På Dalhemsgatan... och infrastrukturplanen

På Dalhemsgatan i Vimmerby finns en liten aspråkslös tvåa som förvandlats till en servicelägenhet för personal och brukare inom omsorgen.
Medarbetarna, flera har varit anställda i många, många år har lägenheten som utgångspunkt för sitt arbete ute hos brukarna i deras eget hem.
För så är det, de som tidigare ( många år sedan) var hänvisade till institution bor idag i egen lägenhet ute i samhället och klarar sig med hjälp av kommunens assistans.
Det är människor med olika diagnoser eller exempelvis förvärvade hjärnskador som har behoven och de skulle inte klara sin vardag utan kommunens hjälp.
Jag är som ni förstår på Lyssnarresa ute i kommunens verksamheter och under de timmar vi samtalar onsdag förmiddag så slås jag av med vilken entusiasm, arbetsglädje och engagemang de berättar om sitt många gånger tuffa jobb.
-  Men det ger oerhört mycket tillbaka, berättar de. Man får perspektiv på livet, får insikter i vad som verkligen är problem och vad som är "världsliga" saker. Man fastnar inte längre i småsaker...
De medarbetare jag pratar med gör ett stort jobb, och de trivs verkligen.
- Kommer man väl in i jobbet är det fantastiskt roligt, det är lätt att bli kvar här. Men man måste ändå hålla en viss distans, ha en viss intigritet och inte binda sig för mycket känslomässigt till brukarna. Det är väl det professionella i vårt jobb, att finnas till hands och skapa förtroende men att behålla intigriteten.
När jag lämnar Dalhemsgatan tänker jag på vad som egentligen är kommunens kärnprodukt, och en av dem är just detta; omsorg. Det är medarbetare som de på Dalhemsgatan som levererar det vi betalar skatt för och jag tror vi alla ska vara tacksamma för att de finns.

Nu ska vi uppvakta ministern!

Det följande är ett Öppet Brev till Regeringen:

"En god infrastruktur är avgörande för att landet ska fungera, privatpersoner
ska kunna bo och arbeta i hela landet och företag ska kunna leverera
varor och tjänster. Vi stärker landets konkurrenskraft genom att skapa
ett starkt och hållbart transportsystem som bidrar till jobb och tillväxt.
Alliansregeringen ökar kapaciteten och framkomligheten i transportsystemet
samt tar bort flaskhalsar och minskar sårbarheten i väg- och järnvägsnäten.
Vi säkrar arbetspendlingen och företagens behov genom att skapa möjligheter
till fler, snabbare och punktligare transporter av både passagerare
och gods."

 

Slut på brevet.

 

Jag tror inte brevet är en nyhet för regeringen. Moderaternas RO har nämligen skickat det till mig i egenskap av moderat kommunalråd.

Det är ett exakt citat ur ett brev från moderaternas ledning i landet till oss moderaterna ute i glesbygdskommunerna. Och vi skriver givetvis under på argumentationen.

 

Jag tyckte jag kunde skicka det tillbaka för begrundan av partiledningen, nu när den nationella infrastrukturplanen ska tas. För det är ju inte vi ute i landet som fattar besluten.

Det är i Trafikverkets planer, som uppräöttas på uppdrag av Regeringen, vi glesbygdskommuner måste få plats om "hela landet ska fungera".

Man behöver knappast påpeka för en kommun som lider brist på kommunikationer, från Taxi till tåg som fungerar och vägar med hög hastighet, att det finns "flaskhalsar" och "företagens behov av snabbare och punktligare transporter".

 

Det är nu man ska ta besluten rörande Stångådalsbanan.

 

I infrastrukturpropositionen gör regeringen  en rekordsatsning där den

ekonomiska ramen för åtgärder i den statliga transportinfrastrukturen föreslås
uppgå till totalt 522 miljarder kronor för perioden 2014-2025, vilket
innebär en ökning med närmare 20 procent. Man ökar medlen både för investeringar
och för drift och underhåll.
När riksdagen har fattat beslut om propositionen följer åtgärdsplaneringen
som genomförs av Trafikverket med direktiv från regeringen. I åtgärdsplaneringen
tas förslag till långsiktiga planer fram för hur infrastrukturen ska byggas ut och
underhållas.

Regeringen fattar sedan, utifrån sina prioriteringar och Trafikverkets förslag, beslut

om vilka åtgärder och projekt som ska ingå i den nationella planen. Beslut
om kollektivtrafikanläggningar, cykelbanor, icke statliga flygplatser och sjöfart
ligger utanför åtgärdsplaneringen, eftersom de i huvudsak ligger i länsplaner och
andra beslut.

Så här är beslutsgången:

1) Regeringen ger Trafikverket direktiv till åtgärdsplanering

2) Trafikverket tar fram förslag på nationell plan 2014-2025

3) Länsplaner för de 21 länen tas fram för samma period.

4) Under våren 2013 överlämnar Trafikverket förslag till nationell

plan till regeringen

5) Förslaget till nationell plan skickas ut på bred remiss.

6) Våren 2014 beslutar regeringen om en ny nationell plan för 2014-
2025

Nästa steg är att Trafikverket får i uppdrag att utifrån regeringens direktiv genomföra
åtgärdsplaneringen för åren 2014-2025. Då kommer olika åtgärder att
övervägas och prioriteras för att resultera i ett förslag till nationell plan som regeringen ska besluta om våren 2014.
Trafikverket kommer i den processen att ha kontakter med berörda aktörer i hela landet. Med utgångspunkt i Trafikverkets förslag, samt regeringens prioriteringar, fattar sedan regeringen beslut om vilka åtgärder och projekt som ska ingå i den nationella planen.

Stångådalsbanans Infrastrukturkansli, som vi driver gemensamt med Kinda, Hultsfred, Högsby och Mönsterås utmed järnvägen och där Linköpings och Kalmar kommun - ändhållplatserna - blir allt mer involverade, har ett oerhört viktigt uppdrag.
Just därför är det kommunalråden i respektive kommun som sitter i styrelsen.
Vi måste skapa tid att lägga på detta arbete och vi har en tjänsteman i Michael Lejonhud i Hultsfred till vårt förfogande.
Det känns som det är nu eller aldrig som vi ska ha igenom reinvesteringen på 925 Mnkr på spåret.

Nästa möte i november är i Vimmerby och jag välkomnar alla i styrelsen till ett möte där vi ska planera en senare uppvaktning hos Infrastrukturministern Catarina Elmsäter-Svärd.
För nu måste vi ligga på så vi kommer med i  den nationella planen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om omorganisation och hemtjänst...

Jag tror det var förre kommunstyrelseledamoten Jan Henriksson (s) som någon gång 2009 sa att det fanns 200 för många anställda i Vimmerby kommun. Han sa det i en tidningsintervju om jag minns rätt.
Kanske Jan menade att det var så mycket pengar som kommunen behövde återställas med? Jag minns inte riktigt.
För en "återställare" behövde Vimmerby kommun 2011, med flera år av minusresultat i sin drift.
Vimmerby kommun har nu 200 färre anställda (okt 2012) . Flera av dem som lämnat är lärare och de är inte kvar på grund av att elevantalet minskat under flera år.
Flera av dem är inom omsorgen och de är inte kvar på grund av att det blivit timanställningar istället, och det i sin tur beror på att man fått s.k. "delade turer" som jag ska försöka resonera omkring avslutningsvis i denna blogg.

Men rationaliseringar har också skett, och kommer att fortsätta ske. Men vi ska komma ihåg att 200 tjänster inte är detsamma som 200 heltider, de allra flesta är deltider. Antalet heltider är endast 23.
Det är självklart så att kommunen inte ska ha fler medarbetare än den behöver. Vi måste vara lika effektiva som den privata marknaden.
Och det gäller också kommunens ledningsstruktur och de personer som besätter den.
Om vi bortser från de konsulter som vi tagit in på grund av vakanser som uppstått för att ingen sökt jobbet, och enbart koncentrerar oss på de konsulter vi har inne för att brygga över tiden från en chef till en annan, så kommer det att ge utfall först om något eller några år.
Så förhåller det sig när man organiserar om. Det är dubbelt kostnad ett tag, därefter kostnadseffektivare eller mer kvalitativ drift.

Byter man ut en chef mot en annan så får man inte sätta den första chefen på bar backe. Man måste ta ansvar och det sker efter en facklig förhandling. Utfallet av den förhandlingen i offentlig sektor kan vara allt från 12 månadslöner till 48 månadslöner.
Arbetsdomstolen har visserligen aldrig utdömt mer än 36 arbetsbefriade månadslöner men giovetvis kan vilket krav som helst ställas.
Hur jobbet utförts har i praktiken ingen betydelse när man diskuterar "fallskärm". Varken i privat näringsliv eller offentlig sektor. Trygghetssystemen ska fungera och de fungerar i Sverige via förhandling mellan parterna.
Om vi accepterar detta får vi också acceptera att vi får dubbla löner under en övergångsstid. Ingen tror väl att man skiftar poster i en organisation som fungerar?
Jag citerar Ingvar Kamprad som sa i sitt sommarpratprogram 20 juni 2009 (lyssna på SR, P1, podradion) att "Ingen tror väl att IKEA beställer möbler som det är fel på"?
Så är det, alla försöker göra sitt bästa. Ingen gör fel medvetet.
Men han sa också "Alla på IKEA vill bli bättre i morgon än idag, det är själva drivkraften och jag skulle bli förvånad om inte ledningen i IKEA hela tiden ville bli bättre".

