I Södra Vi har kommunen en förskola med tre avdelningar som heter Björkkullen. 55 barn finns här i åldern 1-4 år och de samsas med nio förskollärare och barnskötare.
I köket finns en 0,85 procent tjänst som servar med maten.
Så ser det ut ungefär i alla våra förskolor. Till detta kommer det ambulerande personal som tar hand om städningen. Ibland mer tjänst, ibland mindre. På Björkkullen är den tjänsten 0,30 procent.
Något som också är gemensamt för förskolorna är den fina stämning som råder mellan barn, medarbetare och föräldrar. Och jag tror inte att detta är tillrättalagt för mig och mina besök.
Man känner in sådant väldigt väl.
När jag arbetade som VD gjorde jag väldigt många kundbesök. Och när jag kom till företagen kände man stämningen direkt i entrén.
Är det här en bra arbetsplats eller inte? Trivs folk här? Tycker man om kunder här?
Jag är efter 25 år ganska vältränad i att känna av stämningar.
Därför är det så glädjande att stämningarna på våra många förskolor känns så bra!
Det är inte mycket man kan orda om Björkkullen. Mitt samtal med medarbetarna handlade mer om hur de de såg på problem och möjligheter, på barnomsorg i stort och vad som ska hända i framtiden.
Bland annat ska man börja med fyra-årsgrupp och det lät spännande, tycker jag. Det har ju stor betydelse vad barnen får med sig från förskolan upp till lågstadiet. Vi pratade också om fastighetskontorets renovering av Björkkullen som alla var tacksamma över och som man tyckte var lyckad.
När jag besökte köket hittade jag ännu ett funktionsdugligt tillagningsskök. Skönt att alla kök är intakta som tillagningskök, inför utvärderingen av kostorganisation och kylmatssystemet i augusti. Det kommer inte att bli svårt att förädla, förnya och förändra om politiken kan enas kring förslagen.
Vidalas vård och omsorgsboende blev nästa besök i Södra Vi. Här var det kökspersonalen som bjudit in mig till lunch och jag fick en mycket god portion stekt strömming, potatismos, skirat smör och lingon.
Medarbetarna anlände en efter en till personalrummet och jag fick en varierad bild över hur Vidala fungerade, hur köket fungerade och hur kylmatssystemet fungerade.
Det är klart man funderar varför man måste ha läkarintyg för att få någon annan mat när det är fisk? Varför diabeteskost inte tycks finnas? (Funderar: är det verkligen så..? Kanske det ändrats mot förr...?) När jag frågade hur man då löste detta, sa man att ordern från högre ort var att den gamla skulle äta sin söta kräm direkt efter måltiden och då gör det inte så mycket att krämen är söt.
Och så sker? undrade jag.
Nej, den gamle är oftast för mätt så han/hon spar den söta krämen till kvällen. Och det är ju inte så bra... (Funderar: Nej, det är klart. Man kan inte beordra gamla att äta bara för att systemet säger så.)
Var jag än kommer så känns inte stämningen bra i köksregionerna. Politikernas beslut förra mandatperioden att inför kylmatssystemet kritiseras till hundra procent vid alla besök och verkar vara noll förankrat i medarbetarstaben...
Maten däremot, beröms med jämna mellanrum. Mycket av maten smakar bra. En hel del passar, är av bra kvalité och fyller sitt syfte. Men man menar att i tillagningsskök skulle allt bli till hundra procent bra och kundanpassat. Och man säger också: billigare!
Det är inget att sticka under stol med än att mycket återstår, trots att vi är långt inne i produktion efter beslut, i kylmatssystemet och kostorganisationen.
Men nu går det ganska fort undan. Den politiska diskussionen går nu hög och i augusti kommer förslag på hur kostorganisationen ska se ut/fungera och hur kylmatssystemet ska förnyas/förändras/förminskas eller vara kvar.
Teknik och Service har gett kommunstyrelsen grova siffror på varför kosten gick med nära 6 Mnkr i underskott 2011. KS var dock inte nöjd med detta utan ville ha en detaljerad specifikation över vad som gått fel.
Det är ju ganska viktigt; tidigare politiker tog beslut mot bakgrund av att kylmatssyhstemet skulle spara 20 procent jämfört med tillagningskök, samt att de tillagningssköken skulle behöva renoveras för åtskilliga miljoner. (Det sista var tyvärr inte riktigt korrekt har det visat sig.)
Istället är budgeten överskriden rejält. I maj räknar vi med att få en mycket detaljerad information som blir en del av underlaget i den politiska diskussionen.
Min ambitionen är att de siffror som tas fram också ska få en extern granskning, d.v.s att de ska underkastas proffesionell granskning av folk utanför kommunen för att kunna få fram en bedömning från olika håll.
För skattebetalarnas bästa ska vi ha järnkoll på vår ekonomi. Och har vi överskridanden/underskott, så ska de upp till ytan för att vi ska kunna lära oss av det. Vi måste då lyssna på fler än oss själva, fler än oss som jobbar mitt i det. Utifrånbilden är legio i näringslivet när man ska "operera" och läka verksamheter. I framtiden tänker jag föreslå att alla överskridanden/underskott ska få fler granskare än vi politiker och tjänstemän.
Det viktigaste är att det blir rätt underlag för politiska beslut, inte vem eller vad eller vilka som säger det.
söndag 29 april 2012
söndag 22 april 2012
Körsbärskullens förskola i Pelarne
Man kan nästan höra barnens stoj för 60 år sedan, när den här gamla skolan var nybyggd och det gick 150 elever här, tänkte jag när jag gick runt på skolgården i Pelarnes gamla skola i veckan.Lyssnar-resan hade tagit mig till Körsbärskullens förskola - den verksamhet som nu huserar i lokalerna sedan skolan slog igen 2008.
Elevantalet då var så litet att både föräldrar och kommunen var överens om att gruppen var för liten för en dynamisk skolmiljö för de tolv barnen.
Nu är man tio barn i förskola och fritids och blir några fler nästa år eftersom nya familjer flyttat in i området.
Man har barn från ett till fem år samt fritids från sex till tolv år. Tidigare var denna förskola driven i föräldrarkoperativ men från och med i år är det kommunen som driver den.
Givetvis har det blivit lite dyrare, det tillhör på nåt sätt sakens natur, men kommunen vill ha enhetlig drift i sina förskolor.
I Pelarne är lokalerna givetvis överdimensionerade men bra för verksamheten. Man har egen gymnastiksal, egen fotbollsplan, tennisbana på asfalt, en stor gräsbevuxen skolgård, slöjdsal och inte minst, hemlagad mat i eget kök.
Jag tänkte direkt; tänk om fler föräldrar i kommunen visste om att Körsbärskullen i Pelarne har alla dessa faciliteter, hur många skulle då inte vilja ha sina barn här?
Jodå, några sådana föräldrar finns. Tidigare hade man föräldrar som bodde utanför Vimmerby, båda jobbade i Västerviks kommun men ändå valde förskolan i Pelarne.
- Det var mögel i flera förskolor i Vimmerby då. Här är det garanterat mögelfritt, tyst från ventilation då den sker genom fönster och och gott om plats, berättar personalen som trivs väldigt bra med barnen, föräldrarna och med kommunen.
- Jo, vi är glada och tycker att vi har det bra här. Vi har också alltid hållit våra ekonomiska ramar, aldrig överskridit en budget ända sedan 1989 då föräldrarkoiperativet tog över.
Det man kan fundera över är att fastigheten eldas med olja. Det ökar dess kostnader väsentligt jämfört med till exempel bergvärme. Någon borde göra en kalkyl på detta. Tror det skulle betala sig ganska snabbt.
Förskolan har tidigare varit nedläggningshotad, och kanske är det fortfarande. Personliogen tycker jag att man först måste ha ett idéarbete vad som kan göras för att istället etablera den mer fast. Hur kan fastigheten tillföra värde i kommunkoncernen?
Jag vet att Vimarhem inte vill bygga lägenheter där, och det har jag förståelse för. Risken är för stor.
Men hur utnytja lokalerna bättre?
Jag hoppas att vi i visionsarbetet under våren kan komma fram till breda lösningar vad beträffar våra förskolor i tätorterna i framtiden.
Bara spontant, och man måste som politiker få diskutera idéer öppet utan att binda sig till några löften, tycker jag skolbyggnaden är en resurs. Den är inte i så dåligt skick.
Jag tycker att Pelarne förskola skulle kunna innehålla 60 barn och frågan är om det inte skulle vara lönsamt att renovera lokalerna något, byta energisystem och bussa ut barn från Vimmerby till Pelarne.
Idéerna kan vara många. En är: det tar sju minuter att köra med bil från Arla-rondellen till förskolan och det är ungefär 10 km. En upphämtning per buss skulle kunna ske 07.30 vid exempelvis Näs parkering och hämtning 16.30 vid Pelarne förskola. Vi pratar ingen stor buss, utan en säker och för ändamålet lanpassad buss.
Vad kostar en sådan lösning jämfört med paviljonger?
När nu Lundens förskola är byggd så kommer det ändå snart att uppstå kö till förskoleverksamheten generellt. Lundens förskola ersätter i princip bara nedlagda förskolor.
Att då erbjuda de unika möjligheter som Pelarne erbjuder tror jag skulle attrahera många föräldrar.
Det skulle kunna gynna intergreringen också. Bullerbyns förskola och Norrgårdens förskola har många utlandsfödda barn, barn till billösa utlandsfödda föräldrar som bor i området. Med en bussning från exempelvis Näs parkering dagligen skulle många av barnen som bor i dessa områden kunna ta sig ut till Pelarne förskola. Och integrerinngen skulle bli bättre.
En fördel med väl integrerade förskolor, som Bullerbyn och Norrgården, är att pedagogiken blir väldigt bra. Det fokus man har på exempelvis språk där har svenskfödda barn också nytta av.
Vad som också borde undersökas är hur Vimmerby kommun marknadsför sina möjligheter lokalmässigt. Här ropar Friskis och Svettis och andra efter tider i sporthallar, i Pelarne finns en tom sporthall med dam- och herrduschar. Den utnyttjas enbart tisdagar av pensionärerna.
Ja, besöket i Pelarne var mycket intressant och gav en mängd idéer som jag tycker man kan sätta ett resonemang kring och se vad som kan falla ut.
Ja, den här Lyssnar-resan ger en hel del uppslag till visionsarbetet senare i vår.
Elevantalet då var så litet att både föräldrar och kommunen var överens om att gruppen var för liten för en dynamisk skolmiljö för de tolv barnen.
Nu är man tio barn i förskola och fritids och blir några fler nästa år eftersom nya familjer flyttat in i området.
Man har barn från ett till fem år samt fritids från sex till tolv år. Tidigare var denna förskola driven i föräldrarkoperativ men från och med i år är det kommunen som driver den.
Givetvis har det blivit lite dyrare, det tillhör på nåt sätt sakens natur, men kommunen vill ha enhetlig drift i sina förskolor.
I Pelarne är lokalerna givetvis överdimensionerade men bra för verksamheten. Man har egen gymnastiksal, egen fotbollsplan, tennisbana på asfalt, en stor gräsbevuxen skolgård, slöjdsal och inte minst, hemlagad mat i eget kök.
Jag tänkte direkt; tänk om fler föräldrar i kommunen visste om att Körsbärskullen i Pelarne har alla dessa faciliteter, hur många skulle då inte vilja ha sina barn här?
Jodå, några sådana föräldrar finns. Tidigare hade man föräldrar som bodde utanför Vimmerby, båda jobbade i Västerviks kommun men ändå valde förskolan i Pelarne.
- Det var mögel i flera förskolor i Vimmerby då. Här är det garanterat mögelfritt, tyst från ventilation då den sker genom fönster och och gott om plats, berättar personalen som trivs väldigt bra med barnen, föräldrarna och med kommunen.
- Jo, vi är glada och tycker att vi har det bra här. Vi har också alltid hållit våra ekonomiska ramar, aldrig överskridit en budget ända sedan 1989 då föräldrarkoiperativet tog över.
Det man kan fundera över är att fastigheten eldas med olja. Det ökar dess kostnader väsentligt jämfört med till exempel bergvärme. Någon borde göra en kalkyl på detta. Tror det skulle betala sig ganska snabbt.
Förskolan har tidigare varit nedläggningshotad, och kanske är det fortfarande. Personliogen tycker jag att man först måste ha ett idéarbete vad som kan göras för att istället etablera den mer fast. Hur kan fastigheten tillföra värde i kommunkoncernen?
Jag vet att Vimarhem inte vill bygga lägenheter där, och det har jag förståelse för. Risken är för stor.
Men hur utnytja lokalerna bättre?
Jag hoppas att vi i visionsarbetet under våren kan komma fram till breda lösningar vad beträffar våra förskolor i tätorterna i framtiden.
Bara spontant, och man måste som politiker få diskutera idéer öppet utan att binda sig till några löften, tycker jag skolbyggnaden är en resurs. Den är inte i så dåligt skick.
Jag tycker att Pelarne förskola skulle kunna innehålla 60 barn och frågan är om det inte skulle vara lönsamt att renovera lokalerna något, byta energisystem och bussa ut barn från Vimmerby till Pelarne.
Idéerna kan vara många. En är: det tar sju minuter att köra med bil från Arla-rondellen till förskolan och det är ungefär 10 km. En upphämtning per buss skulle kunna ske 07.30 vid exempelvis Näs parkering och hämtning 16.30 vid Pelarne förskola. Vi pratar ingen stor buss, utan en säker och för ändamålet lanpassad buss.
Vad kostar en sådan lösning jämfört med paviljonger?
När nu Lundens förskola är byggd så kommer det ändå snart att uppstå kö till förskoleverksamheten generellt. Lundens förskola ersätter i princip bara nedlagda förskolor.
Att då erbjuda de unika möjligheter som Pelarne erbjuder tror jag skulle attrahera många föräldrar.
Det skulle kunna gynna intergreringen också. Bullerbyns förskola och Norrgårdens förskola har många utlandsfödda barn, barn till billösa utlandsfödda föräldrar som bor i området. Med en bussning från exempelvis Näs parkering dagligen skulle många av barnen som bor i dessa områden kunna ta sig ut till Pelarne förskola. Och integrerinngen skulle bli bättre.
En fördel med väl integrerade förskolor, som Bullerbyn och Norrgården, är att pedagogiken blir väldigt bra. Det fokus man har på exempelvis språk där har svenskfödda barn också nytta av.
Vad som också borde undersökas är hur Vimmerby kommun marknadsför sina möjligheter lokalmässigt. Här ropar Friskis och Svettis och andra efter tider i sporthallar, i Pelarne finns en tom sporthall med dam- och herrduschar. Den utnyttjas enbart tisdagar av pensionärerna.
Ja, besöket i Pelarne var mycket intressant och gav en mängd idéer som jag tycker man kan sätta ett resonemang kring och se vad som kan falla ut.
