Kommunstyrelsen fick i veckan en genomgång av senaste
företagsrankningen för Vimmerby kommun.
Siffrorna analyserades på respektive frågeområde och vi
konstaterade att mycket arbete återstår för att göra både medarbetare,
politiker och lokalmedia mer företagsvänliga.
Man kan undra hur det hänger ihop när man ser följande:
Kommunerna i Jönköpings län har placeringar inom spannet
11-102.
Kommunerna i Kronobergs län har placeringar i spannet 24-179
(undantag Lessebo som sticker ut med placering 248)
Kommunerna i Kalmar län har placeringar i spannet 54-269.
Ser man detta undrar man givetvis; Vad får Kalmar läns
kommuner att hamna så långt ned i listan?
Kronoberg har en kommun över 200-strecket. I Kalmar län har
hälften av de tolv kommunerna placering 200 eller mer.
I Jönköping är det bara en kommun (Sävsjö) som är över placering
100. I Kalmar län är alla utom en (Mönsterås) placerade där.
Vad är det som saknas i Kalmar län som det finns överskott
av i Jönköpings Län och rätt mycket av i Kronobergs län?
I Jönköping finns Gnosjö kommun, säger någon. Jo, Gnosjö har
placering 27 så det är bra. Men Habo och Mullsjö är bättre, och Tranås,
Vaggeryd, Värnamo och Jönköping ligger alla på 50 eller under. Nej, enbart
Gnosjöandan hjälper inte…
Det är något med Kalmar län, med regionen och med dess
kommuner som inte riktigt fungerar.
Analysen är väldigt svår. Tro mig, jag har försökt att under
dessa snart fyra år knäcka koden för bra företagsranking och en viss framgång
har vi haft i Vimmerby: från 229 plats till 166. Men den är inte alls så stor
som jag önskat mig och fortfarande rankas kommunala tjänstemännens attityd till
företagande lågt. Jag kan tycka det är orättvist; väldigt många av tjänstemännen
har utvecklat sin kundkänsla, vi har blivit fler som gillar företagande och vi
har satt igång utbildning. Men uppenbarligen misslyckas vi i många kontakter.
Jag tror analysen måste göras bredare och djupare. Låt mig
ta utgångspunkt från en piltavla, där 10 är det viktigaste. Vad ska inträffar
på vägen? Hur ser ”landskapet” runt
företagaren ut?
Längst ut, på första ringen, tror jag tillståndet i landet
påverkar. Företagaren måste ha flyt, ha högkonjunktur och må bra. Påverkar
generellt, tror jag.
I andra ringen tror jag länet måste fungera. Hur snabb är
länsstyrelsen? Hur krångliga är man, går det snabbt, svarar man snabbt, har man
bra attityd? Det påverkar. Jag vet att både
landshövding och länsråd arbetar intensivt med attitydfrågor.
Sedan har vi i tredje ringen, Regionen. Här är det ofta
problem. Inte att Vimmerby inte har Regionförbundets öra, för det har vi. Det har
blivit mycket bättre och Regionförbundet deltar aktivt, och med medel, i satsningar
i kommunen idag. Men jag tror de inbördes trätorna mellan syd och nord
påverkar. Regionfrågan rev upp stora sår också inne i partierna och skapade
protektionism mellan kommunerna. Det är fortfarande så att när man i södra
länet säger ”för oss i Kalmar” så vet man inte om de menar Kalmar län eller
Kalmar kommun.
I fjärde ringen stökar det till sig. Vi har Trafikverk och
annan statlig verksamhet där. För en enskild kommun är det är omöjlig uppgift,
likaså för en regionkommun. Vi har fått ta hjälp av Tillväxtverk, näringsliv,
infrastrukturkansli och även någras personliga kontakter för att komma något
enstaka steg framåt. Vimmerby kommun har fyra obesvarade ärenden hos
Trafikverket just nu…
I femte ringen ligger den regionala servicen. KLT:s problem
att lösa Taxi-frågan (nu verkar den bli löst trots allt genom entreprenören
Nilsbuss), att genom åren få tågen att gå i tid, har påverkat negativt. Vågar
man pendla, vågar man lita på kommunikationerna?