När kommunchefen tillsammans med kommunstyrelsen upptäcket att kommunens ledningsorganisation inte fungerar så att det kan bli bättre i morgon än idag så vidtar vi åtgärder. Allt i syfte att bli bättre.
Vimmerby går in i 2013 med många nya ledare, utvalda enligt konstens regler, lönesatta med bakomliggande jämförelser med andra kommuner och i relation till sitt uppdrag, och alla med en stark vilja att göra bättre i morgon än idag - då ser jag framtiden an med tillförsikt.
Vi kommer att kunna erbjuda lika mycket, eller mer, till lägre kostnader genom att agera smartare och bättre.
Jag vet att jag sticker ut hakan nu men trodde jag inte på detta skulle jag inte sitta där jag sitter.
Kommunchefen har gjort ett gott rekryteringsjobb och den nya ledningsgruppen med alla sina chefer åtnjuter stort förtroende. men så är det också med tilliten: brister den så blir det omöjligt att jobba tillsammans.
Det tror jag alla som är chefer och ledare är väl införstådda med.
Mitt budskap är att vi är på rätt väg, men har mycket arbete kvar att göra. Och eftersom jag vet att vi har goda förutsättningar i kommunen nu, tror jag vi kommer att stå pall för morgondagens utmaningar och till och med växa med våra uppgifter!

Ett av jobben för politikerna är  nu att studera verksamheten inom äldreomsorgen.
Peter Fjällgård, arbetsplatsombud i kommunal, skrev i fredags en insändare i Vimmerby Tidning där han tog upp propblemen med LOV, Lagen om valfrihet, som införts i hemtjänstens städfunktion. (Brukaren kan välja utförare, kommunen eller pivat.)
Även om jag inte delar Peters uppfattning om LOV, så delar jag hans syn på problematiken. "Delade turer" är inte bra för brukaren, dvs den som tar emot hemtjänsten.
Peter sa det också vid ett möte på Kröbngården kommunal arrengerade tidigare i år, ungefär "LOVen har tagit bort kittet i hemtjänstpersonalens heltid" och han har rätt där. Så har skett.
Och det har lett till att brukaren idag får väldigt många olika hemtjänstmedarbetare i sitt hem.
Jag tror att detta är kärnan i det personal och många brukare får höra: Det har blivit sämre.
Jag tror inte brukaren eller medarbetarna tycker att jobbet görs sämre, men det upplevs stressigt, ryckigt, för lite tid för omsorg och brukaren upplever att det bara är nytt folk som man hela tiden får informera och förklara sig för.

Jag vill ändå inte dra samma slutsats som Peter, att LOV är fel.
I grunden är LOV till för just brukaren, för att denne inte ska vara beroende av en enda utförare (kommunen) utan kan välja annan (privata). det måste anses som en bra rättighet, en bra ambition.
Felet som jag tror begicks var kanske att man startade för försiktigt, lade bara ut städning på LOV (samtidigt med tvätt på Samhall). Det spräckte schemat.
Bättre hade kanske varit att lägga ut hela hemtjänsten på LOV, att vi fick privata företagare som kunde skapa ALL hemtjänst brukaren behövde. Precis som kommunen.
Frågan är om man kan klara en så omfattande LOV i en kommun, utan att den privata sektorn finns eller ens står i startgroparna? Moment 22; vad ska komma först? Behovet eller tjänsten?

Moderaternas förslag om mikroföretag i första hand i de mindre tätorterna tar upp den delen och då skulle brukaren kunna välja mellan två "heltidsutförare"; kommunen eller det privata företaget. Vi tror att det finns förutsättningar för fåmansföretag här.
För det är helt klart så att 10-15 olika ansikten hemma hos brukaren i hemtjänsten inte är vad varken politiker, brukare eller personal vill.
Alliansen avser diskutera bland annat detta vid ett särskilt möte i november, där vi ska sätta fokus på äldreomsorgens struktur under ledning av socialnämndens ordförande Elisabeth Lago-Nilsson.
Jag hoppas att det mötet ska leda fram till både nöjdare brukare och nöjdare medarbetare.
Det finns anledning att återkomma när Alliansen presenterar sin Vision för de kommande tio åren.

Äldreboenden blir diskussionsfråga framöver

För att kunna ha stark motståndskraft att möta tider av vikande inkomster eller ökade utgifter måste man agera medan man har möjlighet.
Vi ser länder i sydeuropa som trots att de har agerat, ändå kommit så sent att deras återhämtning kanske tar tio år.
Vimmerby kommun har 2011 och , om prognosen håller, också 2012 ett överskott. Det är gott i sig.
Men det viktigaste är att vi "konkurrensutsatt" oss själva med andra jämförbara kommuner.
Man pratar om kostnadsjämförelser och kvalitetsjämförelser och man avser då jämförelser med kommuner med ungefär lika stor folkmängd och ungefär samma förutsättningar.
Det finns en databas för sådant, den heter www.kolada.se. Där kan du själv se hur kommunen klarar sig i jämförelsetalen.

I kommunchef Carolina Leijonrams första blogg, 2010, inledde hon så här inför det kommande budgetarbetet för 2011:
"När det gäller kommunens driftskostnader så har vi idag ett stort problem. Vimmerby kommun gör årligen av med cirka 40 miljoner mer är "snittkommunen" i landet. Våra kärnverksamheter gör ett underskott på cirka 20 miljoner i jämförelse mot budget och har gjort så i flera år. Kort kan man säga att alla nämnder/förvaltningar måste ner i kostnadsnivå. Under tidig höst fick varje nämnd/förvaltning veta inom vilken ekonomisk ram respektive verksamhet ska rymmas inom år 2011."

Vi har en samsyn om problematiken och vi har fortfarande en bit kvar på den resan.
Nya socialnämnden har en del bekymmer, och omorganisationen av Teknik o Servicenämnden skapar också kostnader. Men vi är onekligen på rätt väg.
Under den tidigare ettårsbudgeten och under den liggande tvåårsbudgeten har vi tagit ansats i jämförelsetalen, och frågat oss; om vi nu är ungefär som andra, vad finns det då för skäl till att detta kostar mer och detta kostar mindre hos oss?
För både politiker och tjänstemän är jämförelsetalen viktiga och i Vimmerby kommun mäter vi kontinuerligt vår verksamhet och våra kostnader för den, mot andra.
Vi bör klara det andra klarar och är det så att vi inte vet, ja då kan vi enkelt fråga och studera hur framgångarna nåtts.

Om vi hela tiden har fokus på just jämförelsetalen är jag inte riktigt så bekymrad som man kanske ska vara för de ökande kostnaderna för vård- och omsorgsboende som närmar sig.
Brukarna får räkna med högre hyra. Den kommer sannolikt att uppgå till mer än vad taket för det kommunala bostadstillägget är (kanske vi blir hjälpta av en höjning från staten) men kommunen kommer inte att kunna ta hyrteskostnaden som överstiger maxtaket.
Det kommer alltså att bli en högre hyra och jämfört med Eken blir den väsentligt högre.

Trösten är givetvis att det kommer att bli en högre standard, både på de enskilda lägenheterna och på lokalerna i övrigt. Det är en speciell känsla att flytta in i ett nytt hus och jag tror det kommer att lyfta hela omsorgen att äntligen få lokaler och lägenheter som är ändamålsenliga och helt uppdaterade.
Men redan när vi antar anbuden måste vi driftkostnadsberäkna, inte bara byggnaden, utan hela omsorgsverksamheten i fastigheten. Sannolikheten är stor att det blir en prefabricerad byggnad efter kommunstyrelsens beslut i tisdags, och då har vi i varje fall handlat upp marknadens  mest kostnadseffektiva byggsätt.
Därtill ska vi lägga driftkostnaderna.
Om byggnationen startar i början på 2013 så kommer den samtidigt som vi ska starta upp budgetberedningen 2014-2015 och den kommer säkert att bidra till en ökning av budgeten för socialnämnden.

Framtidsscenariot är ännu fler äldre, ännu mer behov av äldreboende. Både i form av trygghetsboende och vård- och omsorgsboende.
Som jag ser det måste Vimarhem vara med i de här diskussionerna. Det kanske är så att det är Trygghetsboende som ska byggas så långt vi kan se i framtiden. Det i sin tur frigör vanliga lägenheter och villor till yngre människor.
Vi måste i Visionsarbetet som nu kommer upp för olika beslut, försöka se in i 2020-talet och planera för var vi vill ha kommande boenden.
Och jag ser inte att endast kommunen ska delta i detta. Den privata marknaden måste också se behovet och möjlighet att få hyresfastigheter utan vakanser. För vi blir bara äldre och äldre.
Jag tror det är många fastighetsbolag som skulle se det som strategiskt viktigt att också ha Trygghetsboenden och andra "samhällsfastigheter" i sitt bestånd.

Var kommer framtidens omsorgsboende att finnas? Kommer det att finnas något kvar i de mindre tätorterna eller är alla byggda i centralorten Vimmerby?
Blir det omsorgsboende i de mindre tätorterna tror jag det blir i form av ombyggda och renoverade befintliga fastigheter. Det är inte realistiskt att tro att varken privat entreprenörer eller Vimarhem bygger nytt från grunden på de mindre tätorterna.
Krafter är verksamma i Gullringen för att bygga om Gullringshus kontor. Och den typen av ombyggnad tror jag är möjlig, och kan vara kostnadseffektiv, om man kan finna en efterfrågan
Vimmerby har ett stort antal tomter som skulle lämpa sig för trygghetsboende. Vitsippans gamla förskola har en stor tomt, Karlbergstomten, tomten  där Deloitte o Tusch är idag, vad händer med landstingets tomma lokaler på "sjukhusområdet", vad säger de intressenter som vill bygga bostadsrätter centralt, kan de fastigheterna bli trygghetsboende?
Allt detta är frågor som vi ska diskutera politiskt framöver.
När vi nu kommit ifatt med industriområden, när vi nu prickat in ett antal nya villaområden, så måste vi också skaffa oss framförhållning i äldreboendefrågan.