Ja, den här Lyssnar-resan ger en hel del uppslag till visionsarbetet senare i vår.
söndag 15 april 2012
Besök på Norrgårdens förskola och Kvarnängen
I veckan besökte jag den förskola som, när äldsta grabben var liten, var den nyaste i Vimmerby; Norrgårdens förskola.
Där gick han och det var som det brukar på en förskola; full fart!
Det är förvånansvärt hur väl skolan ändå hållit sig. Tre avdelningar idag, 54 barn och 8,3 personal sammantaget.
Stor trädgård har man, och det är bra, även om man saknar fler träd och buskar.
Som vanligt tittade jag in i köket. Här har vi ännu ett fullt intakt kök, med grönsaksrum, stekhäll, och stora ytor.
85 procent tjänst fanns i köket. Med 100 procent hade hon klarat att laga maten från grunden till hela förskolan. Så besparingen med kylmat på denna skola kan ifrågasättas.
- Halvfabrikaten har ökat, berättade förskollärarna. Tidigare hade vi 100 procent egenproducerad mat, inte 30 procent som sades på föreläsningen på Näs. Idag säger man sig ha 30 procent halvfabrikat. Det känns som det är mer...
- Vi får ju dessutom inte all mat lagad. Den stekta falukorven kommer rå, den får vi koka i ångugnen så stekt blir den aldrig.
Jag lämnar matfrågan - som på alla förskolor jag besökt är ständigt aktuell eftersom man fortfarande får grytor och röror som barnen pillar i, men inte äter - och går över till städfrågan. Här var man relativt nöjda. Dock saknar man de stora vår- och höststädningar som fanns förr, då bokhyllor och allt togs.
Norrgården har en bra stämning mellan personal, barn och föräldrar. Många nationaliteter finns här, tio närmare bestämt, och sju språk talas. Tillsammans med Bullerbyns förskola är den Vimmerbys mest mångkulturella. Man jobbar mycket med svenska språket och matematiken med barnen.
Man tycker dock att förutsättningarna för att bedriva en bra förskola blivit allt sämre med åren.
Exempel:
- Omorganisationen med alla chefer i höstas har inte gett det som skulle ske: att medarbetarnas kompetens skulle tas tillvara. Istället har man fått chefer som inte är insatta, inte vet hur det fungerar. Vi är tillbaka på noll, säger man kritiskt.
De är också oroliga för sin budget. 10.000 kronor har dragits ned på hygienartiklar, toapapper etc. Man vet inte hur det ska kunna klara sig med så mycket mindre pengar.
Förskolan har också svårt att få trasiga saker lagade. Grindens lås har varit trasigt länge och man är rädd för att barnen ska ta sig ut.
Man förvånas också över att så många bilar kör på gång- och cykelvägen utanför förskolan. Till och med Vimarhems egna bilar använder GC-vägen...
- Det är ju riksfyllt med tanke på att vi är ute med barnen och grindens lås inte fungerar...
Precis som på andra förskolor jag besökt söker personalen bekräftelse på sitt arbete:
- Vi gör ett viktigt jobb här, och det blir ännu viktigare när vi har många utlandsfödda föräldrar som vi får hjälpa med både det ena och det andra. Vi är kanske de svenskar de träffar mest.
Trots alla brister trivs de som sagt med det mesta, flera av dem har många, många anställningsår på just Norrgårdens förskola.
- Ja, det är i grunden ett bra jobb. Och vi är glada över den utveckling våra barn visar på vår förskola. Men det skulle vara bättre om vi fick vara mer delaktiga, att de som bestämmer lyssnade mer på oss i verksamheten, säger de.
Min första insikt av besöket är att vi inte bara kan bygga nya förskolor, vi måste också ta hand om underhållet av de gamla. En annan insikt: jag fick se en hierarkisk bild över cheferna på olika nivåer och jag tror att det var fyra eller fem nivåer med chefer över medarbetarna i verksamheten.
- Räcker det verkligen? Måste man inte ha tio nivåer, sa jag skämtsamt men undrade självklart hur man kan skapa enkelhet i den hierarkien.
Jag sände Barn- och Utbildningsnämnden en tanke, och samtidigt medveten om att jag inte alls är insatt i deras organisationsschema och kan därför inte bedömma behovet.
Däremot vet jag att en sådan hierarki kräver chefer med extremt bra förmåga att kommunicera. Och att de ständigt tränas i kommunikation och återkoppling uppåt och nedåt.
Men huvudsaken är att saker fungerar. Allt kan ju göras på olika vis - bara det blir rätt, som någon sa.
På Kvarnängens dagcenter i Vimmerby kan medarbetarna få en käftsmäll om det vill sig illa.
Men också en stor, varm bamsekram!
- Vi har världens bästa jobb, säger de fyra medarbetarna på Kvarnängen där vuxna människor med olika diagnoser, som autism, aschberger, down syndrom etc, tillbringar sin arbetstid. Här är det kreativ produktion som gäller för de flesta; målning och drejning till exempel, men också en del legojobb, jobb ute i samhället eller naturvandring.
Fyra personal och nio brukare som ska bli elva inom kort.
- Det är kö bland brukarna. Inom fem år har vi fördubblat antalet och det är viktigt att kommunen har planering för detta, säger medarbetarna. Och glöm inte bort att nya gruppbostäder kommer att behövas.
Ja, det var nog ett klart misstag när man för länge sedan började exprimentera med Dagcentret vid tennishallen, med Vimarskolans lågstadie och dagcenter i gamla Turistbyrån på stan.
Dagcentret vid tennishallen borde fått vara terapilokaler fullt ut (och inte bostäder), lågstadiet borde fått vara lågstadie och istället borde bostäder byggts på marken bakom Dagcentret. Det hade varit en långt bättre lösning för framtiden, det kan man se idag.
- Hoppas det blir så i framtiden, det skulle vara kanon med gruppbostäder bakom dagcentret, säger personalen.
Den största önskan just nu?
- Vi behöver en praktiksamordnare i Vimmerby. Någon som kan ordna praktik och arbetsuppgifter åt oss. Vi skulle också vilja behålla de terapipengar vi tar in och göra en resa för med våra brukare, exempelvis till Kolmården. Lite sådan guldkant behövs också.
Något som blivit sämre, tycker man, är maten. Tidigare fick man maten från Eken, idag kommer kylmaten i plastförpackningar.
- Sallad får vi inte alls längre och ingen sylt till pannkakor eller liknande. Det ryms inte i budgeten och de vuxna vi har här får samma som de får i hemmet, och där räknar man med att man har sylt hemma själv. Så fungerar det dock inte med våra brukare. Tyvärr så har kommunen svårt att individualisera, att anpassa saker efter varje enhet man har. Hoppas att det kan ordnas i framtiden , säger personalen.
Jag får gå runt i de fina lokalerna man hyr vid gamla Läderfabriken.
- Vi har fantastiska lokaler som vi fått vara med och utforma själva tack vare den privata fastighetsägaren. Vi är så nöjda. Både vi och brukarna trivs på Kvarnängen!
Mina Lyssnar-resor fortsätter i kommunens verksamheter. Och i hela kommunen, alla tätorter, vill jag understryka!
Carina Östh på kansliet bokar in dem fortlöpande. Följ bloggen så får du en fortlöpande bild direkt från kommunens välfärdsproducenter.
Där gick han och det var som det brukar på en förskola; full fart!
Det är förvånansvärt hur väl skolan ändå hållit sig. Tre avdelningar idag, 54 barn och 8,3 personal sammantaget.
Stor trädgård har man, och det är bra, även om man saknar fler träd och buskar.
Som vanligt tittade jag in i köket. Här har vi ännu ett fullt intakt kök, med grönsaksrum, stekhäll, och stora ytor.
85 procent tjänst fanns i köket. Med 100 procent hade hon klarat att laga maten från grunden till hela förskolan. Så besparingen med kylmat på denna skola kan ifrågasättas.
- Halvfabrikaten har ökat, berättade förskollärarna. Tidigare hade vi 100 procent egenproducerad mat, inte 30 procent som sades på föreläsningen på Näs. Idag säger man sig ha 30 procent halvfabrikat. Det känns som det är mer...
- Vi får ju dessutom inte all mat lagad. Den stekta falukorven kommer rå, den får vi koka i ångugnen så stekt blir den aldrig.
Jag lämnar matfrågan - som på alla förskolor jag besökt är ständigt aktuell eftersom man fortfarande får grytor och röror som barnen pillar i, men inte äter - och går över till städfrågan. Här var man relativt nöjda. Dock saknar man de stora vår- och höststädningar som fanns förr, då bokhyllor och allt togs.
Norrgården har en bra stämning mellan personal, barn och föräldrar. Många nationaliteter finns här, tio närmare bestämt, och sju språk talas. Tillsammans med Bullerbyns förskola är den Vimmerbys mest mångkulturella. Man jobbar mycket med svenska språket och matematiken med barnen.
Man tycker dock att förutsättningarna för att bedriva en bra förskola blivit allt sämre med åren.
Exempel:
- Omorganisationen med alla chefer i höstas har inte gett det som skulle ske: att medarbetarnas kompetens skulle tas tillvara. Istället har man fått chefer som inte är insatta, inte vet hur det fungerar. Vi är tillbaka på noll, säger man kritiskt.
De är också oroliga för sin budget. 10.000 kronor har dragits ned på hygienartiklar, toapapper etc. Man vet inte hur det ska kunna klara sig med så mycket mindre pengar.
Förskolan har också svårt att få trasiga saker lagade. Grindens lås har varit trasigt länge och man är rädd för att barnen ska ta sig ut.
Man förvånas också över att så många bilar kör på gång- och cykelvägen utanför förskolan. Till och med Vimarhems egna bilar använder GC-vägen...
- Det är ju riksfyllt med tanke på att vi är ute med barnen och grindens lås inte fungerar...
Precis som på andra förskolor jag besökt söker personalen bekräftelse på sitt arbete:
- Vi gör ett viktigt jobb här, och det blir ännu viktigare när vi har många utlandsfödda föräldrar som vi får hjälpa med både det ena och det andra. Vi är kanske de svenskar de träffar mest.
Trots alla brister trivs de som sagt med det mesta, flera av dem har många, många anställningsår på just Norrgårdens förskola.
- Ja, det är i grunden ett bra jobb. Och vi är glada över den utveckling våra barn visar på vår förskola. Men det skulle vara bättre om vi fick vara mer delaktiga, att de som bestämmer lyssnade mer på oss i verksamheten, säger de.
Min första insikt av besöket är att vi inte bara kan bygga nya förskolor, vi måste också ta hand om underhållet av de gamla. En annan insikt: jag fick se en hierarkisk bild över cheferna på olika nivåer och jag tror att det var fyra eller fem nivåer med chefer över medarbetarna i verksamheten.
- Räcker det verkligen? Måste man inte ha tio nivåer, sa jag skämtsamt men undrade självklart hur man kan skapa enkelhet i den hierarkien.
Jag sände Barn- och Utbildningsnämnden en tanke, och samtidigt medveten om att jag inte alls är insatt i deras organisationsschema och kan därför inte bedömma behovet.
Däremot vet jag att en sådan hierarki kräver chefer med extremt bra förmåga att kommunicera. Och att de ständigt tränas i kommunikation och återkoppling uppåt och nedåt.
Men huvudsaken är att saker fungerar. Allt kan ju göras på olika vis - bara det blir rätt, som någon sa.
På Kvarnängens dagcenter i Vimmerby kan medarbetarna få en käftsmäll om det vill sig illa.
Men också en stor, varm bamsekram!
- Vi har världens bästa jobb, säger de fyra medarbetarna på Kvarnängen där vuxna människor med olika diagnoser, som autism, aschberger, down syndrom etc, tillbringar sin arbetstid. Här är det kreativ produktion som gäller för de flesta; målning och drejning till exempel, men också en del legojobb, jobb ute i samhället eller naturvandring.
Fyra personal och nio brukare som ska bli elva inom kort.
- Det är kö bland brukarna. Inom fem år har vi fördubblat antalet och det är viktigt att kommunen har planering för detta, säger medarbetarna. Och glöm inte bort att nya gruppbostäder kommer att behövas.
Ja, det var nog ett klart misstag när man för länge sedan började exprimentera med Dagcentret vid tennishallen, med Vimarskolans lågstadie och dagcenter i gamla Turistbyrån på stan.
Dagcentret vid tennishallen borde fått vara terapilokaler fullt ut (och inte bostäder), lågstadiet borde fått vara lågstadie och istället borde bostäder byggts på marken bakom Dagcentret. Det hade varit en långt bättre lösning för framtiden, det kan man se idag.
- Hoppas det blir så i framtiden, det skulle vara kanon med gruppbostäder bakom dagcentret, säger personalen.
Den största önskan just nu?
- Vi behöver en praktiksamordnare i Vimmerby. Någon som kan ordna praktik och arbetsuppgifter åt oss. Vi skulle också vilja behålla de terapipengar vi tar in och göra en resa för med våra brukare, exempelvis till Kolmården. Lite sådan guldkant behövs också.
Något som blivit sämre, tycker man, är maten. Tidigare fick man maten från Eken, idag kommer kylmaten i plastförpackningar.
- Sallad får vi inte alls längre och ingen sylt till pannkakor eller liknande. Det ryms inte i budgeten och de vuxna vi har här får samma som de får i hemmet, och där räknar man med att man har sylt hemma själv. Så fungerar det dock inte med våra brukare. Tyvärr så har kommunen svårt att individualisera, att anpassa saker efter varje enhet man har. Hoppas att det kan ordnas i framtiden , säger personalen.
Jag får gå runt i de fina lokalerna man hyr vid gamla Läderfabriken.
- Vi har fantastiska lokaler som vi fått vara med och utforma själva tack vare den privata fastighetsägaren. Vi är så nöjda. Både vi och brukarna trivs på Kvarnängen!
Mina Lyssnar-resor fortsätter i kommunens verksamheter. Och i hela kommunen, alla tätorter, vill jag understryka!
Carina Östh på kansliet bokar in dem fortlöpande. Följ bloggen så får du en fortlöpande bild direkt från kommunens välfärdsproducenter.
söndag 8 april 2012
Spännande besök på Vimarskolan
Vimarskolan är inte som den var förr.Nej, knappast något är som det var förr upptäcker jag när jag tar mig runt bland kommunens verksamheter på min Lyssnar-resa.
När jag började åk 8 på Vimarskolan var den nybyggd och det fanns ingen årskurs 9. Vi skulle bli den första i den då införda grundskolereformen.
Men viktigast: lågstadiet gick i husen mot tennishallen, mellanstadiet emellan och högstadiet längst upp mot parkeringen. Så smart var skolan byggd.
Det fanns en rektor och däröver en förvaltningschef...
Nu är det en helt annan organisation, en annan disposition av lokalerna och det är flera lager av chefer i heirarkin och det är till och med så att Vimarskolan har två rektorer.
I veckan besökte jag Isa Karlsson och hennes medarbetare. Isa är rektor för låg och mellanstadiet samt "fritids". (Särskolan och träningsskolan är Dan Törnblom rektor för.)
Besöket började på särskolan och träningsskolan och när ni åker Lundgatan så ser ni de två byggnaderna invid vägen. En av dem har en redskapsbod och en inhägnad gård intill.
