dagcentret vid tennishallen borde fått vara terapilokaler fullt ut (och inte bostäder), lågstadiet borde fått vara lågstadie och istället borde bostäder byggts på marken bakom Dagcentret. Det hade varit en långt bättre lösning för framtiden, det kan man se idag.
- Hoppas det blir så i framtiden, det skulle vara kanon med gruppbostäder bakom dagcentret, säger personalen.
Den största önskan just nu?
- Vi behöver en praktiksamordnare i Vimmerby. Någon som kan ordna praktik och arbetsuppgifter åt oss. Vi skulle också vilja behålla de terapipengar vi tar in och göra en resa för med våra brukare, exempelvis till Kolmården. Lite sådan guldkant behövs också.
Något som blivit sämre, tycker man, är maten. Tidigare fick man maten från Eken, idag kommer kylmaten i plastförpackningar.
- Sallad får vi inte alls längre och ingen sylt till pannkakor eller liknande. Det ryms inte i budgeten och de vuxna vi har här får samma som de får i hemmet, och där räknar man med att man har sylt hemma själv. Så fungerar det dock inte med våra brukare. Tyvärr så har kommunen svårt att individualisera, att anpassa saker efter varje enhet man har. Hoppas att det kan ordnas i framtiden , säger personalen.
Jag får gå runt i de fina lokalerna man hyr vid gamla Läderfabriken.
- Vi har fantastiska lokaler som vi fått vara med och utforma själva tack vare den privata fastighetsägaren. Vi är så nöjda. Både vi och brukarna trivs på Kvarnängen!

Mina Lyssnar-resor fortsätter i kommunens verksamheter. Och i hela kommunen, alla tätorter, vill jag understryka!
Carina Östh på kansliet bokar in dem fortlöpande. Följ bloggen så får du en fortlöpande bild direkt från kommunens välfärdsproducenter.