Om kosten och om mikroföretag

I tisdags träffas Lilla Alliansgruppen i Vimmerby kommun och har då för första gången diskutera allianspartiernas visioner.
Från kommunstyrelseförvaltningen har man temporärt avsatt en halv tjänst som ska hjälpa partierna att sammanfatta visionerna, att utmejsla målen och att i övrigt anpassa dokumenten så att de på det stora hela ska bli lika den förebild vi haft, visionsdokumenten i Linköpings kommun.
Dokumenten går under namnet "Världens Bästa Vimmerby 2022."

Kristdemokraterna och socialdemokraterna har tidigare offentliggjort en del av sitt visionsarbete och vi moderater släppte lite på förlåten i veckan.
Bland annat vill vi ha en annan kostorganisation som vi tror både kan sänka kostnader och öka kvalité.
Vi vill också pröva nya sätt inom hemtjänsten, och utöka LOVen till att också omfatta hemtjänsten. Vi tror att det kan ge underlag för mikroföretag i de mindre tätorterna; skapa både jobb och ökad service helt enkelt.
Jag ska utveckla resonemanget kring de två frågorna.

Maten till barn och gamla har varit en ständig fråga sedan många år. På tjänstemännens förslag tog politikerna förra mandatperioden beslutet att bygga ett centralkök och införa kylmatssystemet. Vinsten i det systemet skulle vara kostnadseffektivitet och mat på råvaror istället för processade halvfabrikat.
Det sistnämnda ha man lyckats bra med, dock inte det förstnämnda. Tjänstemännens kalkyler höll inte och besparingen man förväntade sig uteblev.
I fjol gick matkontot 5 Mnkr över budget, i år pekar det mot 4 Mnkr över budget. Man kan då välja att säga "underbudgeterat" eller "för stor produktion" - oavsett vilket så sattes den budgeten efter tjänsmannaförslaget till besparing.

Man kan dra många slutsatser av den hanteringen. En slutsats jag drar är att det är lättare för chefer att hitta på en besparing i hårda ting än att föreslå att man ska minska sin personalstyrka. Trots att det är arbetskraft som är dyrast och ger snabbast effekt. Det finns en inneboende drivkraft i en ledande tjänstemannakår - överlag och generellt - att söka lösningar långt ifrån personalnedskärningar, därför att det är obehagligt att starta upp en diskussion om en mindre organisation. Mänskligt måhända, men inte särskilt effektivt.

Alla företag får anpassa sig till rådande ekonomiska förhållande, och ibland får man ta stora grepp. Orrefors/Kosta Boda står inför den problematiken nu när man bantar 130 personer, mer än halva organisationen. Tjänstemän i den organisationen hade sannolikt hellre sålt några glasvannor eller sålt lokalen...  Kanske elakt sagt, men man får lätt intrycket, åtminstone i offentlig sektor,att det är svårt att banta organisationer.

Om man nu inte fick utfallet som man förväntade sig i kostorganisationen, vad ska man göra då? Ska man säga: nu har vi satsat så nu får det bli så. Och köra vidare.
Det tycker inte vi moderater. Vi vill förändra, förbättra och göra det utan kapitalförstöring.
Nu är centralköket byggt för 3.300 portioner och inte 4.300 portioner så då är det relativt enkelt att lägga ut 1000 portioner på andra kök. Moderaternas förslag är att pröva kök för kök för att återgå till tillagning där det kan fungera.
Vi lade redan i valrörelsen, som alliansen också antog, ett förslag att frysa de tidigare tillagningsköken, att låta de stå orörda för att kunna köras igång igen.
De renoveringsbehov som angavs i kylmatsdebatten är inte alls så stora som man då sa. Det behövs små ingrepp och uppdateringar i köken för att köra igång dem igen.

Denna gång ska driftkalkylen också innehålla tranportkostnader. Vi ska också väga in, inte i den ekonomiska kalkylen men väl i den terapeutiska, vilken betydelse tillagning av maten i boendet har för de gamla och för barnen på förskolan.
Hur stor temperaturhöjare, hur stor social effekt har matlagning på plats? Jag tror det har en mycket stor effekt för både barn och gamla.

Inte långt från ämnet ligger moderaternas mikroföretagsförslag. Det lades av Barn- och Utbildningsnämndens ordförande Magnus Gustafsson (m) en gång i tiden och jag tog det vidare till moderaternas länsförbund. Där blev det mycket uppskattat av de kommunalråd och oppositionsråd från länet som var med. Det är en lysande idé om vi kan få det att fungera och det finns mikroentreprenörer som vill försöka.
Nu har vi med det i vårt visionsförslag och kan vi hitta en bra ekonomisk kalkyl så medför förslaget många positiva effekter för landsbygden.
Exempel: En människa i en mindre tätort i kommunen startar sitt mikroföretag, skaffar en F-skattesedel och säger till kommunen att kompetens finns för hemtjänstarbete i form av matlagning, tillsyn, tvättning, städning, etc. Kommunen räknar ut sina nuvarande kostnader och finner att mikroföretagets timpenning är billigare eller lika billig. Kommunen kan hjälpa igång verksamheten och vi har skapat ett jobb i den orten. Dessutom en kvalites- och serviceökning, en ökad närhet och en relationsbaserad hemtjänst. Hela tiden kan dock brukaren välja en kommunal variant om man så vill, så fungerar ju LOVen, (Lagen om Valfrihet).

Kan vi dessutom lägga ut matlagningen på mikroföretaget så kan den lokala afären få ett ökat underlag, då kylmaten inte levereras utan maten lagas på plats. Ingredienser kan då också köpas in på plats.
Är detta möjligt? Från moderaternas sida vill vi utreda saken och se om det är möjligt. Det är ett för bra förslag för att inte utredas ordentligt.

Jag hoppas att kostfrågan ska vara sådan att vi kan enas kring en förändring och att den förändringen kan börja redan vid årsskiftet. Tar fullmäktige visionerna i november så finns en politisk viljeinriktning som kan bli underlag för nödvändiga beslut.

Framtiden för Vimmerby är samarbeten

"Men jag är övertygad om att det inte dröjer länge förrän räddningstjänsterna blir föremål för diskussioner om kommunala förbund".
Så skriver VT:s ledare (Alf Wesik) i fredagens tidning.
Det är ungefär som jag skulle skriva:
"Jag ger mig tusan på att det blir en melodifestival i vår."
Det är inte svårt att spå om att nåt ska ske, när arbetet för att det ska ske har satts igång sedan år tillbaka...
Redan innan förra valet, alltså 2010, fördes diskussioner mellan Högsby, Oskarshamn, Västervik, Hultsfred och Vimmerby om gemensam räddningstjänst i form av kommunalförbund. Detta beskrevs också i Vimmerby Tidning och diskussionerna som följt har också beskrivits i VT.
Inget nytt alltså.

Men jag ska ändå ta ansats i VT:s ledare, där kommunalförbund beskrivs som något dåligt, "inte bra för grundtryggheten". "jätteorganisationer otroligt långt borta", "byråkratiska förbättringar" och en "samhällssoppa som klumpar sig". "Knappast tryggt för gamla Agda i Knäckebröhult" summerar ledaren.

Jag tror mycket av okunnigheten om just samarbete i Kommunalförbund bottnar i Vimmerbys historiska oförmåga att samarbeta med andra. Åtminstone har detta varit utifrånperspektivet. Man hör det när man pratar med andra politiker runt Vimmerby. Infrastrukturkansliet för Stångådalsbanan har varit undantaget, och vi ser vad det samarbetet har inneburit. Vi har lyft upp banans behov på agendan.
"Själv är bäste dräng" och "...det här klarar vi själva" har varit förhärskande genom åren, trots att samhället i övrigt har gått mot ökat samarbete.
Att lokaltidningens ledare håller den fanan högt bidrar givetvis inte till samarbete - samtidigt förstår ju alla att tidningen skulle vara den förste att klaga om kommunen saknade pengar till nån service, nån satsning, nån investering.
Dagens politiska ledning i Vimmerby söker samarbete med andra för att kunna klara service och grundtrygghet. Därmed inte sagt att det samarbetet ska sträcka sig till Skåne och Malmö (Sydsvensk region säger vi samfällt nej till), utan utövas i huvudsak i en geografiskt begränsad region eftersom inte mer behövs just nu.
Hultsfreds samarbete med Högsby kring gata/park resulterade i en kommunal besparing på 4-6 Mnkr första året. Och ingen klagade varken på snöröjning eller gräsklippning. "Agda" kände sig definitivt inte otrygg. Tvärtom. Nu såg hon att två kommuners sammanslagna resurser skapade en ökad trygghet.

Grannkommunerna Ydre och Kinda samt deras grannar Åtvidaberg, Ödeshög och Boxholm gick för ett antal år sedan samman i ett kommunalförbund om en gemensam IT-förvaltning. Det har inneburit att dessa, jämfört med Vimmerby, små kommuner har avsevärt bättre bredbandsförbindelse och fiberutbyggnad än Vimmerby.
Medan "Agda" i Vimmerby får ta bussen in till stan för att göra ett bankärende så kan hennes syster i de fem IT-Sam kommunerna sitta hemma med bra uppkoppling.
Otryggt? Vem är det egentligen som är otrygg...?
Kommunalförbundet står under kommunallagen, precis som Barn- och Utbildningsnämnden, Socialnämnden, Kultur och Fritidsnämnden med flera nämnder. De fungerar på precis samma sätt. Men IT är så komplext, gäller alla människor och galloperar i utveckling, att här finns fördelar med att dela investeringar och kompetens med andra.
Därav ett förbund mellan kommuner.

Om vi tar IT-Sam, som är det kommunalförbund Vimmerby är med i, så kan jag bidra med följande:
År 2009 hade kommunerna inga accesspunkter för trådlös kommunikation. Tillsammans byggde man upp 373 stycken de kommande två åren.
Fram till Vimmerbys inträde hade 415 landsbygdshushåll anslutits till fibernät i kommunerna.
Hitills under 2012 har IT-Sams servicedesk hanterat 14.724 ärende och VT:s ledare beskriver att man vill ha IT-teknikern så nära att man kan skrika "Jonas, kom!" när nåt är fel.
Gissar att den gode tidningsägaren Bengt Ingmarsson då får anställa minst tio "Jonas" om man ska klara allt som kan uppstå kring IT. (Har VT verkligen ingen extern systemtekniker, nån extern nätverkstekniker - klarar man allt själva så tycker jag man ska vara rädd om "Jonas".)