Man blir imponerad av både lokaler och verksamhet. Eleverna har en utvecklingsstörning och går hela vägen till årskurs 9, ibland också en åk 10, i dessa lokaler.
- Vi läser ungefär som alla andra, men i saktare takt och inte fullt så djupt, berättarna en av lärarna.
När jag kom till lågstadiet, huset närmast tennishallen, så fanns lärarna redan där och det blev en omfattande diskussion om andra, eller ombyggda, mer ändamålsenliga lokaler.
Det förhåller sig så när eleverna gått klart för dagen kommer fritidslärarna dit och så har man fritids i samma lärosal. Dels är det opraktiskt med alla bänkar och stolar kvar i lokalen, dels blir det inget miljöombyte för eleverna.
Också grupprummen är fel placerade och man skulle kunna förbättra en hel del, både för fritids och lågstadiet om man byggde till fastigheten med ett antal mindre rum. Det är ju fullt möjligt, tomt finns både på gaveln och på grässidan mot tennishallen.
Också lokalerna för fritids i källaren under högstadiehuset, där elva barn finns, ifrågasätts. Här är man för att det är enda lokalen med hcp-WC, och det är ju ingen bra anledning precis.
Önskemålet är att alla fritids på Vimarskolan skulle ha verksamhet i samma hus.
Jag lovade ta med mig frågorna till stadshuset och diskussionen rörande investeringsbudgeten.
När jag kom till mellanstadiet blev det annat. Här finns det relativt nya, väldisponerade fina lokaler.
Nej, diskussionen här kom inte att handla om lokaler, utan om möjligheten till undervisning, mobbning, utanförskap och störande elever.
Lärarna var "på" om jag får uttrycka det så, inte desto mindre har de rätt i sina reflektioner:
- Undervisningen är det viktigaste.
- Det sociala ska helst föräldrar sköta, eller andra.
- Möjlighet till läxhjälp, stöd och specialundervisning måste finnas.
Idag har man problem inom alla områden. När lärare ser att en elev behöver extra hjälp, så säger föräldrarna ifrån. När lärarna ser att en elev stör och förstör undervisningsmiljö för andra elever, så finns det föräldrar som inte bryr sig...
Dessutom är lärarlönerna låga, rekryteringen till lärarutbildningen är dålig (ingen konkurrens om platserna idag...) och framtiden kommer att innehålla brist på lärare.
Tyvärr blev det mest diskussion åt ett håll; vi var överens i de flesta frågor. Men en sak tar jag med mig och det är uppmaningen:
- Det går bra att komma hit och lyssna, men när blir det någon verkstad, när det blir en förändring?
Här väntar en stor uppgift för oss politiker i Visionsarbetet, som av naturliga skäl kommer att innehålla mycket skola. Vi kan inte bara tänka, inte bara konstatera, inte bara föreslå - vi måste se till att göra också. Det är viktigt.
Ska Vimmerby bli Sveriges bästa skola 2017 och bland de bästa redan 2014, ja då måste vi upp till bevis redan i budgeten för 2014-2015.
Är det då fler lärare som behövs, eller räcker det med fler vuxna?
- Vi måste ha fler lärare i klassrummet. Fler vuxna riskerar att ge oss en elev till i klassrummet, en till som behöver hjälp...
- Vi måste få hjälp att stötta de elever som vill men halkar efter, och hjälp att hantera de som inte vill utan bara vill sabotera lektionen.
- Kanske ska vi göra som Västervik, se till att föräldrarna får sjukskriva sig och vara med sin son eller dotter i skolan så det blir lungt...?
För att balansera det hela så säger också flera lärare att det finns många elever som både vill och kan. Och dom måste också få prioritet, och hjälp att fortsätta utvecklas.
- Men någonting har hänt med skolan när elever som kommer från lågstadiet frågar: "Vad betyder order stad?"
- Läsförståelsen är på sina håll urusel och redan där har vi ett resurskrävande problem.
Hur kan politiken hantera detta? Ja, någonting gick fel med socialdemokraternas "reform" på 90-talet att kommunerna skulle ta över den statliga skolan. Till och med dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt (s) medgav detta för en tid sedan.
Det blev så att rika kommuner kunde fortsätta utveckla sin skola och fattiga kommuner fick börja avskeda andra vuxna i skolan och så småningom också lärare.
Vimmerby är ingen fattig kommun i den bemärkelsen, men tillhör ändå den nedre halvan som utgörs av glesbygdskommuner, kommuner som har låga lärarlöner. Och så blir det när pengar inte räcker och befolkningen minskar.
Vi kan inte ha hopp om att staten tar tillbaka skolan , även om det vore det bästa för att få just en likvärdig utbildning i landets skolor, så kan vi ändå fördela om våra skattemedel. Dels att öka utjämningsbidragen till flesbygdskommunernas fördel just för att få extra medel till skolan, dels försöka tänka ut ett bättre sätt att driva skolan.
Det arbetet måste prioriteras om vi vill att unga familjer ska bli kvar eller flytta till oss för att vi har en bra grundskola.
Det finns också väldigt bra exempel, också på glesbygdskommuner, som lyckats vända upp kvalitén i sin skola och prestera mycket bra i nationella jämförelser.
Det är dessa vi måste lära av.
Jag avslutade besöket med ett samtal med rektor Isa Karlsson, omtyckt av sina lärare och med ambition att få både lärare och elever att växa under hennes ledarskap.
Jag upptäckte under mina timmar på skolan att jag hade mycket att lära.
Skolan blir man färdig med, men aldrig det livslånga lärandet.
Nya kunskaper ger nya perspektiv och det är viktigt att kunskaper och verklighetsbilder landar hos oss politiker som fattar besluten.
När jag började åk 8 på Vimarskolan var den nybyggd och det fanns ingen årskurs 9. Vi skulle bli den första i den då införda grundskolereformen.
Men viktigast: lågstadiet gick i husen mot tennishallen, mellanstadiet emellan och högstadiet längst upp mot parkeringen. Så smart var skolan byggd.
Det fanns en rektor och däröver en förvaltningschef...
Nu är det en helt annan organisation, en annan disposition av lokalerna och det är flera lager av chefer i heirarkin och det är till och med så att Vimarskolan har två rektorer.
I veckan besökte jag Isa Karlsson och hennes medarbetare. Isa är rektor för låg och mellanstadiet samt "fritids". (Särskolan och träningsskolan är Dan Törnblom rektor för.)
Besöket började på särskolan och träningsskolan och när ni åker Lundgatan så ser ni de två byggnaderna invid vägen. En av dem har en redskapsbod och en inhägnad gård intill.
Man blir imponerad av både lokaler och verksamhet. Eleverna har en utvecklingsstörning och går hela vägen till årskurs 9, ibland också en åk 10, i dessa lokaler.
- Vi läser ungefär som alla andra, men i saktare takt och inte fullt så djupt, berättarna en av lärarna.
När jag kom till lågstadiet, huset närmast tennishallen, så fanns lärarna redan där och det blev en omfattande diskussion om andra, eller ombyggda, mer ändamålsenliga lokaler.
Det förhåller sig så när eleverna gått klart för dagen kommer fritidslärarna dit och så har man fritids i samma lärosal. Dels är det opraktiskt med alla bänkar och stolar kvar i lokalen, dels blir det inget miljöombyte för eleverna.
Också grupprummen är fel placerade och man skulle kunna förbättra en hel del, både för fritids och lågstadiet om man byggde till fastigheten med ett antal mindre rum. Det är ju fullt möjligt, tomt finns både på gaveln och på grässidan mot tennishallen.
Också lokalerna för fritids i källaren under högstadiehuset, där elva barn finns, ifrågasätts. Här är man för att det är enda lokalen med hcp-WC, och det är ju ingen bra anledning precis.
Önskemålet är att alla fritids på Vimarskolan skulle ha verksamhet i samma hus.
Jag lovade ta med mig frågorna till stadshuset och diskussionen rörande investeringsbudgeten.
När jag kom till mellanstadiet blev det annat. Här finns det relativt nya, väldisponerade fina lokaler.
Nej, diskussionen här kom inte att handla om lokaler, utan om möjligheten till undervisning, mobbning, utanförskap och störande elever.
Lärarna var "på" om jag får uttrycka det så, inte desto mindre har de rätt i sina reflektioner:
- Undervisningen är det viktigaste.
- Det sociala ska helst föräldrar sköta, eller andra.
- Möjlighet till läxhjälp, stöd och specialundervisning måste finnas.
Idag har man problem inom alla områden. När lärare ser att en elev behöver extra hjälp, så säger föräldrarna ifrån. När lärarna ser att en elev stör och förstör undervisningsmiljö för andra elever, så finns det föräldrar som inte bryr sig...
Dessutom är lärarlönerna låga, rekryteringen till lärarutbildningen är dålig (ingen konkurrens om platserna idag...) och framtiden kommer att innehålla brist på lärare.
Tyvärr blev det mest diskussion åt ett håll; vi var överens i de flesta frågor. Men en sak tar jag med mig och det är uppmaningen:
- Det går bra att komma hit och lyssna, men när blir det någon verkstad, när det blir en förändring?
Här väntar en stor uppgift för oss politiker i Visionsarbetet, som av naturliga skäl kommer att innehålla mycket skola. Vi kan inte bara tänka, inte bara konstatera, inte bara föreslå - vi måste se till att göra också. Det är viktigt.
Ska Vimmerby bli Sveriges bästa skola 2017 och bland de bästa redan 2014, ja då måste vi upp till bevis redan i budgeten för 2014-2015.
Är det då fler lärare som behövs, eller räcker det med fler vuxna?
- Vi måste ha fler lärare i klassrummet. Fler vuxna riskerar att ge oss en elev till i klassrummet, en till som behöver hjälp...
- Vi måste få hjälp att stötta de elever som vill men halkar efter, och hjälp att hantera de som inte vill utan bara vill sabotera lektionen.
- Kanske ska vi göra som Västervik, se till att föräldrarna får sjukskriva sig och vara med sin son eller dotter i skolan så det blir lungt...?
För att balansera det hela så säger också flera lärare att det finns många elever som både vill och kan. Och dom måste också få prioritet, och hjälp att fortsätta utvecklas.
- Men någonting har hänt med skolan när elever som kommer från lågstadiet frågar: "Vad betyder order stad?"
- Läsförståelsen är på sina håll urusel och redan där har vi ett resurskrävande problem.
Hur kan politiken hantera detta? Ja, någonting gick fel med socialdemokraternas "reform" på 90-talet att kommunerna skulle ta över den statliga skolan. Till och med dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt (s) medgav detta för en tid sedan.
Det blev så att rika kommuner kunde fortsätta utveckla sin skola och fattiga kommuner fick börja avskeda andra vuxna i skolan och så småningom också lärare.
Vimmerby är ingen fattig kommun i den bemärkelsen, men tillhör ändå den nedre halvan som utgörs av glesbygdskommuner, kommuner som har låga lärarlöner. Och så blir det när pengar inte räcker och befolkningen minskar.
Vi kan inte ha hopp om att staten tar tillbaka skolan , även om det vore det bästa för att få just en likvärdig utbildning i landets skolor, så kan vi ändå fördela om våra skattemedel. Dels att öka utjämningsbidragen till flesbygdskommunernas fördel just för att få extra medel till skolan, dels försöka tänka ut ett bättre sätt att driva skolan.
Det arbetet måste prioriteras om vi vill att unga familjer ska bli kvar eller flytta till oss för att vi har en bra grundskola.
Det finns också väldigt bra exempel, också på glesbygdskommuner, som lyckats vända upp kvalitén i sin skola och prestera mycket bra i nationella jämförelser.
Det är dessa vi måste lära av.
Jag avslutade besöket med ett samtal med rektor Isa Karlsson, omtyckt av sina lärare och med ambition att få både lärare och elever att växa under hennes ledarskap.
Jag upptäckte under mina timmar på skolan att jag hade mycket att lära.
Skolan blir man färdig med, men aldrig det livslånga lärandet.
Nya kunskaper ger nya perspektiv och det är viktigt att kunskaper och verklighetsbilder landar hos oss politiker som fattar besluten.
onsdag 4 april 2012
Om kylmaten i VT:s ledare idag
Alf Wesik skriver på Vimmerby Tidnings ledare idag att kommunen envist hänger kvar vid kylmatssystemet och av prestigeskäl inte vill ändra det.
Det är fel.
Alf Wesik slår in öppna dörrar i denna fråga i sin irritation över missförhållanden inom kylmatssystemet.
Funktionsbrister, om jag får kalla dem så, är väl kända av politikerna i Vimmerby som redan i höstas kom överens om att utvärdera systemet när det verkat fullt ut under ett år.
Eftersom transportdelen i systemet inte kom att fungera direkt när systemet infördes 1 januari 2011, utan först tredje kvartalet, har ett år ännu inte förflutit.
Flera partier har ändå redan börjat utvärderingen.
Jag själv samlar in vittnesmål om kosten på min "Lyssnar-resa" i kommunens verksamheter, som tidningen kan följa här på bloggen varje söndag då referat lämnas.
Kommunstyrelsen har beslutat att efterfråga en resultatrapport över kylmaten och att den ska lämnas innan april månads utgång.
Kylmaten tillkom på initativ av ledande tjänstemän i olika förvaltningar som på dåvarande kommunstyrelses order kom fram med ett förslag som dels skulle ta bort halvfabrikaten och den processade maten ur verksamheten, dels skulle göra produktionen mer kostnadseffektiv. Ett av skälen man nämnde då var att befintliga kök behövde rustas upp till stora kostnader.
Tuna-köket blev på moderaternas initiativ kvar som en referens att använda vid utvärderingen av de två modellerna.
Idag innehåller kritikerkåren betydligt fler kritiker till kylmaten än när fullmäktige debatterade frågan.
Då var det Magnus Gustafsson (m), Börje Fors (fp) och Krister Segergren (mp) som var emot införandet av kylmat, om jag minns rätt.
Idag efterfrågar samtliga partier en utvärdering, och den kommer att ske politisk under tredje kvartalet i år då jag kommer att föra upp frågan på kommunstyrelsens dagordning.
Paralellt diskuteras också ett visionsarbete i partierna, där säkert skol- och äldremat kommer att bli ett inslag.
Då utvärderas inte bara matens kvalite, dess produktion och ekonomi utan också transportkostnader, logistik etc. Det är lämpligt att det sker i samband med organisationsförändringen där kosten föreslås hamna i kommunstyrelseförvaltningen, under en ny samhällsbyggnadschef.
Så även om Wesiks ledare är välbehövliga väckarklockor ibland, så fungerar den inte som sådan i just detta fall. Väckarklockan ringde för somliga redan när beslutet togs, men för den övervägande majoriteten har den ringt redan i höstas, i samband med transportproblemen, förseningar i införandet av flera maträtter i skolan samt de stora svinnet.