I sjätte ringen börjar kommunens tillkortakommanden; hur har
man historiskt hanterat företagsfrågor, vad hände med Vision Vimmerby, har
allmänfinansierade projekt utvärderats, vad har de lett till, hur har anställningsavtal
skrivits med tjänstemän, varför behöver man ekonomiskt lösa medarbetare från
anställningar, varför får man inte alla att jobba rätt och med bra attityd… Ja,
frågorna är många och det är en extremt svår uppgift från kommunens ledningsgrupp
att hantera. Det är ju människor vi arbetar med och att få alla att dra åt
samma håll är en mycket svår uppgift. Jag vill dock påstå att trenden är åt
rätt håll, men vi skulle alla önska att det gick fortare att kulturförändra. ”Företagskulturen”
i kommunen är helt avgörande för framgång.
I sjunde ringen har vi politiken. Är vi överens om vår
näringslivspolitik? Vill vi satsa rejält och skapa ett ”näringslivsdepartement”
i stadshuset med kanske fem-sex tjänster? Idag har vi en näringslivschef och en
näringslivssekreterare, alltså två tjänster. Vi har en projekttjänst i
destinationsarbetet och vi är på väg att få en handelslots som näringslivet är
med och sponsrar. För egen del tror jag det är för lite. När det vänder, när vi
ser överskott i vår budget igen, är ”näringslivsdepartementet” en högt
prioriterad fråga. Av 1 300 anställda är två dedikerade näringslivsarbete, det
är på tok för lite.
I åttonde ringen har vi ”skråsamtalen” ute i näringslivet
självt. Alltför många företagare pratar om saker de inte vet, sprider rykte som
är osanna och resonerar onyanserat. Negativa historier, med uppgifter helt
felaktiga, göds i samtalen med fler felaktigheter. När de sedan kontaktar oss
och får veta bakgrunder och får insikt, ja då undrar de själva var uppgifterna
egentligen kommer ifrån… Jag önskar inget hellre än en positiv mytbildning… Börja prata om de positiva sakerna! Magnus
Frodig på MX-museet har börjat på ett fantastiskt bra sätt med att sprida det
positiva bemötandet, även om han säkert har annat att berätta också. Men det
ena positiva ger det andra positiva, att få erkänsla sporrar bra attityder hos
tjänstemän, och det blir ännu bättre.
I nionde ringen har vi media. Vår lokaltidning hamnar långt
ned i näringslivsrankingen också. Ledaren är generellt klagande och negativt
kommenterande tyvärr, och här kan man önska sig en mer analys och mindre
populism. Redaktionen har en mer neutral och beskrivande hållning och gör sina självklara
nedslag i problemområden. Det ska de också göra, även om rubriksättning ofta
lämnar mycket att önska. Om mängden kritiskt granskande artiklar uppfylls, vilket
är bra, tycker jag att det återstår ett antal positiva nedslag i verkligheten
innan balansen är nådd. Hälsa gärna på våra företag och beskriv deras framgångar.
Ett om dagen är ok. Media ligger långt efter vår näringslivschef när det gäller
besök i näringslivet....
I tionde ringen, i mittpunkten på piltavlan, återfinns… – vi själva!
Alla vi kommuninvånare, hur berättar vi våra historier?
Berättar vi om våra fina butiker, berömmer vi våra expediter, varandra eller
sitter vi och lyssnar/läser de ibland häpnadsväckande klagande inslagen på
Facebook? Beskriver vi de många arbetsamma och positiva invånare från andra
länder som kommit till oss, beskriver vi alla duktiga ungdomar, berättar vi
solskenshistorierna…?
Om vi haft ett positivt möte med någon kommunal tjänsteman,
berättar vi det då för andra? Eller berättar vi bara när vi möts av en dålig
attityd? Vi måste bli bättre på att vara positiva, till oss själva och till vår
omgivning. Vi kan skapa en Vimmerbyanda om vi vill. Det ena ger det andra. En
bra positiv spiral sporrar alla att ständigt bli bättre.
PS. Låt mig starta en första positiv fundering;
Vimmerby har just nu en arbetslöshet som ligger bland de tio lägsta i landet! Hur kommer det sig? Är det full fart, eller...? Går företagen bra, eller...? Här finns det mycket positivt att fundera omkring. Och sprida till andra. Gör det.