IT-Sam klarar sitt själva, just för att vi gått samman om att anställa kompetenser.
Fick alla felanmälningar, 14.724, som ringde in från kommunerna hjälp?
Resultat: 41% fick hjälp inom en timme, 55% fick hjälp samma dag, 71 % inom tre dagar och inom en vecka var 79 % av felen hjälpta.
De här siffrorna är inte IT-Sam nöjda med. Det måste bli mycket bättre. Men när kundstocken utökades med 30 %, då Vimmerby anslöt sig, uppstår inköringsproblem.
Innan Vimmerbys inträde hade man 70% av ärendena lösta inom 1 (en) dag.
Vimmerby, vars datapark är eftersatt och vars tekniska miljö inte harmonierar med IT-Sams, har tagit en hel del resurser. Därav också som sagt inkörningsproblem.
2013 räknar med med att Vimmerby ska vara en integrerad och harmoniserad del av IT-Sam.
Jag tror att då kommer vi att få se en rejäl utväxling av samarbetet!

Får jag avslutningsvis beskriva nyttigheterna med kommunalförbundet, i detta fall IT-Sam, ur ett kundperspektiv:
Information: webb-sidor, e-tjänster och intranät har förbättrats och kommer att förbättras.
Personal: Nytt administrativt system ska förenkla och göra administrationen kring personal effektivare.
Barn- och Utbildning: Moderaterna i Vimmerby vill ge elever en egen dator, s.k. 1-1-dator. I övriga IT-Samkommuner finns det från högstadiet, i Vimmerby från gymnasiet. Genom IT-Sam så kommer skolan åt en helt annan mängd programnvaror till delade kostnader. Den virtuella skolan kan bli verklighet, vi får möjlighet att konkurrera på lika villkor med andra skolkommuner.
Kommunsekreterare: Ett nytt informations- och ärendehanteringssystem ska dra ned kostnaderna. Bland annat läsplattor till politikerna. Stora belopp i papper och porto sparas.
Socialen, individ och familjeomsorgen: Nytt verksamhetssystem som kommer att effektivsera och spara kostnader. IT-Sam är en unik kompetens här som kommer att hjälpa oss mycket.
Inköp: Genom att gemensamt handla upp  kopiatorer, scannrar och annan hårdvara så sparar medlemskommunerna stora belopp.
Elevhälsa: Genom IT-Sam har skolsköterskor i kommunerna pratat sig samman och beställt ett verksamhetssystem gemensamt för samtliga, sparar tid och ökar kvalitén.
Allmänt nätverkande: På alla nivåer kan kommunens medarbetare prata sig samman med andra, genom IT-Sams initiativ på det tekniska området. Det utvecvklar och driver alla framåt.

Framtidsfrågorna ligger på ökad effektivisering i det digitala samhället för att öka tryggheten för Agda i Knäckebrohult. IT-Sam är det digitala hjärtat för medlemnskommunerna och är samhället i övrigt digitalt kan inte Vimmebry kommun agera somvi vore ett eget ö-rike, skiljt från övriga.
Genom IT-Sam får förvaltningarna fokus på effektivseringar genom ITinvesteringar.
Ta bara Trygghetslarmet. Jag satte på min 93-åriga mors trygghetslarm i går lördag, bara för att se om det fungerade. Och det gjorde det. En dam i Skellefteå frågade i högtalaren: "Hur är det, Rosa?". Nu var det ju bara jag, men jag blev glad över att det fungerade.

För mig står IT-Sam för trygghet. Jag känner mig mer trygg inför den digitala framtiden nu, än tidigare. Jag är väldigt glad över att vi i Vimmerby anslutit oss och på allvar nu öppnar upp för samarbeten mellan våra nära grannar. Här har vi ju faktiskt chansen att skapa en egen region, med Vimmerby i centrum. Inte alltid så rund, men ändock med samarbeten nära.
Det kommer fortfarande att vara saker som inte fungerar. precis som den i sak enkla kundvagnen på ICA, som trots att den ska ta en femma ändå inte tar emot en femma...
"Lagen om alltings jävlighet" kommer alltid att existera, precis som "shit happens...".
Är vi fortfarande prestigelösa, beredda att ändra, beredda att putsa och finjustera - ja, då har vi en ljus framtid i samarbetskommunen Vimmerby!

Kommentar till VT:s ledare idag, fredag

Jag kan inte undgå att kommentera Alf Wesiks ledare i dagens (fredagen 28/9) ledare.
Konsensus är att Wesik anser att de framgångsrika kommunerna bryter mot lagen.
Eller som han uttrycker sig "tar ansvar bortom lagen".
Lagen om offentlig upphandling (LOU), som för övrigt prisats av Wesik i en annan ledare, är en lag som uppenbarligen inte ska gälla i Taxis fall.
Då kan det märkliga uppstå att om vi tar hänsyn till LOU så gör vi fel.
Och om vi struntar i LOU, och gör som vi vill, och någon överklagar och kommunen får göra en rättelse eller blir bötfälld - då är jag säker på att Alf i VT:s ledare skriver: Varför följer ni inte lagen?
Populism är en sak, analys en annan.

De politiska lösningarna är ofta komplicerade, inte alltid enkla. Lagar som är till för att skydda företagssamhet och fri konkurrens, kan ibland slå mot andra.
Det Alf beskriver om Anita Broddesson, kostchef i Klippan, hur hon belönas för att "hon inte låter Lagen om Offentlig Uphandling stå i vägen" är garanterat för att hon funnit en lösning som accepteras av lagen.
Inte att hon bryter mot lagen.
Hon hade aldrig belönats för ett lagbrott.
Det är just den kreativa och lösningsorienteraden organisationen en kommun vill ha.
De innebär inte att man lär sig bryta mot lagen.
Man lär sig söka lösningar som också inryms i lagen.
Det är skillnad.

Om elupphandlingen i Vimmerby kommun

Det finns två "snackisar" i Vimmerby just nu, Taxis helgtrafik och kommunens upphandling av elbolag för de kommande tre åren.
Jag ska försöka ge en bild av båda i denna söndagskrönika.

Upphandling ev el till landets kommuner sker av en central upphandlingsverksamhet.
Denna upphandlingsenhet slår samman kommunernas förfrågningar till en stor, gemensam i syfte att få rätt kvalité till lägsta, möjliga pris för landets kommuner.
Exempelvis har allmännyttiga bostadsbolag, som Vimarhem och liknande, en liknande gemensam upphandlingsenhet, i syfte att få lägsta pris på tvättmaskiner, kylskåp och andra produkter.
I sig är det inget konstigt att sådant finns. Vilken koncern som helst gör på liknande sätt när man har volym. Och syftet är gott; vi ska hushålla med skattemedel.

Men för verksamheter som faller under kommunallagen, Lagen om offentlig upphandling samt en hel del andra reglerande bestämmelser kan det bli knivigt.
I ena vågskålen ligger att varje kommun vill handla så mycket som möjligt i hemkommunen. Självklart för att vara med och stödja de jobb som finns här, och som i förlängningen står för skatteunderlaget.
I den andra vågskålen ligger hushållningen med skattemedel; kommunallagen säger att vi ska ha god hushållning och få ut så mycket som möjligt för skatten.
Öch för att komplicera det ytterligare; vi ska se till att hela marknaden är med och bjuder när kommunen ska köpa, för att skapa konkurrens och inte utesluta någon med hjälp av olika villkor.
När vi då köper el gör vi det tillsammans med andra. Så skedde i detta fall.
Vi försöker få samma kvalité till lägsta pris. Så skedde också.
Vi försöker att inte utesluta någon, därför uppmanade vi Vimmerby Energi att gå in och lägga anbud så vi fick chansen att få välja vårt eget bolag. Så skedde också.
När sedan anbuden öppnas är ett danskt företag lägst. Vi kan då välja att avstå att köpa av dom, varvid vi får ett överklagande och till 100 procent förlorar, eftersom det hela är lagstyrt via LOU.

Varför är vi då tvugna att överhuvud taget gå ut och ta in anbud? Kan vi inte bara köpa av Vimmerby Energi eftersom det är ett renodlat kommunalt bolag?
Jo, lagen tillåter köp av eget bolag men då får det bolaget inte ha andra kunder än kommunen och dess verksamheter. Eftersom Vimmerby Energi har andra kunder, konkurrerar på den privata marknaden med andra elbolag räknas det inte in i kategorin.
Detta är baksidan av Vimmerby Energis affärsidé som är att också söka kunder på den allmänna marknaden, som i och för sig görs framgångsrikt.
Kommunen har i detta fall inget val. Det enda sättet att komma åt "fritt val" för kommunen är att ändra i LOU, vilket är en nationell fråga för våra riksdagspolitiker. Alternativt att Vimmerby Energi inte agerar på den allmänna marknaden.
Å andra sidan: om vi hade fått handla av Vimmerby Energi trots att deras bud var högre, hade det varit god hushållning med skattepengar`?
Ja, kanske, under förutsättning att kommunen tar tillbaka samma summa i utdelning från energibolaget. Men det kan vi inte garantera år från år.

Så Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) har sina sidor men med min erfarenhet som företagare har jag positiva erfarenheter: den ger alla möjlighet att räkna på kommunala jobb, och den ger kommunen lägsta möjliga pris för samma kvalité om det sköts rätt.
Sedan är det verkligen tråkigt att det inte finns undantag; kommunerna borde få handla av 100-procentiga egenägda bolag om deras allmänna leveranser är så begränsande i omfattning som hos Vimmerby Energi.