För kommunstyrelsen ringde den rejält vid bokslutet, då det konstaterades att kosten överskred sin budget med ett mycket stort belopp. Det var då kommunstyrelsen beslöt att gräva ned sig i en detaljerad resultaträklning som nu är på väg till vårt bord.
Det är bäörjan på den utvärdering som poltiken i höstas sa att vi skulle göra.
Det är fel.
Alf Wesik slår in öppna dörrar i denna fråga i sin irritation över missförhållanden inom kylmatssystemet.
Funktionsbrister, om jag får kalla dem så, är väl kända av politikerna i Vimmerby som redan i höstas kom överens om att utvärdera systemet när det verkat fullt ut under ett år.
Eftersom transportdelen i systemet inte kom att fungera direkt när systemet infördes 1 januari 2011, utan först tredje kvartalet, har ett år ännu inte förflutit.
Flera partier har ändå redan börjat utvärderingen.
Jag själv samlar in vittnesmål om kosten på min "Lyssnar-resa" i kommunens verksamheter, som tidningen kan följa här på bloggen varje söndag då referat lämnas.
Kommunstyrelsen har beslutat att efterfråga en resultatrapport över kylmaten och att den ska lämnas innan april månads utgång.
Kylmaten tillkom på initativ av ledande tjänstemän i olika förvaltningar som på dåvarande kommunstyrelses order kom fram med ett förslag som dels skulle ta bort halvfabrikaten och den processade maten ur verksamheten, dels skulle göra produktionen mer kostnadseffektiv. Ett av skälen man nämnde då var att befintliga kök behövde rustas upp till stora kostnader.
Tuna-köket blev på moderaternas initiativ kvar som en referens att använda vid utvärderingen av de två modellerna.
Idag innehåller kritikerkåren betydligt fler kritiker till kylmaten än när fullmäktige debatterade frågan.
Då var det Magnus Gustafsson (m), Börje Fors (fp) och Krister Segergren (mp) som var emot införandet av kylmat, om jag minns rätt.
Idag efterfrågar samtliga partier en utvärdering, och den kommer att ske politisk under tredje kvartalet i år då jag kommer att föra upp frågan på kommunstyrelsens dagordning.
Paralellt diskuteras också ett visionsarbete i partierna, där säkert skol- och äldremat kommer att bli ett inslag.
Då utvärderas inte bara matens kvalite, dess produktion och ekonomi utan också transportkostnader, logistik etc. Det är lämpligt att det sker i samband med organisationsförändringen där kosten föreslås hamna i kommunstyrelseförvaltningen, under en ny samhällsbyggnadschef.
Så även om Wesiks ledare är välbehövliga väckarklockor ibland, så fungerar den inte som sådan i just detta fall. Väckarklockan ringde för somliga redan när beslutet togs, men för den övervägande majoriteten har den ringt redan i höstas, i samband med transportproblemen, förseningar i införandet av flera maträtter i skolan samt de stora svinnet.
För kommunstyrelsen ringde den rejält vid bokslutet, då det konstaterades att kosten överskred sin budget med ett mycket stort belopp. Det var då kommunstyrelsen beslöt att gräva ned sig i en detaljerad resultaträklning som nu är på väg till vårt bord.
Det är bäörjan på den utvärdering som poltiken i höstas sa att vi skulle göra.
söndag 1 april 2012
Om nya parken, Miljöförvaltningen och Rosenhill
 |
| Del av Vimmerbys nya park vid Prästgårdsgatan. Parken kommer att sträcka sig mellan Västgårdsinfarten och Prästgårdsgatan. |
Vimmerby kommuns gata/parkförvaltning har gjort ett strålande jobb med vår nya park, som ligger i anslutning till bostadsområdet Sörgården. Nästa år tar man sig an skogsområdet i anslutning till Västgården, som man kan komma in i från vändplanen vid Holmgrens. Dessa båda parker är kommunens ersättning för Ekkullen som sålts till ALV för den nya Emilmiljön.
Ta gärna i promenad i den del som nu nu iordningsställts och titta på hur ljust och fint det blev. Nu ska soffor dit och också en grillplats som bland annat barnen i Bullerbyns förskola kan använda.
Och förresten, vad ska parken heta? Hela parken borde kanske ha ett gemensamt namn? Skicka in ditt namnförslag till micael.glennfalk@vimmerby.se , eller via ytpost till stadshuset. Det går också bra att lägga det i stadshusets brevlåda. Du kan också använda kontaktforumläret på kommunens hemsida. Vi har ju redan Kungsparken och Källängsparken. Vad ska denna tredje stora park få för namn?
LYSSNAR-RESA TILL
MILJÖFÖRVALTNINGEN I VECKAN
Jodå, en lyssnar-resa kan också innebära besök på en förvaltning.
I veckan träffade jag de anställda på Miljöförvaltningen som har ett lite speciellt jobb. De är myndighetsutövare och deras arbete regleras ofta via lagtexter, riksdagsbeslut och förordningar.
Jobbet ställer stora krav på social kompetens och förmåga att hantera många olika sorters "kunder" förutom då givetvis den formella kompetens som yrket kräver.
I Vimmerby har vi påmiljösidan livsmedelsinspektörer, miljöinspektörer och lantbruksinspektörer. De hanterar allt från hur säkerheten (för tredje man) är hos frisören och på badplatsen, till hur gödsel sprids i lantbruket eller hur utsläppen sker från industrin.
Skälet till att stat och kommun utför kontroller är just för att skydda tredje man. Regelverk är satt för att, om det följs, olyckor och annat ska minimeras.
Det finns dock ett tolkningsutrymme för våra inspektörer, de har ett ganska stort handlingsutrymme för att just hantera speciella och enskilda förutsättningar. Men slutresultatet måste ändå till slut hamna inom regelverket.
Myndighetsutövningen har stor påverkan på näringslivets syn på kommunen. Därför är det viktigt att medarbetarna också tränas i att hantera olika situationer. Man måste kunna nå sina mål utan konflikter, och det kan vara en grannlaga uppgift. Vi diskuterade detta och också vilket informationsansvar man har. Kommunens hemsida är ju en utmärkt plats att sprida information på. Nu samarbetar man med Hultsfred och här får man möjlighet till informationsutbyte.
ROSENHILL - TILLBAKA I DAGCENTERHUSET
Man kanske kan tycka att allt är bra inom kommunen, när man läser mina referat från Lyssnar-resan.
Så är det inte. Det fick jag veta när jag besökte Rosenhills dagverksamhet för funktionshindrade vuxna.
För att börja från början:
Vimmerby kommun byggde ett Dagcenter för länge sedan, alldeles vid tennishallen. Hela den fastigheten var dagverksamhet till funktionshindrade då; snickeri, måleri, etc. Detta ändrades med åren, det blev bostäder istället och man kan väl fundera på hur bra det var med bostäder där när nu huset var byggt för annat.
Snickeridelen Ekbacken har flyttat ut och finns nu vid Materialmännen. Andra verksamheter som finns runt kommunen är Kvarnängen och Träffpunkten (vid Fanérfabriken), Kontaktgruppen vid Ulveberg och så Rosenhill, som varit i gamla Turistbyrån i centrum.
När nu bostäder byggs på Villakullagatan, så flyttar Rosenhill upp till Dagcentret igen och halva lokalytan återställs till terapiverksamhet. Rosenhill har många brukare som är hjärnskadade på något sätt.
Medarbetarna har givetvis både ris och ros att lämna till kommunen.
Riset består i följande:
Man tycker ledarskapet är dåligt och hänvisar till medarbetarenkäten kommunen gjorde där just detta nämndes. Inte någon, varken fack eller arbetsgivare, lyssnar enligt personalen, med medarbetarna, framförallt inte när några ur personalen nu byttte arbetsplats. Man var mycket upprörda över detta. Man hade behov av att säga vad man tyckte men deras åsikter efterfrågades inte.
Medarbetarna fortsatte: Det byts chefer för ofta, sedan 2009 har man haft fem chefer. Man var 6,75 tjänst tidigare, nu ska man klara sig på 4,85 och man är rädd att det blir förvaring av brukarna.
Tolv brukare finns i verksamheten och varje brukare upptar en personal, så tufft är jobbet. Det betyder att 7-8 brukare inte har någon som hjälper dem tidvis, säger medarbetarna som får arbeta med en i taget.
Medarbetarna förundras också över att verksamhetschefer inte besöker dem utan hänvisar till att det är enhetschefernas sak. Hierarkin är sådan att medarbetarna har en enhetschef över sig, som i sin tur har en verksamhetschef över sig, som i sin tur har en förvaltningschef över sig.
Man hade stort behov av att prata av sig men upplever att ingen vill lyssna.
På det viset var det ju bra att jag besökte verksamheten just nu och fick lyssna av problematiken under en och en halv timme.
Positivt var dock flytten. Man såg fram emot en bättre miljö, med plattorna på uteplatsen tvättade, (om man får dem iordninggjorda vill säga) och det skulle Ekbacken hjälpa till med.
Medarbetarna var mycket nöjda med vännerna på Ekbacken, utan den hjälp man får av dom klarar man sig inte sa man samfällt.
Hur trivs man då med själva jobbet?
Jodå, alla tyckte det var ett roligt jobb, inspirerande och det känns meningsfullt att arbeta med de brukare man är satta att sköta.Man trivdes med varandra och med brukarna, man fick mycket tillbaka.
Nu hoppas man få de två medarbetarna som styrts över till annan verksamhet, ersatta permanent. Så man blir en ordinarie personalstyrka igen. Och så vill man ha tillbaka sin minibuss, så man kan åka ut i naturen med brukarna ibland.
Och så fortsatte man med flyttbestyren.
- Vi ska försöka göra det så bra som möjligt här uppe, sa dom innan jag vinkades av.
Fick en spontan känsla av att hit skulle jag vilja återkomma om ett år eller så, och stämma av om relationerna mellan medarbetare och chefer upplevs som bättre.
Fotnot: I sammanhanget kanske vi ska ta upp just LSS-kostnaderna kommunen har. Assistanskostnader har ökat i Vimmerby kommun senaste åren och utgör lejonparten av Omsorgsnämndens underskott. Det beror just på ökat LSS-behov och att staten lägger allt mer ansvar på kommunerna. Försäkringskassan är mycket restriktiv vilket medför att kommunen får ta ansvaret.
Nu kommer det utjämningsbidrag (fördelning mellan kommunerna) och Vimmerby är nu berättigad till att få del av dessa medel. Tidigare har kommunens finansförvaltning betalat in i utjämningssystemet då Vimmerby inte haft jämförelsevis så stora kostnader. Men detta har nu vänt, nu kommer medel in till kommunen. I nästa budgetprocess har Omsorgsnämnden blivit lovade att själv hantera dessa pengar i sin budget, oavsett om det utgör en kostnad eller intäkt.
söndag 25 mars 2012
Djursdala och Bullerbyn på veckans Lyssnar-resa
När barnen leker på rasterna i Djursdala skola leker alla med varandra.
Det är just nu 30 elever som alla tar hand om varandra, som alla hanterar det informella regelverket och där alla ser varandra som en i gänget.
Det är fantastiskt att se och det är ett signum för en väl fungerande byskola.
I grannhuset, förskolan, står förskollärarna och tittar ut över skolgården och ser sina förra småttingar växa upp och utvecklas i sin första skolmiljö.
Man kan lätt förstå att ur föräldrarperspektivet är det bra med nära förskola och skola. men hur är det ur elevperspektivet då?
Är det bra att vara ensam flicka i årskurs 2?
- Det är inte så, berättar lärarna. Vi sitter i gemensamt klassrum för hela lågstadiet, men ger individuell undervisning. Här är lika många pojkar som flickor. På rasterna blandas alla och leker med varandra över alla årskurser. Vi har ungefär hälften av varje kön här nu, ingen är ensam, ingen är utanför.
Skolan kan ta 60 elever och man oroas naturligtvis när man är nere på 30 elever nu.
- Men förskolan har 25 barn och dit är det kö, flera av djursdalabarnen är nu inne på förskola i Vimmerby. Så vi väntar oss ett ökat barnantal i skolan de närmaste åren, säger lärarna.
Man märker att det finns en stolthet över skolan. Man vet också att det går bra för eleverna. Men hur bra?
Jag frågar om det finns en mätning av djursdalabarnens resultat i årskurs nio, för att se om sex år i Djursdalas lilla skola skapat en bättre grund än sex år i Vimmerbys skolor?
- Nej, någon sådan mätning finns inte men visst vore det intressant att veta. Vi känner att våra barn har en stark harmoni och vid något tillfälle har vi också fått barn placerat här, just för att skapa en bättre balans och harmoni hos barnet, berättar lärarna.
Man berömmer också föräldrarnas engagemang.
- Det är verkligen roligt att gå till jobbet, säger medarbetarna samfällt.
På Backsippans förskola, grannen, håller man med.
- Vi trivs med barnen och vår miljö här.
Man delar på tjänster som städ, mat och vaktmästeri med skolan.
Senare i veckan, i fredags, gick min Lyssnarresa vidare till Bullerbyns förskola i Vimmerby.
En i många avseende udda förskola med sju medarbetare som tar hand om 35 barn.
Udda? Ja, här är hälften av barnen av utlänsk härkomst; balkanländerna, afrika, östeuropa, Irak, Afganistan, Syrien för att nämna några.
Gemensam för dem är att de flesta har sin bostad i norr- och sörgården, den s.k. Bullerbyn.
- Det är ett spännande och utveklande jobb här med alla barnen, säger personalen när jag får ta en kopp kaffe med dem i lugn och ro. Det är ju så här förskolorna ser ut i storstäderna, med många nationaliteter och det är också föräldrar som särskilt vill ha sina barn här just för att de ska vara i en mångkulturell miljö, berättarna en lärare.
Hit kommer de minsta barnen utan vare sig modersmål eller svenska. Men de lär sig snabbast och blir tvåspråkiga innan det är dags att börja riktiga skolan. Kommer man däremot hit som femåring hinner man inte riktigt ta till sig all svenska som behövs.
- Vi uppamanar barnen att prata modersmålet hemma. Det är viktigt att de har det med sig. Ingen kan fostra sina barn på ett främmande språk, så modersmålet är viktigt för föräldrar och barn. Men givetvis är svenska också viktigt, både för de vuxna och barnen, för deras framtida liv i det svenska samhället.
Barnen gör ingen skillnad. De leker med varandra som den naturligaste sak i världen. Föräldrar däremot, kan ha konflikter med varandra som bottnar i erfarenheter från krig och kultur. Men på förskolan råder fred, och man har i sin dagliga verksamhet inga problem av det slaget.
- Det är fantastiskt vad barnen ger varandra och ger oss, säger lärarna.
Själv kan jag tycka att en förskola inrymd i tre, fyra lägenheter inte är optimal lokalmässigt, inte heller utegården. Fördelen med närhet för föräldrarna överväger ändå, många har inte tillgång till bil.
Medarbetarna hanterar dock problemen bra, även om man saknar en stor samlingssal, ett bättre kök att hantera maten i, ett personalrum med omklädningsmöjlighet, ett städförråd modell större etc.