Taxifrågan

 

Taxifrågan har varit knepig eftersom det varit svårt att bryta igenom med informationen. Lokaltidningens artiklar har inte varit tillräckligt klargörande och insändare har tagits för sanna, när de påstår att kommunen bestämmer vilka bilar Taxi ska ha som allmäntaxi och hur Taxi ska lägga upp sina körningar veckans alla dagar, inklusive helger.
Det KLT gjort, och som kommunens beslut att anta KLT som uppandlare innebar, är att undanta kravet på allmäntaxi i sin upphandling av skolskjutsar.
KLT ska dock ta hänsyn till det totala utbudet av kollektivtrafik i sin upphandling och det är detta kommunen påpekat för KLT.

Jag skrev en insändare i fredags i VT, som jag hoppas kan klargöra var besluten ligger och också vem som bestämmer över om Taxi ska köra helger eller inte. Den var ett svar på en insändare från Magnus Danlid (C), ledamot av landstingets trafikstyrelse som hanterar upphandlingen av kollektivtrafiken i Vimmerby kommun, via KLT:

"Noterar med glädje att Magnus Danlid (c), ledamot i Trafikstyrelsen (KLT), nu också funderar på det regelverk under vilket Kalmar Läns Trafik handlar upp kommunernas kollektivtrafik.
Både Danlid och Helene Nilsson (s), Vimmerby sitter i Landstingets trafikstyrelse och har hela tiden kunnat följa upphandlingen, som valde bort Taxi som huvudentreprenör för skolskjutsarna i Vimmerby.
Jag välkomnar att Danlid nu gör gemensam sak med kommunledningen och engagerar sig för Taxis existens i Vimmerby.
Vimmerby kommun har felaktigt fått klä skott för att Taxi förlorade i upphandlingen. Det kommunen gjort är att låta KLT upphandla vår skolskjutstrafik för att undvika att få två olika entreprenörer på skolskjuts och anropsstyrd trafik.
Danlid skriver att ”10 taxibilar körde skolskjutsar för totalt 2.157.404 kronor. Det kan därmed inte vara på endast dessa skolskjutsar som kommunen kan spara 2 miljoner."
Då undrar jag om Danlid kan svara på vad övriga miljoner, av de drygt 8,5 mnkr som kommunen betalat Taxi för skolskjutsar, tagit vägen?

Om Danlid forskar lite djupare kan han hämta svaret i följande:

- Skolskjutsar består av både bilar och bussar, också när Taxi hade huvudentreprenaden.

- Har man både bilar och bussar kan man dela overheadtjänster som exempelvis telefonväxel.

- I upphandlingen fick Taxi 6 bussar och Nilsbuss 7 bussar plus 4 personbilar. Nilsbuss har dock valt att köra med småbussar.

- Upphandlingen av fyra personfordon (taxibilar) vann Nilsbuss, Taxi förlorade.

- Taxi har fortfarande kvar 6 fordon för skolskjutstrafik. Nilsbuss har 11 fordon.

- Taxi har fortfarande uppdrag som färdtjänst, sjukresor etc.

När Danlid säger att Taxi bara har fyra bilar som står till allmänhetens förfogande så vill jag hävda att detta är Taxis eget beslut, inte kommunens eller KLT:s.
Om man delar upp sina bilar i kategorier skolskjutstaxi, sjukresetaxi, färdtjänsttaxi och allmänhetens taxi så är det ett beslut man tar i Taxi-bolaget. Det beslutet tar inte kommunen.
Det är fullständigt orimligt att begära att kommunen ska gå in och ordna affärsplaner för hur Taxi ska bedrivas.
Danlid vet att det finns ett regelverk kring den här typen av upphandlingar. Jag välkomnar om han vill göra samma sak som vi i stadshuset; vi pratar med KLT:s VD och ber honom genomlysa reglemente och regelverk för att söka lösningar så att även allmäntaxi kan fungera. Vi skriver brev till VD, som Danlid träffar vid varje sammanträde, och ber honom agera för att hitta lösningar. Vi för samtal.
Om Danlid, och även Helen Nilsson (s), börjar samtala med KLT:s operativa ledning i den här frågan, vars styrelse de sitter i, så kommer VD:n i KLT att förstå att det också finns styrelseledamöter i hans egen styrelse som är engagerade i frågan."

Om Landshövdingens besök och Stångådalsbanan

Jag lovade komma tillbaka till skriften "Sveriges nya geografi" som ni kan hitta själva på www.sweco.se/eurofutures.
Där kan man bland annat läsa att Vimmerby har balans i sin bostadsmarknad. I Kalmar län har Hultsfred och Mönsterås ett överskott av lägenheter, medan Kalmar och Ölandskommunerna har brist.
Läs gärna skriften själva, ger en bra bild.

Veckan har annars präglats av Landshövding Stefan Carlssons besök i Vimmerby, hans första som landshövding men inte hans första någonsin. Han berättade att han varit här och upplevt Astrid Lindgrens Värld med sitt barnbarn.
- En häftig kommun! sa Landshövdingen.
Vi fick till en bra dag och bra möten. Besökte Ljunghälls, Astrid Lindgrens Värld och Arla för att diskutera aktuella frågor och titta på företagen. Gissa om jag var stolt över våra starka företag!

Men viktigast; vi fick en bra relation, fick en bra positiv bild av vår landshövding som jag blev väldigt glad över.
Kalmar län behöver en stark och driven landshövding som sätter tillväxtfrågorna högt i prioritering.
Jag har förståelse för Länsstyrelsens myndighetsutövning, men tillväxtfrågorna är vitala för länets kommuner och jag brukar säga att EU:s proportionalitetsprincip måste fungera också i ärenden hos Länsstyrelsen. Saker måste stå i proportion till varandra och vi kan inte skydda varje sjö, varje strandnära buske, varje skalbaggebo som anses skyddsvärt...

När Regionförbundet kom till så beskar man Länsstyrelsen väsentligt. Tillväxt- och utvecklingsfrågor hamnade hos Regionförbundet som drivs av länets 12 kommuner.
Det har säkert vart bra när Länsstyrelsen sett ut som den gjort.
Men idag, med vår nye landshövding i spetsen, känns det som förändringens vind börjar blåsa på Länstyrelsen. Gott.
Frågan är givetvis hur framtiden ser ut. Kommer Regionförbundet att överleva? Kommer vi att få regionkommunala områden där landstingen försvinner? Kommer Länsstyrelsen att ta tillbaka sina åtaganden i Kalmar län och ta bort underlaget för Regionförbundet? Ska vi bara ha stat och kommun, och en Länsstyrelse som hanterar två-tre län?
Staten tycks inte intresserad av storregioner i vilket fall, eftersom man inte på nåt sätt lagt några styrmedel eller villkor för hur sådana ska bildas. Annat än att det "ska komma underifrån" ...

Själv anser jag att länen räcker, men de kan vara större. Länsstyrelse (för utvecklingsfrågor i länet), staten (demokratisk fördelning av resurser för sjukvård över landet) och kommunen, är en lämplig sammansättning av beslutande organisationer.
Länen ska dock inte vara hur geografiskt stora som helst, däremot någorlunda runda (kan man önska sånt i långa Sverige?) och länshuvudstaden ska vara någorlunda i mitten.
Ett sammantaget befolkningskrav på minst en miljon människor kan också vara lämpligt.
Ja... ni som läser mellan raderna ser tydligt att en sydsvensk region inger inget hopp för Kalmar län, och definitivt inte för norra länet.
Men kommer tillbaka till ämnet i en senare blogg i höst.

Vill också slå ett slag för att vi nu vill diskutera hur Vimmerby kommun kan klimatkompensera resorna som företas av tjänstemän och politiker.
Och att vi moderater vill skapa en kommunal fond för dessa pengar där man kan söka anslag för miljöförbättrande åtgärder i kommunen.
Läs gärna mer på www.miljokompensera.se.


STÅNGÅDALSBANAN

Vid Landshövdingens besök bad jag honom lära sig några frågor, viktiga för Vimmerby, så han snabbt kan diskutera och svara för Vimmerbys räkning på nationell nivå i Stockholm.
En av de viktigaste frågorna var reinvesteringen på Stångådalsbanan. 925 Mnkr vill vi satsa utmed banan och hälften av beloppet får man tillbaka i minskat framtida underhåll.
Anders Borg sa i Ekots lördagsintervju att Ostlänken kommer att göra det möjligt att åka sträckan Linköping-Stockholm på 50 minuter, Norrköping-Stockholm på 40 minuter.
Får vi till en reinvestering på Stångådalsbanan ska vi kunna åka Linköping-Vimmerby på 60 minuter. Det betyder att vi i Vimmerby kan nå Stockholm på ca 2 timmaer. Det skulle betyda en fantastisk möjlighet för näringsliv och befolkning i Vimmerby.

På måndag träffar jag Reinfelt, Borg och andra ministrar på ett rådsmöte i Stockholm för genomgång av budgetproppen. Åker redan söndag.
Så nästa vecka börjar i rekordfart!

Kommunens elupphandling

Ska bara kort kommentera elupphandlingen kommunen gjort.
Självklart vill vi alla politiker välja Vimmerby Energi att leverera el till oss.
Det är vårt eget bolag.
Men Lagen om offentlig upphandling (LOU) förbjuder oss att göra detta på grund av att Vimmerby Energi och Miljö säljer på den öppna marknaden.
Kommunpolitiker stiftar inga lagar.
Vi  följer dom.
I detta avseende är det enda rätta att påverka nationella politiker att LOU är för kantig, att kommuner borde få köpa av egna bolag, där inte enbart lägsta pris är kriteriet..
Den diskussionen för alla kommunpolitiker med sina riksdagmän.
Under tiden följer vi lagen. Som sagt, vi skriver den inte.
Det ska man veta när man påstår att kommunen inte gynnar sina egna bolag i olika upphandlingar.
I det stora hela är LOU bra, men det finns kantigheter.
Vimmerby går inte mot strömmen i detta avseende, som VT:s ledare idag skriver.
Vi följer lagen precis som alla kommuner och VT borde, enligt mitt tycke, rikta sina texter dit de hör hemma.
Men det är naturligtvis inte lika populistiskt.
Därav följer insändare som tyvärr bygger på avsaknad av rätt information.
Diskussionen om det publicistiska ansvaret i detta sammanhang överlåter jag till allmänheten.

Jag vill också ta tillfället i akt att understryka att kommunledningen med kommunchef Carolina Leijonram i spetsen har det största förtroende hos politikerna när hon organiserar kommunens ledningsfunktioner.
Detta med anledning av Alf Wesiks ledare i VT i fredags.
Hennes val av organistation stöds till hundra procent av politikerna och har också beslutats av politikerna.
Hennes ledaregenskaper är humana och effektiva.
Dessutom målstyrt och resultatorienterat.

Taxi-debatten, Pipsvängen och Facebook

Debatten om Taxis beslut att ta bort sin nattrafik helger har gått het på Facebook i veckan och jag lovade där återkomma i denna söndagsblogg.
Vimmerby kommun har beslutat gå samman med andra kommuner i Kalmar län för att upphandla sina skolskjutsar, färdtjänst etc. Detta sker genom Kalmar Läns Trafik AB, som styrs av landstingets från årsskiftet.
När KLT upphandlar skolskjutsar har man inte med kravet att det ska finnas en upprätthållen allmän taxitrafik i detta, utan upphandlingen avser enbart skolskjutsar.
Tidigare har Vimmerby kommun haft med det kravet vilket inneburit att "skolskjutsarna" blivit dyrare.
Flertalet av Kalmar läns kommuner gör på samma sätt; tar in offert enbart på skolskjuts.

Taxi har kvar ett omfattande uppdrag åt det offentliga. Bland annat sjukresor och man är tvingad att hålla helgjour enligt de avtal man har. Cirka 75 procent av Taxis uppdrag till det offentliga finns kvar.
Kommunen beräknas göra en besparing på ca 2 Mnkr på årsbasis genom att inte blanda in allmän Taxirörelse i skolskjutsupphandlingen. Vimmerbyföretaget Nilsbuss vann upphandlingen hos KLT.
Taxis ekonomiska underlag minskar därmed, och man har i det perspektivet valt att dra in frekvensen i sin trafik, bland annat helgnätter.
Jag vill understryka att det är Taxis eget beslut, att marknaden själv avgör. Kommunen har ingen makt över hur Taxi ska jobba.
Det vi gjort är att bestämma att våra skolskjutspengar ska gå till skolskjutsar, inget annat.

Jag kan förstå Taxis problem. Men är det ett problem som ska lösas med skattemedel?
Rent kommunalt stöd till taxi förekommer inte någonstans i Sverige som jag känner till. I Rättvik och Leksands kommuner ska man för några år sedan upphandlat kommunal taxi under sommarmånaderna, under stora diskussuiner. Försöket fick ingen fortsättning.
Stora samhällen som Finspång och Katrineholm har ingen taxi nattetid vardagar. Västervik har ingen bemanning vardagsnätter mellan 03-06, Eksjö har bemanning 06-20 vardagar, däremot bemanning helger. Det är vad jag snabbt kunde få fram från tjänstemännen i veckan.
Jag kan inte hitta någon kommun som har ett stödkonto till Taxi-verksamhet, som man finansierar med skattemedel.

En kommun kan inte handla upp skolskjutsar och däri gömma en upphandling av taxi till allmänheten. Det måste i så fall göras som två separata upphandlingar.
Något krav från Taxi att kommunen ska göra en separat upphandling av taxiservice till allmänheten har inte inkommit. Det jag i det sammanhanget påtalat är att allt ska upphandlas i konkurrens och att jag inte sett att man kan ge sådant stöd enligt kommunallagen.
Men som sagt, det har inte prövats.

Jag kan se problemen Taxi har i sin färdtjänstverksamhet. Färdtjänsten handlas upp enligt avtal och den kan vara mycket tidskrävande för en taxirörelse (hämtning av människor som behöver hjälp att ta sin ut från lägenheten och in i taxin, etc) , en ekonomisk tidförlust man sedan kan ta igen på körningar åt allmänhet. Men den delen är ett avtal med landstinget och man får ta det i avtalsupphandlingen.

Jag tycker också att en kommun med Vimmerbys turiststatus borde ha Taxi dygnet om, åtminstone sommartid. Man borde kunna ha Taxi på stora nöjeshelger etc.
Men det är inte min sak att ha synpunkter på hur man bedriver Taxiförelse affärsmässigt.
Finns det inte underlag som finns det inte.
Eller så får marknadskrafterna och konkurrensen pröva om det trots allt finns underlag nattetid och helger.

PIPSVÄNGEN
En annan Facebook-debatt som gått het är att nya parken Pipsvängen växer igen. Kritiken var sådan både mot mig och kommunen, att jag funderade på om det var mitt och kommunens fel att folk fick grus i skorna när de promenerade, att hösten kom för tidigt och att det regnade i somras...
Kverulansen på Facebook är allmänt stor och som en konsekvens bevakar jag många trådar där nu för att försöka tillrättalägga felaktigheter och öka informationsflödet från kommunledningen.
Det blir lätt förvirrat när felaktiga uppgifter sprids.

Tillbaka till Pipsvängen: man tycker det växer igen.
Vi ska givetvis sköta våra parker men jag tycker allmänt att park- och gatuavdelningen lyckats bra i år, med både blommor och skötsel. Vimmerby har varit vackert denna sommar.
Pipsvängen ska byggas ut ytterligare till nästa sommar och jag tror nog att parkavdelningen kommer att se till att den parken hålls fri från sly och sånt. Men det tar sin tid att från ett rent skogsområde skapa en helt ny park. Det kommer att ta flera år innan den är lika utslagen, öppen och etablerad som exempelvis Kungsparken.
På Facebook får man uppfattningen att folk tror att man gräver upp allt och sedan planterar en ny park, ungefär som man lägger färdigt gräs. Att forma en park tar några år.
Under tiden kan vi glädja oss åt att ny asfalt läggs och gator repareras.
Positiva händelser måste lyftas fram, också på Facebook!

Vi har ett bra läge för tillväxt

Jag är 59 år.
Under denna levnadstid har Sveriges geografi varit ungefär densamma.
Dock, om man använder ordet geografi i en annan mening, så har det skett gigantiska förändringar.

SWECO EUROFUTURES ger ut "Sveriges nya geografi" i samband med Tillväxtpriset (2012 års pristagare är Falkenbergs kommun), och låt mig ta några fakta ur denna skrift som kanske kan väcka funderingar denna söndag:

- Sveriges befolkning har ökat med nästan 15 procent de senaste 30 åren, men Vimmerby kommun har minskat runt 5 procent (avrundat från ca 16.000 till 15.000, Hultsfred ännu mer (avrundat från omkring 17.000 till ca 13.000). 70 % av ökningen i Sverige står invandringen för, 30 % födelseöverskott. Med tanke på att Vimmerby har låg invandring är minskningen ändå förhållandevis liten. Värst drabbade i norra Kalmar län de senaste åren är Hultsfred, Högsby och Västervik medan Oskarshamns tapp har hejdats.

- Sysselsättningsförändringen i landet har ökat med 8 procent under 2000-talet. De tre storstadsregionerna har 75% av sysselsättningen i landet. Vimmerby sticker ut positivt här och är bland de 190 kommuner som haft en positiv sysselsättningsutveckling. Bara Vimmerby, Ölandskommunerna och Kalmar kan skryta med det. Förändringen avser procent av antalet sysselsatta i åldern 16 år och uppåt. Rikssnittet är 8,4% och Vimmerby ligger över detta, exakt hur mycket visar inte siffrorna.
Jag är säker på att just sysselsättningsutvecklingen har bidragit till att vårt befolkningstapp relativt grannkommunerna är mindre.
Förvärvsintensiteten, som visar hur många av den arbetsföra befolkningen som just är i arbete, visar att Vimmerby ligger bra över rikssnittet, som är 75,9%. Vimmerby ligger i spannet 79,2-86,4 %. I länet är det bara Vimmerby, Oskarshamn och Mörbylånga som ligger där.

Vimmerby har också en hög andel som går vidare till högre studier, strax under rikssnittet.  Det är bra tror jag alla egentligen tycker.
För egen del ser jag att gruppen av akademiskt utbildade tjänstemän från Vimmerby växer, kan vi bara ordna en varierad regional arbetsmarknad med många tjänstejobb så kommer många av dessa att flytta tillbaka hem med sina familjer. Vimmerby har gett dem en bra uppväxtmiljö, är säker på att många upplever det så.

Pendlingsutvecklingen: Vimmerby har en inpendling betydligt över riksgenomsnittet och en utpendling betydligt under rikssnittet. Vad betyder det?
Jo, att vi har jobben men inte bostaden.
Här är det viktigt att vi kan skapa attraktionskraft så pendlarna överväger att flytta in till vår kommun och bosätta sig och skatta här. Det har i och för sig blivit mindre viktigt i det stora hela - i regionen är vi beroende av våra grannar - men rent kommunekonomiskt är det givetvis bättre att de som jobbar här, skattar här.
Vår stora satsning på nya bostadsområden, strandnära boende, infrastruktur, vackrare kommun, föreningsliv etc ska öka vår attraktionskraft.

Det finns mer intressant material, kanske återkommer jag nästa söndag med fler siffror om "vår nya geografi".
Du kan ladda ned skriften själv på www.sweco.se/eurofutures

Om ni tolkar dessa siffror som att Vimmerby har ett relativt bra utgångsläge för tillväxt så delar ni min egen tolkning.
Det är inte eländigt, det är inte ogörbart - tillsammans med vår expansiva besöksnäring har vi mycket stora möjligheter att få en tillväxt i vår kommun om vi bara använder våra pengar klokt.