Man uppger att det förs diskussioner i förvaltningen, rörande just förskolans lokaler.
Bullerbyns förskola har en av Vimmerbys mest spännande förskoleverksamheter, onekligen, beroende på den mångkulturella blandningen. Så den är mycket viktig.
En bra erfarenhet för mig.
Det är just nu 30 elever som alla tar hand om varandra, som alla hanterar det informella regelverket och där alla ser varandra som en i gänget.
Det är fantastiskt att se och det är ett signum för en väl fungerande byskola.
I grannhuset, förskolan, står förskollärarna och tittar ut över skolgården och ser sina förra småttingar växa upp och utvecklas i sin första skolmiljö.
Man kan lätt förstå att ur föräldrarperspektivet är det bra med nära förskola och skola. men hur är det ur elevperspektivet då?
Är det bra att vara ensam flicka i årskurs 2?
- Det är inte så, berättar lärarna. Vi sitter i gemensamt klassrum för hela lågstadiet, men ger individuell undervisning. Här är lika många pojkar som flickor. På rasterna blandas alla och leker med varandra över alla årskurser. Vi har ungefär hälften av varje kön här nu, ingen är ensam, ingen är utanför.
Skolan kan ta 60 elever och man oroas naturligtvis när man är nere på 30 elever nu.
- Men förskolan har 25 barn och dit är det kö, flera av djursdalabarnen är nu inne på förskola i Vimmerby. Så vi väntar oss ett ökat barnantal i skolan de närmaste åren, säger lärarna.
Man märker att det finns en stolthet över skolan. Man vet också att det går bra för eleverna. Men hur bra?
Jag frågar om det finns en mätning av djursdalabarnens resultat i årskurs nio, för att se om sex år i Djursdalas lilla skola skapat en bättre grund än sex år i Vimmerbys skolor?
- Nej, någon sådan mätning finns inte men visst vore det intressant att veta. Vi känner att våra barn har en stark harmoni och vid något tillfälle har vi också fått barn placerat här, just för att skapa en bättre balans och harmoni hos barnet, berättar lärarna.
Man berömmer också föräldrarnas engagemang.
- Det är verkligen roligt att gå till jobbet, säger medarbetarna samfällt.
På Backsippans förskola, grannen, håller man med.
- Vi trivs med barnen och vår miljö här.
Man delar på tjänster som städ, mat och vaktmästeri med skolan.
Senare i veckan, i fredags, gick min Lyssnarresa vidare till Bullerbyns förskola i Vimmerby.
En i många avseende udda förskola med sju medarbetare som tar hand om 35 barn.
Udda? Ja, här är hälften av barnen av utlänsk härkomst; balkanländerna, afrika, östeuropa, Irak, Afganistan, Syrien för att nämna några.
Gemensam för dem är att de flesta har sin bostad i norr- och sörgården, den s.k. Bullerbyn.
- Det är ett spännande och utveklande jobb här med alla barnen, säger personalen när jag får ta en kopp kaffe med dem i lugn och ro. Det är ju så här förskolorna ser ut i storstäderna, med många nationaliteter och det är också föräldrar som särskilt vill ha sina barn här just för att de ska vara i en mångkulturell miljö, berättarna en lärare.
Hit kommer de minsta barnen utan vare sig modersmål eller svenska. Men de lär sig snabbast och blir tvåspråkiga innan det är dags att börja riktiga skolan. Kommer man däremot hit som femåring hinner man inte riktigt ta till sig all svenska som behövs.
- Vi uppamanar barnen att prata modersmålet hemma. Det är viktigt att de har det med sig. Ingen kan fostra sina barn på ett främmande språk, så modersmålet är viktigt för föräldrar och barn. Men givetvis är svenska också viktigt, både för de vuxna och barnen, för deras framtida liv i det svenska samhället.
Barnen gör ingen skillnad. De leker med varandra som den naturligaste sak i världen. Föräldrar däremot, kan ha konflikter med varandra som bottnar i erfarenheter från krig och kultur. Men på förskolan råder fred, och man har i sin dagliga verksamhet inga problem av det slaget.
- Det är fantastiskt vad barnen ger varandra och ger oss, säger lärarna.
Själv kan jag tycka att en förskola inrymd i tre, fyra lägenheter inte är optimal lokalmässigt, inte heller utegården. Fördelen med närhet för föräldrarna överväger ändå, många har inte tillgång till bil.
Medarbetarna hanterar dock problemen bra, även om man saknar en stor samlingssal, ett bättre kök att hantera maten i, ett personalrum med omklädningsmöjlighet, ett städförråd modell större etc.
Man uppger att det förs diskussioner i förvaltningen, rörande just förskolans lokaler.
Bullerbyns förskola har en av Vimmerbys mest spännande förskoleverksamheter, onekligen, beroende på den mångkulturella blandningen. Så den är mycket viktig.
En bra erfarenhet för mig.
torsdag 15 mars 2012
Spiralen snurrar så sakta uppåt!
Detta skrivs torsdag. Men kanske läses på söndag av dig som är van vid mina söndagskrönikor. Det får bli veckans söndagskrönika eftersom jag på söndag fiskar LAG-SM i pimpel och är en av fyra som utgör veteranlaget från Kalmar län. I fjol kom vi 40 gram från bronsplats... (kanske 1-2 abborrar av de kanske 600 vi hade tillsammans...) vi var dessutom uppe på prispallen och vände för arrangören kom inte på felräkningen förrän vi skulle få bronsmedaljen.
Nu är vi taggade till tusen! I år ska vi ge järnet på Revsundsjön söder om Östersund.
Jag fiskar även individuellt SM på lördagen men där är det stenhårt och svårt att nå topplacering. Måste ha en en hel del kraft att borra och röra mig snabbt över stora områden i sjön...
Moderaterna har Sverigemöte i Örebro denna helg men jag kan ju inte svika pimpellaget - så i år uteblir jag från ett annars fantastiskt trevligt och inspirerande politiskt helgmöte.
Nåväl, jag skriver och publicerar detta nu eftersom jag sannolikt inte har möjlighet på söndag.
Jag ska göra två reflektioner denna gång.
1. Om kommunalråd som hoppar av.
2. Om grupperna som för Vimmerby framåt just nu.
Förra mandatperiooden hoppade drygt 70 av landets 290 kommunstyrelseordförande av sin post, mitt under perioden. Orsaken var orimliga arbetstider, orimliga arbetsförhållande, dygnet-runt-tjänsten sju dagar i veckan och - trakasserier.
Olov Zakrisson (s) i Oxelösund hoppade av för en månad sedan. Han hann inte träffa sina barn. Hans omdöme var "fruktansvärd arbetsmiljö" och "orimlig arbetsbetalstning". Nu skriver Dagens Samhälle att Ritha Sörling (s) i Hällefors hoppar av. Skälet är trakasserier. Hon skriver blogg i Nerikes Allehanda och tidningen släpper tydligen kommentarerna helt fria och där haglar trakasserierna. "Vissa personer kan spy galla dynget runt. En ruggig läsning" är kommentaren.
Nej, jag har inga planer på att hoppa av. Inte heller blir jag trakasserad. De brev och texter jag tar del av om min person har än så länge varit positiva om man räknar bort ett halvår direkt efter valet. Några undantag finns givetvis. Direkt efter valet hade jag kommentarerna till denna blogg öppen. Det resulterade i helt osannolika inspel av signaturen "Hobbypolitiker", och jag tvingades till granskning innan publicering. Då upphörde inläggen. Jag välkomnar en debatt, en granskning av vår politik. Missförstå inte.
Jag har svårt att förstå att inte Nerikes Allehandla, om man inte på ett perverst sätt njuter av elakheterna, stryper kommentarer som inte rör saken En debatt, en granskning kan/ska vara tuff. Men inte elak, då får vi inte några unga som vill bli politiker.
Arbetsbördan då? Jo, den är stor. Fler företagare, för att få insikten, borde få känna av arbetsbördan många medarbetare i kommunen lägger nu - samma gäller att fler kommunalt anställda borde få känna hur det är att driva företag. Jag har tidigare lanserat tanken att alla företagare skulle göra "samhällstjänst" fyra år som politiker. Ombytt skulle många tjänstemän få en förändrad bild om de fick göra fyra år som småföretagare.
Arbetsbördan är väldigt hög. Och eftersom jag är uppfostrad av den Lutherska generationen känner plikten inga gränser; inställelse, uppställelse och hängivelse!
Det som driver är att det är roligt, det är viktigt och det är en möjlighet att försöka förverkliga förbättringar för alla kommuninvånare, att få samhället i en framåt-uppåt-rörelse.
Men för min egen skull är det viktigt att jag håller kvar fisketurerna och golfrundorna. Jag kommer att fungera sämre om jag inte ger mig tid att stilla tankarna och bryta mönster. Ett av skälen till att fisket med kompisar gick före moderat toppmöte denna helg...
Jag tror att de som hoppar av jobbet har för lite hjälp, både i sitt parti och av andra politiker.
Jag har idag redan stor hjälp av vice ordf. Per-Åke Svensson, (c) som är min ersättare på flera poster. Också Magnus Gustafsson (m) ersätter mig från och till och lättar trycket.
Jag ser med tillfredsställese också på att oppositionsrådet Helene Nilsson (s) är ute i samhällsföreningar och pratar om vad vi gör i kommunen nu. Det är väldigt bra eftersom hon i sin roll nu är väldigt insatt i de flesta frågor och får kunskap tidigt. Också kommunchefen, förvaltningschefer och nämndordföranden är ute i verksamheterna och samtalar. Mycket viktigt.
Kommunstyrelsen känns också homogen och villig att hjälpa till med avlastning. Varför inte bjuda in en ks-ledamot till ert föreningsmöte? Man känner väl alla aktuella frågor.
Det jag fortfarande kan önska, och kommer att jobba mer med, är att höja taknivån i debatten. Vi måste få lov att diskutera offentligt de tankar vi själva tycker, välja våra egna arenor och våga pröva våra argument mot offentligheten utan att få kritik för just detta.
I en verksamhet med högt till tak så finns också debatthöjden, både inom partiet, inom alliansen och också inom hela politikerskrået.
Jag vet att kommunchefen tycker som mig när det gäller just hennes organisation; fritt spelrum när det gäller att säga vad man tycker.
I den kommunala politiken ser jag helst så få polariseringar som möjligt, fram till valåret, då det självklart blir en helt annan agenda. Jag hoppas och önskar att den respekt vi har för varandra idag ska sätta en naturlig gräns också i valrörelsen.
Ett intressant mått på att det snurrar i verksamnheten är att titta på vad olika grupper eller enskilda personer jobbar med just nu:
- Styrgruppen för Destination Vimmerby är igång. De ska kort sagt samla olika aktörer kring bilden av Vimmerby.
- I onsdags vid Näringslivsrådets möte, utsågs en arbetsgrupp på sju personer för att ta fram en strategi och målbild för handeln i Vimmerby.
- Näringslivsenheten planerar 100 företagsbesök per kalenderår. Nu diskuterar man flera nyetableringar.
- Grävskoporna är snart på Krönsmon, flera tomter är tingade och på väg mot köpeavtal. Köparnas budskap: Gör klart vår mark så fort som möjligt!
- Ny projektledare för industrimarken ska in temporärt för att se till att vi snabbt får färdigt Östra Ceos och Krönsmon.
- Revisions- och Demokratiberedningen jobbar med den nya nämndorganisationen. Redan nu står det klart att socialnämnden och omsorgsnämnden kommer att slås samman till en Socialnämnd.
- Kostorganisationen ska utredas. Jag har beställt en "resultat- och balansräkning" av ekonomikontoret före den 30 april, som ska redovisas i kommunstyrelsen. Den kommer att bli diskussionsunderlag.
- Nya förskolan ska klubbas i fullmäktige. Innan dess lär det väl bli en del diskussioner rörande prisnivån, eftersom det bara är avsatt 26 Mnkr av de offererade 32 Mnkr. När detta skedde i Mörbylånga tog man en ny anbudsomgång, då specifikationerna för förskolan hade lagts på för hög nivå och fick då ett avsevärt lägre pris. I Västervik sa KSO Harald Hjalmarsson i veckan till sin Barn- och Utbildsningsnämnd att när de ska bygga ny skola måste ta ta hänsyn till en hög ekonomisk effektivitet. Stort ansvar vilar på den arbetsgrupp som tar fram anbudsunderlag till kommunala byggnationer. Teknik- och Servicenämnden har för sin del godtagit offerten som bra, i jämförelse med vad man får. Kommunstyrelsens presidium ska få en redovisning av tjänstemännen på måndag.
- Äldreboendena är under process i nån form av slutspurt nu. Ser mycket bra ut men även där måste man hitta största möjliga ekonomiska effektivitet i sina specifikationer. I firman sa vi alltid: "Need to have or nice to have", vilket ungefär betyder "det vi måste ha eller det som är trevligt att ha".
Det behöver inte bli dyrare för att det är design och kvalité, snarare är det "rätt tänk" som behövs.
Nu blev det här en för lång blogg, så jag stannar här trots att jag inte nämnt mängder av processer som just nu verkar framåt-uppåt för vår kommun.
Vårt överskott på 26 Mnkr 2011 verkar som ren vitamininjektion. Vi vet att vi kan.
Nu snurrar spiralen sakta uppåt, även om vi är många som känner mjölksyran komma så är det mycket positivt att vara i spiralen just nu.
Nu är vi taggade till tusen! I år ska vi ge järnet på Revsundsjön söder om Östersund.
Jag fiskar även individuellt SM på lördagen men där är det stenhårt och svårt att nå topplacering. Måste ha en en hel del kraft att borra och röra mig snabbt över stora områden i sjön...
Moderaterna har Sverigemöte i Örebro denna helg men jag kan ju inte svika pimpellaget - så i år uteblir jag från ett annars fantastiskt trevligt och inspirerande politiskt helgmöte.
Nåväl, jag skriver och publicerar detta nu eftersom jag sannolikt inte har möjlighet på söndag.
Jag ska göra två reflektioner denna gång.
1. Om kommunalråd som hoppar av.
2. Om grupperna som för Vimmerby framåt just nu.
Förra mandatperiooden hoppade drygt 70 av landets 290 kommunstyrelseordförande av sin post, mitt under perioden. Orsaken var orimliga arbetstider, orimliga arbetsförhållande, dygnet-runt-tjänsten sju dagar i veckan och - trakasserier.
Olov Zakrisson (s) i Oxelösund hoppade av för en månad sedan. Han hann inte träffa sina barn. Hans omdöme var "fruktansvärd arbetsmiljö" och "orimlig arbetsbetalstning". Nu skriver Dagens Samhälle att Ritha Sörling (s) i Hällefors hoppar av. Skälet är trakasserier. Hon skriver blogg i Nerikes Allehanda och tidningen släpper tydligen kommentarerna helt fria och där haglar trakasserierna. "Vissa personer kan spy galla dynget runt. En ruggig läsning" är kommentaren.