Den viktiga arbetskulturen

Att det råder ständig brist på resurser är inget nytt inom politiken.
Prioriteringar måste göras och de som inget får, eller blir fråntagna befintliga, får givetvis ändrade arbetsvillkor.
När jag nu i onsdags på min Lyssnarresa kommit till "Kortis" i Vimmerby - enda kortis för barn upp till 20 år med menatala funktionshinder, d.v.s. barn där den menatala nivån är 3-5 år men den fysiska åldern kan vara exempelvis 17 år, ett litet barn i en tonårings kropp - fick jag en beskrivning av konsekvenser när resurser tas bort.

Men först; vad är ett Kortis?
Kortfattat kan man säga att det är en avlastning för föräldrar till barn med en eller flera diagnoser av utvecklingsstörning, mentalt funktionshinder. Det är en lagstadgad rättighet, en s.k. rättighetslag som ålägger kommunen att arrangera sådana platser så behovet täcks.
Platsen i Vimmerby är vänstra flygeln i "nya Rosenhill", mellan Ciruskplatsen och Tennishallen utmed Lundgatan. Själva Rosenhill har jag varit på tidigare, nu var turen kommen till Kortis.
Hit kommer 8 barn/ungdomar på kortidsboende när föräldrarna ska avlastas.

Fram till 1 maj arbetade 9 personer dag och 3 personer natt i den här verksamheten.
Efter 1 maj är det en resursminskining med två personer (totalt 100% tjänst) som tagits bort och nu ska 7 dagtid och 3 natt sköta verksamheten.
Medarbetarna anser att det är för lite resurser och fick också ökade reurser över sommaren för att klara verksamheten. Det ordnades genom att medarbetarna gick upp i tid.
Det är inte möjligt för en personal att ens för någon sekund lämna detta barn ur sikte; det kan skada sig själv, äta upp något i dessa väg, eller på annat sätt göra något som ligger i diagnosen.

Nu, den 1 september, ska de nya schemana gälla. Det innebär, enligt medarbetarna, att man har scheman med upp till 14 timmars arbetspass, att man arbetar varannan helg, att man stadigt arbetar fyra kvällar i veckan till kl 21 i snitt, och att man - givetvis - därigenom får prioritera bort den civila familjetiden, om jag säger så. Jobbet är sådant att man mest jobbar kvällar, nätter och helger.
Medarbetarna beskriver situationen utifrån sitt perspektiv. Jag ska försöka göra en "lyssnarresa" också till ledningsorganisationen. och givetvis samtala med den nya socialnämndens ordförande, för att få deras bild.

Det jag däremot ska filosofera runt i detta inlägg är kommunens inre kultur; hur fungerar kontakterna mellan politiker-chefer-medarbetare? Är vi i samma lag? Kommunicerar vi med varandra? Lyssnar vi? Försöker vi få deltagande från alla för att hitta lösningar på våra gemensamma problem?
Mitt svar efter att ha träffat flera hundra medarbetare på dessa Lyssnarresor är, tyvär, nej.
Många försöker men vi är inte tillräckligt bra.

Det mest slående under alla mina besök är den brist på teambuilding som medarbetarna beskriver för mig. Jag har lyssnat på hur man genomgående beskriver bristen på inlyssnande, informationsbrister, bristen på kommunikation, bristen på att man inte får delta. I lägre eller högre grad. Och det är beskrivningar som rör många olika förvaltningar.
Detta reagerar jag på.
Jag vet att förvaltningscheferna arbetar med kommunikation och har ambitionen att delaktigheten ska öka, och jag hoppas att det fortskrider och avancerar.

Den demokratiska processen ägare-VD-medarbetare i en privat verksamhet, upplever jag, är långt mer utvecklad än i den kommunala. Åtminstone i Vimmerby kommun.
Är inte alla deltagare runt en medborgare med i laget? Föräldrar, personal, chefer, politiker?
Om man ska samla ett fotbollslag för genomgång; säger då tränaren eller lagledaren att vänsterbacken får inte delta, eller högerforwarden ska inte vara med på mötet?
Gör man så får man aldrig ihop ett lag. Sådant har jag, på olika arbetsplatser, fått beskrivet för mig.

Ett jobb görs tillsammans; chefen och medarbetarna ska spela i samma lag, ta gemensamma beslut ibland, ta egna beslut ibland, dela information, kommunicera, lyssnar på varandra, uppfyller både för egen del och gemensamt de krav som ställs.
Varenda företagsledare i det här landet skriver under på att medarbetaren vid fronten har bäst information om kundmötet och det som händer där. Den ledare som inte lyssnar in sin frontpersonal lider kronisk brist på extremt viktig kundinformation, vitalt för verksamheten.

Jag vet att vi inte ändrar sakers tillstånd över en natt, och jag vet också att både kommunchefen och förvaltningschefsgruppen arbetar mycket med frågorna.
Alla delar vi nog bilden av att vi vill se våra medarbetare trivas, att de ska ge energi till brukarna och inte i  internt tjafs, att de de ska vara medvetna om våra resurser och att alla ska delta i god hushållning, gott kamratskap och bra arbetsmiljö.
Vi har också många medarbetare som trots energiläckage på skitsaker i organisationen, gör ett enormt bra jobb för de älskar den syssla de har att göra.

Kommunchefen har i september varit anställd i två år, jag vet att hon jobbat med frågan dagligen under dessa två år. Och jag känner att politiken måste stötta detta arbete. Med egen VD/ledar-erfarenhet vet jag att vårt resultat i kommunen påverkas kraftigt av den kultur vi kan skapa i kommunkoncernen.
Just därför måste vi se till att resurser skapas till detta arbete.


PS. Så mycket mer om Kortis kan jag inte berätta, både jag och medarbetarna har sekretess. Men det var en värld jag inte alls kände detaljerna i och när jag nu gör det bättre, så tackar jag högre makter för att det finns folk som vill och älskar det här jobbet, ja egentligen de flesta jobb inom omsorgen. Ett stort arbete uträttas här för att ge alla del av välfärden.

Fiberutbyggnaden viktig i Vimmerby

Hej igen!

Tillbaka till kommunalrådsbloggen efter fyra veckor obruten semester. Det ni!

Hade en så skön semester att jag glömde koden till stadshuset första arbetsdagen och fick ringa in för att de skulle komma och öppna åt mig... :-)

Bloggandet har fått vila, till viss del ofrivilligt.

Dels har jag ebarmligt dålig uppkoppling vid sommarstugan; så här dåligt var det inte förra året men i år har det ibland varit omöjligt att ens få tillgång till nät. Och 4G lyser med sin frånvaro...

Dels har jag haft problem att hitta min blogg sedan Blogger gjort om designen.

Men nu är jag igång igen och återkommer varje söndag.

Nu ska det handla om IT-infrastruktrplanen. Vi hade vårt första möte i fredags och nytt möte kommande fredag.

Här följer ett inlägg (i sin helhet, VT hade redigerat det som fanns där) som jag publicerade i Vimmerby Tidning i veckan:

När jag tillträdde ordförandeposten i kommunstyrelsen i Vimmerby i januari 2011 fanns det ingen bredbandsdiskussion i kommunen.

Regionförbundet och kommunen ansåg, liksom uppenbarligen företagen, att ADSL var tillräckligt bra.

På våren uppvaktades kommunstyrelsens presidie av Telia (Skanova), som ansåg att fiber inte var lösningen utan trådlös 4G-teknik, d.v.s. en mottagare med adapter på varje röd stuga.

När jag sedan väckte bredbandsfrågan i en artikel i Vimmerby Tidning, bredbandsbehovet var ett av motiven för att gå in i erfarenhetstunga ITSAM, kom svaret att  Vimmerbys 20-miljonerssatsning på ADSL skulle räcka.

Nu säger man att det marknadsägda stomnät som finns kommer att räcka. Jag tvivlar starkt på det.

Jag har som tidigare VD i kommunikationsbranschen burit med mig bredbandsfrågor sedan början av 1990-talet. Jag har sett hur behovet hela tiden ökat, och hur vi i IT-tunga Roxx-gruppen fick arbeta för att få nödvändiga investeringar i bredband. Allt för att klara den dagliga verksamheten med tunga filer via nätet. Utvecklingen har hela tiden överträffat alla våra prognoser och gissningar. Det vi trodde var ”max” är idag inte ens golvet på skalan…

På Vimmerby kommun var världen annorlunda; här fanns inte insikten, varken hos politiker eller tjänstemän.

Jag skrev förra sommaren att jag satt vid mitt sommarställe i Solnebo och hade svårigheter att läsa mail. Denna sommar har jag inte ens lyckats koppla upp mig…

Medborgarna i kommunen kan vara säkra på att bredbandsfrågan är högprioriterad för moderaterna.

Kommunstyrelsen har utsett en arbetsgrupp där jag är ordförande. Arbetsgruppen ska arbeta fram det slutliga förslaget till kommunalt IT-infrastrukturprogram.

I praktiken finns programmet redan framme och det vi ska hantera är snarare tidsplaner, turordningar, finansiering etc.

Jag har kallat till första mötet och jag har förhoppningar om att kommunfullmäktige kan anta programmet i september.

Det finns givetvis skilda åsikter om hur vi ska gå tillväga. Man kan konstatera att Kalmar län inte fått del av statens pengar i samma utsträckning som Östergötland.

När vi nu är aktiva i Vimmerby, genom ITSAM, vill man att vi ska vänta in varandra i länet och gå samlat.

PTS, Post och Telestyrelsen, som administrerar bidragen, har nu ändrat strategi och vill jämnare fördela pengarna. Oavsett vilket; nya statliga pengar behövs om Vimmerby ska komma ifatt.

Jag anser att fiberutbyggnaden i högsta grad är en demokratisk fråga.