Nej, jag har inga planer på att hoppa av. Inte heller blir jag trakasserad. De brev och texter jag tar del av om min person har än så länge varit positiva om man räknar bort ett halvår direkt efter valet. Några undantag finns givetvis. Direkt efter valet hade jag kommentarerna till denna blogg öppen. Det resulterade i helt osannolika inspel av signaturen "Hobbypolitiker", och jag tvingades till granskning innan publicering. Då upphörde inläggen. Jag välkomnar en debatt, en granskning av vår politik. Missförstå inte.
Jag har svårt att förstå att inte Nerikes Allehandla, om man inte på ett perverst sätt njuter av elakheterna, stryper kommentarer som inte rör saken En debatt, en granskning kan/ska vara tuff. Men inte elak, då får vi inte några unga som vill bli politiker.
Arbetsbördan då? Jo, den är stor. Fler företagare, för att få insikten, borde få känna av arbetsbördan många medarbetare i kommunen lägger nu - samma gäller att fler kommunalt anställda borde få känna hur det är att driva företag. Jag har tidigare lanserat tanken att alla företagare skulle göra "samhällstjänst" fyra år som politiker. Ombytt skulle många tjänstemän få en förändrad bild om de fick göra fyra år som småföretagare.
Arbetsbördan är väldigt hög. Och eftersom jag är uppfostrad av den Lutherska generationen känner plikten inga gränser; inställelse, uppställelse och hängivelse!
Det som driver är att det är roligt, det är viktigt och det är en möjlighet att försöka förverkliga förbättringar för alla kommuninvånare, att få samhället i en framåt-uppåt-rörelse.
Men för min egen skull är det viktigt att jag håller kvar fisketurerna och golfrundorna. Jag kommer att fungera sämre om jag inte ger mig tid att stilla tankarna och bryta mönster. Ett av skälen till att fisket med kompisar gick före moderat toppmöte denna helg...
Jag tror att de som hoppar av jobbet har för lite hjälp, både i sitt parti och av andra politiker.
Jag har idag redan stor hjälp av vice ordf. Per-Åke Svensson, (c) som är min ersättare på flera poster. Också Magnus Gustafsson (m) ersätter mig från och till och lättar trycket.
Jag ser med tillfredsställese också på att oppositionsrådet Helene Nilsson (s) är ute i samhällsföreningar och pratar om vad vi gör i kommunen nu. Det är väldigt bra eftersom hon i sin roll nu är väldigt insatt i de flesta frågor och får kunskap tidigt. Också kommunchefen, förvaltningschefer och nämndordföranden är ute i verksamheterna och samtalar. Mycket viktigt.
Kommunstyrelsen känns också homogen och villig att hjälpa till med avlastning. Varför inte bjuda in en ks-ledamot till ert föreningsmöte? Man känner väl alla aktuella frågor.
Det jag fortfarande kan önska, och kommer att jobba mer med, är att höja taknivån i debatten. Vi måste få lov att diskutera offentligt de tankar vi själva tycker, välja våra egna arenor och våga pröva våra argument mot offentligheten utan att få kritik för just detta.
I en verksamhet med högt till tak så finns också debatthöjden, både inom partiet, inom alliansen och också inom hela politikerskrået.
Jag vet att kommunchefen tycker som mig när det gäller just hennes organisation; fritt spelrum när det gäller att säga vad man tycker.
I den kommunala politiken ser jag helst så få polariseringar som möjligt, fram till valåret, då det självklart blir en helt annan agenda. Jag hoppas och önskar att den respekt vi har för varandra idag ska sätta en naturlig gräns också i valrörelsen.
Ett intressant mått på att det snurrar i verksamnheten är att titta på vad olika grupper eller enskilda personer jobbar med just nu:
- Styrgruppen för Destination Vimmerby är igång. De ska kort sagt samla olika aktörer kring bilden av Vimmerby.
- I onsdags vid Näringslivsrådets möte, utsågs en arbetsgrupp på sju personer för att ta fram en strategi och målbild för handeln i Vimmerby.
- Näringslivsenheten planerar 100 företagsbesök per kalenderår. Nu diskuterar man flera nyetableringar.
- Grävskoporna är snart på Krönsmon, flera tomter är tingade och på väg mot köpeavtal. Köparnas budskap: Gör klart vår mark så fort som möjligt!
- Ny projektledare för industrimarken ska in temporärt för att se till att vi snabbt får färdigt Östra Ceos och Krönsmon.
- Revisions- och Demokratiberedningen jobbar med den nya nämndorganisationen. Redan nu står det klart att socialnämnden och omsorgsnämnden kommer att slås samman till en Socialnämnd.
- Kostorganisationen ska utredas. Jag har beställt en "resultat- och balansräkning" av ekonomikontoret före den 30 april, som ska redovisas i kommunstyrelsen. Den kommer att bli diskussionsunderlag.
- Nya förskolan ska klubbas i fullmäktige. Innan dess lär det väl bli en del diskussioner rörande prisnivån, eftersom det bara är avsatt 26 Mnkr av de offererade 32 Mnkr. När detta skedde i Mörbylånga tog man en ny anbudsomgång, då specifikationerna för förskolan hade lagts på för hög nivå och fick då ett avsevärt lägre pris. I Västervik sa KSO Harald Hjalmarsson i veckan till sin Barn- och Utbildsningsnämnd att när de ska bygga ny skola måste ta ta hänsyn till en hög ekonomisk effektivitet. Stort ansvar vilar på den arbetsgrupp som tar fram anbudsunderlag till kommunala byggnationer. Teknik- och Servicenämnden har för sin del godtagit offerten som bra, i jämförelse med vad man får. Kommunstyrelsens presidium ska få en redovisning av tjänstemännen på måndag.
- Äldreboendena är under process i nån form av slutspurt nu. Ser mycket bra ut men även där måste man hitta största möjliga ekonomiska effektivitet i sina specifikationer. I firman sa vi alltid: "Need to have or nice to have", vilket ungefär betyder "det vi måste ha eller det som är trevligt att ha".
Det behöver inte bli dyrare för att det är design och kvalité, snarare är det "rätt tänk" som behövs.
Nu blev det här en för lång blogg, så jag stannar här trots att jag inte nämnt mängder av processer som just nu verkar framåt-uppåt för vår kommun.
Vårt överskott på 26 Mnkr 2011 verkar som ren vitamininjektion. Vi vet att vi kan.
Nu snurrar spiralen sakta uppåt, även om vi är många som känner mjölksyran komma så är det mycket positivt att vara i spiralen just nu.
söndag 11 mars 2012
Lärcenter lär mig att vi måste sätta utvecklingsmål...
Din morgon börjar så här:En utlandsfödd människa från något land långt bort kommer till dig med sina drömmar om en framtid i det nya landet.
Hon ser dåligt, hon är medelålders, hon har flytt hit och fått uppehållstillstånd.
Hon börjar prata och du förstår inget.
Du börjar prata och hon förstår inget.
Hon har inget skriftspråk. Hon kan inte läsa. Inte skriva. Ens på sitt modersmål.
Hon är analfabet.Planen är att hon ska vara ute i arbetslivet om ett antal år.
Du får börja med att visa några bilder och försöka starta upp en kommunikation…
Men det går. Man lyckas verkligen.
”Det är särkilt roligt att efter några år se dem i grundvux och komvux, skriva och läsa på svenska, något de inte kan ens på sitt eget språk”, säger lärarna.
Det blev ett verkligt tillfälle till att få insikt i hur både grundvux-komvux-särvux, sfi och högskolecentrum fungerar i vår kommun.
I symbios. En smältdegel av elever. Utlandsfödda och sverigefödda, unga och gamla, analfabeter och advokater…
Jo, så är det. Det kan faktiskt sitta en analfabet och en advokat bredvid varandra. Med individuell studieplan.
Finns det lärare som klarar det…?
Jo, på Vimmerby Lärcenter.
”Vår marknadsföring är svag, vi borde vara bättre på det” säger de själva. Särskilt med tanke på de yrkesprogram man har. Och så högskolecentrums många högskolekurser.
Och tillägger:
”Men kommunen har heller aldrig haft någon plan för oss, vad vill man med sitt Lärcenter långsiktigt...?”.
Återigen får jag bevis för att Vimmerby som helhet saknar en plan, en målbild, en drivande, samlande vision som i sig består av flera små visioner för de olika verksamheterna. En plan som kan bli en strategi för tillväxt.
Visst har vi Översiktsplan och planer för hur mark ska användas. Många tidigare planer har stannat vid just planer eftersom man inte avsatt budgetmedel för att förverkliga dem.
Men planer för vår utveckling saknas. Vi har inte satt en målbild för tillväxten av exempelvis Högskolecentrum. På område efter område måste vi sätta mål att gå mot.
Jag pratar med cafeteriapersonalen, med lärare och med ledning – överallt en positiv, öppen, trygg attityd och en vilja att göra mer, att få utveckla.
"Vi vill utveckla verksamheten, göra mer", säger man samfällt.
Jag slås av att de hela tiden finns därute.
Kommunens medarbetare, villiga att ta i och driva på, att utveckla, att växa. Handlar det bara om medarbetarna, ”folket vid fronten”, tror jag att Vimmerby skulle kunna växa hur mycket som helst.
Nej, det är en politisk fråga. Vi politiker måste ta tag i uppdraget, skapa visionen och målbilden och ge mål och medel.
En organisation som Vimmerby lärcenter skulle behöva det.
På Komvux idag går det 135 elever och på Högskolecentrums program och kurser går det 150 elever. De allra flesta kvinnor.
I SFI:n lämnar och kommer eleverna oftare.
Många invandrare kommer till SFI:n med drömmer och de yngre kan förmå sig hålla liv i dem, de kommer sannolikt att få ett jobb i sinom tid, en framtid. Men är man bara något äldre har man det svårare med språket och ser att arbetsmarknaden inte är stor för just dom. De tappar lätt motivationen och framtidstron.
”Det kan vara jobbigt att som lärare se detta, de hör ju från sina landsmän och ser själva hur svårt det är att komma in på arbetsmarknaden om man är äldre.”
I detta perspektiv jobbar man på.
Lärare med invandrare som elever är ett speciellt jobb, ett jobb som kräver mycket. Eleverna är ingalunda en homogen grupp.
Ett jobb inom vård- och omsorgsprogrammet på KomVux kan vara lika tufft. Här är problemet snarare att det inte finns några lärare att tillgå. Du ska helst vara både sjuksköterska och lärarutbildad. Hur många är det i Sverige?Man har dock en ”berömd” verksamhet här som lockar till sig elever. Gott rykte är bra i utbildningsbranschen.
Jag tycker mig ha fått en bra bild över verksamheten på Vimmerby Lärcenter.
Studenterna på Högskolecentrum är många gånger kvinnor och män med barn som inte skulle studerat om man fått pendla. Förutsättningen för att de utbildar sig till exempelvis lärare är just att de kan studera i Vimmerby. Och att här finns en studiegrupp.
Många unga resonerar likadant; lättare att bo kvar hemma och studera i Vimmerby än att få en lägenhet i en universitetsstad.
Kan vi skapa en större flora av program? Fler möjligheter?
På det sättet är Vimmerby lärcenter en viktig bricka i Vimmerby kommuns befolkningsutveckling och faktiskt, om vi är offensiva, kan vi kanske utveckla och göra något ännu bättre, ännu större.
Som genererar fler studenter och fler inflyttade unga och medelålders.
Vimmerby Lärcenter är en viktig bricka i befolkningstillväxten i kommunen.
När jag lämnar medarbetarna ser jag redan ett antal idéer som skulle gynna hela kommunens tillväxt.
Det tar jag med mig till visionsarbetet.
Fotnot: SFI = Svenska för invandrare, KomVux =gymnasial vuxenutbildning, Grundvux= grundskolebaseradvuxenutbildning, Särvux= särskolebaserad vuxenutbildning, Högskolecentrum=Kommunens service till de som vill läsa högskolekurser på hemmaplan. Ett stort antal universitet och högskolor ger kurser över telelänk. Tillsammans bildar man Vimmerby Lärcenter, beläget på Lögstadgatan i Focushuset.
Hon ser dåligt, hon är medelålders, hon har flytt hit och fått uppehållstillstånd.
Hon börjar prata och du förstår inget.
Du börjar prata och hon förstår inget.
Hon har inget skriftspråk. Hon kan inte läsa. Inte skriva. Ens på sitt modersmål.
Hon är analfabet.Planen är att hon ska vara ute i arbetslivet om ett antal år.
Du får börja med att visa några bilder och försöka starta upp en kommunikation…
Denna vecka gick ”lyssnar-resan” till Lärcenter i Vimmerby.
Och jag blev helt fascinerad över hur det är möjligt att lära en analfabet ett helt främmande språk?Men det går. Man lyckas verkligen.
”Det är särkilt roligt att efter några år se dem i grundvux och komvux, skriva och läsa på svenska, något de inte kan ens på sitt eget språk”, säger lärarna.
Det blev ett verkligt tillfälle till att få insikt i hur både grundvux-komvux-särvux, sfi och högskolecentrum fungerar i vår kommun.
I symbios. En smältdegel av elever. Utlandsfödda och sverigefödda, unga och gamla, analfabeter och advokater…
Jo, så är det. Det kan faktiskt sitta en analfabet och en advokat bredvid varandra. Med individuell studieplan.
Finns det lärare som klarar det…?
Jo, på Vimmerby Lärcenter.
Regeringen vill att alla invandrare ska registrera sitt yrke. Med en yrkesroll i bagaget går det snabbare ut på arbetsmarknaden. Och så sker. Idag identifieras alla kunskaper man bär med sig, en del är releventa och behöver bara kompletteras. Men de måste ändå kunna svenska.
"Vi tar hit tidigare elever som berättar för de nya hur viktigt det är med språket. De måste helt enkelt lära sig svenska. Kan de inte svenska har de små chanser till jobb", berättar man på Lärcenter.
Det är verkligen en smältdegel i positiv betydelse. Men en tyst sådan. Det är inte så att man gör väsen ifrån sig. Och det upplever man själva som en brist."Vi tar hit tidigare elever som berättar för de nya hur viktigt det är med språket. De måste helt enkelt lära sig svenska. Kan de inte svenska har de små chanser till jobb", berättar man på Lärcenter.
”Vår marknadsföring är svag, vi borde vara bättre på det” säger de själva. Särskilt med tanke på de yrkesprogram man har. Och så högskolecentrums många högskolekurser.
Och tillägger:
”Men kommunen har heller aldrig haft någon plan för oss, vad vill man med sitt Lärcenter långsiktigt...?”.
Återigen får jag bevis för att Vimmerby som helhet saknar en plan, en målbild, en drivande, samlande vision som i sig består av flera små visioner för de olika verksamheterna. En plan som kan bli en strategi för tillväxt.
Visst har vi Översiktsplan och planer för hur mark ska användas. Många tidigare planer har stannat vid just planer eftersom man inte avsatt budgetmedel för att förverkliga dem.
Men planer för vår utveckling saknas. Vi har inte satt en målbild för tillväxten av exempelvis Högskolecentrum. På område efter område måste vi sätta mål att gå mot.
Jag pratar med cafeteriapersonalen, med lärare och med ledning – överallt en positiv, öppen, trygg attityd och en vilja att göra mer, att få utveckla.
"Vi vill utveckla verksamheten, göra mer", säger man samfällt.
Jag slås av att de hela tiden finns därute.
Kommunens medarbetare, villiga att ta i och driva på, att utveckla, att växa. Handlar det bara om medarbetarna, ”folket vid fronten”, tror jag att Vimmerby skulle kunna växa hur mycket som helst.
Nej, det är en politisk fråga. Vi politiker måste ta tag i uppdraget, skapa visionen och målbilden och ge mål och medel.
En organisation som Vimmerby lärcenter skulle behöva det.
På Komvux idag går det 135 elever och på Högskolecentrums program och kurser går det 150 elever. De allra flesta kvinnor.
I SFI:n lämnar och kommer eleverna oftare.
Många invandrare kommer till SFI:n med drömmer och de yngre kan förmå sig hålla liv i dem, de kommer sannolikt att få ett jobb i sinom tid, en framtid. Men är man bara något äldre har man det svårare med språket och ser att arbetsmarknaden inte är stor för just dom. De tappar lätt motivationen och framtidstron.
”Det kan vara jobbigt att som lärare se detta, de hör ju från sina landsmän och ser själva hur svårt det är att komma in på arbetsmarknaden om man är äldre.”
I detta perspektiv jobbar man på.
Lärare med invandrare som elever är ett speciellt jobb, ett jobb som kräver mycket. Eleverna är ingalunda en homogen grupp.
Ett jobb inom vård- och omsorgsprogrammet på KomVux kan vara lika tufft. Här är problemet snarare att det inte finns några lärare att tillgå. Du ska helst vara både sjuksköterska och lärarutbildad. Hur många är det i Sverige?
Jag tycker mig ha fått en bra bild över verksamheten på Vimmerby Lärcenter.
Studenterna på Högskolecentrum är många gånger kvinnor och män med barn som inte skulle studerat om man fått pendla. Förutsättningen för att de utbildar sig till exempelvis lärare är just att de kan studera i Vimmerby. Och att här finns en studiegrupp.
Många unga resonerar likadant; lättare att bo kvar hemma och studera i Vimmerby än att få en lägenhet i en universitetsstad.
Kan vi skapa en större flora av program? Fler möjligheter?
På det sättet är Vimmerby lärcenter en viktig bricka i Vimmerby kommuns befolkningsutveckling och faktiskt, om vi är offensiva, kan vi kanske utveckla och göra något ännu bättre, ännu större.
Som genererar fler studenter och fler inflyttade unga och medelålders.
Vimmerby Lärcenter är en viktig bricka i befolkningstillväxten i kommunen.
När jag lämnar medarbetarna ser jag redan ett antal idéer som skulle gynna hela kommunens tillväxt.
Det tar jag med mig till visionsarbetet.
Fotnot: SFI = Svenska för invandrare, KomVux =gymnasial vuxenutbildning, Grundvux= grundskolebaseradvuxenutbildning, Särvux= särskolebaserad vuxenutbildning, Högskolecentrum=Kommunens service till de som vill läsa högskolekurser på hemmaplan. Ett stort antal universitet och högskolor ger kurser över telelänk. Tillsammans bildar man Vimmerby Lärcenter, beläget på Lögstadgatan i Focushuset.
söndag 4 mars 2012
Söndagsläsning om jobben!
Vill gärna rekommendera denna artikel på ledarsidan i dagens DN:
http://www.dn.se/ledare/signerat/regeringen-behover-inte-skammas-for-jobben
http://www.dn.se/ledare/signerat/regeringen-behover-inte-skammas-for-jobben
Maten viktig på förskolan
Först visste jag inte om jag hade åkt rätt. För förr hette förskolan Hagalids förskola, men jag skulle till Stenshults förskola.När Bertil, snart pensionerad mångårig medarbetare mötte mig i dörren i onsdags morse, fick jag svaret att den nu hette Stenshults förskola.
Lena och Bertil blev ciceroner på min ”lyssnar-resa” till Stenshults förskola den kommande timmen.
Jag passade också på att hälsa på barnen och gå igenom lokalerna.
Det mesta av besöket kom alltså att handla om maten; hur man får grytor som barnen inte äter på grund av att barn vill ha synliga och identifierbara ingredienser, hur det ibland är för starkt kryddat, hur man saknar en del rätter man lagat tidigare, hur man får beställa 14 dagar innan men kan råka få en influensaepedemi och därmed färre barn och därför får slänga hälften av maten, hur blecken är väldigt tunga att lyfta och hur det pedagogiska har försvunnit.
Lägg därtill att kökspersonalen och förskolepersonalen tillhör olika förvaltningar och därför inte deltar i samma personalmöten...
Det är mycket man kan tycka är konstigt men att personal som dagligen arbetar tillsammans inte deltar i gemensamma personalmöten på betald arbetstid är i min värld konstigt. Hur får man ihop det då...?
Likaså går det en berlinmur mellan Stenshults förskola och förskolan Stenshults paviljong (läs hyresbarack). De tillhör olkika verksamhetsområden, öst och väst...
Jag lyssnar, tar till mig, antecknar inför framtida politiska diskussioner.
Men man ifrågasätter en del saker. Exempelvis kommer en taxibil och lämnar maten men tar inte med sig de tomma rena blecken i retur, utan det kommer an annan taxibil senare och hämtar dom. Räknas sådana kostnader in undrade man?
Det är framförallt kostnaderna med kylmaten man ifrågasätter och undrar om det verkligen blir billigare på när man hade tillagningskök?
Tidigare, när man kunde laga maten från grunden kunde man anpassa inköp till hur många barn som fanns, när potatis blev över kunde man göra pyttipanna dagen efter, all maten kunde tas om hand, inget behövde slängas. På grund av att man inte får värma kylmaten två gånger får man ett enormt svinn. Man bedömde det till mer än 10 procent svinn i snitt. Inte det att det kom för mycket mat, utan mer att barnen inte åt viss mat. Raggmunk, spaghettisoppa och annat populärt fick man inte längre.
Där, mitt i verksamheten, tyckte man sig med sunt förnuft kunna räkna ut att det nya systemet inte sparade några pengar, utan skapade en dyrare hantering och sämre slutprodukt när den bedöms vid barnens mun.
Slutligen: tack för ett bra och informativt besök. Jag uppskattar verkligen det öppna och varma mottagandet jag fick! Nu kommer jag att ta med mig era tankar i det politiska arbetet!
Fotnot: Till alla verksamhetschefer i kommunorganisationen; ni har fått brev av Carina Östh för en tid sedan att jag vill komma ut i verksamheterna.
Uppenbarligen har det ändå inte nått fram till medarbetarna ute i kommunorganisationen eftersom man säger till mig att de inget hört om detta.
Boka in mig hos carina.östh@vimmerby.se så kommer jag till er när det passar.
Ambitionen är att besöka alla kommunens verksamheter och dit jag inte får en inbjudan kommer jag ändå.
Så småningom.
Lena och Bertil blev ciceroner på min ”lyssnar-resa” till Stenshults förskola den kommande timmen.
När jag nu sammanfattar besöket slår det mig hur mycket av samtalet som kom att kretsa kring maten. Därför passade jag också på att titta in till mottagningssköket och provsmaka dagens potatis- och köttfärssoppa som var god tillagad och tillsammans med mjölk och smörgås blev det en hygglig portion husmanskost för barnen.
Stenshults förskola har tre avdelningar, med en bemanning på ungefär sju barn per medarbetare. Stämningen bland medarbetarna är mycket god och har alltid varit. Man är mycket nöjda med både lokaler, varandra, barnen och föräldrarna. Även om man tycker barngrupperna är i största laget, så får man det att fungera genom att hjälpas åt.
Vi diskuterade attityder och hur viktigt det är att alla medarbetare både vill och kan.
Det är ingen tvekan om att kommunen har mycket goda medarbetare och en hög kvalité på denna förskola, men inte desto mindre viktigt är det att medarbetarna får vara med vid förändringar och att man blir lyssnad på.Vi diskuterade attityder och hur viktigt det är att alla medarbetare både vill och kan.
Jag passade också på att hälsa på barnen och gå igenom lokalerna.
Det mesta av besöket kom alltså att handla om maten; hur man får grytor som barnen inte äter på grund av att barn vill ha synliga och identifierbara ingredienser, hur det ibland är för starkt kryddat, hur man saknar en del rätter man lagat tidigare, hur man får beställa 14 dagar innan men kan råka få en influensaepedemi och därmed färre barn och därför får slänga hälften av maten, hur blecken är väldigt tunga att lyfta och hur det pedagogiska har försvunnit.
Lägg därtill att kökspersonalen och förskolepersonalen tillhör olika förvaltningar och därför inte deltar i samma personalmöten...
Det är mycket man kan tycka är konstigt men att personal som dagligen arbetar tillsammans inte deltar i gemensamma personalmöten på betald arbetstid är i min värld konstigt. Hur får man ihop det då...?
Likaså går det en berlinmur mellan Stenshults förskola och förskolan Stenshults paviljong (läs hyresbarack). De tillhör olkika verksamhetsområden, öst och väst...
Jag lyssnar, tar till mig, antecknar inför framtida politiska diskussioner.
Det var ingen tvekan om än att man samfällt tyckte att kylmaten hade inneburit kraftiga försämringar för förskolan.
Nu underströk man att personalen i centralköket var mycket tillmötesgående, att maten ofta smakar mycket bra och att logistiken fungerar.Men man ifrågasätter en del saker. Exempelvis kommer en taxibil och lämnar maten men tar inte med sig de tomma rena blecken i retur, utan det kommer an annan taxibil senare och hämtar dom. Räknas sådana kostnader in undrade man?
Det är framförallt kostnaderna med kylmaten man ifrågasätter och undrar om det verkligen blir billigare på när man hade tillagningskök?
Tidigare, när man kunde laga maten från grunden kunde man anpassa inköp till hur många barn som fanns, när potatis blev över kunde man göra pyttipanna dagen efter, all maten kunde tas om hand, inget behövde slängas. På grund av att man inte får värma kylmaten två gånger får man ett enormt svinn. Man bedömde det till mer än 10 procent svinn i snitt. Inte det att det kom för mycket mat, utan mer att barnen inte åt viss mat. Raggmunk, spaghettisoppa och annat populärt fick man inte längre.
Där, mitt i verksamheten, tyckte man sig med sunt förnuft kunna räkna ut att det nya systemet inte sparade några pengar, utan skapade en dyrare hantering och sämre slutprodukt när den bedöms vid barnens mun.
Jag hade inte svårt att följa deras tankar.
Jag ska lyssna. Jag ska inte tycka. Det hade jag bestämt mig för. Därför sa jag bara att vi i politiken ska utvärdera kylmaten direkt efter sommaren och att det kan innebära förändringar. Min ”lyssnar-resa” är till för att öka mina kunskaper om verkligheten och höra medarbetarnas egna ord om verksamheten de arbetar i.
Jag studerade dock köket innan jag gick. Och kunde nöjt konstatera att just detta kök behövde man inte investera en krona i för att göra om till tillagningskök. Om man efter höstens utvärdering skulle vilja det, vill säga.Slutligen: tack för ett bra och informativt besök. Jag uppskattar verkligen det öppna och varma mottagandet jag fick! Nu kommer jag att ta med mig era tankar i det politiska arbetet!
Fotnot: Till alla verksamhetschefer i kommunorganisationen; ni har fått brev av Carina Östh för en tid sedan att jag vill komma ut i verksamheterna.
Uppenbarligen har det ändå inte nått fram till medarbetarna ute i kommunorganisationen eftersom man säger till mig att de inget hört om detta.
Boka in mig hos carina.östh@vimmerby.se så kommer jag till er när det passar.
Ambitionen är att besöka alla kommunens verksamheter och dit jag inte får en inbjudan kommer jag ändå.
Så småningom.
söndag 26 februari 2012
Nu ska jag ut och lyssna på medarbetarna!
Jag var på biblioteket i onsdags.
Jag fikade och pratade med medarbetarna där.
Besöket var ett av alla de jag ska göra i kommunens verksamheter detta år.
Jag rubricerar besöken min "lyssnar-resa" för det är precis vad det handlar om. Jag vill lyssna in hur det är i kommunens olika verksamheter, hur medarbetarna upplever sitt jobb och sin vardag. Och inte minst hur man ser på kvaliten i det arbete man utför, hur det tas emot, hur man upplever att man kan prestera.
Jag började med Vimmerby Energi och Miljö. Där var man i full färd med att slutföra sitt tillbygge. Man såg fram mot nya utrymen och äntligen får medarbetarna omklädningsrum och duschar utan mögellukt. Den gamla delen varv det bara att riva.
Stor trivsel genomsyrade företagsledningen och medarbetarna. Och man har också på ett föredömligt sett integrerat kommunens VA-avdelning i bolaget.
I välskötta bolag, bruka jag säga, känns det redan i entrén att medarbetare och ledning trivs.
Nya utmaningar väntar bolaget. Biogasen står på dagordningen och frågan är hur den ska hanteras.
Att mitt andra besök, det på biblioteket, skulle ge samma känsla var glädjande. Här finns fem bibliotikarier samt några assistenter och administratörer. Trots att man över tiden fått dra ned personalstyrkan har man med teknikens hjälp ändå lyckats upprätthålla en hög servicenivå.
Gå gärna in på bibliotekets hemsida och surfa runt. Här finns också bloggar från läsgrupper som ger boktips. Jag blev förvånad över att biblioteket engagerat sig i så mycket. Det är ett brett utbud man presterar och man gör det med gott humör.
På gång är ett ökat samarbete med övriga bibliotek i länet, som ska leda till bygge av en portal där biblioteken går ihop med sin respektive webbpresentation. Det kommer att öka besöken ytterligare.
Men viktigast; man trivs med varandra, med sina kunder och med sina arbetsupgifter.
Jag får säga tack för fikat också till bibliotekets medarbetare.
I övrigt i veckan har jag varit på ett tjänstemannamöte rörande invandringen i Vimmerby inför ett besök av länsstyrelsen kommande vecka.
Mycket spännande att få kunskaper i komplexiteten när det gäller invandring, flyktingmottagandet och frågor som hör dit.
En del av dem aktguella att lyfta också i Näringslivsrådet och i Industrirådet.
Jag hann också med en resa tur och retur Stockholm, där jag bland annat träffade våra moderata riksdagsmän och en rad landstingsråd och kommunalråd.
Det är mycket nätverkande i politiken. Och jag försöker delta så mycket jag kan.
Tror att jag har nytta av relationer i Stockholm och kan göra ett bättre jobb för kommunen om jag deltar i den här typen av möten.
Själv står jag kommande vecka värd för ett 20-tal kommunalråd, de flesta från Östergötland, som i två dagar ska träffas i Vimmerby i ett nätverk Linköpings Universitet administrerar.
Vi ser mer och mer att vi har liknande problem och vi delar med oss av de lösningar vi kan hitta.