Känner vi ”marknaden” rätt vill marknaden ha lönsamma områden/linjer där många hushåll finns samlade. I Linköping finns exempel på att man nekat engagemang för byar med upp till 500 hushåll. Stämmer det är det inta många samhällen i Vimmerby kommun som kvalificerar sig.

Då kan det bli så galet att marknaden tar godbitarna, de hushållstäta näten, och kommunen får landsbygden, de hushållsglesa näten.

Det är en fördelning jag motsätter mig.

Jag låter gärna marknaden komma in men vill man inte ansluta de hushållsglesa näten på landsbygden, så måste kommunen äga några hushållstäta nät för att skapa överskott i investeringen.

Kommunen bör äga nät rika på hushåll, för att subventionera nät fattiga på hushåll (landsbygden).

Eller med andra ord: nät i centralorten finansierar nät på landsbygden.

Därför är det för mig inte självklart att ”marknaden” ska ta all nätutbyggnad i kommunen eftersom jag tror att landsbygdens folk då blir utan fiber.

Man hänvisas till 4G, vilket ändå kan bli fallet för de som bor riktigt ensamt.

När vi kommer till prioriteringar anser jag att vi ska titta från fall till fall. Mönsterås kommun äger hela sitt nät, andra kommuner har sina nät i sina elbolag. Vimmerby Energi & Miljö har många meter tomrör nedgrävt; ska vi skänka bort dessa till ”marknaden”?

Vimmerby kommun måste se affärsmässigt, men också demokratiskt, på fiberutbyggnaden och jag hoppas att den politiska diskussionen nu ska leda till att vi kommer igång och konsekvent kan budgetera enligt en handlingsplan.

Jag är glad att insikten om fiberutbyggnaden nu nått brett i det politiska leden, och är hoppfull inför fortsättningen.

Kommentarer på texter i VT i veckan

SVAR PÅ INSÄNDARE OCH LEDARE

(Skickad med begäran om införande

till Vimmerby Tidning 13 juli 2012)

Under några dagar har tidningens spalter fyllts med frågor, påstående och en del kritik mot Vimmerby kommuns ledning i olika frågor. Jag är angelägen om att försöka svara på så mycket av detta som möjligt och samlar svaren i detta inlägg.

BETR. KRITIK FÖR AVTAL MED KOSTCHEFEN

Alf Wesik skriver i sin ledare den 12 juli i VT, med anledning av en överenskommelse mellan Vimmerby kommun och den förre kostchefen Mikael Sandberg, att ”nu har ett illaluktande avtal dykt upp i spalterna igen”. Han påstår i ledaren att Mikael Sandberg belagts med munkavle.

Detta är inte sant. Kommunen har ingen rätt, eller ens avsikt, att belägga någon anställd med munkavel.

Sant är däremot att Wesik skriver detta utan att kontrollera källan, utan att efterfråga båda parter.

Att tidningens reporter en och annan gång begår det misstaget, det kan jag svälja, men att tidningens ledarskribent så kategoriskt påstår något som är falskt, på grundval av för dåligt arbete med källorna till informationen, det är anmärkningsvärt.

Där borde det finnas en återhållsamhet och eftertanke.

Wesik skriver att avtal inte verkar vara kommunledningens starkaste gren.

Jag får väl återgälda betyget med att källkritik och informationsinhämtning inte verkar vara tidningens  starkaste gren.

BETR. KRITIKEN RÖRANDE ANTALET RESTAURANGER PÅ TORGET

I samma ledare tar Wesik upp torget och uppgifter i kommunalrådsbloggen. Hans resonemang visar med all tydlighet att han inte har tillräcklig information.

Jag känner inte någon som skulle ta en ekonomisk risk med en restaurang på ett torg utan alkoholservering. Wesik anser att det finns massor som skulle göra det om man släppte etableringen fri.  

Vimmerby kommun har släppt den fri i två avtalsperioder, sammantaget sex år. Inget anbud har inkommit under denna period. Ensamrätten har inte spelat någon roll. Man kan inte få lönsamhet med hänsyn till myndigheternas krav. Detta faktum har undgått Wesik.

Till denna sommar möjliggjordes alkoholservering på torget. Myndighetens krav ändrades nationellt. Två anbud inkom. Inte hundra som Wesik tycks tro. Utan två. Båda av etablerade lokala restauratörer.

För att locka anbud att komma in så erbjöds ensamrätt. Alltså plats för en. Det var uppenbarligen en bra strategi för två stycken nappade och ansåg att man kunde räkna hem detta.

Kommunen har tidigare hjälpt restauranger att bygga uteserveringar (av tillgänglighetsskäl) och de senaste tio åren har centrum förändrats betydligt i det avseendet.

Det finns inget som säger att vi efter nuvarande treårsperiod omvärderar och ser om det kan finnas plats för fler restauranger, likt den foodcourt som moderaterna tidigare föreslagit.

Men det politikerna haft som mål är att få en mångfald på torget, inte bara restauranger utan också caféservering och torghandel.

Det är det vi ser början på nu och vi hoppas att det ska utvecklas under de kommande tre åren.

BETR. BJÖRN BOETHIUS INSÄNDARE

Björn, som jag känner som en insiktsfull människa, noterar inledningsvis raden av tidigare misslyckande vad avser avtal. Jag kan hålla med i detta. När jag tillträdde blev en av  uppgifterna att granska och revidera gamla avtal. Revisorerna har fått göra ett stort arbete här.

Dessa avtal kan man inte alls jämföra med enkla avtal rörande torghandel. Man kan inte döma ut kommunens nuvarande förmåga att skapa avtal, på grundval av att en part som fått fel avtal vägrar göra rättelse.

Man kan inte dra slutsatsen att det bara är värdelöst folk som arbetar i kommunen. Jag tycker inte att det är en seriös nivå.

Vimmerby kommun står sedan 18 månader mitt i en stor organisationsförändring. Kommunledningen bygger om organisationen efter nya förutsättningar. Vi försöker skapa en modern, kapabel och kompetent ledningsorganisation för framtiden. Under resans gång kommer misstag att ske, saker faller mellan stolar, vi får backa och göra om – det är en naturligt ingrediens när man arbetar med människor.

Jag kan lova dig Björn att felet rörande avtalet för torget påverkar kommunens ekonomi avsevärt mindre än andra avtalsmissar som gjorts genom åren. Det är inte mygg och elefanter vi pratar om här. Det är mikroskopiska bakterier och blåvalar.

Vad som också undgår Boethius är att avtalsparten på grundval av sin anbudsgivning borde insett att han inte har rätt till avtalet. Han undgår helt Björns kritik vilket innebär att den moraliska kompassen inte är inkopplad. Det borde den vara.

Mot bakgrund av detta tror jag du missar målet med din insändare. Den betraktas nog snarare som salt i såret, och det uppskattas inte av en kompetens som Vimmerby så väl behöver.

Jag tror att många tunga industriledare i Vimmerby nu vrider sig oroligt och undrar om Vimmerby kan behålla den kompetens som man nu äntligen fått till sig i stadshuset, medan aningslösa tidningsmän och insändarskribenter eldar på debatten i småfrågor.

Kommunen är transparent, den är lyhörd, den har goda syften, den kommunicerar - men det är inte felfri.

Vi väljer att engagera mig i frågor som Storebros konkurs, Stångådalsbanan, ALV:s utveckling… frågor på en annan nivå än på den VT:s ledarskribent och insändarna nu befinner sig. Den felfria offentliga sektor som de efterfrågas finns inte, även om man i tidningen rullar på i veckor när man hittar ett misstag.

Betr. signaturen Åke T,s insändare

Du frågar om det är normalt att man inte läser avtal som firmatecknare. Jo, man läser avtal.

I fallet med torget lästes ett avtal, restaurangavtalet. För glassboden och fisk- och skaldjurshandeln förutsattes att det var skrivna utifrån anbuden. Anbuden var lagda som bilaga, men ett textavsnitt rörande restaurangen hade också kommit med i fiskhandlarens avtal. Ett mänskligt misstag av en tjänsteman.

Avtalsparten utnyttjar detta och vill ha 1,5 Mnkr för att avsäga sig ett avtal han vet,  inte var det han lämnade anbud på. Det är lätt för honom att se, anbudet följde med som bilaga till avtalet.

Som politiker och firmatecknare utgår jag ifrån att avtalen jag får, skrivna av proffs som åtagit sig och är anställda för att skriva avtal, är skrivna korrekt.

Det jag säger är, att skulle jag läsa alla avtalstexter med utgångspunkt från att korrigera felaktigheter så räcker inte mina tidvis 60-80 timmars arbetsvecka som kommunalråd.

Jag behöver i så fall ytterliga tjänstemän. Och om nu den ytterligare tjänstemannen skulle göra fel? Ska vi anställa en till då?

Nej, svaret är att tillit till kompetens måste finnas och kommunledningen kommer att fokusera på frågan för att vidta åtgärder så rutiner fungerar.

Jag kan trösta dig med att jag under mina 25 år som företagare heller inte skärskådat alla avtal som kunniga medarbetare formulerat, innan jag skrivit under dem. Den som säger att man gör det talar inte sanning.

Men jag har heller aldrig skrivit på ett felaktigt formulerat avtal förrän nu. Och det väcker givetvis frågor hos mig själv om hur fortsättningen ska hanteras.

Ansvaret som firmatecknare kan man inte frånsäga sig och det ansvaret tar både jag och kommunchefen.

Du ifrågasätter sedan hur vi sköter våra gemensamma angelägenheter. Ja, bäst är väl att studera vårt resultat. Tidigare års förluster har vänts till vinst och detta årets vinst pekar mot 26 miljoner kronor. Det är tack vare ett kollektivt bra arbete av politiker, kommunala ledare och medarbetare i verksamheterna så väldigt mycket fungerar bra.

Men det är naturligtvis inte intressant för alla.

Dock tror jag att det är viktigt för de som verkligen bryr sig om sin kommun