Jag ser med oro på Västerviks kommun stora underskott och minns alltför väl de gågna åren i Vimmerby kommun; flera år med minus i räkenskaperna.
I Vimmerby är vi nu på väg tillbaka. Effektiviseringar och omorganisation ska ge fortsatt överskott så vi orkar finansiera våra investeringar. Vi måste också parera och vända befolkningsminskningen.
Skolor, idrottshallar, äldreboenden, förskolor, gator - allt kräver underhåll och vi måste få pengar över till sådant. Ska vi bli färre som betalar kommer det att bli tuffare år från år.
Man brukar tala om magkänsla. Och faktiskt känner jag att vi är på rätt väg. Jag tror vi kommer att lyckas, både att hålla vår strama tvåårsbudget och ta fram en vision där vi satsar och höjer kvalite i framförallt äldreomsorg och skola.
Jag fikade och pratade med medarbetarna där.
Besöket var ett av alla de jag ska göra i kommunens verksamheter detta år.
Jag rubricerar besöken min "lyssnar-resa" för det är precis vad det handlar om. Jag vill lyssna in hur det är i kommunens olika verksamheter, hur medarbetarna upplever sitt jobb och sin vardag. Och inte minst hur man ser på kvaliten i det arbete man utför, hur det tas emot, hur man upplever att man kan prestera.
Jag började med Vimmerby Energi och Miljö. Där var man i full färd med att slutföra sitt tillbygge. Man såg fram mot nya utrymen och äntligen får medarbetarna omklädningsrum och duschar utan mögellukt. Den gamla delen varv det bara att riva.
Stor trivsel genomsyrade företagsledningen och medarbetarna. Och man har också på ett föredömligt sett integrerat kommunens VA-avdelning i bolaget.
I välskötta bolag, bruka jag säga, känns det redan i entrén att medarbetare och ledning trivs.
Nya utmaningar väntar bolaget. Biogasen står på dagordningen och frågan är hur den ska hanteras.
Att mitt andra besök, det på biblioteket, skulle ge samma känsla var glädjande. Här finns fem bibliotikarier samt några assistenter och administratörer. Trots att man över tiden fått dra ned personalstyrkan har man med teknikens hjälp ändå lyckats upprätthålla en hög servicenivå.
Gå gärna in på bibliotekets hemsida och surfa runt. Här finns också bloggar från läsgrupper som ger boktips. Jag blev förvånad över att biblioteket engagerat sig i så mycket. Det är ett brett utbud man presterar och man gör det med gott humör.
På gång är ett ökat samarbete med övriga bibliotek i länet, som ska leda till bygge av en portal där biblioteken går ihop med sin respektive webbpresentation. Det kommer att öka besöken ytterligare.
Men viktigast; man trivs med varandra, med sina kunder och med sina arbetsupgifter.
Jag får säga tack för fikat också till bibliotekets medarbetare.
I övrigt i veckan har jag varit på ett tjänstemannamöte rörande invandringen i Vimmerby inför ett besök av länsstyrelsen kommande vecka.
Mycket spännande att få kunskaper i komplexiteten när det gäller invandring, flyktingmottagandet och frågor som hör dit.
En del av dem aktguella att lyfta också i Näringslivsrådet och i Industrirådet.
Jag hann också med en resa tur och retur Stockholm, där jag bland annat träffade våra moderata riksdagsmän och en rad landstingsråd och kommunalråd.
Det är mycket nätverkande i politiken. Och jag försöker delta så mycket jag kan.
Tror att jag har nytta av relationer i Stockholm och kan göra ett bättre jobb för kommunen om jag deltar i den här typen av möten.
Själv står jag kommande vecka värd för ett 20-tal kommunalråd, de flesta från Östergötland, som i två dagar ska träffas i Vimmerby i ett nätverk Linköpings Universitet administrerar.
Vi ser mer och mer att vi har liknande problem och vi delar med oss av de lösningar vi kan hitta.
Jag ser med oro på Västerviks kommun stora underskott och minns alltför väl de gågna åren i Vimmerby kommun; flera år med minus i räkenskaperna.
I Vimmerby är vi nu på väg tillbaka. Effektiviseringar och omorganisation ska ge fortsatt överskott så vi orkar finansiera våra investeringar. Vi måste också parera och vända befolkningsminskningen.
Skolor, idrottshallar, äldreboenden, förskolor, gator - allt kräver underhåll och vi måste få pengar över till sådant. Ska vi bli färre som betalar kommer det att bli tuffare år från år.
Man brukar tala om magkänsla. Och faktiskt känner jag att vi är på rätt väg. Jag tror vi kommer att lyckas, både att hålla vår strama tvåårsbudget och ta fram en vision där vi satsar och höjer kvalite i framförallt äldreomsorg och skola.
söndag 19 februari 2012
Astrid Lindgrens Vimmerby, nu ska vi dela bilden!
Styrgruppen för Destination Vimmerby - nu är den äntligen igång!För ett drygt år sedan drog vi bort näringslivsarbetet från Vimmerby Turism och Näringsliv AB. Kvar blev det ett turistbolag som nu också köpts upp av kommunen.
För turistbolaget blir 2012 ett mellanår, med Ulf Berg som arbetande styrelseordförande på deltid. Under detta år ska kommunen hitta ett stort antal andelsägare som ska bilda en ekonomisk förening. Jag hoppas det blir minst 50 bolag/firmor som var och en köper en andel. Det skulle skapa bredd i turistverksamheten; en förening som i sin tur driver Turistbyrån som ett eget aktiebolag.
Men som ni minns så satte kommunen av en miljon om året 2010 och 2011, till att ta fram en turiststrategi och en varumärkesplattform. Det arbetet leddes av konsulten Johan Graffman, Uppsala. Samma företag som nu fått uppdraget att ta fram samma sak men för hela Småland.
Sedan förra sommaren har arbetet i Vimmerby stått still i avvaktan på kommunens ställningstagande, och många befarade kanske att arbetet med att "få ihop Vimmerbys besöksnäring" ännu en gång skulle gå i stå. Nu blir det inte så, tack och lov.
På förvintern tog kommunfullmäktige en ny organisation, som innebar att en styrgrupp för Destination Vimmerby skulle bildas. En styrgrupp som skulle föra samman näringslivet - besöksnäringen - den idellea sektorn - akademien runt ett och samma sammanträdesbord.
I fredags satt de där, äntligen. Och Johan Graffman var också med. Han engageras nu detta tredje år för att hjälpa styrgruppen att implementera turiststrategin i samhället.
Vi ska försöka dra åt samma håll i Vimmerby och detta år görs ett kraftfullt försök att nå dit.
I styrgruppen, som leds av näringslivschefen och därmed har den naturliga kopplingen till kommunledningen, återfinns:
Kjell-Åke Hansson, VD på Näs. Hans deltagande gör att vi hela tiden kan ha återkoppling mot familjen Eriksson, mot Saltkråkan som varumärkesägare, mot ALV och mot Näs.
Anders Eriksson, förvaltningschef inom Kultur och Fritid, och som ska hantera alla kontakter mot hela den ideella sektorn i kommunen.
Ulf Berg, som detta år får ta plats som representant för turistbyrån och besöksnäringen. Senare är det meningen att en ny VD/Turistchef på Turistbyrån ska ta den posten.
Christian Gustafsson, Child Innovation Lab AB, kommunens planerade nya bolag som vi ska skapa tillsammans med akademien. Här ska en ny VD tillträda när vi väl etablerat bolaget.
Johan Graffman, konsulten som arbetat med destinationsutvecklingen i två år.
Något vi alla ska förhålla oss till är "Vimmerby, Sveriges mest lekfulla familjedestination".
Så småningom kommer allt arbete att kommuniceras ut.
Liksom den nytta arbetet innebär.
Vad är det då för nytta med allt detta?
Jo, för det första ska gruppen få alla i kommunen att dra åt samma håll. Vi kan inte längre enbart låta Astrid Lindgrens Värld sköta marknadsföringen, eftersom deras mål är att utveckla sin park, inte att utveckla Vimmerby. Det måste vi göra själva, även om vi hela tiden måste förhålla oss till Astrid Lindgrens Värld och deras planer.
Men vad är det för mening med att olika företag i kommunen köper olika montrar på turistmässatn TUR i Göteborg? Kan vi inte gå samman och dela på en?
Kan vi skapa gemensamma seminarier, gemensamma utbildningar, gemensam syn på besöksnäringens utveckling i kommunen? Kan vi samordna bidragsansökningar från Regionförbundet, kan vi definiera vad som är innehållet i/innebörden av Astrid Lindgrens Vimmerby? Kan vi mobilisera för att få turisterna att stanna längre och besöka fler besöksmål i kommunen?
Hur ska vi engagera den ideella sektorn? Kan de också tjäna pengar på besöksnäringen? Gemensamma aktiviteter året om, vem ordnar sådana?
Som ni ser har vi ett stort behov av en gemensam bild, ett gemensamt arbete och en grupp som kan kanalisera behoven och som "vet allt".
Kan vi äntligen skapa bryggor mellan näringslivet och besöksnäringen/turismen? Mellan föreningsliv och besöksnäring?
Jag hoppas mycket på att Styrgruppen för Destination Vimmerby ska få oss alla att gå åt samma håll.
Vilken kraft vi kan mobilsera då!
Då finns det inte bara Astrid Lindgrens Värld här att besöka.
Då finns också Astrid Lindgrens Vimmerby!
För turistbolaget blir 2012 ett mellanår, med Ulf Berg som arbetande styrelseordförande på deltid. Under detta år ska kommunen hitta ett stort antal andelsägare som ska bilda en ekonomisk förening. Jag hoppas det blir minst 50 bolag/firmor som var och en köper en andel. Det skulle skapa bredd i turistverksamheten; en förening som i sin tur driver Turistbyrån som ett eget aktiebolag.
Men som ni minns så satte kommunen av en miljon om året 2010 och 2011, till att ta fram en turiststrategi och en varumärkesplattform. Det arbetet leddes av konsulten Johan Graffman, Uppsala. Samma företag som nu fått uppdraget att ta fram samma sak men för hela Småland.
Sedan förra sommaren har arbetet i Vimmerby stått still i avvaktan på kommunens ställningstagande, och många befarade kanske att arbetet med att "få ihop Vimmerbys besöksnäring" ännu en gång skulle gå i stå. Nu blir det inte så, tack och lov.
På förvintern tog kommunfullmäktige en ny organisation, som innebar att en styrgrupp för Destination Vimmerby skulle bildas. En styrgrupp som skulle föra samman näringslivet - besöksnäringen - den idellea sektorn - akademien runt ett och samma sammanträdesbord.
I fredags satt de där, äntligen. Och Johan Graffman var också med. Han engageras nu detta tredje år för att hjälpa styrgruppen att implementera turiststrategin i samhället.
Vi ska försöka dra åt samma håll i Vimmerby och detta år görs ett kraftfullt försök att nå dit.
I styrgruppen, som leds av näringslivschefen och därmed har den naturliga kopplingen till kommunledningen, återfinns:
Kjell-Åke Hansson, VD på Näs. Hans deltagande gör att vi hela tiden kan ha återkoppling mot familjen Eriksson, mot Saltkråkan som varumärkesägare, mot ALV och mot Näs.
Anders Eriksson, förvaltningschef inom Kultur och Fritid, och som ska hantera alla kontakter mot hela den ideella sektorn i kommunen.
Ulf Berg, som detta år får ta plats som representant för turistbyrån och besöksnäringen. Senare är det meningen att en ny VD/Turistchef på Turistbyrån ska ta den posten.
Christian Gustafsson, Child Innovation Lab AB, kommunens planerade nya bolag som vi ska skapa tillsammans med akademien. Här ska en ny VD tillträda när vi väl etablerat bolaget.
Johan Graffman, konsulten som arbetat med destinationsutvecklingen i två år.
Något vi alla ska förhålla oss till är "Vimmerby, Sveriges mest lekfulla familjedestination".
Så småningom kommer allt arbete att kommuniceras ut.
Liksom den nytta arbetet innebär.
Vad är det då för nytta med allt detta?
Jo, för det första ska gruppen få alla i kommunen att dra åt samma håll. Vi kan inte längre enbart låta Astrid Lindgrens Värld sköta marknadsföringen, eftersom deras mål är att utveckla sin park, inte att utveckla Vimmerby. Det måste vi göra själva, även om vi hela tiden måste förhålla oss till Astrid Lindgrens Värld och deras planer.
Men vad är det för mening med att olika företag i kommunen köper olika montrar på turistmässatn TUR i Göteborg? Kan vi inte gå samman och dela på en?
Kan vi skapa gemensamma seminarier, gemensamma utbildningar, gemensam syn på besöksnäringens utveckling i kommunen? Kan vi samordna bidragsansökningar från Regionförbundet, kan vi definiera vad som är innehållet i/innebörden av Astrid Lindgrens Vimmerby? Kan vi mobilisera för att få turisterna att stanna längre och besöka fler besöksmål i kommunen?
Hur ska vi engagera den ideella sektorn? Kan de också tjäna pengar på besöksnäringen? Gemensamma aktiviteter året om, vem ordnar sådana?
Som ni ser har vi ett stort behov av en gemensam bild, ett gemensamt arbete och en grupp som kan kanalisera behoven och som "vet allt".
Kan vi äntligen skapa bryggor mellan näringslivet och besöksnäringen/turismen? Mellan föreningsliv och besöksnäring?
Jag hoppas mycket på att Styrgruppen för Destination Vimmerby ska få oss alla att gå åt samma håll.
Vilken kraft vi kan mobilsera då!
Då finns det inte bara Astrid Lindgrens Värld här att besöka.
Då finns också Astrid Lindgrens Vimmerby!
tisdag 14 februari 2012
Lite vinterarbete!
Nej, det är inte söndag. Utan tisdag.
Men jag kan inte låta bli att i bloggen notera att man slagit ut Gästgivarhagen från sly och annat, väldigt fint. Jag går numera till jobbet (så länge det varar denna gång...) och i morse tog jag svängen runt Gästgivarehagen som ska få en frisering både denna vinter och nästa.
Mycket välbehövligt och vad vackert ljust det blev!
Noterar också att man påbörjat arbetet vid nya "Västgårdsparken" som ska ersätta Ekkullen som grönområde i området.
Den parken har potential att bli välbesökt där den ligger så strategiskt och sträcker ut sig invid vid Västgården, Sörgården och Norrgården.
Men jag kan inte låta bli att i bloggen notera att man slagit ut Gästgivarhagen från sly och annat, väldigt fint. Jag går numera till jobbet (så länge det varar denna gång...) och i morse tog jag svängen runt Gästgivarehagen som ska få en frisering både denna vinter och nästa.
Mycket välbehövligt och vad vackert ljust det blev!
Noterar också att man påbörjat arbetet vid nya "Västgårdsparken" som ska ersätta Ekkullen som grönområde i området.
Den parken har potential att bli välbesökt där den ligger så strategiskt och sträcker ut sig invid vid Västgården, Sörgården och Norrgården.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)